»Tjetjenien ligger i Europa«

Achmed Zakajev är en jagad man. Ryssland har försökt få honom utlämnad från både Danmark och Storbritannien, dock utan resultat.
Amnesty Press träffade Tjetjeniens högste representant i utlandet den 9 maj, samma dag som ett nytt attentat skakade Groznyj.

Genom en trasig och immig fönsterruta syns Zelina, som sörjer ett barn. Ett lite mindre fotografi visar en äldre kvinna som tycks ha somnat in, alldeles stilla, på Minutka-torget i Groznyj.

Kroppsspår i snön, efter ett lik som någon skyndsamt dragit iväg med. Och så Anya,
en ung kvinna i ljus huvudduk, hon sitter på en bönematta bredvid sitt kraftiga gevär.
Fotografen Stanley Greene har ställt in skärpan på vardagslivet i det avskurna Tjetjenien. Hans bilder visas på Royal Festival Hall i London.

I samma sjudande huvudstad befinner sig Achmed Zakajev, ett annat vittne till kriget i Tjetjenien.
Han anländer i en silverfärgad bil till hotellet vid Hyde Park, försenad från en intervju med tevebolaget BBC. För bara några timmar sedan har Achmad Kadyrov, den av Moskva tillsatte presidenten i Tjetjenien, dött i en terrorattack som senare erkänns av den extreme rebelledaren Sjamil Basajev. Minst sex andra människoliv har släckts och drygt 60 personer skadats i vad som enligt Achmed Zakajev var en sorglig fortsättning på ett »kriminellt och smutsigt krig«.

Achmed Zakajev är besviken på Europa.

Achmed Zakajev är före detta brigadgeneral i den tjetjenska motståndsrörelsen, numera vice premiärminister i den folkvalde president Aslan Maschadovs regering och dess sändebud i Europa.

En gång i tiden var han stjärnskådespelare i Groznyj. Kanske ser han ut att vara obekväm i en kritstrecksrandig kostym, denna eftermiddag när han dricker vatten och avnjuter en cigarett på ett utsökt hotell i London. I övrigt utstrålar den forne rebelledaren både ödmjukhet och ett slags hederskänsla.

Ryska myndigheter ser dock annorlunda på Zakajevs person. I oktober 2002, i samband med gisslandramat på teatern på Dubrovkagatan i Moskva, anklagades han för terrorhandlingar. Ryssland begärde att Zakajev skulle utlämnas av Danmark, där tjetjener höll en världskongress. Danmark vägrade – anklagelserna om mord och kidnappning var vaga och bevisen saknades.

Achmed Zakajev släpptes ur häktet och flög till London. I en rättegång vid Bow Street Magistrates Court visade det sig i november 2003 att inte heller Storbritannien, trots en gedigen prövning och tillresta vittnen, fann skäl att lämna ut honom. Kort därefter fick Zakajev politisk asyl i Storbritannien, och han kunde stanna med sin familj i London.

Idag lever Achmed Zakajev som en jagad man. Efter mordet på den extreme tjetjenske separatistledaren Zelimchan Jandarbijev i Qatar i början av året lär få tveka om den ryska underrättelsetjänstens förmåga att slå till mot oönskade och terrorutpekade rebeller. Även brittiska myndigheter sägs frukta ett mord på eller en kidnappning av den mer moderate Achmed Zakajev.

Men Zakajev fortsätter att arbeta som ett slags världsambassadör på resande fot. Senast besökte han EU-parlamentet i Bryssel.
Enligt Zakajev har EU:s stats- och utrikesministrar en nyckelroll att spela för att stoppa kriget. Problemet är att dessa ministrar inte vågar ingripa på ett kraftfullt sätt.
– De är rädda att ta upp den tjetjenska frågan eftersom de tror att detta skulle påverka de ekonomiska relationerna till Ryssland. Men Ryssland behöver EU mer än EU behöver Ryssland.

Lösningen är uppenbar, om man får tro det tjetjenska sändebudet. Ryssland och EU måste leva upp till sina utfästelser om demokrati och mänskliga rättigheter. Organisationer som EU och Europarådet borde helt enkelt stå upp för de grundvärderingar som förfäktas i stolta deklarationer.
– Vi är européer. Det som hänt under tio år i Tjetjenien, det händer i Europa. Europa är ansvarigt för de grymheter som begås.

Inte minst Sveriges agerande har på sistone upplevts som svekfullt av många tjetjener i exil. Det gäller beslutet att endast ge tillfälliga uppehållstillstånd till asylsökande från Tjetjenien, och det gäller debatten kring den sista folkmordskonferensen i Stockholm. Achmed Zakajev skrattar uppgivet åt att den svenska regeringen enligt uppgift ville undvika Tjetjenien under konferensen.

Ljuspunkter finns då på annat håll. Achmed Zakajev är säker på att attityden i EU kommer att förändras inom en nära framtid, nu när unionen har fått tio nya medlemsländer.
– Åtta av dem representerar östra Europa. Och alla dessa länder har erfarenheter av de metoder som nu används i Tjetjenien.

Till FN knyter den tjetjenske representanten däremot inget vidare hopp för tillfället. I mitten av april röstades en resolution om brott mot de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien ännu en gång ned i FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Zakajev gjorde då ett mycket förbittrat uttalande om att fler länder än Ryssland bär ansvar för civila tjetjeners lidande. Genom det »skamliga men också kriminella« beslutet i FN, påpekade Zakajev, visar det sig att de som förordat en militär lösning på konflikten i Tjetjenien varit »realister«.

Annars är det vad Achmed Zakajev poängterar gång på gång då han besöker maktkorridorer runtom i Europa: Att konflikten inte kan avgöras med militära medel, och att president Maschadov är redo att förhandla.

Under senare år har det talats om en radikalisering bland tjetjenska motståndsmän, om att somliga grupper skulle ha koppling till al-Qaida.

Idag konkurrerar bland andra terroristen Sjamil Basajev med Aslan Maschadov om att bekämpa ryska styrkor i Tjetjenien. Enligt Zakajev är det inte samma personer som ansluter sig till Maschadov som till Basajev.
– Nej, verkligen inte. Människor som stödjer Basajev har överlevt koncentrationsläger, de har förlorat sina släktingar och sina familjer. De är redo att offra sina liv.

Enligt Zakajev menar Basajev att vilka handlingar och metoder som helst kan rättfärdigas, så länge Ryssland inte följer internationella lagar.

I Tjetjenien väntas »sökoperationer« och andra federala, militära insatser trappas upp till följd av dådet mot Achmad Kadyrov, något som kommer att öka civilbefolkningens lidande.

Utanför hotellfoajén i centrala London frodas träd och buskar i en välskött park – taxibilar och röda bussar puttrar fram på Bayswater Road. Hur känns det att leva här, bland välmående britter och turister? Efter den frågan drar den forne rebelledaren in cigarettrök och hostar till. Sedan säger han:

– Mitt arbete är det viktigaste i mitt liv. Jag går inte miste om ett enda tillfälle att väcka opinion och göra den europeiska allmänheten uppmärksam på vad som händer i mitt land och med mitt folk. Jag gör det för att jag är helt säker på att Ryssland och Tjetjenien aldrig på egen hand kommer att kunna lämna den här onda cirkeln.

Minuter senare sträcker Achmed Zakajev fram en varm hand till farväl, och så försvinner han spårlöst in i ett myllrande London.

Text: Tiina Meri Bild: Meredith Andrews

Fotnot: Royal Festival Hall i London visar den årliga, turnerande utställningen World Press Photo. Stanley Greene vid Agence Vu vann med sina bilder från Tjetjenien pris för bästa vardagsskildring.

Fakta Tjetjenien

1991 Tjetjenien förklarar sig självständigt
1994 Ryssland inleder det första, två år långa Tjetjenienkriget som slutar med ett fredsavtal 1996.
1997 Aslan Maschadov väljs till
president
1999 Tjetjenska styrkor ledda av Basajev går i augusti in i Dagestan. Ryssland inleder kort därefter det andra kriget i Tjetjenien.

I Tjetjenien pågår ett krig som enligt flera internationella organisationer gränsar till folkmord. Amnesty International, Human Rights Watch och ryska Memorial rapporterar om att ryska styrkor verkar i ett klimat av straffrihet. I Tjetjenien förekommer plundring, likhandel och massavrättningar. Kidnappningar och tortyr är vanligt förekommande. Mänskliga rättigheter kränks även i så kallade filtreringsläger för misstänkta rebeller. Enligt ledarna i Kreml är »terroristoperationen« i Tjetjenien avslutad.
Lästips: Anna Politkovskaja: Tjetjenien – Sanningen om kriget (Ordfront 2003)