Syrien: En mammas kamp för rättvisa
För sex år sedan publicerade den tidigare militärfotografen under täcknamnet Caesar tusentals bilder från syriska fängelser. Familjer kände igen sina saknade släktingar och kämpar nu för rättvisa åt de döda. Vi har mött Maryam al-Hallaq vars son dödades.
reportage | 2020-03-17 Av: Hannah El-Hitami Även publicerad i AmnestyPress #1/2020 |
I Amnesty Press nummer 1/2020 skildrar vi Kampen för rättvisa i tre artiklar. De andra artiklarna finns här:
Syrien: Regimens torterare inför rätta (17 mars 2020)
Sverige och kampen mot straffriheten i Syrien och Irak (17 mars 2020)
I Maryam al-Hallaqs lägenhet i Berlin hänger en bild av sonen som dog i syriskt fängelse. Foto: Hannah El-Hitami
På det foto som hänger i Maryam al-Hallaqs vardagsrum i Berlin ler sonen Ayham självsäkert mot kameran. Bilden är inramad i trä, hänger högt ovanför soffan och fyller moderns enrumslägenhet med minnet av hennes yngsta son. Bilden togs 2011 under en fredlig demonstration i Syriens huvudstad Damaskus – innan regimen började skjuta mot demonstranter och gripa tusentals människor.
En annan bild av Maryam al-Hallaqs son har senare spridits över världen. Där ser man 25-åringens döda kropp med ögonen till hälften slutna och en tejp med siffrorna 320 i pannan. Militärfotografen ”Caesar” smugglade ut över 28 000 bilder av mördade fångar ur landet och offentliggjorde dem i början av 2014. De flesta fotona visades retuscherade. Bilderna på de 6 786 fångarna var för otäcka. Men de är mer än bevis på omänskligt våld. De tjänar också som det viktigaste bevismaterialet i internationella brottmålsprocesser mot al-Assadregimen.
– När jag såg bilden av Ayham blev jag lättad, säger Maryam al-Hallaq. Han var död, men visade ändå inte lika tydliga spår av tortyren som fanns på många andra.
Den 66-åriga moderns röst låter likgiltig, nästan uttråkad. Hon har berättat om sonen så många gånger. Det måste hon då hon sju år efter hans död kämpar för att hans mördare ska ställas till svars. Bara ibland måste hon svälja hårt eller undslippa sig en suck som tecken på den smärta som mordet på Ayham har orsakat henne.
Maryam al-Hallaq var med om att grunda Caesar Families Association (CFA) tillsammans med andra syrier som har tvingats upptäcka försvunna familjemedlemmar på fotografierna. Innan dess hade de under månader eller år inte vetat någonting alls om sina män, syskon eller barn. Så var det för Maryam al-Hallaq, efter att Ayham hade gripits av regeringslojala studenter i november 2012 vid Damaskus universitet – och sedan torterades och misshandlades i ett rum på fakulteten för humanmedicin. Efteråt fördes han till militärens ökända fångläger 215.
Bilder som smugglades ut av militärfotografen ”Caesar” visas på en utställning i FN-högkvarteret i New York i mars 2015. Foto: Lucas Jackson/Reuters/TT
Efter tre månader utan livstecken hörde Maryam al-Hallaq talas om en frisläppt fånge som sade att Ayham hade dött med huvudet i hans knä efter fem dagars fångenskap. ”Låt mig veta när han är död”, hade vakterna beordrat honom när han hade bett om läkarhjälp för Ayham.
Men när Ayhams familj hade haft en minnesstund för honom ändrades uppgifterna igen. En annan fånge påstod att Ayham levde.
– I ett och ett halvt år försökte jag ta reda på om han levde eller var död, säger Maryam al-Hallaq. Hon frågade alla möjliga myndigheter, men fick bara förolämpningar tillbaka. Tillsist fick hon ett dödsfallsintyg. Dödsorsak: hjärtstillestånd. Efter det ägnade hon sex månader åt att få veta var sonen hade begravts.
– Jag ville veta exakt vad som hade hänt, säger hon. Trots att jag hade dödsattesten hoppades jag fortfarande att han var vid liv.
Det hoppet grusades slutligen 2015 då hon fick se Caesarbilderna på Facebook.
– Jag försökte titta på dem tiotals gånger, men de var så hemska att jag bara inte kunde, berättar hon.
En vän hade talat om för henne att Ayham fanns bland de döda som hade fotograferats. Moderns sökande efter sonen upphörde slutligen och hennes kamp för rättvisa började.
I dag bor alltså Maryam al-Hallaq i Berlin. Hon lämnade Syrien i slutet av 2014 efter att hennes brors hus konfiskerades av underrättelsetjänsten. Först flydde hon till sin syster i Libanons huvudstad Beirut, men åkte till Tyskland när hon hörde att man kunde stämma de syriska säkerhetsstyrkorna därifrån.
Vid den federala åklagarmyndigheten i Karlsruhe har dess avdelning för internationell straffrätt samlat bevis på de krigsförbrytelser som al-Assadregimen har begått sedan 2011. De stöds av syriska människorättsaktivister och advokater från The European Center for Constitutional and Human rights (ECCHR) i Berlin. Man samlar in vittnesmål från tidigare fångar och familjer till tortyroffren. Dessa spelar en viktig roll för att identifiera offren och konsolidera bevisen.
Alltsedan 2002 har den internationella straffrätten gjort det möjligt för tyskt rättsväsende att hantera brott som begåtts på syrisk mark. Lagen kan användas vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott, exempelvis annektering av ett område.
Denna princip om universell jurisdiktion bygger på antagandet att vissa brott är så allvarliga att de påverkar hela världssamfundet och har effekt även utanför nationella gränser. Misstänkta kan ställas inför Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag, men vad gäller Syrien har det blockerats i flera år av Rysslands och Kinas vetorätt i FN:s säkerhetsråd.
I länder som Tyskland gör den universella jurisdiktionen att varken förövare eller offer behöver vara tyska medborgare för att det federala åklagarämbetet ska kunna agera.
Bashar al-Assad i möte med Irans högste religiöse ledare Ali Khamenei den 25 februari 2019. Foto: http://farsi.khamenei.ir/Wikimedia
Under samarbetet med ECCHR träffade Maryam al-Hallaq andra människor vars familjemedlemmar fanns med på Caesars bilder. CFA bildades i februari 2018 och erbjuder ekonomiskt samt emotionellt stöd. De reser genom Europa för att vinna politiker för sin sak.
– Vi efterlyser inga politiska ståndpunkter, bara att de tar ett mänskligt ansvar för fångarna, betonar hon.
Någon fängslas i Syrien varenda dag. Någon dör i fängelse varenda dag. CFA driver kampanj mot normalisering av de mellanstatliga förbindelserna med al-Assadregimen och mot återuppbyggnad av städer i Syrien.
– Så länge det inte finns någon fredlig lösning får återuppbyggnaden inte börja, säger Maryam al-Hallaq. Hur ska vi kunna bygga om och reparera hus i Damaskus så länge döda människor ligger begravda i jorden? Hur bygger man nytt ovanpå massor av lik i marken?
Maryam al-Hallaq tror inte längre att hon ska få ge sin son en riktig begravning och inte heller på att hon ska kunna återvända till Syrien. Ofta tar rättsprocesserna flera år, det vet hon från länder som Kosovo och Libanon. Och Bashar al-Assad sitter ännu kvar vid makten i Syrien. Men även om hon inte själv får uppleva det ser hon ingen framtid för Syrien förrän rättvisan har fått ha sin gång:
– Vi kan förlåta varandra, men bara om förövarna hålls ansvariga. Kanske inte just nu och i dag, men en vacker dag kommer de att ställas till svars.
Hannah El-Hitami
[email protected]
Översättning: Nina Lekander
[email protected]
Fotnot: Denna artikel publiceras också i tyska Amnesty Journal
Arabiska våren
I januari 2011 utbröt protester i Tunisien och Egypten som ledde till maktskifte. Protester utbröt också i Libyen där ett inbördeskrig inleddes och i Bahrain där protesterna slogs ned. I Syrien började demonstrationer den 15 mars 2011 i staden Daraa. Protester mot Bashar al-Assads styre spred sig över Syrien och under våren ingrep säkerhetsstyrkor allt oftare.
I slutet av 2011 övergick protesterna gradvis i ett väpnat uppror som blev starten på det inbördeskrig som fortfarande pågår.
Läs mer från Amnesty Press om Syrien
Syrien: Regimens torterare inför rätta (17 mars 2020)
Sverige och kampen mot straffriheten i Syrien och Irak (17 mars 2020)
Den långa vägen för att få krigsförbrytare inför rätta (12 december 2019)
ALMEDALEN2019: Efter IS nederlag – komplext ansvarsutkrävande med förhinder (7 juli 2019)
Kampen mot straffriheten i Syrien – nu ska Europa träda in (26 februari 2019)
BOKMÄSSAN2018: Tystnad som tortyr i Syrien (27 september 2018)
Syrien: Långt kvar till bestående fred (28 januari 2018)
Högt pris för civila i Raqqa (19 oktober 2017 – även i nummer 3/2017)
Nu har Bashar al-Assad uppnått ett militärt övertag i Syrien (24 januari 2017)
Ny chans för fred i Syrien? (23 januari 2017)
Frivillig i kriget mot IS – Från tryggheten i London till fronten i Rojava (23 oktober 2016)
PYD samlade till kongress i Bryssel – söker internationellt erkännande för kampen mot IS (15 oktober 2016)
BOKMÄSSAN2016: Patrick Cockburn: ”Kriget i Syrien göder sig självt” (3 oktober 2016)
BOKMÄSSAN2016: ”Tiden har stannat i Syrien” (24 september 2016)
Två år efter IS attack mot yazidierna – Amnesty Press besöker Sinjar (2 augusti 2016)
En kvarts miljon barn under belägring i Syrien (15 mars 2016)
Syrienkriget fem år: Fast i flyktens limbo (14 mars 2016)
Inför 25 januari: Ett litet hopp om fred i Syrien (16 januari 2016)
På flykt undan terrorn från IS mot homosexuella (22 december 2015)
Lösningen finns i Damaskus (Ledare i Amnesty Press nr 4/2015)
ALMEDALEN2015: Ny svensk strategi för Syrien – grannländernas börda ökar (6 juli 2015)
Oljefatsbomber sprider skräck i Syrien (Amnesty Press 3 mars 2015)
Nyanserat om kriget i Syrien (recension av Aron Lunds bok ”Syrien brinner” i Amnesty Press nr 4/2014)
Kobane – en symbol för frihet (krönika av Joakim Medin i Amnesty Press nr 4/2014)
Tidning ger röst åt kvinnor i krigets Syrien (Amnesty Press 25 november 2014)
BOKMÄSSAN: ”Assads regim i Syrien kommer att överleva ” (26 september 2014)
UNHCR slår larm (ledare i Amnesty Press nr 3/2014)
Kamp för att möta grundläggande behov i Aleppo (14 augusti 2014)
ALMEDALEN: Flyktingströmmar och nya kartor – Syrienkriget och konsekvenser för regionen (4 juli 2014)
ALMEDALEN: Syrien - ett högt pris för medierapportering kring kriget (3 juli 2014)
Häften av de palestinska flyktingar i Syrien på flykt undan inbördeskriget (1 maj 2014)
Libanon på bristningsgränsen (Amnesty Press nummer 3/2013)
På flykt undan kriget i Syrien - Amnesty Press i östra Libanon (25 juli 2012)
Syrisk oppositionsledare på årsmötet (6 maj 2012)
SNC-ledare på Sverigebesök: ”Tvång är det enda regimen i Syrien förstår” (23 maj 2012)
Syrien på randen till inbördeskrig (analys av Aron Lund i Amnesty Press nr 1/2012)
På flykt från Syrien (15 augusti 2011)
Alternativ namninsamling för Syriens demonstranter (11 augusti 2011)
På Syriens gator är det ännu tyst (3 februari 2011)
Från pepparkaksfängelse och brev… (Amnesty Press 3 mars 2006)
Syrien: I väntan på förändring (Amnesty Press 27 maj 2006 – också i nummer 2/2006, intervju med Anwar al-Bunni i Damaskus)
Syriens Nelson Mandela: ”Förtrycket har ingen framtid” (11 december 2003)
Syrien– försiktig optimism sedan Bashar tog över makten (13 februari 2001)
reportage | 2020-03-17 Av: Hannah El-Hitami Även publicerad i AmnestyPress #1/2020 |