Tillbakablicken: Lyckliga dagar i Eritrea

Drygt 30 år har gått sedan Eritreas befolkning 23–25 april 1993 fick möjligheten att gå till valurnorna och rösta om sin framtid. Omröstningen beskrevs av FN som fri och rättvis och slutade med att 99,83 procent röstade ja till självständighet. Den 27 april 1993 utropades den nya självständiga staten och det fanns stora förhoppningar om framtiden.

artiklar | 2023-10-02
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2023

Viale Mussolini i centrala Asmara våren 1940. Ett år senare invaderade de allierade den italienska kolonin och britterna tog över styret. Foto: Wikimedia

Eritrea hade blivit en italiensk koloni 1890 men under andra världskriget drevs italienarna ut och brittiska styrkor intog området 1941. Efter krigsslutet hade de allierade svårt att enas om områdets framtid men en kompromiss nåddes genom ett beslut i FN:s generalförsamling i december 1950. Där slogs fast att Eritrea skulle ha omfattande självstyre men ingå i federation med Etiopien. I Eritrea växte missnöjet med denna lösning och 1961 inleddes ett väpnat uppror för självständighet. Etiopiens kejsare Haile Selassie svarade med att 1962 annektera Eritrea.

Det blev inledningen till ett 30-årigt självständighetskrig. När Haile Selassie 1974 avsattes och ersattes av en militärjunta under ledning av Mengistu fortsatte kriget. Mengistus regim fick stöd av nya allierade, som Sovjetunionen och Kuba, för att krossa Eritreas självständighetskamp.

Den 24 maj 1991 var kriget slut. EPLF, Eritreanska folkets befrielsefront, tågade in i huvudstaden Asmara. I Etiopiens huvudstad Addis Abeba hade Mengistu den 22 maj 1991 flytt till Zimbabwe när etiopiska rebeller, under ledning av TPLF i Tigray, tog makten.

Jubel i Eritreas huvudstad Asmara den 25 april 1993. Foto: akg-images / Guenay Ulutuncok/TT

EPLF:s ledare Isaias Afewerki har styrt Eritrea sedan 1993. Det styrande partiet, PFDJ, tillåter ingen opposition. I september 2001 slog regimen till mot en grupp dissidenter inom partiet som hade ifrågasatt bristen på demokrati och all oberoende press stängdes. Sedan dess sitter svensk-eritreanen Dawit Isaak fängslad utan rättegång.

Isaias Afewerki möter Rysslands president Vladimir Putin i Moskva den 31 maj 2023. Foto: Kremlin.ru/Wikimedia

Den enighet som fanns de där vårdagarna 1993 har ersatts med en djup splittring bland eritreaner utomlands, mellan dem som stödjer Afewerkis regim och de som vill ha ett annat Eritrea.

Våldsamma sammanstötningar har i sommar förekommit i Giessen i Tyskland, Bergen, Tel Aviv, Stockholm och i flera städer i Kanada. Och tusentals eritreaner fortsätter att fly från sitt hemland.

Ulf B Andersson

30 år av konflikter

Text: Ulf B Andersson

President Mengistu på östtyska SED:s kongress 1986. Foto: Bundesarchiv/Wikimedia

1991 Inbördeskriget är över när EPRDF, Ethiopian People's Revolutionary Democratic Front, i maj intar huvudstaden Addis Abeba. President Mengistu, som med stöd av Sovjetunionen styrt sedan mitten av 1970-talet flyr till Zimbabwe. EPRDF är en front som domineras av TPLF, Tigray People's Liberation Front, och har sin ideologiska grund i den marxism-leninism som praktiserades i Albanien under Enver Hoxha. TPLF:s ledare Meles Zenawi blir Etiopiens nye ledare.

1993
I Eritrea hålls en folkomröstning där 99,8 procent röstar ja till självständighet. Den tidigare italienska kolonin hade 1952 ingått i en federation med Etiopien men självstyret urholkades och 1961 inleddes en väpnad kamp mot det etiopiska styret.

Meles Zenawi ledde Etiopien i över 20 år. Här vid World Economic Forum i Davos 2012. Foto: WEF/Wikimedia

1998
Motsättningar mellan Eritrea och Etiopien om gränsdragningen leder i maj till ett fullskaligt krig som pågår till maj 2000 med tiotusentals döda. Trots att staden Badme enligt fredsavtalet tillerkändes Eritrea vägrade Etiopien att lämna staden och läget förblev spänt.

2005
Val i Etiopien 15 maj med högt valdeltagande. EPRDF får 327 av 547 mandat i parlamentet. Oppositionen hävdar valfusk och oroligheter bryter ut i Addis Abeba där 197 personer dödas.

2010
Val igen. Denna gång får EPRDF 545 mandat och oppositionen två platser. Enligt Amnesty kännetecknas valet av brist på mötesfrihet och avsaknad av oberoende mediabevakning.

2012
Meles Zenawi dör i Bryssel. Hans styre innebar en etniskt baserad federalism för att skapa balans mellan olika folkgrupper under kontroll av TPLF. Under hans tid vid makten skedde en snabb ekonomisk utveckling.

FN-soldater övervakar gränsen mellan Eritrea och Etiopien 2005. Foto: Dawit Rezene/Wikimedia

2018
Premiärminister Hailemariam Desalegn, som också leder EPRDF, avgår efter månader av regeringskritiska demonstrationer. Han efterträds av Abiy Ahmed som lovar reformer och enighet bland Etiopiens folkgrupper. Censuren upphävs och tusentals politiska fångar friges. Fredsavtal sluts med väpnade oppositionsgrupper.

Abiy Ahmed från Etiopien och Isaias Afwerki från Eritrea vid ett möte 2019. Foto: Wikimedia

Den 8 juli reser Abiy Ahmed till Eritreas huvudstad Asmara och vid ett toppmöte med Eritreas president Isaias Afwerki undertecknas ett avtal om fred och samarbete.

2019
Den 10 december mottar Abiy Ahmed Nobels fredspris i Oslo för sitt arbete för fred och internationellt samarbete och för initiativet att lösa gränskonflikten med Eritrea.

Abiy Ahmed i Oslo 10 december 2019 när han får Nobels fredspris. Foto: Bair175/Wikimedia

2020 På grund av covid-pandemin beslutar regeringen att valet den 29 augusti ska skjutas upp. Abiy Ahmed leder nu PP, Välfärdspartiet, som har bildats sedan EPRDF och dess folkgruppsbaserade frontorganisationer har upplösts.

Propaganda för att delta i valet i Tigray den 9 september 2020. Ett val som genomfördes i trots mot den federala regeringen i Etiopien. Foto: Facebook

I Tigray vägrar TPLF att upplösa partiet och 9 september trotsar man regeringen i Addis Abeba och håller regionalval. TPLF får 98,2 procent av rösterna. Regeringen anser att valet är olagligt.

November 2020 Den 3-4 november attackerar TPLF flera etiopiska militärbaser i Tigray. Abiy Ahmed utlyser undantagstillstånd i Tigray och armén går till offensiv. Etiopien intar huvudstaden Mekele och Eritreas armé anfaller från öster.

2021
Tigray är ett område isolerat från omvärlden. FN varnar för humanitär katastrof då hjälpsändningar inte tillåts nå fram till människor.
Den 28 juni återtar TPLF överraskande Mekele och tusentals etiopiska soldater tas tillfånga. Under hösten bildar TPLF en allians med OLA, en väpnad grupp bland Oromo-folket och tränger in i provinserna Amhara och Afar. I november närmar de sig Addis Abeba och förklarar att Abiy Ahmeds regering ska tvingas bort.

Hundratusentals människor tvingades på flykt under kriget. Här flyktingar i Shire i Tigray i juni 2021. Foto: Yan Boechat/Voa/Wikimedia

Amnesty International och Human Rights Watch publicerar flera rapporter där alla sidor i kriget anklagas för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

2022
Etiopien utropar en humanitär vapenvila i mars och de första samtalen om fred inleds. Den 2 november meddelas från förhandlingarna, som hålls i Pretoria i Sydafrika, att vapenvila ska gälla från 3 november. Ett fredsavtal undertecknas.

Läs mer från Amnesty Press

Amnesty anklagar Eritrea (1 oktober 2023)

Kritiken fortsätter mot regeringens hantering av fängslade Dawit Isaak och Gui Minhai (2 november 2022)

I skuggan av en saknad pappa (23 mars 2020)

”Det handlar om en människa av kött och blod” – Martin Schibbye om sin nya bok ”Jakten på Dawit” (3 oktober 2019)

Eritrea har världens hårdaste censur (11 september 2019)

Åter till 2001 (27 juni 2019 – också i nummer 2/2019)

Konflikten mellan Etiopien och Eritrea på väg mot lösning (27 juni 2018)

Hoppfullt på Afrikas horn (27 juni 2018 också i nummer 2/2018)

Allt fler eritreaner flyr till Etiopien (29 juni 2017)

Dawit Isaak fick Unescos pris (22 juni 2017)

Kality på scen: ”Journalist, inte terrorist” (9 april 2017)