ÅRSMÖTE2017: Amnesty i förändring – men hur ska rörelsen styras ?

I augusti hålls Amnestys internationella rådsmöte, ICM, där organisationens medlemmar vartannat år fattar beslut om större förändringar. Inför årets ICM finns förslag om att ICM ska ersättas med ett nytt beslutsorgan. Frågan om abort liksom inställningen till militära ockupationer och narkotika ska också behandlas på mötet i Italien.

reportage | 2017-05-10
Av: Ulf B Andersson
Lars Gäfvert, Tora Törnquist, Anders Hällbom och Mårten Rosander presenterar innehållet på årets ICM.

Lars Gäfvert, Tora Törnquist, Anders Hällbom och Mårten Rosander presenterar innehållet på årets ICM. Foto: Annie Beckman

Vid ett seminarium på lördagen fick årsmötesdeltagarna möjlighet att ta del av vad som hittills är känt om förslagen till årets ICM. På plats för att presentera och svara på frågor fanns den delegation som styrelsen har utsett att representera den svenska sektionen; Tora Törnquist, Mårten Rosander, Lars Gäfvert och Anders Hällbom. Även Anna Lindenfors, generalsekreterare, och Peter Kvist, avdelningschef Resurser & styrning på sekretariatet, ingår i delegationen.

– Sektionerna har redan skickat in sina resolutioner, det vill säga förslag. Sedan bearbetas de. Ibland slås de ihop med andra resolutioner och ibland dras de tillbaka. I juni kommer resolutionerna i ny version, förklarade Anders Hällbom. För att bereda oss hålls också ett nordiskt möte helgen före midsommar.

På ICM har sektioner och strukturer inom Amnesty International röstetal efter sin storlek i antal medlemmar. Vid förra ICM, som hölls i Dublin år 2015, hade organisationen cirka 1,3 miljoner medlemmar. På ICM fattas alltså beslut i principiellt viktiga frågor och den internationella styrelsen väljs. Det normala inom Amnesty-rörelsen är att beslut fattas i konsensus, efter diskussioner som syftar till att uppnå enighet.

Det är ovanligt att beslut tas vid en omröstning men på mötet i Dublin kunde ingen enighet uppnås om policyn kring ”Staters skyldigheter att respektera, skydda och uppfylla de mänskliga rättigheterna för personer som säljer sex” och beslutet togs efter en omröstning. Röstsiffrorna har dock Amnesty vägrat att avslöja.

– Det är inte själva texterna i ett beslut om en policy som tas av ICM, utan själva ramen, betonade Anders Hällbom. Sedan är det internationella styrelsen som beslutar om själva policyn.

Manifestation för rätten till abort 26 september 2015 i Irlands huvudstad Dublin.

Manifestation för rätten till abort 26 september 2015 i Irlands huvudstad Dublin. Foto: Amnesty International/Ireland

Tora Törnquist, ordförande i svenska sektionen, berättade att det är många resolutionsförslag som har skickats in i år. Abortfrågan är en av de frågor där det finns förslag om förändring av Amnestys inställning. Frågan kom upp på ICM i Mexiko år 2005 men Amnesty-rörelsen var då djupt splittrad. Svenska sektionen beslöt på sitt årsmöte år 2006 att arbeta för att Amnesty ska stödja kvinnors rätt till abort men den policy som har gällt i tio år är begränsad (se fotnot).

– Nu tror jag äntligen att vi kan få till en översyn av den nuvarande policyn, sade Tora Törnquist. Sektionen i Irland var till exempel kraftiga motståndare till att Amnesty överhuvudtaget skulle ta upp frågan om abort. Nu står de bakom förslaget om översyn och abort är en profilfråga för Amnesty i Irland. Landet har ju en av de hårdaste abortlagstiftningarna i världen.

En förklaring är att många irländska medlemmar som är troende katoliker har lämnat Amnesty och att nya medlemmar har en annan inställning i abortfrågan.

Bakom resolutionen om en översyn av abortpolicyn står nu sektionerna i Storbritannien, Irland, Sverige, Argentina, Paraguay, Uruguay, Peru, Tunisien, Israel, Frankrike och Chile. Om den antas kommer internationella styrelsen få uppdraget att utforma en ny policy.

Det finns också fyra resolutionsförslag som berör militära ockupationer, varav två specifikt nämner Israel/Palestina. Frågan om militära frågor har inte varit helt lätt för Amnesty att hantera. Inför ICM 2005 fanns förslag om att Amnesty skulle kunna ta ställning för eller emot väpnade interventioner. Amnestys dåvarande linje var att inte ta ställning till väpnade konflikter som sådana, oavsett om det är ett olagligt krig, det vill säga inte godkänt av FN, eller en väpnad intervention, sanktionerad av FN:s säkerhetsråd, för att skydda en befolkning mot exempelvis folkmord.

På årsmötet i Uppsala 2005 blev det nej till förändrad inställning till militära interventioner. Vid ICM i Mexiko fick dock den svenska linjen inget gehör utan Amnesty skulle i framtiden i absoluta undantagsfall både kunna uttala sig mot användande av militärt våld och uppmana till att fredsbevarande styrkor används vid grova människorättskränkningar,

Redan sommaren 2006 krävde Amnesty aktivt ingripande från FN i Darfur (Sudan) och vapenvila i kriget Israel-Libanon. I december 2013 krävde Amnesty att FN skulle ingripa militärt i Centralafrikanska republiken.

Tora Törnquist är optimistisk om möjligheterna att Amnestys abortpolicy ska utvidgas.

Tora Törnquist är optimistisk om möjligheterna att Amnestys abortpolicy ska utvidgas. Foto: Annie Beckman

Hittills har Amnesty dock inte uttalat sig om militära ockupationer som sådana. Däremot har Amnesty tagit upp människorättskränkningar i till exempel Västsahara eller Israel/Palestina.

– Jag tror att resolutionerna kommer att slås ihop och handla om militära ockupationer i allmänhet, förklarade Tora Törnquist.

En annan relativt ny fråga handlar om klimatförändringar där det nu föreslås att Amnesty ska arbeta för klimaträttvisa.

– Vi kan ju redan nu protestera om klimatförändringar leder till människorättskränkningar, sade Tora Törnquist. Det kan till exempel handla om urfolks rättigheter. Det nya är att det föreslås att Amnesty skulle kunna jobba med att stödja lokala initiativ för att leva mer hållbart.

Om denna linje skulle få gehör skulle kanske frågor om källsortering eller trafikpolitik i fortsättningen bli Amnestyfrågor.

Frågan om en narkotikapolicy behandlades vid ett separat seminarium på årsmötet.

 Omröstning på ICM i Nederländerna 2011.

Omröstning på ICM i Nederländerna 2011. Foto: Karen Veldkamp / Amnesty International

Den största och mest omvälvande frågan på ICM handlar om vilken internationell styrmodell Amnesty ska ha. Vid ICM år 2015 föreslogs att ICM vartannat år ska ersättas med en ”Global Assembly”, GA, som ska hållas varje år. Ursprungligen föreslogs att varje entitet i Amnesty; sektioner, strukturer och nationella kontor skulle få en röst vardera samtidigt som det betonades att mångfalden skulle öka i det internationella beslutsorganet. I praktiken skulle det innebära att ordförande i respektive sektion skulle sitta i GA. Och den svenska sektionens 98 000 medlemmar skulle få lika mycket inflytande som kontoret i Moskva.

De senaste åren har förslaget om den internationella styrmodellen diskuterats inom rörelsen.

– Från svensk sida har vi drivit den linje som årsmötet uttalade sig för i Umeå. Diskussionen är livlig inom rörelsen och det är svårt att veta hur resolutionstexterna exakt kommer att se ut, förklarade Lars Gäfvert. Vi har skickat in vår resolution och vi ber årsmötet om ett öppet mandat att agera utifrån innehållet i vår resolution.

Den svenska styrelsens förslag, som också fick gehör på årsmötet, är att verka för ”att Amnestys internationella styrsystem bygger på representativ demokrati”.

Detta motiveras så här:
”Makten inom Amnesty ska utgå från de individer som utgör rörelsen, och därmed ska en delegation på ICM som representerar många individer ha fler röster. Samtidigt ska små sektioner inte marginaliseras utan ges möjlighet att delta i de demokratiska processerna och göra sin röst hörd.”

Det svenska förslaget går ut på att antalet maximala antalet röster som en sektion idag kan ha på ICM minskas från sex till tre röster. Den internationella styrelsen har föreslagit att antalet röster ska bygga på hur många medlemmar och/eller aktivister som finns inom en sektion eller struktur.

Från svensk sida finns en skepsis:
– Definitionen av ”aktivist” styrs av internationella sekretariatet och har varierat över tid, anser svenska sektionen. Det ger anställda inflytande över vilka som deltar i den demokratiska styrningen, vilket vi tycker är olämpligt.

Som aktivist kan en person räknas om hen två gånger på ett år har klickat i ett vädjande på nätet och lämnat sin e-postadress. Den svenska sektionens linje är att ”delegationer på ICM ska representera de individer som har valt dem, antingen direkt eller indirekt”.

På ICM kommer också den svenska delegationen verka för att det i de nya stadgarna tydligt ska slås fast att ”makten inom rörelsen utgår från de individer som utgör rörelsen”.

Amnesty International har sedan bildandet år 1961 varit en rörelse i förändring. Hittills har dock en profilfråga varit att Amnesty som organisation består av enskilda individer och att rörelsen är medlemsstyrd.

Ulf B Andersson

Fotnot: Den abortpolicy Amnesty International idag har innebär att organisationen arbetar med abort i ett begränsat perspektiv. Den svenska sektionen har i över tio år arbetat för en förändring.

Amnestys abortpolicy innebär att alla stater uppmanas att:

  • Förse alla med fullständig information om SRR, sexuella och reproduktiva rättigheter.

  • Upphäva lagar som kriminaliserar kvinnor som söker abort eller läkare som utför säkra aborter.

  • Säkerställa att varje kvinna som lider av komplikationer efter en abort har tillgång till den medicinska vård hon behöver, oavsett om aborten erhållits lagligt eller olagligt.
  • Som ett minimum ska tillgång till abort säkerställas för varje kvinna som blivit gravid till följd av våldtäkt eller incest, eller då graviditeten utgör en fara för kvinnans liv eller riskerar att allvarligt skada hennes hälsa, eller då fostret ej är livsdugligt.

Läs också

Amnesty och abortfrågan (Signum nummer 5/2006)

Läs mer om abort från Amnesty Press

Stopp för skärpt abortlag i Polen (1 december 2016 – också i nummer 4/2016)

Hon kämpar mot totalförbudet mot abort i El Salvador (13 oktober 2016)

I El Salvador fängslas kvinnor för missfall (8 mars 2016 – också i nr 1/2016)

Mats Selander (till vänster) från organisationen Abortnej demonstrerade utanför Amnestys årsmöte i Göteborg i maj 2006.

Mats Selander (till vänster) från organisationen Abortnej demonstrerade utanför Amnestys årsmöte i Göteborg i maj 2006. Foto: Lisa Nordenheim

Stark kritik mot Irlands abortlagar (6 juni 2015 – också i nr 2/2015)

Abortförbudets Nicaragua (17oktober 2012 – också i nr 3/2012)

Goda nyheter: Guadalupe är fri (19 mars 2015)

Ett steg tillbaka i abortfrågan (5 juni 2007 – också i nr 2/2007)

Sverige driver på om abort (12 december 2006)

Kardinal varnar Amnesty: Säg nej till abort (23 juni 2006)

Fem röster om abortbeslutet (28 maj 2006)

Intensiva diskussioner (28 maj 2006)

Abortmotståndare demonstrerade utanför Amnestys årsmöte (28 maj 2006)

Stor majoritet för rätten till abort (årsmötet i Göteborg 27 maj 2006)

Abortbeslut skjuts på framtiden (30 september 2005 – också i nr 3/2005)

Abort – en fråga för Amnesty? (ledare 10 juni 2005 även i nr 2/2005)

Är Amnesty redo för abortfrågan? (10 juni 2005 – även i nr 2/2005)

Vem ska bestämma över kvinnans kropp? (10 juni 2005 – även i nr 2/2005)

Amnesty Press på årsmötet i Stockholm

ÅRSMÖTE2017: ”Allt går åt fel håll i Kambodja” (8 maj 2017)

ÅRSMÖTE2017: Brett stöd för utökad abortpolicy (8 maj 2017) http://www.amnestypress.se/artiklar/reportage/26062/arsmote2017-brett-stod-utokad-abortpolicy/

ÅRSMÖTE2017: Narkotikapolicy ska diskuteras på Amnestys internationella rådsmöte (7 maj 2017)

ÅRSMÖTE2017: Amnesty kräver att somaliska flyktingars rättigheter respekteras (7 maj 2017)

ÅRSMÖTE2017: Stående ovationer för Woodfox och King (7 maj 2017)

ÅRSMÖTE2017: Svårt år för mänskliga rättigheter (6 maj 2017)

ÅRSMÖTE2017: Kränkningar av utsatta EU-medborgare i Sverige ska utredas av Amnesty (6 maj 2017)

ÅRSMÖTE2017: Isoleringsstraffet kunde inte knäcka Albert Woodfox och Robert King (5 maj 2017)

reportage | 2017-05-10
Av: Ulf B Andersson