Blattar eller bilänningar?

reflektion | 2009-04-29

-När ska jag sluta vandra?
Frågan kommer från en vän som benämns som invandrare. Hon vandrade ut från Iran och in i Sverige på barnsben. Men efter att hennes ben växt sig vuxna på svensk mark, där hon har tagit sina största steg i livet, bär hon fortfarande benämningen ”invandrare”. För henne var invandringen en övergångsperiod som har gett henne två olika nations- och kulturtillhörigheter som svensk-iranier. Ordet utlänning refererade endast till hennes utländska ursprung och fråntog henne därmed den svenska identiteten. Hon eftersökte därför ett ord som kunde definiera hennes och många andra invånares dubbla identitetsskap. Än så länge nöjde hon sig med ordet blatte.

Under ett seminarium om mångfaldsjournalistik, som arrangerades den 16 april av Fojo, Institutet för fortbildning av journalister, diskuteras samma problematik. Medierna pendlar mellan att använda ordet invandrare och att beskriva alla invånare i landet som svenskar. Tanken om att alla är svenskar är god och handlar om inkludering, men den exkluderar samtidigt personernas andra hemland eller nationstillhörighet. Definitionen svensk blir som en slags befordran efter att man har assimilerats in i samhället Sverige. Vårat mångfaldsland borde rimligtvis rymma mer än en nationstillhörighet, där man inte definieras som invandrare eller svensk utan som bilänning.

Erkännandet av dubbla identiteter i det journalistiska språket används sparsamt i Sverige. I fallet med Dawit Isaak, journalisten som har suttit fängslad i Eritrea utan anklagelse, åtal eller dom sedan 2001, är benämningen svensk-eritrean vedertagen. Detta beror framförallt på att hans dubbla medborgarskap har betydelse för hans situation, då den eritreanska regimen anser att han är deras landsman samtidigt som han från svenskt håll är vår medborgare och angelägenhet.

I de fall som dubbla kulturtillhörigheter inte har lika uppenbar betydelse ur ett journalistiskt perspektiv, kan det dock ha det ur ett identitetsperspektiv om man ser sig själv som svensk-kurd, afrosvensk, helnorsk eller bara svensk. I artiklar som exempelvis berör diskriminering av personer med utländska namn eller reportageserier om tidigare flyktingar och invandrare borde det finnas ett generellt ord som både är inkluderande och omfattande. I avsaknad av detta ord har min svensk-iranska vän nu bytt ut ordet blatte till bilänning när hon vill sätta ord på sig själv.

Text och foto: Hanna MI Jakobson

reflektion | 2009-04-29