Kvinnorna som kämpar mot könsstympning i Liberia

Mae Azango är journalisten som fick gå under jorden efter att ha skrivit om könsstympning. Mama Tormah är den traditionella ledaren som tidigare utförde ingreppet men nu jobbar för att få människor att överge ritualen. Båda ger sig på ett tabubelagt ämne och arbetet ger resultat.

Mae Azango tvingades gömma sig efter att ha skrivit om könsstympningens hälsokonsekvenser. Foto: Martin Edström

– Ni vill väcka spöken från mitt förflutna, säger Mae Azango och skrattar uppgivet när hon sätter sig i en liten trästol på verandan till sitt vita hus.

Färgen flagnar och taket består av hoplappade plåtpannor. Till höger hänger linor med tvätt som torkar i het sol över röd jord. Med spöken menar journalisten Mae Azango det som hände den 8 mars 2012. Då publicerades den första av hennes artiklar om könsstympningens hälsokonsekvenser i tidningen Front Page Africa. Hon skrev bland annat att många flickor lider av svåra infektioner, får hiv eller förblöder. 

– Jag intervjuade bland annat en vuxen kvinna som könsstympades som tonåring. Hon blev fasthållen av fyra kvinnor medan en femte skar henne. Det var mer än 50 flickor som omskars den natten och kvinnorna använde två knivar som inte var steriliserade. 

Artiklarna bröt det tabu som omgärdar könsstympning i Liberia och ledde till en stor debatt. Något som inte togs väl emot i de stammar där traditionen är stark. Mae Azango blev hotad till livet och tvingades gå under jorden i tre veckor.

Hennes hår är flätat i breda flätor i olika nyanser och har fästs i en stor knut. Hon pratar fort och rösten går ofta upp i falsett för att ge orden emfas. Mae Azango berättar att könsstympningen genomförs av hemliga så kallade Sande-sällskap. De har egna ”bush-skolor” där flickorna lär sig laga mat, fiska, laga kläder och städa. Pojkarnas motsvarighet kallas Poro. Flickornas bush-skola avslutas med en hemlig ceremoni, så hemlig att den som efteråt pratar om vad som skett riskerar att dödas. 

– Vissa skär bara bort klitoris, andra tar även bort de inre blygdläpparna och en del avlägsnar till och med de yttre blygdläpparna och lämnar bara ett litet hål. Det finns inget som skyddar vaginan utan området är öppet för sjukdomar och infektioner. Ofta lägger de löv och örter över såret.

Enligt Mae Azango praktiserar tio av Liberias 16 traditionella stammar könsstympning. Ingreppet görs för att minska kvinnornas sexlust och undvika att de blir promiskuösa.

– Det ses som en renhetshandling och är ofta ett krav för att en kvinna ska bli gift. Det handlar om mäns kontroll över kvinnor. Många män lämnar dock sina fruar efter att ha upplevt sex med kvinnor som inte är omskurna, säger Mae Azango. 

I Mama Tormahs by satsas nu på utbildning. Foto: Martin Edström

Frågan är politisk. Mae Azango berättar att flera politiker har stöd i traditionella byar på landsbygden och därför inte vill förbjuda könsstympning. Den uppmärksamhet som hennes artiklar skapade tvingade dock regeringen att agera. 

– När jag fortfarande gömde mig gick jämställdhetsministern ut med ett uttalande om att alla Sandes bush-aktiviteter skulle stoppas på obestämbar tid, berättar hon.

Presidenten Ellen Johnson Sirleaf inrättade också en särskild dag för att uppmärksamma våld mot kvinnor. Regeringen jobbar sedan tidigare tillsammans med FN och andra aktörer med ett program mot könsbaserat våld som stöds av bland annat Sveriges ambassad. Det bygger på kampanjer, nätverksbyggande, att få till reglering av skadliga sedvänjor och sedan 2012 förs det även dialog med traditionella ledare och de kvinnor som utför könsstympningen, så kallade Zoes.

– Vi rör oss i alla fall framåt, steg för steg. Med tiden kommer att vi få ett slut på det, säger Mae Azango.

Hon har bland annat tilldelats pressfrihetspris från CPJ, den internationella kommittén för skydd av journalister, för sin rapportering.

Foto: Martin Edström

I en liten by utanför huvudstaden Monrovia står en skola, ett konferenscenter och en kyrka på den plats där bush-skolan tidigare låg. Mama Tormah, en av de mäktigaste traditionella ledarna i Liberia och den högsta ledaren för Zoes, sitter vid ett bord under tak. En liten gråskäggig man i ljusgrön dräkt, Ansumama Jarsueh, genomför en välkomstceremoni med ris och kolanöt för mig och fotografen Martin.

– Det här är Liberia, vi respekterar varandra och alla främlingar som kommer hit. I dag ser vi er som vår bror och syster, son och dotter. Kolanöten står för mänsklighetens liv, säger Ansumama Jarsueh, som är talesperson för de traditionella folkens råd i Liberia och lämnar över skålen med nöten som smakar bittert. 

I sin by har Mama Tormah fått könsstympningen att upphöra. En tradition som hon själv länge var en del av. Nu går i stället 400 barn i den nybyggda Mama Tormah Community School. 

– Jag försöker få de traditionella ledarna att förstå att barnen måste gå i skolan och att sedvänjorna inte får påverka utbildningen. När flickorna är 18 år kan de själva välja om de ska gå med i Sande, säger Mama Tormah. 

Hon samlar också de traditionella kvinnorna i olika projekt som kan ge försörjning, många av dem är ensamstående mammor. Metoden inspirerar. Jämställdhetsdepartementet jobbar nu i tre provinser för att få Zoes att engagera sig i liknande aktiviteter. Målet är att de ska få en alternativ inkomst i stället för pengarna de tjänar på att utföra könsstympning.

För Mama Tormah var det resor till USA och andra afrikanska länder som gav insikten att utbildning är vägen till ett modernt samhälle. 

– Men du kan inte säga åt folk att avstå från sina traditioner utan att erbjuda ett alternativ. Jag förespråkar utbildning och skolor, säger hon.

I tre år har Mama Tormah rest från provins till provins för att övertala stammarnas ledare att de bör överge Sande-sällskapens ritualer. Det är dock svårt, byarna är beroende av att bidragsgivare vill finansiera projekt som kan ersätta bush-skolorna. Ansumama Jarsueh berättar hur Mama Tormah kom till hans by och försökte få ledarna att sluta med bush-skolan. Det tog tre år.

– Vi menade att hon inte kunde säga åt oss att sluta med Sande innan någon lovade att bygga något annat där i stället. Till slut gick vi med på att ändra oss, i utbyte mot en skola. Byn insåg att om bush-skolorna fanns kvar skulle ingen utveckling komma, förklarar han. 

Text: Jennie Aquilonius
Foto: Martin Edström

Fakta/Liberia

Liberia har cirka fyra miljoner invånare. Landet grundades av frigivna slavar år 1847 och har aldrig koloniserats. Mellan 1989 och 2003 härjades Liberia av flera svåra inbördeskrig där olika grupper stred om makten. Uppskattningsvis 200 000 människor dödades och nästan halva befolkningen tvingades på flykt. En FN-styrka finns sedan 2003 i landet. Ingen rättslig process har ägt rum för att beivra de många brott som begicks under krigen. 

Den nuvarande presidenten Ellen Johnson Sirleaf fick Nobels fredspris 2011 för sitt arbete för kvinnors säkerhet och möjlighet att delta i fredsprocesser.

Bakgrund/Kvinnlig könsstympning

Det är osäkert hur många kvinnor som är könsstympade i Liberia. Siffror från den nationella hälsoundersökningen från 2007 visar att 58 procent av kvinnorna mellan 15 och 49 år är stympade.

Det är dubbelt så vanligt i åldersgruppen 45–49 år jämfört med dem som är 15–19 år. Nästan hälften av kvinnorna tycker att traditionen ska stoppas och motståndet är större bland de yngre. Enligt den ideella organisationen The Association of Female Lawyers in Liberia är 85 procent av kvinnorna stympade. 

Könsstympningen utförs ofta innan flickorna fyller 15 år. Det förekommer framför allt i den norra delen av landet och risken för att ha utsatts för könsstympning är större på landsbygden än i urbana områden. Fattiga kvinnor löper också dubbelt så stor risk som de med mer ekonomiska resurser.

Typer av könsstympning:
Typ 1: Klitoris tas bort helt eller delvis.
Typ 2: Klitoris och de inre blygdläpparna avlägsnas helt eller delvis. Det är den vanligaste typen i Liberia.
Typ 3: Klitoris samt inre och yttre blygdläppar skärs bort. De yttre blygdläpparna sys ihop så att slidöppningen täcks.
Typ 4: Prickning eller skärande av klitoris och/eller blygdläpparna. Det förekommer också bränning av klitoris och omgivande vävnad samt att frätande ämnen förs in i vaginan.