43 mord som skakar Mexiko

I slutet av förra veckan fyllde tiotusentals demonstranter det centrala torget i Mexiko City torget med krav på presidentens avgång. Manifestationen var kulmen på två månader av växande protester runt om i hela Mexiko. Grundkravet i protesterna är att få veta sanningen om vad som hänt de 43 studenter som försvann i slutet av september. Men demonstrationerna är också ett tecken på det djupa misstroende som folk har gentemot myndigheter och politiker.

I gathörnet där de tre studenterna dödades står träkors och kulhålen är inringade. Foto: Johan Schmidt

– Endast i ett genomkorrupt och ruttet system kan 43 fattiga studenter föras bort av polis på borgmästarens order för att överlämnas till en kriminell kartell, säger Claudia Lopez som deltog i demonstrationen.

Årsdagen av den mexikanska revolutionen den 20 november tillhör landets viktigaste politiska högtider. Presidenten välsignar vanligtvis långa parader av ungdomar och militärer från sin balkong i centrala Mexiko City. Men i år tvingades myndigheterna ställa in den traditionella marschen, en illustration av bristen på politisk legitimitet.

Det utlösande faktorn för protestvågen som nu sköljer över landet var attacken mot lärarstudenterna från en skola i Ayotzinapa natten mellan den 26 och 27 september.
– Jag har varit med om att vi har blivit stoppade av polis vid andra manifestationer men när de plötsligt började skjuta rakt mot oss förstod jag att det var annorlunda denna gången, säger Nerida de la Cruz som var med under den kaotiska natten.

En grupp lärarstudenter från Ayotzinapa hade i fem bussar rest till staden Iguala i delstaten Guerrero för att genomföra en demonstration. Den lokala polisen stoppade gruppen genom att ställa upp barrikader på gatorna och när studenterna lämnade sina bussar för att flytta på hindren började polisen skjuta.

– Min kompis träffades i huvudet och sjönk till marken, jag såg blodet och hörde skotten men fattade först inte vad som hände. Sedan insåg jag att de var på väg att döda oss allihop och sprang, säger Nerida de la Cruz och skakar på huvudet.

Han beskriver resten av natten som en skräckfilm. Han och hans kompisar sökte skydd i en av bussarna men möttes där av mer blod och fler döda. De sprang istället ett par kvarter bort där de stoppades av en militärpatrull.
– Vi blev först lättade då vi trodde vi skulle få hjälp och skydd, berättar Nerida de la Cruz . Men istället tvingade de ned oss på knä med händerna på huvudet. De kroppsvisiterade oss och tog våra telefoner. Vi försökte förklara att vi blivit attackerade men de sade åt oss att hålla käften och hotade med att lämna över oss till polisen.

Nerida de la Cruz framför de 43 stolarna för de försvunna studenterna och tre för de som dödades vid attacken den 26 september. Foto: Johan Schmidt

I kaoset splittrades gruppen, två av bussarna lyckades bryta sig inom polisens vägspärr och köra iväg. Bussarna stoppades senare under natten och de 43 studenterna tvingades ut och fördes bort. Sedan dess är de spårlöst borta.

Statsåklagarens utredning visar att studenterna stoppades av lokal polis på order av borgmästaren, överlämnades till den lokala knarkkartellen som mördade alla och sedan brände kropparna på en soptipp. Men de anhöriga vägrar tro på denna version och menar att det är omöjligt att bränna så många kroppar utan att lämna efter sig fler spår.
– Vi tror inte att några dåligt betalda yrkesmördare har kapaciteten att mörda och bränna 43 kroppar en regnig natt. I Mexiko är det bara armén som har den logistiken och tekniken, säger Nerida dela Cruz.

Han och de försvunnas familjer hävdar att myndigheterna har hittat på en historia i ett försök att lägga locket på och säga att fallet är uppklarat. De få förkolnade benrester som hittats har skickats till experter i Österrike för en utredning som tar månader och det är osäkert om det går att finna någon DNA.

– Oavsett hurvida åklagarens version är korrekt eller ej så följer den ett mönster som vi har växt upp med. Desinformation, manipulation av fakta och kontroll av medierna är ett arv som gör att få litar på myndigheterna, säger Jacinto Rodriguez, historiker som forskat om regeringspartiet PRI:s kontroll över informationsflödet.

Bortförandet av studenterna är så utstuderat grymt och innehåller alla ingredienser av korruption, rättslöshet och maktens totala förakt för sina medborgare att det blir omöjligt för folk att lita på den officiella versionen.

Delstaten Guerrero, mest känd för sin klassiska turistort Acapulco, tillhör de fattigaste i Mexiko och de mest våldsamma. De senaste åren har konkurrerande karteller utkämpat ett brutalt krig om kontrollen över området som både är en viktig korridor för transport av droger till huvudstaden och en stor producent av heroin.
Kartellerna har via hot och mutor infiltrerat många kommuner och köpt politiker som nu lyder deras diktat snarare än sina väljares. Massakern på studenterna från Ayotzinapa har blivit symbolen för denna korruption och rättslöshet och folks tålamod är på upphällning.

I staden Iguala hänger bilder på de försvunna studenterna överallt och affischer med kravet att de ska föra tillbaka levande. Foto: Johan Schmidt

– Massakern på studenterna har samlat många olika grupper och skapat ett momentum för förändring. Men hittar folk ingen väg att kanalisera detta politiskt är risken stor att desperationen leder till mer våld, säger Jacinto Rodriguez.

Regeringspartiet PRI (det institutionaliserade revolutionspartiet), som gör anspråk på att vara arvtagare och förvaltare av den mexikanska revolutionen, skapade ett politiskt system som präglat Mexikos moderna historia. PRI styrde landet i 80 år och först år 2000 vann ett annat parti presidentposten och Mexiko kunde påbörja sin modernisering och reformera det system PRI skapat.

Moderniseringen av landet och ekonomin är nödvändig men för att få folk att ha tålamod och ställa upp krävs ett politiskt ledarskap som saknas. Övergången från det gamla systemet är inte fullbordad och Mexiko befinner sig i en djup institutionell, ekonomisk och moralisk kris. Den politiske kommentatorn Sergio Aguayo menar att de traditionella partierna bara representerar den politiska eliten samtidigt som det saknas starka, oberoende folkliga rörelser som kan skapa opinion och driva politikerna framför sig.

På basketplanen i skolan i Ayotzinapa står 43 tomma stolar med bilder på de försvunna studenterna. ”Levande fördes de bort, levande vill vi ha dem tillbaka”, står det på en banderoll men Nerida de la Cruz tvivlar på att han någonsin får träffa dem igen.
– De senaste veckornas protester och demonstrationer har skakat om makthavarna, jag märker att de är rädda för oss och de ger oss styrka. Vi vet att regimen kan svara med mera våld om de blir desperata men deras rädsla ger oss bara än mer energi och beslutsamhet, säger han.

Johan Schmidt
[email protected]

Bakgrund
Borgmästaren i Iguala, José Luis Abarca och hans fru María de los Ángeles anklagas för att ha beordrat polisen att stoppa studenterna på kvällen den 26 september. Maria de los Ángeles har nära kopplingar till den kartell, Guerreros Unidos, som styr i området och påstås ha varit skött kartellens ekonomi. Paret flydde från staden dagarna efter händelsen men greps i Mexiko City i början av november.
Sedan den förre presidenten Calderón 2006 förklarade krig mot kartellerna har våldet exploderat i Mexiko. Cirka 80 000 personer har dödats i striderna och enligt officiell statistik klassas 30 000 som försvunna.

Läs mer
Mexico: Attorney General's announcement on disappeared students exposes government’s failures (Amnesty International 8 november)