Amnesty Press rapporterar från Amnestys årsmöte och mr-konferens

reportage | 2002-05-04

På fredagskvällen ringlade ett fackeltåg genom öde gator i Ljungskile, över E6:an och vidare längs havet där himlen hade övergått till skymning. Målet var Ljungs kyrka där kyrkorådets ordförande Irene Leonardsson, tillika medlem i Grupp 256 i Amnesty, hälsade välkommen till en konsert med Göteborgs kammarkör. Under ledning av Gunnar Eriksson bjöds sedan besökarna på nykomponerade stycken av unga tonsättare och dikten "Pisagua" där Sun Axelsson berättar om ett av den chilenska juntans koncentrationsläger där oliktänkande mördades efter 1973.

Närmare 200 Amnestymedlemmar samlades på fredagen till årsmöte och MR-konferens, med inriktning på aktivism, på Ljungskile folkhögskola i Bohuslän.

I inledningen till konferensdelen betonade svenska sektionens ordförande Hanna Roberts, som väntas bli omvald vid årsmötet, att det finns illavarslande tendenser för Amnestys framtid:
- När vi höll årsmöte i Uppsala 1988 var det 500 deltagare. De senaste åren har det varit mellan 200 och 300 personer. Sedan 1995 har medlemsantalet minskat stadigt. Vid årsskiftet var vi 59 146 medlemmar, något färre än ett år tidigare. På ett år förlorar vi 10 000 medlemmar och det innebär att 10 000 nya måste värvas. Antalet grupper minskar. På tio år har vi gått från 300 till 207 grupper. Lägger vi till de 42 ungdomsgrupper som finns så är det ett bortfall på cirka 50 grupper.

Grupperna har varit ryggraden i Amnestys uppbyggnad. Men aktionsfallen har stadigt minskat, sade Hanna Roberts.

  • Däremot ökar blixtaktionerna och förra året skickades 800 blixtaktioner ut berörande 80 länder, sade hon och menade att man måste fundera över om Amnestys nuvarande uppbyggnad motsvarar verkligheten.

Det finns dock nya inslag i verksamheten som visar på andra sätt att engagera sig, sade Hanna Roberts:
- Specialgrupper som Juristgruppen växer och en grupp är under bildande i Umeå. Amnesty Business Group, ABG, lockar till sig allt fler aktiva.Kvinnorättsgruppen har ett nätverk på 300 personer på sin e-postlista och fackliga gruppen har 650 kontakter.

Hanna Roberts nämnde tre teman för helgens seminarier; Amnestys nya åtagande, arbetet för kvinnor och flyktingar och aktivism i en föränderlig värld.

  • Förhoppningsvis får vi en stimulerande helg och en diskussion om vart vi är på väg.

För svenska Amnestys generalsekreterare Carl Söderbergh har det gångna året inneburit en rad resor. I mars var han med och öppnade ett Amnestykontor i Afghanistans huvudstad Kabul. Under hösten besökte han Pakistan och berättade om sitt möte med Isa Mohammed:
- Han var en av många flyktingar som hade lämnat Afghanistan sedan hans hus utanför Kandahar hade träffats av amerikanska bomber. Isas bror och sju andra släktingar hade dödats, men de vågade inte stanna kvar och begrava offren i enlighet med Islams traditioner.

När Sverige under första halvåret 2001 innehade ordförandeskapet i EU arbetade Amnesty enträget med kraven på en generös flyktingpolitik och kritiserade bland annat transportörsansvaret.

  • Då arrangerade vi bland annat en asylkonferens i Visby, sade Carl Söderbergh. Hur har då detta en koppling till Isa? Jo, när bombningarna började 7 oktober vägrade Pakistan släppa in 100 000 människor som flydde från Afghanistan. De hänvisade då till EU och Australien som hade vidtagit stränga åtgärder för att hålla flyktingar borta. Varför ska vi då släppa in flyktingar, sade man i Pakistan?

Carl Söderbergh kritiserade också följderna av åtgärder i olika länder efter 11 september:
- I USA och Storbritannien kan människor som är icke-medborgare nu tas i förvar på obestämd tid och i andra länder, som Zimbabwe, har anti-terrorism använts som förevändning för att slå ned opposition och minoriteter.

Han betonade också vikten av att Amnesty uppmärksammar länder som glöms bort.
- Om världen 1992 hade stött återuppbyggnaden av Afghanistan så hade inget av det som sedan hände behövt hända.

"Som droppen urholkar stenen. Historien om Amnesty International" heter den bok om Amnestys första 40 år som Jonathan Power kom med i maj förra året. På svenska gav Ordfront ut den i höstas och nyligen kom Penguin med en ny uppdaterad pocketupplaga. Jonathan Power hyllade Amnestys arbete i sitt tal och var mycket kritisk mot hur humanitära interventioner kan användas för stormaktsintressen och dubbelmoralen i västvärldens agerande.

  • Att förebygga konflikter är inte lika nyhetsmässigt som intervention men konflikter är aldrig oförutsägbara eller oundvikliga. Det saknas sällan "Early Warning" men detta följs sällan av "Early Action".

Power efterlyste alternativa åtgärder och gav ett exempel på hur Bill Clinton i stället för att följa militärens råd om anfall mot Nordkorea inledde ett bistånd, som visserligen inte rubbade den kommunistiska diktaturen i landet, men däremot undvek ett krig som hade kunnat bli ett kärnvapenkrig.

Text: Ulf B Andersson
Bild: Helena Norman

reportage | 2002-05-04