TEMA VÄSTERBOTTEN, DEL II: Synen på homosexuella i Västerbotten

Västerbottnisk tystnad om homosexuella

Synen på homosexuella i Västerbotten, från 1950-talet till 1980-talets början, beskrivs i studien Den hotfulla kärleken - Homosexualitet och vanlighetens betydelse. Svante Norrhem, professor i historia vid Umeå universitet har skrivit den och Amnesty Press träffar honom i hans arbetsrum.

I Svante Norrhems studie framträder en djup tystnad. Homosexuella representerades inte i det offentliga rummet, varken på lokal, regional eller nationell nivå; media skrev eller visade sällan något som hade med homosexuella att göra, i filmer och böcker förekom i princip inte homosexuella, skolundervisningen tog inte upp sexualitet och kommunalpolitiker tog inte upp frågor rörande homosexuella. Har den här tystnaden betydelse för människors behov av att bli sedda och känna identifikation?

• Eftersom homosexuella utgjorde ett annorlundaskap har tystnaden en väldigt stor betydelse för identifikationen. Begreppen homosexuella och heterosexuella användes knappt och därför kunde homosexuella inte formulera vad de var. Det gjorde att många knöt an till den heterosexuella normen men där fann de ingen igenkänning, berättar Svante Norrhem.

Lugn och ro. Professor Svante Norrhems studie "Den hotfulla kärleken" visar upp en tystnad kring homosexualitet och homosexuella i Västerbotten.
Foto: Robert Lundgren/ Västerbottens museum.

Svante Norrhem påpekar att behovet av att bli sedd och bekräftad varierar och han berättar om två lesbiska kvinnor han intervjuade i samband med Den hotfulla kärleken. De sade att de inte kände något behov av identifikation, att deras sexuella läggning inte spelade någon roll.

• På grund av att de två kvinnorna inte gav uttryck för sin sexuella identitet, hamnade de utanför sin omgivning. Vad är de två egentligen? undrade den. Kvinnorna upplevde det som om de bara delvis fick vara med i en gemenskap och som att deras identitet som lesbiska inte erkändes av samhället, säger Svante Norrhem.

Den starka och förblindande heteronormen, vilken utgår ifrån att alla är heterosexuella, gjorde dock att kvinnor samtidigt kunde leva tillsammans så länge de inte på ett eller annat sätt bekräftade att de var ett par. Birgit, som är lesbisk berättar i Den hotfulla kärleken: ” Man hörde ingen som prata om kvinnor. Det hörde man aldrig, det var bara en karl som var DET. […] Då tänkte man: jag är ensam här på jorden. ”

Vad beror denna upplevda frånvaro av homosexuella kvinnor på?

• Jag tror det är den klassiska förklaringen: män tillåts ha en sexualitet men inte kvinnor. Dessutom finns det en önskan om att kvinnor inte ska ha en sexualitet. Kvinnor kunde därför leva tillsammans, hålla varandra i handen och ge uttryck för närhet, oavsett om de hade ett kärleksförhållande eller ej. Det gick inte mellan två män som levde ihop, såvida de inte var arbetskamrater för då fanns det ett skäl till deras gemensamma boende. Annars väckte det misstankar och blev till ett problem för omgivningen, berättar Svante Norrhem.

En ytterligare förklaring till att främst homosexuella män nämns i den tysta sfären tror Svante Norrhem beror på att de har kommit att förknippas med kriminalitet, framför allt våldtäkt och pedofili. Den hotfulla kärleken redogör som sagt om medias tystnad när det gäller att rapportera om frågor gällande homosexuella. Ett undantag är att homosexuella omnämns i samband med kriminalitet. Svante Norrhem berättar att dessa ”kriminella” (de behövde inte alls vara det) aldrig bodde i Västerbotten, utan att de bodde varsomhelst i landet förutom just i Västerbotten. Det här förhållningssättet mot homosexuella, att de inte fanns i Västerbotten och att de var kriminella, tror Svante Norrhem användes som ett sätt att stärka en känsla av normalitet, både på regional och nationell nivå.

Vad har homosexualitet varit i Västerbotten?

-Hotfullt, något som hotade ordningen, svarar Svante Norrhem bestämt. Främst var det dock något som inte fanns och inte hörde hemma här i Västerbotten. Det fanns en uppfattning om att det här var ett oförstört område och att kriminalitet, hot och samhällsupplösning bara fanns utanför Västerbotten, fortsätter han.

Svante Norrhem kommer in på begreppen ”bybögen” (någon ”bylesbiskan” har aldrig funnits) och jämför bybögens roll med byfånens roll. Bybögens roll var att visa för invånarna i ett samhälle vad som var normalt och onormalt, för att kunna skilja ”vi” från ”dom”.

Svante Norrhem är professor i historia vid Umeå universitet och har skrivit en studie om synen på homosexuella och homosexualitet i Västerbotten.

• Alla har behov av att höra till och inte stå utanför och då kan inte alla vara med för i sådana fall finns det inget att mäta det normala mot. För de som befinner sig i utkanten av det normala, till exempel ogifta män som inte deklarerat att de är normala, blir det oerhört viktigt att markera sin sexualitet och det riskerar att ske genom en hård markering mot homosexuella.

Är människan feg?

• Det är mänskligt och feghet är en del av mänskligheten, svarar Svante Norrhem. Människan är alltid rädd på något vis. För att tre människor ska kunna bli och känna ett ”vi” måste det finnas en fjärde person. Det är jävligt obehagligt. Så fort en fjärde person släpps in i en gemenskap blir personerna som redan är där osäkra och frågar sig: vem kommer halka utanför?

• Om det beror på feghet? Jag är inte säker på det, men det innebär hursomhelst inte att man ska ge upp och acceptera samhället så som det är, det är bara mänskligt. Det tycks alltid finnas ett behov av ett stigma och dagens stigma är muslimerna, anser Svante Norrhem.

I inledningen av Den hotfulla kärleken ställer Svante Norrhem frågan om det finns ett särskilt västerbottniskt förhållningssätt till homosexualitet.

• Nej, jag ser inga skäl att det skulle vara annorlunda i till exempel Norrbotten eller Småland jämfört med här, men jag kan tänka mig att argumenten mot homosexuella i Norrbotten och Småland är starkt religiösa, fortsätter han sitt resonemang.

De religiösa motargumenten utgår ifrån skapelseberättelsen i Första Mosebok om när Gud skapade man och kvinna, men också att det är en man och en kvinna som ska bilda familj och att sexuella handlingar bara ska ske inom äktenskapet.

• Svenska statskyrkan var inte särskild tydlig att ta ställning men homosexualitet sågs som ett problem som det måste göras någonting åt. I dag har Svenska kyrkan ändrat den inställningen. Frikyrkorna har varit mer isolerad, det har i och för sig skett en förändring i budskap och faktisk handling, men läran är densamma, anser Svante Norrhem.

Är männen gifta måntro? Är de arbetskamrater? Om inte riskerar de att bli ett problem för sin omgivning. Det gällde att hålla sig till de heterosexuella normerna. Personerna på bilden har inget samband med artikelns innehåll.
Foto: Svante Lundgren/ Västerbottens museum.

I Den hotfulla kärleken skriver Svante Norrhem om att frikyrkorna i Sverige och Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS), som har varit starka i Västerbotten, har visat tydligare ställningstagande mot homosexuella än vad Svenska kyrkan gjort. Det råder inte någon tvekan om deras negativa uppfattning, exempelvis uteslöts församlingsmedlemmar på grund av sexuell läggning. En av personerna i studien säger också att: ”Västerbotten är ju ett ganska speciellt län alltså. Just med den här frikyrkligheten som varit så stark här.” Det finns dock skillnader mellan stad och landsbygd tror Svante Norrhem:

• I Umeå fanns det två regementen och i dag en länsstyrelse och universitetet. Det medför att det fanns och finns en blandning av folk i Umeå som kommer med andra föreställningar som inte är förankrade i Västerbottens inland.

Svante Norrhem poängterar att det finns manlighetsideal som har betydelse för förhållningssätten gentemot homosexuella och homosexualitet, exempelvis en uppfattning som säger att en riktig man inte kan vara homosexuell och att en manlig gruvarbetare i Norrbotten därför inte kan vara bög.

Svante Norrhem ger slutligen en överblick över faktorer som kan ha betydelse i dag för huruvida homosexuella i Västerbotten väljer att flytta eller stanna:

• Jag har faktiskt gjort en undersökning om varför homosexuella flyttar från Västerbotten. Den visade att en flytt främst var något positivt som berodde på att de såg möjligheter till jobb i till exempel Stockholm. I en storstad är det också lättare att träffa homosexuella människor. Att flytta kan även innebära en ”komma-ut-process”. Det kan vara svårt att visa sin sexualitet där man har vuxit upp och där alla förväntar sig något av en. För många år sedan var jag engagerad i en studentförening för hbt-studenter och tog emot samtal från personer som ringde. Många av dem berättade att de valt att flytta till just Umeå medan deras kompisar valt en stad söderut. Flytten innebar att de kunde börja en ”komma-ut-process” i lugn och ro. Många av dem kom först ut här efter att de byggt upp en vänkrets och blivit accepterade för vad de är, därefter kom de ut för sina familjer och gamla vänner, avslutar Svante Norrhem.

Text: Stina Thomsson
Foto: Malin Eriksson

Läs mer:** TEMA VÄSTERBOTTEN, DEL I:
Umeå Feministfestival 2010: Separatism, inspiration och festligheter