Okunskap leder till avvisningar

Lagen är tydlig: den som riskerar att förföljas i hemlandet på grund av sitt kön eller sin sexuella läggning har rätt till asyl i Sverige. Men lagen efterlevs inte, menar flera organisationer som arbetar med hbtq-flyktingar. Orsaken? - okunskap.

• Vi kräver att den svenska lagen ska tillämpas så som den står, säger RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund.

Det är första dagen på Stockholms Pridevecka och Ulrika Westerlund deltar i ett panelsamtal om hbtq-flyktingars möjlighet till asyl i Sverige. I fokus för seminariet står två rapporter om Migrationsverkets hantering av frågot kring homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner (hbtq) som publicerades i maj i år.

Den som åberopar sin sexuella läggning som asylskäl stöter ofta på patrull hos Migrationsverket, visar rapporterna. Särskilt om personen inte är en homosexuell man från ett starkt mediebevakat land som till exempel Iran, det vill säga inte stämmer in på den stereotypa bilden av en ”hbt-flykting”. Fortfarande kan personer avvisas med motiveringen att de inte gått ut med sin sexualitet öppet i hemlandet, trots att lagen tydligt säger att det inte får ske.

RFSL försöker varje år hjälpa ett 50-tal personer som söker asyl på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Ulrika Westerlund beskriver en frustration över hur det formella systemet, med handläggarkontakt och överklaganden till Migrationsdomstolen, sällan fungerar. Istället lyckas RFSL ofta stoppa avvisningen först genom direkt kontakt med Migrationsverkets rättschef och justitiedepartementet. Skillnaden mellan ledningens och handläggarnas inställning är stor, menar Ulrika Westerlund:
- Det som rättschefen säger, det är jättesvårt att få det att sippra ner.

Trots bra lagar och riktlinjer om hbtq-personers rätt till asyl går budskapet inte fram till handläggarna, menar Ulrika Westerlund. Dålig landinformation är en av orsakerna, anser Anna-Maria Sörgren.

Som så ofta när Migrationsverket hamnar i blåsväder kommer samtalet att handla om dem som sällan själva hörs i debatten, handläggarna. Varför får inte lagar och riktlinjer något genomslag hos dem som möter asylsökande och fattar beslut om deras framtid? Bristande kunskap om hbtq-personers situation i olika länder är en av orsakerna, menar Anna-Maria Sörgren. Hon ligger bakom en av rapporterna, som handlar om Migrationsverkets landinformationssystem, Lifos.

När Anna-Maria Sörgren och hennes kollega Elina Grandin intervjuade personalen på Lifos sade många att de inte ser situationen för hbtq-personer som en prioriterad fråga när de söker information om olika länder. Dessutom hindrar själva sättet att söka information att frågorna blir belysta. Lifos fäster stor vikt vid ”neutrala” källor, vilket gör att man hellre vänder sig till ambassadpersonal och officiella dokument än hbtq-organisationer. Därför får man inte heller veta hur vardagen för hbtq-personer faktiskt ser ut i landet ifråga. Resultatet blir en ytlig landinformation, menar Anna-Maria Sörgren:
- Det är ganska svårt som handläggare att använda den information som finns idag. Istället blir det mycket den individuella trovärdigheten som styr.

Anna-Maria Sörgren såg också en brist på kunskap om orsakerna bakom förtryck av hbtq-personer. hos Lifos personal. Där begreppet hbtq skulle kunna användas som ett verktyg för att förstå alla former av genusrelaterat förtryck, blir det istället ofta synonymt med ”person med avvikande sexuell läggning”. Det är ett problem att Migrationsverkets personal inte ser att till exempel förtryck av kvinnor och förtryck av homosexuella hänger ihop, menar Anna-Maria Sörgren:
- Man vill hålla de frågorna absolut isär. Det är som om man tror att kvinnors rättigheter förminskas om man börjar ta in fler aspekter.

Migrationsverkets egen slutsats av rapporterna var att personalen behöver utbildning. Under våren har 300 anställda genomgått en utbildning med normkritiska övningar. Sofia Sjöö är projektledare för utbildningen. Hon hoppas att den ska ge handläggarna ett språk för att tala om hbtq-personers utsatthet. Idag är det svårt för Migrationsverkets handläggare att bedöma hbtq-personers asylskäl, menar hon:
- Den mesta vägledningen finns kring de minst komplexa ärendena: en man som lever i en homosexuell relation, är förföljd och berättar det direkt för handläggaren. Men det finns en enorm bredd i människors berättelser.

Sofia Sjöö håller inte med Ulrika Westerlund om att lagen är så tydlig. Vad menas till exempel med begreppet ”öppenhet” (att vara öppen med sin sexuella läggning)?
- Det är inte helt klart och det öppnar för egna tolkningar, säger hon.

Sofia Sjöö tror på utbildning av Migrationsverkets handläggare, men Hicham Elkahtib är skeptisk.

Är då utbildning lösningen på alla problem, eller finns det något annat som gör att Migrationsverket gång på gång avvisar personer som riskerar att förföljas på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet? Kan det rentav vara homofobi? Det tror Hicham Elkahtib från antidiskrimineringsbyrån i Västernorrland. I sitt arbete har han följt många hbtq-personers asylprocesser, och hans förtroende för Migrationsverkets handläggare är litet:
- De kommer inte våga ta ett beslut på riktigt, de kommer att fortsätta leta luckor i lagstiftningen. Byt lagar, byt hela riksdagen, gör något annat.

Anna-Maria Sörgrens bild är mer försonlig:
- Det finns någon sorts trötthet för att det är ett ”jävla tjat” om just de här grupperna, det finns ju andra som kämpar för sina liv. Jag skulle inte säga att det beror på någon direkt fobi, men man har inte haft någon kontakt med hbtq-frågor förut och därför vet man inte hur man ska hantera dem.

Visst kan det finnas homofobi på Migrationsverket, säger Ulrika Westerlund, men inte mer än någon annanstans:
- Jag anser att det är någonting som finns i hela vårt samhälle, men det finns liksom få myndigheter som likt Migrationverket får möjlighet att lägga ut texten kring de här frågorna.

Text: Marie Wenger
Bild: Linn Nilsson

Läs rapporterna om Migrationsverket:

Normkritisk studie av asylprövningen

Okänt folk

Läs mer:

Regeringens proposition 2005/06:6, Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning

Utlänningslagen

"They want us exterminated", Human Rights watchs rapport om hbtq-förföljelse i Irak från 2009

"Migrationsverket ska bli bättre på hbt", reportage Amnesty Press 31 juli 2008