Pris till Maria Ressa
artiklar | Av Ulf B Andersson | 2021-06-29 | Publicerad i AP #2/2021
Den filippinska undersökande journalisten Maria Ressa tilldelas Unescos pressfrihetspris 2021.
Omslag: Björn Öberg
Detta nummer präglas att det den 28 maj har gått 60 år sedan Peter Benensons artikel om de glömda fångarna publicerades i brittiska tidningen ”The Observer”. Det blev starten för Amnesty International. Vi gör återblickar och berättar om framgångar, bakslag och omprövningar och är med när 90 000 kom till Amnestykonsert på Nepstadion i Budapest den 6 september 1988. Dessutom om reaktioner i Uganda på domen i ICC mot LRA-ledaren Dominic Ongwen och om det digitala årsmötet.
Den filippinska undersökande journalisten Maria Ressa tilldelas Unescos pressfrihetspris 2021.
Amnestys turné för mänskliga rättigheter genomfördes under en tid när världen snart skulle förändras. Genomslaget var enormt.
János Bródy står ensam inför 90 000 människor i den kyliga kvällen på Nepstadion. Så lyfter han gitarren och orden i hans frihetssång ”Om du var en ros” strömmar emot honom från publiken. I Ungern är János Bródy inte ensam i sin längtan efter frihet. – Det är nu viktigare än nånsin att vi ungrare lär oss vad de mänskliga rättigheterna innebär, säger han i en intervju i Amnesty Press. Vi återpublicerar här denna text från 1988.
Under hösten 1988 genomförde Amnesty en gigantisk turné kallad ”Human Rights Now!”. Eva-Li Johansson från Amnesty Press var på plats i Budapest för en unik händelse bakom Järnridån som ännu delade Europa.
Amnestys 60-åriga historia har inte varit någon rät linje av framgångar. Den tyske samtidshistoriken Jan Eckel ger en bild full av uppbrott, bakslag och omprövningar.
Med hjälp av ett litet antal eldsjälar och ett stort engagemang föddes Amnestys svenska sektion. Här tittar vi tillbaka på den första tiden i organisationens historia.
Nu fyller Amnesty International 60 år och en hel del har förändrats sedan 1961.
I boken ”Främlingar på tåg” diskuterar Klas Åmark Sverige och informationen om Förintelsen mitt under andra världskriget. Utgångspunkten är mötet den 20 augusti 1942 då SS-officeren Kurt Gerstein och den svenske diplomaten Göran von Otter är på samma tåg mellan Warszawa och Berlin. Åmark gör en trovärdig och lättillgänglig skildring som nyanserar bilden av Sveriges agerande.
Den 10 maj meddelade Amnesty International att man efter ”en noggrann utvärdering” beslutat att åter benämna den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj som samvetsfånge.
1959 flydde Henrique Galvão till Venezuela och gjorde upp planer på hur Salazar skulle störtas och kolonierna ges självständighet. I januari 1961 satte han igång ”Operation Dulcinea”.
Tidigare barnsoldaten och gerillaledaren Dominic Ongwen, 45, har dömts för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten av den Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag. Amnesty Press var på plats i Gulu i norra Uganda när domen avkunnades och mötte blandade reaktioner.
Black lives matter-aktivisten Derrick Ingram trakasserades i sitt hem av New York-polis. Enligt Amnesty talar mycket för att teknik för ansiktsigenkänning har använts för att identifiera honom – en teknik som Amnesty menar är ett hot mot mänskliga rättigheter som yttrandefrihet och mötesfrihet.
Det blev en stark inledning på ett av passen under årsmötets sista dag där ordförande Parul Sharma vittnade om att hon blivit utsatt för hårda ord och rasistiska påhopp. Hon lyfte vikten av jämlikhetsarbete och en empatisk kommunikation inom rörelsen. Årsmötet fattade också beslut om att arbeta för att förbättra den rättsliga situationen för ensamkommande afghanska barn och unga vuxna samt att få till ett totalstopp för tvångsåtersändanden till Afghanistan.
Mohamedou Ould Salahi satt fängslad i USA:s fångläger på Guantánamo-basen i 14 år utan rättegång. Han utsattes för tortyr och förnedrande behandling. I ett samtal med Amnestys Therése Åkerhielm på årsmötet den 3 maj berättade han om sina erfarenheter och kampen för att stänga lägret.
Proteströrelsen i Myanmar har lyckats hindra militären från att få kontroll över landet. Samtidigt stiger dödstalen och fler fängslas, medan hjälpen från det internationella samfundet dröjer. – Vi måste agera nu innan det är för sent, sade Yanghee Lee, FN:s tidigare specialrapportör för mänskliga rättigheter i Myanmar, under ett digitalt seminarium som anordnades den 3 maj av bland andra Amnesty International Sverige och Svenska Burmakommittén.
Amnesty International fyller i maj 60 år och på måndagseftermiddagen den 3 maj inleddes det digitala årsmötet i den svenska Amnestysektionen. Amnestyåret 2020 präglades av coronapandemin, diskussioner om rasism, ekonomiska bekymmer och att generalsekreteraren Anna Lindenfors lämnade sitt uppdrag – men också framgångar i människorättsarbetet både i Sverige och internationellt. Under en vecka med digitala möten ska medlemmarna nu välja nya förtroendevalda, rösta om motioner och delta i en workshop om blixtaktioner.
Ahmet Altan är en av Turkiets mest inflytelserika och lästa författare. Efter kuppförsöket 2016 fängslades han och dömdes till tio års fängelse. ”Jag kommer aldrig mer se världen” har han skrivit under sin tid i fängelset. Samtidigt som boken kom på svenska meddelades den 14 april överraskande att Ahmet Altan ska friges.
Trots att han har utsatts för mordhot och hårt motstånd fortsätter Sibusiso Innocent Zikode, mottagare av årets Per Anger-pris, att kämpa för Sydafrikas mest utsatta invånare i kåkstädernas fattigaste områden. – Jag vill uppmana regeringar att sätta markens sociala värde framför dess kommersiella värde. Vinst kan inte vara viktigare än mänskliga behov, säger han till Amnesty Press via videolänk.
I en varsamt författad samling av känslor nedskrivna i obunden vers lyckas Alexandra Sundqvist nå någonting djupt inom läsaren. ”Tvångsamheten” är en drabbande bok i diktform om ett brinnande ämne. Med säker hand målar författaren fram ett drastiskt porträtt av folkhälsoproblemet våld i nära relationer, och låter oss komma så nära det bara går.
I sin nya bok ”Sammetsdiktaturen” skildrar Anna-Lena Laurén vårt grannland i öster. Det handlar både om det politiska styret i Ryssland och vardagliga episoder i ett land där ”njet” inte alltid betyder nej.
Året är 2018 när den saudiarabiske journalisten Jamal Khashoggi brutalt mördas inne på Saudiarabiens konsulat i Istanbul. Den nästan två timmar långa dokumentärfilmen ”The Dissident”, regisserad av Bryan Fogel, tar oss med på en nervkittlande, chockerande och fruktansvärt obehaglig berättelse om korruption och brutalitet.