Nio år av krig – nu väntar Syrien på coronaviruset

Här ger vi en bakgrund till kriget i Syrien och vapenvilan i Idlib. FN vädjar nu om total vapenvila för att Syrien ska klara coronaviruset sedan det första fallet bekräftats den 22 mars.

reportage | 2020-03-25
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2020
Amnesty Press nummer 1/2020.

Amnesty Press nummer 1/2020.

I Amnesty Press nummer 1/2020 skildrar vi Kampen för rättvisa i tre artiklar. De andra artiklarna finns här:

Syrien: En mammas kamp för rättvisa (17 mars 2020)

Syrien: Regimens torterare inför rätta (17 mars 2020)

Sverige och kampen mot straffriheten i Syrien och Irak (17 mars 2020)

FN vädjar om vapenvila

Den 24 mars uppmanade FN:s sändebud för Syrien, Geir Pedersen, till en ”total och omedelbar vapenvila över hela Syrien” för att kunna bekämpa covid-19. Den norske diplomaten sade att syrierna är sårbara för coronaviruset då sjukvårdsanläggningar har förstörts, det är brist på medicinsk utrustning och hälsovårdspersonal och flyktingar lever i ”speciellt farliga” omständigheter. Redan innan coronaviruset beräknades 13 miljoner invånare i Syrien vara i behov av hjälp.

FN-chefen António Guterres uppmanade den 23 mars till global vapenvila för att kunna bekämpa coronaviruset.

Coronaviruset: Första fallet i Syrien

Öde gator i nordöstra Syrien sedan SDF utlyst utegångsförbud.

Öde gator i nordöstra Syrien sedan SDF utlyst utegångsförbud. Foto: Hawar News Agency

Den 22 mars förklarade Syriens hälsovårdsminister Nizar Al Yaziji att det första Coronafallet har upptäckts i Syrien. Det handlar om en 20-årig kvinna som varit utomlands och nu har satts i karantän.

Den syriska regimen har ju nära kontakter med Iran, ett av de länder som först drabbades av pandemin, och det har länge varnats för att corona också kan spridas till Syrien då flygförbindelser mellan Damaskus och Teheran är öppna och iranska milissoldater reser in i Syrien.

Redan innan beskedet den 22 mars hade skolor, transporter, parker och restauranger stängts i regeringskontrollerade områden och bagerier ska leverera bröd hem till hushåll istället för att konsumenter köar. Inkallelser till armén har också ställts in och enligt Middle East Eye meddelade Bashar al-Assad den 22 mars att fångar ska friges i en amnesti.

FN-organet Unicef delar ut filtar och mat i regeringskontrollerade hamnstaden Latakia vid Medelhavskusten.

FN-organet Unicef delar ut filtar och mat i regeringskontrollerade hamnstaden Latakia vid Medelhavskusten. Foto: UNICEF/Mebrahtu

I nordöstra Syrien, där det kurdiskt dominerade självstyret styr, proklamerades den 22 mars ett två veckors långt utegångsförbud.
Inga fall av corona har konstaterats i området men Mazlum Kobane, befälhavare för SDF, de kurdiskt dominerade styrkorna som stöds av USA, uppmanade alla att följa de nya reglerna och sade att ”sjukvårdspersonal är våra nya ledare”. Videos från Hawar News agency visade öde gator i nordöstra Syrien.

I de områden av Idlib som kontrolleras av rebeller och jihadister finns en stor oro för corona. Enligt UOSSM International, som bedriver hälsovård i området behövs nu skyndsamt skyddsutrustning och coronatester.

Det har gjorts tester i området men inga fall har hittats. Turkiet har lovat bidra med coronatester. Sjukhusen, som drabbats svårt under striderna, har dock dålig kapacitet att ta emot patienter som drabbas av Covid-19.

Fadi Mesahir, chef för hjälporganisationen Maram Foundation for Relief and Development, sade till New York Times:

– Ni vill att vi ska tvätta händerna? En del här kan inte ens tvätta sina barn en gång i veckan.

Krigets förlopp

I januari 2011 utbröt protester i Tunisien och Egypten som ledde till maktskifte. Protester utbröt också i Libyen där ett inbördeskrig inleddes och i Bahrain där protesterna slogs ned.
I Syrien började demonstrationer den 15 mars 2011 i staden Daraa. Protester mot Bashar al-Assads styre Baathpartiet som hade styrt sedan enväldigt sedan 1963 spred sig över Syrien. Demonstrationer, med krav på demokratiska reformer och president Bashar al-Assads avgång, slogs ner hårdhänt. Tiotusentals människor greps eller ”försvann”.

Demonstration i Homs 18 april 2011.

Demonstration i Homs 18 april 2011. Foto: Bo yaser/Wikimedia

Demonstrationerna fick snart en sekteristisk prägel och i början av 2012 stod Syrien inför ett fullskaligt inbördeskrig. FN:s försök till vapenvila och en politisk lösning misslyckades och rebellgrupper, däribland ett otal islamistgrupper, vann stora framgångar.

En rad länder, däribland USA, Storbritannien, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar och Turkiet gav omfattande stöd med vapen, pengar och utbildning till rebellgrupper.

I september 2015 gick Ryssland in i kriget efter en begäran från Syriens regering. Det gjorde att den syriska armén började tränga tillbaka rebellerna. Även Iran och libanesiska Hizbollah bidrog med militärt stöd till den syriska regeringen.

Hur många har dött i kriget?

Det svarta partiet kontrolleras av den syriska regeringen medan området runt Idlib kontrolleras av jihadister och rebeller. De gråa delarna ockuperas av Turkiet medan det ljusa partiet kontrolleras av SDF som domineras av kurder

Det svarta partiet kontrolleras av den syriska regeringen medan området runt Idlib kontrolleras av jihadister och rebeller. De gråa delarna ockuperas av Turkiet medan det ljusa partiet kontrolleras av SDF som domineras av kurder Foto: Karta: Lotta Lundin

Enligt det syriska människorättsobservatoriet SOHR:s senaste rapport vid nioårsdagen av konfliktens start har 380 636 personer dödats sedan 15 mars 2011 fram till början av 2020.

Av dessa var 115 490 civila, däribland 21 949 barn under 18 år. 13 612 var kvinnor över 18 år.

Av de stridande som dött tillhörde 129 746 regeringsarmén, regimens miliser och allierade styrkor, däribland 264 ryska soldater eller legosoldater.

Bland rebeller och islamistiska fraktioner dödades 53 799 personer. SDF-styrkorna och kurdiska förband förlorade 12 658 personer och därtill 930 icke-syriska medborgare.

Hayyat Tahrir Al-Sham, tidigare Nusrafronten, och andra jihadistorganisationer förlorade 26 758 personer.

Islamiska staten, IS, förlorade 37 707 personer medan 111 turkiska soldater har dödats. När det gäller förluster i den Internationella koalitionen, ledd av USA, har SOHR på grund av hemlighetsmakeri inga siffror.

I statistiken från SOHR påpekas att dödsantalet inte inkluderar de nästan 88 000 civila som beräknas ha dödats av tortyr i regimens fängelser.
Inte heller har över 3 200 civila och stridande som hamnade i fängelse hos IS räknats in. Också över 4 100 fångar och saknade från regimstyrkor som tillfångatagits av rebeller finns inte i statistiken. Därtill kommer över 1 800 personer som kidnappats av rebeller, IS och HTS/Nusrafronten sedan de anklagats för att vara lojala mot den syriska regeringen.

Idlib

Idlib är en provins i nordvästra Syrien där det idag beräknas finnas tre miljoner människor, hälften av dem från andra delar av landet. Den syriska regimen förlorade staden Idlib när den 2015 intogs av jihadiststyrkor.

Provinsen har sedan dess präglats av motsättningar och strider mellan olika rebellgrupper. Tiotusentals rebeller har de senaste åren fått fri lejd till Idlib efter nederlag i andra delar av Syrien.
För att undvika ett storskaligt slag om provinsen slöt Ryssland och Turkiet i september 2018 ett avtal om demilitarisering. En buffertzon skapades runt Idlib och rysk och turkisk militär, som tilläts sätta upp tolv ”observationsposter” i praktiken mindre militärbaser, skulle gemensamt övervaka zonen.

Varken rebellgrupper eller syriska armén respekterade avtalet och den 19 december 2019 inledde syriska armén med stöd av Ryssland, Hizbollah och Iran en större offensiv. Trots att rebellerna genomförde en motoffensiv mot västra Aleppo trängde syriska armén undan för undan tillbaka rebellerna i Idlib och regeringen kunde öppna motorvägen M5 mellan Aleppo och Damaskus liksom flygplatsen i Aleppo.

Nästan en miljon människor var i februari på flykt i nordvästra Syrien.

Nästan en miljon människor var i februari på flykt i nordvästra Syrien. Foto: Brahim Yasouf/AFP/TT

Vad händer nu?

Den 23 februari beräknades en miljon vara på flykt i Idlib, de flesta i riktning mot den turkiska gränsen. Många tvingades övernatta under bar himmel och vinterkylan gjorde att människor frös ihjäl. Minst 300 civila dödades, merparten vid ryska och syriska anfall, enligt FN.

Totalt uppgav FN den 28 februari att minst 1 750 civila hade dödats sedan april 2019.

– Merparten har dödats i oppositionskontrollerade områden, sade Rosemary DiCarlo, FN:s undergeneralsekreterare för politiska frågor och fredsbyggande, inför FN:s säkerhetsråd. En del civila dödades i regeringskontrollerat område, en påminnelse om att Hayat Tahrir al-Sham och andra icke-statliga väpnade grupper också anfaller civila områden där civila dödas i läger, skolor och på sjukhus.

Rosemary DiCarlo sade att attacker mot civila och civil infrastruktur är fullständigt oacceptabel och noterade att detta händer ”inför våra ögon; dag som natt, dag efter dag”.

En bild av Bashar al-Assad hänger i ett öde Maarat al-Numan. Staden intogs av syriska armén 28 januari.

En bild av Bashar al-Assad hänger i ett öde Maarat al-Numan. Staden intogs av syriska armén 28 januari. Foto: Dmitriy Vinogradov/Sputnik/TT

En rad turkiska baser i Idlib hade blivit överflyglade under den syriska offensiven och totalt beräknas över 60 turkiska soldater ha dödats. Turkiet svarade med anfall där många syriska soldater dödades och syriska flygplan sköts ner.

Den 19 februari gav Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan ”en sista varning” och hotade med ett anfall om inte de syriska styrkorna drog sig tillbaka före februari månads utgång. Minst 6 500 turkiska soldater och 2 000 militära fordon fördes under februari in i Idlib. USA gav sitt stöd till Turkiet medan Nato var mer kallsinnigt att ge mer än löst formulerade uttalanden om ”full solidaritet”.

Kriget i Syrien var på väg mot en ny fas där Turkiet med stöd av USA kunde hamna i fullskaligt krig mot den syriska regimen och dess ryska allierade. I FN:s säkerhetsråd den 28 februari anklagade Syrien Turkiet för att vilja återupprätta det Osmanska riket (fram till första världskrigets slut var Syrien en del av det Osmanska riket).

Den 5 mars hölls ett möte mellan i Moskva mellan Rysslands president Vladimir Putin och Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. Efter sex timmars förhandlingar blev ett avtal klart om vapenvila från 6 mars. I Idlib innebar detta en lättnad efter månader av anfall både på marken och från luften

– När jag åter såg människor på gatorna och på marknader kände jag mig glad och lättad, beskrev Mona stämningen i Idlib efter vapenvilan för Deutsche Welle.

M4-vägen ska nu patrulleras av Ryssland och Turkiet.

M4-vägen ska nu patrulleras av Ryssland och Turkiet. Foto: Google maps

Brott mot vapenvilan har förekommit men situationen i Idlib har för tillfället förändrats. En del av avtalet mellan Ryssland och Turkiet var att en buffertzon skapas runt den viktiga motorvägen M4 i den del som går från Saraqib till Latakia vid Medelhavskusten. Zonen ska vara sex kilometer bred på vardera sida av vägen och turkiska och ryska patruller ska gemensamt övervaka vägen.

Den 15 mars skulle den första gemensamma patrulleringen genomföras men rebellgrupper fick civila att protestera mot ”ryska inkräktare”. Patrulleringen avkortades till tre kilometer, rapporterar al-Monitor.

En turkisk stridsvagn omringad under en protest på M4-vägen den 15 mars där Turkiet och Ryssland gemensamt ska patrullera enligt vapenvilan i Idlib.

En turkisk stridsvagn omringad under en protest på M4-vägen den 15 mars där Turkiet och Ryssland gemensamt ska patrullera enligt vapenvilan i Idlib. Foto: Khalil Ashawi/Reuters/TT

Även den andra gemensamma patrulleringen den 23 mars avkortades, meddelade ryska försvarsdepartementet. Natten till 25 mars sprängdes en bro söder om Jisr Shoghur för att hindra ryska styrkor från att kunna patrullera längs M4-vägen.

Enligt det första nedtrappningsavtalet om Idlib som Ryssland och Turkiet slöt i Sotji i september 2018 skulle Turkiet se till att radikala jihadister inte längre skulle operera i området. Turkiets intresse av detta har dock varit obefintligt.

Sedan dess har HTS, som är terroriststämplat av både Ryssland och USA, tagit kontroll över stora delar av Idlib. Genom kontroll av en stor del av den ekonomiska verksamheten och gränsövergångar till Turkiet har HTS en god ekonomi.

Många bedömare anser att HTS fortfarande är en del av al-Qaida vilket gruppen förnekar. Under striderna i Idlib vintern 2020 har i praktiken HTS, och de turkiskstödda rebellerna i SNA/NLF ( Jabhat al-Wataniya lil-Tahrir) stridit med turkiskt stöd mot den syriska armén.

HTS och andra radikala jihadistgrupper i Idlib som Turkistan Islamic Party, som består av uigurer, har sagt att de inte kommer att följa vapenvilan i Idlib.

Ett illavarslande tecken för Turkiet kom den 19 mars då två turkiska soldater dödades i en raketattack.

Turkiet ska ha svarat på attacken som enligt försvarsdepartementet i Ankara kom från ”någon radikal grupp”.

Enligt al-Monitor kom attacken i ett område som är ett fäste för Hurras al-din, en al-Qaida-ansluten grupp som har brutit sig ur HTS.

Det syriska människorättsobservatoriet SOHR uppger att flera vapenbrott mot vapenvilan rapporterats den 23 och 24 mars. Regimstyrkor besköt byar i södra Idlib och turkiska styrkor besköt byar i ett SDF-kontrollerat område norr om Aleppo.

Flyktingar

Under 2019 rapporterade FN-organ att drygt 82 000 flyktingar återvände till Syrien medan 412 000 internflyktingar återvände till sina hemtrakter i Syrien. I slutet av 2019 var 6,2 miljoner internflyktingar i Syrien medan över 5,6 miljoner finns utanför landet. 3,6 miljoner beräknas finnas i Turkiet, 915 000 i Libanon och 655 000 i Jordanien. Syrien hade 2011 en befolkning på cirka 22 miljoner.

Vad anser Amnesty?

Amnesty uppmanade under striderna i Idlib det internationella samfundet att pressa den syriska regeringen, väpnade oppositionsgrupper och deras allierade att respektera internationell humanitär rätt för att undvika ännu en humanitär katastrof i Idlib. Anfall mot civila mål, som sjukhus, måste upphöra. Vapenembargo ska införas mot syriska regimen.

Aktörerna

Syriska regimen

Regeringen i Damaskus stöds sedan 2015 militärt av Ryssland. Ryssland har en flottbas i Tartus sedan 1971 och en flygbas har skapats i Khmeimim under kriget. Flera tusen legosoldater från den ryska Wagner-gruppen har också skickats till Syrien.

Vladimir Putin besöker den ryska flygbasen i Khmeimim 2017.

Vladimir Putin besöker den ryska flygbasen i Khmeimim 2017. Foto: Kremlin/Wikimedia

Den syriska regimen stöds också av Iran, Hizbollah i Libanon och milisstyrkor från Irak och Afghanistan.

Väpnad opposition

SNA, den syriska nationella armén, är ett försök från turkisk sida att slå ihop ett otal olika miliser från det som tidigare kallades FSA, Fria syriska armén, grupper som stöddes av USA och ett antal islamistmiliser. Antalet soldater är tiotusentals. I praktiken fungerar SNA som turkiska legosoldater och i februari beräknas 2 000 SNA-soldater ha skickats av Turkiet till Libyen för att stödja regeringen i Tripoli. SNA-soldaterna används också av Turkiet i ockuperade områden i norra Syrien.

HTS
Hayʼat Tahrir al-Sham (Organisationen för Levantens befrielse), behärskar idag stora delar av Idlib-provinsen. HTS är en fortsättning på Nusrafronten, anslutet till al-Qaida, som spelade en viktig roll i upproret 2012-2013. HTS uppger sig ha brutit med al-Qaida men är terroriststämplat av både Ryssland och USA. I början av 2019 tog HTS kontroll över större delen av Idlib efter strider mot andra rebellgrupper. En hårdför regim inrättades.

SDF/Rojava

SDF, de syriska demokratiska styrkorna, lyckades i samarbete med USA besegra IS under våren 2019. Kurdisk milis är den viktigaste delen av SDF som kontrollerar nordöstra Syrien där självstyre råder i Rojava.

SDF firar segern över IS sedan Raqqa intagits i oktober 2017. Den kurdiske PKK-ledaren Abdullah Öcalans porträtt hissas.

SDF firar segern över IS sedan Raqqa intagits i oktober 2017. Den kurdiske PKK-ledaren Abdullah Öcalans porträtt hissas. Foto: QNA/Wikimedia

Den 9 oktober 2019 invaderade Turkiet Rojava sedan USA:s president Donald Trump meddelat att USA skulle lämna Syrien. Den 22 oktober 2019 slöt Ryssland och Turkiet ett avtal där SDF skulle dra sig tillbaka 30 kilometer från gränsen. Turkiet tilläts ockupera vissa områden medan den syriska armén återkom till området. Ryssland övertog sedan flera tidigare USA-baser.

Ryssland och Turkiet ska gemensamt patrullera i området. USA lämnade dock inte Syrien utan har byggt nya baser i östra Syrien nära viktiga oljefält.

Vapenvilan i Rojava har i stort sett respekterats men det finns oro för sammanstötningar då soldater från Turkiet, Ryssland, Syrien, Rojava och USA nu finns inom samma område.

IS
När kalifatet utropades i den irakiska staden Mosul 2014 tog den Islamiska staten, IS, snart kontroll över stora delar av Irak och Syrien och tiotusentals frivilliga reste till huvudstaden Raqqa. I mars 2019 föll Baghouz, den sista staden IS kontrollerade. Ledaren, Abu Bakr al-Baghdadi, dödades den 27 oktober 2019 vid en attack från USA i Idlib nära gränsen till Turkiet.

I kriget mot IS deltog en koalition av ett 70-tal länder, däribland Sverige, under ledning av USA. Även Ryssland, Iran och den syriska regimen deltog i kriget mot IS.

Text: Ulf B Andersson

Fotnot: Detta är en uppdaterad och förlängd version av text från Amnesty Press nummer 1/2020.

Läs mer från Amnesty Press om Syrien

Syrien: En mammas kamp för rättvisa

Syrien: Regimens torterare inför rätta (17 mars 2020)

Sverige och kampen mot straffriheten i Syrien och Irak (17 mars 2020)

Den långa vägen för att få krigsförbrytare inför rätta (12 december 2019)

ALMEDALEN2019: Efter IS nederlag – komplext ansvarsutkrävande med förhinder (7 juli 2019)

Kampen mot straffriheten i Syrien – nu ska Europa träda in (26 februari 2019)

BOKMÄSSAN2018: Tystnad som tortyr i Syrien (27 september 2018)

Syrien: Långt kvar till bestående fred (28 januari 2018)

Högt pris för civila i Raqqa (19 oktober 2017 – även i nummer 3/2017)

Nu har Bashar al-Assad uppnått ett militärt övertag i Syrien (24 januari 2017)

Ny chans för fred i Syrien? (23 januari 2017)

Frivillig i kriget mot IS – Från tryggheten i London till fronten i Rojava (23 oktober 2016)

PYD samlade till kongress i Bryssel – söker internationellt erkännande för kampen mot IS (15 oktober 2016)

BOKMÄSSAN2016: Patrick Cockburn: ”Kriget i Syrien göder sig självt” (3 oktober 2016)

BOKMÄSSAN2016: ”Tiden har stannat i Syrien” (24 september 2016)

Två år efter IS attack mot yazidierna – Amnesty Press besöker Sinjar (2 augusti 2016)

En kvarts miljon barn under belägring i Syrien (15 mars 2016)

Syrienkriget fem år: Fast i flyktens limbo (14 mars 2016)

Inför 25 januari: Ett litet hopp om fred i Syrien (16 januari 2016)

På flykt undan terrorn från IS mot homosexuella (22 december 2015)

Lösningen finns i Damaskus (Ledare i Amnesty Press nr 4/2015)

ALMEDALEN2015: Ny svensk strategi för Syrien – grannländernas börda ökar (6 juli 2015)

Oljefatsbomber sprider skräck i Syrien (Amnesty Press 3 mars 2015)

Nyanserat om kriget i Syrien (recension av Aron Lunds bok ”Syrien brinner” i Amnesty Press nr 4/2014)

Kobane – en symbol för frihet (krönika av Joakim Medin i Amnesty Press nr 4/2014)

Tidning ger röst åt kvinnor i krigets Syrien (Amnesty Press 25 november 2014)

BOKMÄSSAN: ”Assads regim i Syrien kommer att överleva ” (26 september 2014)

UNHCR slår larm (ledare i Amnesty Press nr 3/2014)

Kamp för att möta grundläggande behov i Aleppo (14 augusti 2014)

ALMEDALEN: Flyktingströmmar och nya kartor – Syrienkriget och konsekvenser för regionen (4 juli 2014)

ALMEDALEN: Syrien - ett högt pris för medierapportering kring kriget (3 juli 2014)

Häften av de palestinska flyktingar i Syrien på flykt undan inbördeskriget (1 maj 2014)

Libanon på bristningsgränsen (Amnesty Press nummer 3/2013)

På flykt undan kriget i Syrien - Amnesty Press i östra Libanon (25 juli 2012)

Syrisk oppositionsledare på årsmötet (6 maj 2012)

SNC-ledare på Sverigebesök: ”Tvång är det enda regimen i Syrien förstår” (23 maj 2012)

Syrien på randen till inbördeskrig (analys av Aron Lund i Amnesty Press nr 1/2012)

På flykt från Syrien (15 augusti 2011)

Alternativ namninsamling för Syriens demonstranter (11 augusti 2011)

På Syriens gator är det ännu tyst (3 februari 2011)

Från pepparkaksfängelse och brev… (Amnesty Press 3 mars 2006)

Syrien: I väntan på förändring (Amnesty Press 27 maj 2006 – också i nummer 2/2006, intervju med Anwar al-Bunni i Damaskus)

Syriens Nelson Mandela: ”Förtrycket har ingen framtid” (11 december 2003)

Syrien– försiktig optimism sedan Bashar tog över makten (13 februari 2001)

reportage | 2020-03-25
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2020