Indien inför valet: Så utnyttjar partierna religionen

I Västbengalen har det religiösa våldet ökat de senaste åren. I den folkrika delstaten är nästan en tredjedel av invånarna muslimer och spelar en viktig roll både för att vinna röster och som måltavla för en hinduisk nationalism.

Anian Bera är kritisk mot hur religionen utnyttjas av politiska partier. Foto: Jonas Gratzer

När Indien går till parlamentsval i vår tycks det styrande partiet i Västbengalen; All India Trinamool Congress (AITC) och dess främsta motståndare samt Indiens regerande parti Bharatiya Janata Party (BJP) ha funnit ett bekvämt verktyg i en konkurrerande ”kommunalism” för att vinna val.

(Kommunalism: Ett begrepp som används främst i Sydasien för att beskriva försök att konstruera religiös och/eller etnisk identitet. I Sydasien brukar våldsamheter med religiösa/etniska förtecken ofta kallas ”kommunalistiskt” våld eller oroligheter.)

– Dagens politik har blivit en kampanj av hat och aggression, anser Anian Bera, professor i journalistik vid universitetet i Kolkata (tidgare Calcutta).

Han har suttit i Left Fronts vänsterregering som styrde indiska Västbengalen i 34 år innan AITC 2011 vann valet.

– Om någon är för hinduerna måste hen vara emot muslimerna. Detta strider mot vårt samhälles historia, anser Anian Bera.

Splittringarna blev uppenbara i mars 2018 när den hinduiska festivalen Ram Navami medförde konflikter mellan hinduer och muslimer i flera delar av Västbengalen med tre döda och flera skadade. Då försvann 16-åringen Sibtulla Rashidi, son till imamen Maulana Imadul Rashidi i staden Asansol. Sibtulla Rashidi kropp hittades efter ett dygn. Polisen uppgav att han hade slagits ihjäl av upploppsmakare.

Foto: Karta: Lotta Lundin

Enligt Anian Bera är den senaste tidens kommunalistiska konflikter helt annorlunda än tidigare våldsamheter:

– Nuförtiden är inte sociala eller politiska frågor så viktiga. Ledarna vill framstå som djupt religiösa. Om ett parti kampanjar i den hinduiska guden Ramas namn, så startar ett annat en kampanj i gudinnan Durgas namn. Allt utan någon bakomliggande ideologi.

Den indiska delstaten Västbengalen skapades ur ett stympat Bengalen som en följd av delningen av Indien efter självständigheten 1947. Delningen gjordes utifrån en ”tvånations-teori” – hinduer och muslimer skulle ha skilda stater.

Medan östra Bengalen hamnade i Pakistan och blev Östpakistan, stannade västra Bengalen i Indien under namnet Västbengalen. Efter 1971 års befrielsekrig blev Östpakistan den nya staten Bangladesh.

Alltsedan Bangladesh skapades har Västbengalen tagit emot en strid ström av illegala migranter från grannlandet.

– På så sätt har det demografiska mönstret förändrats, säger Saikat Basu, jurist vid Kolkatas högsta domstol. Kom ihåg att muslimer i västra Bengalen tilläts att stanna vid Indiens delning 1947, medan de flesta muslimer i Punjab i västra Indien överfördes till Pakistan.

Den indiske inrikesministern Kiren Rijiju från hindunationalistiska BJP har påstått att det finns 20 miljoner ”infiltratörer” från Bangladesh i Indien. Många av migranterna från Bangladesh har flyttat till avlägsna platser som Delhi, Mumbai (Bombay), Tamil Nadu och Kerala. Men de flesta har stannat i Västbengalen på grund av kulturella och språkliga likheter.

BJP håller möte i Kolkata. Partiet regerar i Indien men har ännu ett svagt stöd i Västbengalen. Foto: Jonas Gratzer

Saikat Basu säger att såväl det styrande AITC som det tidigare regeringspartiet Left Front inte bara har ignorerat problemet med invandringen från Bangladesh – utan också hjälpt folk att slå sig ner genom hjälp med dokument om medborgarskap.

Majoriteten av Indiens drygt 1,3 miljarder invånare är hinduer, medan muslimernas andel är omkring 14 procent. I delstaten Västbengalen utgör muslimerna cirka 30 procent av områdets 96 miljoner människor, vilket gör dem till delstatens största minoritet. Till skillnad från de flesta hinduer röstar vanligen muslimerna i grupp. Efter självständigheten försöker alla partier – oavsett ideologisk inriktning – vinna muslimska röster.

– Den här sortens tävlingsinriktade kommunalism där alla försöker ge intryck av att kunna frälsa särskilda gruppgemenskaper gynnar inget av lägren, säger professor Bula Bhadra vid den sociologiska institutionen vid Calcuttauniversitet.

– Politikerna har förvandlat religion till fotboll. De spelar precis som det passar dem för att vinna matchen. Det är ett misstag att tro att de kan dela in Indien i grupper alltefter religion. Det kommer aldrig att ske, säger hon.

Anhängare till kongresspartiet på väg till möte i centrala Kolkata. Foto: Jonas Gratzer

Efter en islamistisk attack på det amerikanska kulturcentret i Kolkata 2002 medgav Västbengalens dåvarande regeringschef Buddhadeb Bhattacharjee att vissa madrasas, koranskolor, i landet hade blivit träningsläger för terrorister. Han fick emellertid backa från uttalandet efter tillsägelse från sitt parti, kommunistpartiet CPI(M).

Tillbakatagandet orsakade folklig vrede, och när sedan partiet misslyckades med att hindra en islamistisk organisation att köra ut den internationellt erkända bangladeshiska men bannlysta författaren Taslima Nasrin från Kolkata 2007 blev upprördheten ännu större. Efter upprepade hot, fatwor och exiler, bland annat i Sverige, lever Taslima Nasrin numera i USA.

Kolkata – eller Calcutta som staden kallades till år 2001 – benämndes tidigare som ”den andra staden i det brittiska imperiet efter London” och har upplevt våld ett antal gånger. 14-16 augusti 1947 utbröt omfattande upplopp mellan hinduer och muslimer som slutade i cirka 4 000 döda, 15 000 skadade och ungefär 100 000 hemlösa.

Våldet fortsatte efter Indiens självständighet, men skiftade karaktär. Under 1960- och 1970- talen uppstod den maoistiska Naxalit-rörelsen som trodde på ”förintande av klassfiender” och upproret med centrum i Västbengalen ledde till tusentals döda genom politiska mord och repression från polisen.

Även om det politiska våldet fortsatte efter att AITC kom till makten 2011, har det ökat ännu mer under de senaste tre åren. Uppgifter visar att det förekom 32 kommunalistiska konflikter i delstaten under 2016. Så många som 58 våldsamma incidenter registrerades 2017, då nio personer förlorade sina liv och 230 skadades.

Hindunationalister håller möte. Foto: Jonas Gratzer

Politiska bedömare påpekar att AITC inledde sin konkurrerande kommunalistiska politik 2017, när prohinduiska grupper organiserade väpnade parader i Västbengalen. Detta hände framför allt i Bhawanipore i södra Kolkata, valkretsen för delstatens regeringschef Mamata Banerjee.

Framgångarna sporrade andra hindugrupperingar till ännu större demonstrationer.

Regeringschefen Mamata Banerjee beordrade snabbt sitt parti att fira Ram Navami och Hanuman Jyanti för att utmana oppositionen, det hindunationalistiska BJP. AITC-ledarna anordnade religiösa processioner i flera olika distrikt, även i Kolkata, men utan vapen.

År 2017 beordrade Mamata Banerjee polisen att bekämpa alla som orsakade bråk. Men 2018 meddelade hon att de traditionella Ram Navami-processionerna, där vapen hade burits i åratal, skulle undantas från polisiära ingripanden. Hon slutade också att kritisera BJP för att ha importerat ”Hindutva”, som är mycket olik Bengalens liberala hindukultur.

(Hindutva: Ett uttryck som myntades av Vinayak Damodar Savarkar (1883-1966) i en bok 1920. Det kan ungefär översättas med ”hinduiskhet” och innebär att Indiska halvön är hinduernas hemland och att en hinduisk stat ska upprättas. Hindutva beskrivs som den ideologiska grunden för den extrema hindunationalismens organisationer som RSS och VHS, Världsrådet för hinduer.)

– Eftersom Indiens BJP-ledda koalitionsregering stöder spridandet av Hindutva, så försöker den västbengaliska delstatsregeringen istället framställa sig som beskyddare av muslimerna. Det som görs både av staten och delstaten är fel. Ett fel korrigeras inte av ett annat, säger professor Bula Bhadra.

– Partierna spelar det kommunalistiska kortet för att splittra. De uppmuntrar till konflikter för att ta kontroll över situationen. Men religion, eller dyrkan av den, har ingenting att göra med det slags strider, fortsätter hon.

Mamata Banerjee styr i Västbengalen. Foto: Wikimedia

"Vår delstatsregering har alltid trott på enighet i mångfalden. Kommunalism har ingen plats i det bengaliska folkets sinnen och hjärtan”, twittrade dock Västbengalens regeringschef Mamata Banerjee på FN:s ”World Day for Cultural Diversity for Dialogue and Development” den 21 maj förra året.

Hinduism har heller aldrig varit en monoteistisk religion utan ett filosofiskt system, påpekar Bula Bhadra:

– Innan britterna kom levde vanligtvis hinduer och muslimer fredligt tillsammans. Under koloniseringen försökte britterna skapa splittring. Nu ser jag samma slags försök av politikerna att slå an de religiösa strängarna. Det kommer att stå nationen dyrt.

– BJP:s agenda skapar paranoia bland hinduerna i Västbengalen, fortsätter hon. Majoriteten i delstaten är trots allt hinduer. Hur många muslimer finns det på höga poster i delstatens regering? Hur stor är medelklassen? En muslimsk medelklass kan bara skapas om det finns en sekulär politik i landet.

Författaren Miratun Nahar är kritisk mot den identitetspolitik som används av partier i Västbengalen, inte minst det styrande partiet i delstaten, All India Trinamool Congress. Foto: Jonas Gratzer

Miratun Nahar är författare och medlem i den västbengaliska kvinnokommissionen och menar att den religionsbaserade politiken inte bara har trängt in i de politiska partierna utan också i hushållen:

– Nu tvingas man lyssna på högtalarutsändningar av mosképredikningar i hemmet vare sig man vill eller inte.

Enligt Miratun Nahar är det meningslöst att klaga eller be om att ljudet från moskén sänks:

– I så fall blir man stämplad som BJP-anhängare och därmed anti-muslimsk. ”Är du inte med oss är du emot oss.” Jag är muslim och kan Koranen bättre än de flesta. Men de här religiösa attityderna är inte alls bra för det här landet.

Tidigare ljöd moskéhögtalarna bara vid bönetiderna. Nu avbryts samtalet hemma hos Miratun Nahar vid Park Circus i Kolkata flera gånger av skrällande religiösa verser.

Antihinduiska aktiviteter eller promuslimska åtgärder får de bengaliska hinduerna att enas,” säger Rajiv Dutta, marknadschef i Siliguri i Darjeeling i norra Västbengalen.

Rajiv Dutta, som kallar sig AITC-sympatisör, säger att många av hans vänner som tidigare var neutrala och sekulära nu har börjat stödja BJP i protest mot vad de upplever som promuslimska aktiviteter från regeringens sida.

Unga pojkar från den hinduiska extremistorganisationen RSS hissar den flagga som är symbolen för den hinduiska rörelsen. Foto: Jonas Gratzer

Enligt Bula Bhadra har Västbengalens invånare varit emot religionsbaserad politik, men kommunalistiskt våld har ökat på grund av arbetslöshet, aggressiva kampanjer och de ledande partiernas tendens att tysta oppositionella röster. Hon menar att BJP försöker skapa en fruktan bland muslimerna som inte heller får ta del av utvecklingsprojekt.

Det märks på Sahidul Khan, 27, som bor i Park Cirkus, en stadsdel i Kolkata där muslimer dominerar.

– Det är svårt att få jobb om man är muslim, särskilt när Indien styrs av Narendra Modis regering, säger han. Jag hade en liten läderhandel. Men när GST, en skatt på varor och tjänster, kom tvingades jag stänga. Vi småföretagare har inte råd med höga skatter.

Nu arbetar Sahidul Khan istället som chaufför på daglig lönebasis.

32-åringen Arif Ahmed i samma område har en annan berättelse. Med en examen i humaniora flyttade han till den indiska huvudstaden Delhi för att arbeta på en byggfirma, men återvände till Kolkata efter fem år.

– Alla vill vara med sin familj. Jag kom tillbaka till Kolkata och startade ett skomakeri med hjälp av lånemöjligheter från delstatsregeringen, säger Arif Ahmed.

Muslimsk stadsdel i Kolkata (Calcutta). Foto: Jonas Gratzer

Taxichauffören Mohammed Hanif i Kolkatas muslimdominerade stadsdel Ekbalpur, anklagar alla politiska partier för att utnyttja muslimerna i sina egna syften:

– Trots att muslimerna är i majoritet i min stadsdel har de inga problem med att leva fredligt med hinduerna. Men det gillar inte partierna, de vill bara använda muslimerna för att få makten.

Mitt i striden höjer Maulana Imdaul Rashidi – imamen som förlorade sin son vid Ram Navami-firandet 2018 – en förnuftets röst. Mitt i sin egen sorg vädjade han till folk att bevara freden:

– Jag sade till folk att jag skulle lämna Asansol om någon försökte hämnas min sons död.

Festivalen Ram Navami var föga betydelsefull för några år sedan, men har på sistone blivit viktig i den bengaliska kalendern på grund av kampen mellan BJP och AITC.

– En sant troende person bringar lycka till alla. Men vissa grupper försöker skada andra i religionens namn. De är inte religiösa och det är väldigt olyckligt, säger Imdaul Rashidi.

Alltmedan partierna skyller på varandra säger myndigheterna att Imdaul Rashidis vädjan har hjälpt till att förhindra ytterligare oroligheter i Asansol.

16-åriga Alisha Arif och Taiba Taskin tränar självförsvar i en delstat där många känner sig hotade. Foto: Jonas Gratzer

Människorättsaktivisten Sujato Bhadra, som leder Association for Protection of Democratic Rights, en organisation för att skydda de demokratiska rättigheterna, vittnar om att delstatsparlamentet har varit ovilligt att tillåta offentliga seminarier och mässor:

– Vi har inte fått tillstånd att hyra lokaler för att hålla möten. Antingen har vi nekats eller fått ja efter att de redan har ställts in.

Vad beträffar makthavarnas sabotage av opartiska institutioner, exemplifierar han:

– En manusförfattare vid TV, som står regeringschefen nära, har utnämnts till ordförande för Västbengalens barnrättskommission. Hon vet inte ett dugg om mänskliga rättigheter.

Sujato Bhadra anser att rapporter från Västbengalens människorättskommission och kvinnorättskommission har negligerats av delstatens parlament.

Mostafa Sarder, muslimsk köttförsäljare vid gränsen till Bangladesh har anklagats för att ha slaktat heliga kor. Nu har han rest till Kolkata för att träffa National Human Rights Commission. Foto: Jonas Gratzer

Nyligen har Mamata Banerjee kritiserats av oppositionen för att inte upplåta plats åt offentliga möten för BJP-ledare inför valrörelsen i samband med det indiska valet i år.

Dilip Ghosh, partiledare för BJP i Västbengalen, frågar sig:

– Tillstånd nekas till och med för landningsplatser för helikoptrar så att partifunktionärer kan komma till sina mötesplatser för valkampanjerna. Men om delstatsregeringen är så säker på väljarnas stöd, varför beter man sig då så här?

Text: Kalpana Pradhan
[email protected]

Översättning: Nina Lekander
[email protected]

Foto: Jonas Gratzer
[email protected]

Faktatexter nedan: Ulf B Andersson

Fakta/Västbengalen

Huvudstad: Kolkata (Calcutta).

Politik: Mamata Banerjee är premiärminister (Chief minister) sedan 2011. Hon leder All India Trinamool Congress, AITC, som 1998 bröt sig ur kongresspartiet. Delstaten styrdes 1977-2011 av Left Front, en allians av olika kommunistpartier. Nästa delstatsval hålls år 2021.

Befolkningen: Domineras av hinduer (knappt 70 procent) men här finns också en stor muslimsk minoritet (omkring 30 procent).

Yta: 88 752 km2 (Sverige: 449 964 km2 )
Befolkning: 96 miljoner.

Fakta/ All India Trinamool Congress
Partiet bildades 1998 som en utbrytning från kongresspartiet. AITC ställer upp i val i hela Indien och fick vid valet 2014 34 mandat i Lok Sabha, underhuset i det indiska parlamentet. Partiet leds av Mamata Banerjee. År 2011 vann partiet delstatsvalet och behöll makten vid valet 2016. Partiet beskrivs som ett sekulärt center-vänsterparti.

Fakta/ BJP
Bharatiya Janata Party, BJP, är ett konservativt hindunationalistiskt parti som har regeringsmakten i Indien efter en jordskredsseger i valet 2014. Partiet leds i Västbengalen av Dilip Ghosh som har anklagats för att hetsa mot muslimer i delstaten. Vid delstatsvalet 2016 fick BJP tio procent av rösterna i Västbengalen.

Möte för BJP. Foto: Jonas Gratzer

Fakta/Left Front
I 34 år styrdes Västbengalen av en vänsterfront som dock förlorade valet 2011. Det var det längsta kommunistiska styret i en demokrati. I fronten ingick de två största kommunistpartierna i Indien; CPI och CPI (M) och en rad mindre kommunistiska och socialistiska partier.

Fakta/ Naxalitupproret I byn Naxalbari i Västbengalen utbröt 1967 ett uppror bland lantarbetare. Inspirerat av Mao Zedongs Kina spred sig upproret även till andra delstater i Indien. Det marxist-leninistiska kommunistpartiet CPI (M-L) bildades 1969 i Calcutta (Kolkata) för att sprida naxalitupproret och fick visst stöd bland studenter. I flera delstater i Indien fortsätter upproret än idag under ledning av CPI (Maoist).

År 1887 anställde drottning Viktoria, också kejsarinna av Indien, Abdul Karim, muslim från Indien som kypare. Han blev snart ”munshi” och det påstods att han var spion för Muslimska patriotiska förbundet. Viktoria avvisade det som rasistiska fördomar. Foto: Robert Milne/Wikimedia

Från Viktoria till Narendra Modi

1858
Indien blir en brittisk kronkoloni.

1947
Kolonialtiden är över och nya stater bildas; Indien, Pakistan och Burma. Delningen innebär gigantiska folkfördrivningar och hundratusentals människor dödas i kommunalistiskt våld.

1947
Krig mellan Indien och Pakistan om kontrollen över Kashmir. Vapenvila inträder 1 januari 1949 men konflikten är olöst.

1948
Mahatma Gandhi, som i årtionden varit en ledare i kampen mot det brittiska styret, mördas av en hinduisk extremist.

1951
Jawaharlal Nehru och kongresspartiet vinner valet. Nehru blir en viktig ledare i de alliansfria staternas rörelse.

En släkting tar farväl av Mahatma Gandhi som mördades den 30 januari 1948. Foto: Keystone Pictures/TT

1962
Indiskt nederlag i ett krig mot Kina om gränsdragningen i Himalaya.

1965
Nytt krig mellan Indien och Pakistan.

Indiska stridsvagnar på väg mot Dhaka 1971. Foto: Wikimedia

1971
Uppror bland bengalerna i Östpakistan slås ner hårdhänt av Pakistans armé. Hundratusentals dödas och tio miljoner flyr till Västbengalen. Indien ingriper militärt och Bangladesh utropas som självständig stat 1972.

1974
Indien skaffar kärnvapen och 1998 gör Pakistan sitt första kärnvapentest.

1975
Premiärminister Indira Gandhi inför undantagstillstånd och fängslar oppositionella.

Sikhernas Gyllene tempel i Amritsar stormades av armén 1984. Foto: Julian Nyča/ Wikimedia

1984
Uppror bland sikher i västra Indien där en del vill utropa staten Khalistn. Indiska armén går in i Gyllene templet i Amritsar för att slå ner upproret. Två livvakter hämnas genom att mörda Indira Gandhi.

1987
Indien skickar 80 000 soldater till Sri Lanka som fredsbevarande styrka. Snart är de i krig med LTTE, de tamilska befrielsetigrarna. Premiärminister Rajiv Gandhi mördas 1991 av LTTE.

1990
Separatistgrupper bland muslimer i Kashmir inleder ett väpnat uppror med stöd av Pakistan.

1992
Babri Masjid-moskén i staden Ayodhya förstörs i samband med ett massmöte organiserat av partiet BJP och Världsrådet för hinduer, VHP. I kommunalistiskt våld mellan hinduer och muslimer de kommande månaderna dödas minst 2000 personer, de flesta muslimer.

Hinduextremister börjar den 6 december 1992 riva Babri Masjid-moskén i Ayodhaya. Foto: Douglas E Curran/AFP/TT

Jihadister hämnas i de så kallade Bombay-bombningarna då 257 personer dödas i tolv bombattacker den 12 mars 1993.

1999
I februari reser Indiens premiärminister Atal Bihari Vajpayee med buss till Pakistan och träffar premiärminister Nawaz Sharif. De båda undertecknar en fredsdeklaration. I maj utbryter strider mellan indiska och pakistanska styrkor i Kashmir och fruktan växer för att kärnvapen ska användas om det eskalerar.

2002
Våldsutbrott i delstaten Gujarat. 59 hinduiska pilgrimer på ett tåg blir innebrända efter en attack. De hade hållit en religiös ceremoni på resterna av Babri Masjid-moskén. Under de följande dagarna dödas omkring 2 000 personer, de flesta muslimer, under våldsamheter.

Här dog sex personer när en hinduisk mobb gick till attack i mars 2002. Foto: Reuters/TT

Delstatens regeringschef Narendra Modi anklagas för att ha uppmuntrat attackerna mot muslimer. Han frias 2012 från anklagelsen.

2007
Pratibha Patil blir den första kvinnliga presidenten i Indien.

2018
I september beslutar Högsta domstolen att avkriminalisera samkönat sex som förbjöds av den brittiska kolonialmakten 1861.

Nya tider. Pride-firande i Guwahati i Assam den 3 februari 2019. Foto: David Talukdar/ Rex/Shutterstock/TT

2019
Den 14 februari dödas minst 40 personer ur de indiska säkerhetsstyrkorna i Kashmir vid en självmordsattack. Indien anklagar ISI, den pakistanska underrättelsetjänsten, för inblandning i attacken. Pakistan hotar med vedergällning om Indien går till angrepp. Den 26 februari bombade indiskt flyg påstådda terroristbaser i den pakistanska delen av Kashmir.

Splittrat land till val

I vår hålls val i världens största demokrati. 552 ledamöter ska väljas till Lok Sabha, underhuset i det indiska parlamentet.

Text: Ulf B Andersson

Parlamentet i New Delhi. Foto: A Savin/Wikimedia

Siffror

815 miljoner människor var röstberättigade vid valet 2014. En miljon vallokaler fanns runt om i Indien vid förra valet.

Partier
NDA
Nationella demokratiska alliansen, NDA, vann valet 2014 och har med Narendra Modi som premiärminister styrt sedan dess. Det viktigaste partiet i alliansen är Bharatiya Janata Party, BJP (Indiska folkets parti). BJP säger sig ha 100 miljoner medlemmar och skulle då vara världens största politiska parti. Modi har fortsatt en politik av ekonomisk liberalisering som ska öka välståndet i Indien men har kritiserats för att öka klyftorna i det indiska samhället.

Unga pojkar från den hinduiska extremistorganisationen RSS tränar med bambukäppar varje morgon i Kolkata.. Foto: Jonas Gratzer

Partiet är ett konservativt högerparti och företräder en hindunationalism som har kritiserats för att en aggressiv politik mot indier som inte är hinduer. BJP har nära ideologiska band med RSS, en extrem hindunationalistisk paramilitär organisation som bildades 1925 och vill främja en korrekt hinduisk livsstil.

I NDA består av totalt 42 partier. Ett av de största vid sidan av BJP är Shiv Sena som dock efter 30 års valsamarbete har lämnat NDA inför vårens val. Shiv Sena har sitt starkaste fäste i västra Indien och brukar beskrivas som högerextremt. Partiet har gjort sig känt för våldsamma attacker mot kulturyttringar partiet ogillar.

UPA
United Progressive Alliance, UPA (Förenade progressiva alliansen) där 22 partier ingår domineras av det indiska kongresspartiet. Partiet bildades 1885 och leddes av Mahatma Gandhi i kampen mot det brittiska kolonialväldet.

Kongresspartiet brukar beskrivas som socialdemokratiskt och är sekulärt. Under en stor del av tiden efter självständigheten 1947 har partiet bildat regering, antingen ensamt eller i koalition med andra partier. Valresultatet 2014 blev dock det sämsta i partiets historia. Förhoppningarna är dock stora om framgångar i vårens val.

Andra partier
Det finns flera partier som utifrån en regional bas brukar vinna ett antal mandat i valen. Indien har också två kommunistpartier, efter splittringen 1964 på grund av konflikten mellan Kina och Sovjetunionen, som har mandat i Lok Sabha.

Familjen Gandhi
Tre medlemmar av familjen Gandhi har sedan 1947 varit premiärministrar i Indien.

Indira Gandhi med sonsonen Rahul Gandhi 1970. Foto: Wikimedia

Vid självständigheten blev Jawaharlal Nehru från kongresspartiet premiärminister och styrde fram till sin död 1964. År 1966 blev Nehrus dotter Indira Gandhi premiärminister.

Hon fick hård kritik när hon 1975 införde undantagstillstånd. Vid valet 1977 förlorade kongresspartiet men Indira Gandhi återkom som premiärminister 1980. År 1984 beordrade hon armén att gå in i Gyllene templet i Amritsar och slå ner ett uppror bland sikher. Den 31 oktober 1984 mördades hon som hämnd av två livvakter.
Hennes son, Rajiv Gandhi, tog över premiärministerposten efter mordet. I valet i december 1984 vann kongresspartiet sin största seger någonsin och fick 411 av de 542 platserna i Lok Sabha. I Sri Lanka hade LTTE, de tamilska befrielsetigrarna, gjort uppror för att skapa en tamilsk stat, och fick omfattande stöd från tamiler i södra Indien. Rajiv Gandhi skickade 80 000 indiska soldater som en fredsbevarande styrka. Snart utbröt krig mellan LTTE och den indiska armén, som drog sig tillbaka 1990.
Den 21 maj 1991 mördades Rajiv Gandhi i Chennai i södra Indien av Thenmozhi Rajaratnam, en kvinnlig självmordsbombare utsänd av LTTE.

Thenmozhi Rajaratnam från Sri Lanka skickades 1991 till Indien för att mörda Rajiv Gandhi. Foto: Wikimedia

Rajiv Gandhis hustru Sonia Gandhi, född i Italien, var under perioden 1997-2017 ordförande i komngresspartiet. Sonia och Rajiv Gandhis son Rahul Gandhi har sedan haft ledande positioner i partiet men nu har hans yngre syster Priyanka Gandhi Vadra valts till kongresspartiets generalsekreterare. I flera delstatsval under förra året hade kongresspartiet åter framgångar.

Greenpeace och Amnesty
Narendra Modis regering har riktat allt hårdare attacker mot organisationer som finansieras från utlandet. Sedan år 2014 har nästan 15 000 välgörenhetsorganisationer fått sina licenser indragna. Det har också drabbat Amnesty International och Greenpeace som anklagar regeringen för att försöka tysta dem. Båda organisationerna har utsatts för räder från finansministeriet.

Amnesty har meddelat att 68 personer, en tredjedel av de anställda, på Amnesty Indien kommer att tvingas gå.

– Myndigheterna behandlar människorättsorganisationer som kriminella företag, säger Aakar Patel, direktör för Amnesty i Indien.

Greenpeace meddelade den 4 februari att 40 personer kommer förlora sina jobb och att kontoren i New Delhi och Patna stängs.

Världens största strejk

Indien har en stark fackföreningsrörelse och i januari genomfördes vad som har beskrivits som den största strejken i världen. Omkring 200 miljoner arbetare deltog när tio fackliga centralorganisationer uppmanade till två dagars generalstrejk.
Flera delstater, däribland Kerala och Assam var helt lamslagna då alla kommunikationer låg nere. Fackföreningarna var en protest mot att den indiska regeringen beslutat att försämra anställdas villkor genom att införa tidsbestämda anställningar och förändringar i pensionssystemet. Det ställdes också krav på högre minimilöner.
Fackföreningsrörelsen är dock splittrad då det finns en rad centralorganisationer som ofta har koppling till ett visst politiskt parti.

Läs mer om Indien från Amnesty Press

Indien: Stämplad som illegal invandrare i Assam (17 mars 2019)

Indien: En kvinnomur (7 mars 2019)

En indisk klassresa (10 januari 2019)

Right Livelihood: ”Regeringen i Indien stänger ner demokratin” (19 december 2017)

Indien: Allt fler vågar anmäla våldtäkt (7 mars 2017)

Trots framgångar med millenniemålen - Indien dras med fortsatt fattigdom (21 december 2015)

Nagaland väntar på freden (19 mars 2012)

Nu öppnas massgravarna i Kashmir (29 december 2011)

Myrdal i djungeln (8 november 2011)

Prideparaden i Indien präglades av glädje (5 december 2010)

En gång kastlös – alltid kastlös (30 september 2005)

”I Indien börjar våldet mot kvinnor redan i livmodern” (15 maj 2004)

Sökandet efter rötter bakom våldet i Indien (3 april 2002)