” I Indien börjar våldet mot kvinnor redan i livmodern”

reportage | 2004-05-15

Amnesty Press träffade Anitha Graga över en kopp te under den pågående MR-konferensen, i samband med Amnestys årsmöte i Hallunda. Hon berättade om Dalit-kvinnornas problem och om hennes arbete i organisationen Womens Education for Liberation.

Anitha Graga var inbjuden till Amnestys årsmöte för att föreläsa om arbetet med att stärka Dalit-kvinnornas situation i Indien. Hon arbetar för WEL, Womens Education for Liberation, en organisation som startades av hennes mamma 1987. Organisationen verkar för att utbilda och stärka Dalit-kvinnor, änkor, funktionshindrade och andra utsatta kvinnor i det indiska samhället.

Amnesty Press fick möjlighet träffa Anitha Graga innan föreläsningen för att prata om arbetet i WEL, hennes intryck av Sverige och om de indiska kvinnornas framtid.

– Situationen för alla kvinnor i Indien är kritisk, men kastsystemet och den patriarkala samhällstrukturen gör att Dalit-kvinnorna är den allra mest utsatta gruppen. Dalit-kvinnorna är diskriminerade inte bara på grund av sitt kön som alla kvinnor i Indien, utan även för sin klass, och sist men inte minst för att de är födda Daliter, säger Anitha Graga.

Anitha Graga

Daliterna som förr benämndes som de kastlösa, oberörbara, i Indien, utsätts systematiskt för diskriminering, förtryck och segregation. Man blir inte Dalit, man föds till det och det är omöjligt att förflytta sig uppåt i samhället genom utbildning eller arbete. Daliterna är och förblir de lägst stående på samhällsskalan, och även om Indiens konstitution förbjuder kastväsendet så är det i allra högsta grad levande och närvarande.

– ”India is shining” men bara för ett högst begränsat fåtal, säger Anitha Graga och syftar på det uttryck som har använts av den förra regeringen för att beskriva landets ekonomiska tillväxt.

I veckan blev resultatet av valet i Indien avgjort och det hindunationalistiska partiet BJP förlorade sensationellt makten. Nu kommer Kongresspartiet med Sonia Ghandi som premiärminister att ta över.

– Detta är ett bevis på att Indien fortfarande är en fungerande demokrati, där även den lilla människan kan göra sin röst hörd. Att Sonia Ghandi har fått makten ger hopp om kvinnors framtid.

Anitha Graga är 22 år och själv Dalit. Hon kommer från staden Arni i den södra delstaten Tamil Nadu i Indien, har just avslutat lärarutbildningen och i är Sverige för att delta i utbytesprogrammet SWY som har anordnats av CIU, Centrum för Internationellt Ungdomsutbyte. Hon är volontär i en lågstadieklass och bor i en värdfamilj utanför Göteborg. Anitha Graga ser väldigt stor skillnad på kvinnors situation i Indien respektive Sverige.

– Sveriges jämställdhet har utvecklats i ett högt tempo, till skillnad från i Indien där all utveckling går väldigt långsamt och trögt. Folk i de högre kasterna vill inte ha någon förändring, systemet ger de högre kasterna fördelar som de inte har någon lust att dela med sig av.

Organisationen WEL som består av ett sekretariat med nio fasta medarbetare arbetar i första hand med att starta självhjälpsgrupper, men också med att utbilda och medvetandegöra kvinnor om deras sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter. Självhjälpsgrupperna träffas en gång i veckan och diskuterar olika problem som berör deras situation. WEL arbetar också med en rad andra projekt för att stärka, utbilda och hjälpa fattiga kvinnor.

För att anknyta till Amnestys kampanj, Stoppa våldet mot kvinnor, berättar Anitha Graga också om kvinnors situation rent generellt i Indien:

– I Indien börjar våldet mot kvinnor redan i livmodern. Många flickfoster aborteras och flickbarn dödas för att flickor helt enkelt inte är önskade. Döttrar innebär stora ekonomiska påfrestningar för familjer, och flickors liv ses i termer av utgifter. Framförallt är det brudgiften som är en stor belastning. Detta synsätt är återigen ett uttryck för den patriarkala samhällsstruktur har funnits i Indien de senaste 4000 år.

Trots att utvecklingen i Indien går långsamt framåt så tror ändå Anitha Graga att Indiens kvinnor går mot en ljusare framtid. Hon tycker sig se tydliga framsteg i sin egen organisation vars medlemsantal har vuxit stadigt sedan den startades. Organisationen finns numera representerad i 170 byar och har startat ett 100-tal självhjälpsgrupper. Anitha Graga säger också att kvinnor i större utsträckning än förr vågar göra sina röster hörda och anmäler fler fall av exempelvis misshandel till polisen.

Petra Kullander & Sanna Lundell
Amnesty Press, praktikanter

reportage | 2004-05-15