Stark film om Kongokrisen och Hammarskjölds gärning

I den svenska storfilmen ”Hammarskjöld” gör Mikael Persbrandt en stark rolltolkning av Dag Hammarskjöld och dennes kamp under Kongokrisen 1960-1961 för att bekämpa koloniala intressen. Filmen ansluter sig till teorin att Hammarskjöld fick betala med sitt liv när han utmanade de krafter som ville behålla kontrollen över gruvdriften i Katanga.

filmer | 2023-12-25
Av: Ulf B Andersson

Dramatik i FN med generalsekreteraren Dag Hammarskjöld (Mikael Persbrandt) i centrum. Foto: Niklas Maupoix/Nordisk film

Film: Hammarskjöld
Regi: Per Fly
Manus: Per Fly och Ulf Ryberg
Skådespelare: Mikael Persbrandt, Francis Chouler, Richard Brake, Sara Soulié, Hakeem Kae-Kazim, Thure Lindhardt.
Längd: 114 minuter
Land: Sverige

I slutet av 1950-talet växte kraven runt om i Afrika på självständighet och de flesta kolonialmakter tvingades inse att tiderna hade förändrats. Den 3 februari 1960 höll den brittiske premiärministern Harold MacMillan sitt klassiska tal om ”Wind of change” vid ett besök i Kapstaden i Sydafrika.

Det fanns dock gott om motståndare till förändring. I Sydafrika chockades världen av massakern i Sharpeville den 21 mars 1960 och landet lämnade Samväldet 1961 och ett system av apartheid byggdes upp och varade fram till 1994. Portugal, styrt av fascistdiktatorn António Salazar sedan 1920-talet, hade inga planer på att överge sina kolonier och i mars 1961 utbröt uppror i Angola som blev upptakten till de blodiga självständighetskrig som följde.

Belgien, som sedan Berlinkonferensen 1884-1885 hade kunnat bygga upp ett vanstyre med terror som dödade miljoner kongoleser, var kluvet i frågan om Belgiska Kongos framtid. Kung Baudouin reste i juni 1960 till Léopoldville (nuvarande Kinshasa) och den 30 juni utropades Kongos självständighet med Patrice Lumumba (Jordan Duvigneau) som premiärminister.

Elva dagar senare hade Katanga utropat självständighet. Separatistledaren Moïse Tshombe (Hakeem Kae-Kazim) skulle skydda det belgiska gruvbolaget Union Minières intressen och de kommande åren skulle den belgiska neokolonialismen ge militärt och politiskt stöd till Katanga. Belgien spelade också en viktig roll i kidnappningen och mordet på Lumumba i januari 1961 som ledde till världsomfattande protester.

Dag Hammarskjöld, född 1905, hade växt upp i en adlig familj där fadern Hjalmar varit statsminister 1914-1917. Dag gjorde akademisk karriär som nationalekonom och fick snart en rad politiska tjänstemannauppdrag även om han aldrig var medlem i de styrande Socialdemokraterna. Han hade också ett starkt kulturellt intresse och efterträdde 1954 sin far på stol nummer 17 i Svenska Akademin.

Norrmannen Trygve Lie hade 1946 blivit FN:s förste generalsekreterare men 1950 blev det i samband med Koreakriget en öppen konflikt med Sovjetunionen och i slutet av 1952 avgick Lie från sin post. Efter komplicerade förhandlingar och omröstningar utsågs till sist Dag Hammarskjöld den 7 april 1953 till generalsekreterare.

I Per Flys film "Hammarskjöld” får vi inledningsvis en kort placering av generalsekreterarens roll i den turbulenta värld som präglades av det kalla kriget, där de stora maktblockens kolliderande intressen skulle få konsekvenser i den så kallade tredje världen där vägen mot självständighet från kolonialmakterna skulle bli lång och inte sällan våldsam. ”Just leave it to Dag” säger en röst från en journalfilm om den generalsekreterare som med en effektiv och djärv diplomati lyckats lösa flera kriser och problem.

Den här filmen är i hög grad Mikael Persbrandts film. Hans sätt att gestalta Dag Hammarskjöld är en uppvisning i stor skådespelarkonst. Det gäller inte minst de ensamma stunderna generalsekreteraren har i sin våning i New York där han bor med sin butler och apan Greenback, som han fått i gåva vid ett besök i Somaliland.

I bostaden finns också en skrivmaskin där vi får se hur Hammarskjöld förvaltar sin ensamhet och oro med texter. Efter hans död gavs diktsamlingen ”Vägmärken” ut postumt 1963 och blir en global klassiker.

FN försökte stoppa Katangas utbrytning från Kongo. Här möter FN:s Conor O'Brien (Sean Duggan) utbrytarpresidenten Moïse Tshombe (Hakeem Kae-Kazim). Foto: Charlie Sperring/Nordisk Film

Regissören Per Fly och manusförfattaren Ulf Ryberg har valt att koncentrera sig på de sista månaderna i Hammarskjölds liv och vi får följa den storpolitiska dramatiken och den kongolesiska tragedin under 1961 fram till flygplanskraschen utanför Ndola den 18 september 1961. Det är välgjort med många detaljer som visar att filmskaparna inte har velat förenkla eller försköna den bistra verkligheten. Det gör också filmen till ett viktigt dokument över kolonialismens brutala arv och stormakters cyniska spel med människor som brickor.

När Hammarskjöld möter John F Kennedy (Caspar Phillipson), den nyvalde presidenten i USA, konstaterar Kennedy att uranet från gruvorna i Katanga, som behövs i USA:s atombomber, har den högsta prioriteten men att USA ännu inte kommer kräva Hammarskjölds avgång, vilket Sovjetunionen gör.

För USA är inte Tshombe ”vår man”, ”det är Mobutu”, konstaterar USA. Det var arméchefen Mobutu som hösten 1960 hade tagit makten och senare lämnade över Lumumba till döden i Katanga. Med stöd av USA blir Mobutu diktator 1965 och plundrar sitt land (omdöpt till Zaire) fram tills han störtas 1997.

Filmskaparna har förklarat att filmen är fiktion vilket också ger möjlighet till de tveksamma inslagen med den fritt skapade Peter Levin (Thure Lindhardt). Medan det har spekulerats kring bristen på kända relationer i Hammarskjölds liv så går Fly ett steg längre i filmen. Efter att Hammarskjöld med eftertryck förklarat ”Jag är inte homosexuell. Jag är FN:s generalsekreterare” så blir det ändå en skildring av ett ungdomligt svärmeri som nu återupptas som en samkönad relation.

Möjligt? Ja. Klarlagt? Absolut inte. Nödvändigt för filmen och bilden av Hammarskjöld? Tveksamt. Det här gör också att Hammarskjölds köp av huset Backåkra i Skåne av dramaturgiska skäl flyttas från 1957 till 1961.

Hammarskjöld valde att låta FN spela en offensiv roll mot utbrytarstaten Katanga och dess belgiska beskyddare, vilket hade stöd i resolutioner från säkerhetsrådet. Den 12 september 1961 hade FN-ledningen i Kongo startat ”Operation Morthor” för att ta kontroll över Katanga men möter hårt motstånd och striderna fortsätter.

Generalsekreteraren Dag Hammarskjöld (Mikael Persbrandt) vid avfärden till Ndola 17 september 1961 då hans närmaste medarbetare Sture Linnér (Sven Ahlström) övertalas att stanna kvar. Foto: Jurgen Marx/Nordisk Film

I filmen skildras ödesmättat den sista resan Hammarskjöld gör med en DC-6:a från svenska Transair. Utlovad flygeskort från Etiopien uteblir. Det beslutas ändå att planet ska lyfta från Léopoldville och under radiotystnad flyga till destinationen Ndola i dåvarande Nordrhodesia (nuvarande Zambia), som är en del av den brittiska Centralafrikanska federationen. Här ska Hammarskjöld möta Tshombe för att försöka hitta en lösning på krisen.

Vid avfärden bestämmer Hammarskjöld att hans närmaste medarbetare i Kongo, Sture Linnér, inte ska följa med på resan.

Planet lyfter den 17 september och strax efter midnatt ska det landa i Ndola men störtar och samtliga 16 personer ombord dör.

De första undersökningarna av kraschen hävdade att orsaken var misstag från piloterna men de senaste 30 åren har en rad uppgifter framkommit från ögonvittnen på marken som pekar i en annan riktning. Det har förekommit talrika uppgifter om att DC-6:an besköts av ett jaktplan och redan på 1990-talet utpekades en belgisk pilot i brittisk press.

Filmen ansluter sig också till denna förklaring; att Hammarskjöld medvetet dödades. De nya uppgifterna har fått FN att inleda nya undersökningar om orsaken till att planet störtade. USA, Storbritannien och Sydafrika har uppmanats att samarbeta kring undersökningen men har hittills vägrat.

Det är svårt att inte gråta när denna starka film avslutas med nyhetsbilderna från ett Stockholm som i september 1961 hyllade en död generalsekreterare i FN.

Ulf B Andersson

Läs också

”Utred Sveriges svek mot Hammarskjöld” (SvD debatt 8 januari 2024)

Dag Hammarskjölds sista resa (SvD 17 september 2011)

Läs mer om Demokratiska republiken Kongo från Amnesty Press

TILLBAKABLICKEN: Belgien i Kongo: En ursäkt som uteblir (17 september 2022)

Uganda beordras betala skadestånd till Kongo (27 februari 2022)

HRW underkänner rättegång i Kongo (18 februari 2022)

Tio år senare: Inget har hänt (10 december 2020)

Imponerande bok om olöst mord (18 februari 2020)

Splittrat om flygkrasch (27 juni 2019)

ICC: Bosco Ntaganda dömd för mord, våldtäkter, slaveri i Kongo (8 juli 2019)