OS i Peking - en massiv förförelsekampanj

Kina blev utnämnd till värd för Olympiska Spelen 2008 mot löftet att stärka de mänskliga rättigheterna, men den mediala uppmärksamheten dog ut och många ifrågasätter nu att läget förändrats. Med bakgrund av 20-årsdagen av massakern på Himmelska Fridens torg den 4 juni 1989 när fredliga studentprotester krossades av den kinesiska armén anordnade ABF, Amnesty, Arenagruppen, Palmecenter, Reportrar utan gränser och Shahrazad ett seminarium för att diskutera människorättssituaionen i dagens Kina.

Tisdagens seminarium som hölls på ABF-huset i Stockholm lockade ett 40-tal personer som fick lyssna till en samling Kinaexperter i panelen. Ulrika K Engström, tidigare korrespondent i Kina för Svenska Dagbladet agerade moderator när Jesper Bengtsson, ordförande i Reportrar utan gränser och Elisabeth Löfgren, svenska Amnestys pressekreterare, samtalade.
- Hur anser ni att det blev med löftena som Kina gav inför OS? Mitt starkaste minne är att Peking var rensopat som en lägenhet uppe för försäljning. Alla Pekingbor betedde sig som ambitiösa mäklare, inledde Ulrika Engström.

• Städningen var mycket träffande, instämde Elisabeth Löfgren. Man städade bort människor vilket skedde på ett ganska brutalt sätt. De som tvångsvräktes fick inga ersättningsbostäder och de som protesterade straffades. Jag hade förväntat mig att mycket skulle förändras genom OS, men jag blev besviken. Jag tycker att vi gick på en bluff.

Elisabeth Löfgren och Jesper Bengtsson diskuterade hur människorättsdebatten dog ut i samband med att OS i Peking inleddes.

Jesper Bengtsson tog upp hur Kinas ekonomiska utveckling tagit fokus från människorättsfrågor:
- Under många år handlade allt om Kina om dess ekonomiska under, hur den kinesiska modellen skapade tillväxt. Detta gjorde att man bortsåg från andra aspekter och därför var det så bra att OS drog uppmärksamhet till mänskliga rättigheter. Men så fort OS började dog det ut, folk drogs med i idrottandet. Kina lyckades med sin ambition att sälja Peking.

Elisabeth Löfgren var av en liknande uppfattning:
- Amnesty surfade på en våg av uppmärksamhet kring mänskliga rättigheter. Sedan blev det tvärtyst. Det hade jag aldrig trott. Det är en stor besvikelse att så många människor drabbades av OS. Många skickades till så kallade omskolningsläger eller straffades på andra sätt. Kina kom undan.
- Finanskrisen har gjort att vi återigen ser på Kina med ekonomiska ögon, fortsatte Jesper Bengtsson. Vi har negativ tillväxt medan Kina faktiskt verkar ligga på plus. Dessutom är det något med själva samhällsmodellen som vi har svårt att hantera. Vi har vanan att pressfrihet är något gott i sig självt, men för myndigheterna i Kina betraktas den som ett hinder. Och vi vet faktiskt inte vad kineserna tycker om yttrandefrihet, just för att de inte har någon.
- Vanliga kineser har relativt bra tillgång till Internet, sade Elisabeth Löfgren. De ligger före Internetpolisen. Men idag stängde regeringen av många servrar av rädsla för att folk ska prata om vad som hände på Himmelska fridens torg 1989. Trots att de som styr Kina idag inte är de som låg bakom massakern ser vi ändå inget ansvarsutkrävande.

Fristadsförfattaren Lisa Lee delade med sig av sina minnen från massakern på Himmelska fridens torg 1989.

Nästa talare var Lisa Lee, kinesisk fristadsförfattare som fick hjälp med översättning av Johan Lagerkvist, Kinaforskare på Utrikespolitiska institutet. Hon delade med sig av sina minnen från tiden kring massakern på Himmelska Fridens torg.
- Studenterna var arga, men i början av våren 1989 deltog jag inte i rörelsen eftersom jag gick mitt sista år på universitetet. Sedan gick jag med. Mitt starkaste minne är det tragiska slut som protesterna fick, hur regeringen med hjälp av militär slog ner upproret. Det var ondska, det var förskräckligt.
- Tycker du att studenterna begick några misstag? frågade Ulrika K Engström.
- Studenterna skulle ha visat mer återhållsamhet eftersom läget var så känsligt- man skulle ha dragit sig tillbaka när man genomfört det man ville. Men studenterna var kvar på torget vilket ledde till att regeringen kände sig tvungen att trycka ner protesterna. Fast jag trodde man skulle använda vattenkanoner, aldrig att man skulle gå så långt som att använda riktiga vapen, svarade Lisa Lee.

Det är nu 20 år sedan massakern vid Himmelska fridens torg ägde rum. Studenter hade fredligt demonstrerat på torget i flera veckor. Foto: __Hei Han Khiang

Trots att det idag är 20 år sedan massakern är ämnet fortfarande mycket känsligt.
- Att prata om massakern är fortfarande tabubelagt. De som yttrar sig kan fängslas eller få sin yttrandefrihet begränsad. Om regeringen skulle öppna för ett ansvarsutkrävande skulle det leda till alltfler krav från folkets sida, förklarade Lisa Lee.

Lisa Lee delade Jesper Bengtsson åsikt att den höga takten i tillväxten gjort människorättsläget svårt.
- Den ekonomiska tillväxten gör det möjligt att kränka de mänskliga rättigheterna, sade hon. Dessutom finns det en baksida av BNP-tillväxten. Vanligt folks löner följer inte med utvecklingen.
Hon tror att det kan dröja ytterligare 20 år innan Kina demokratiseras.
- Den stora majoriteten i Kina oroar sig främst för ekonomiska frågor som pension och tillgång till sjukvård. Det finns inget välfärdssystem. Jag hoppas ändå att folk kommer att kräva mer rättigheter. Och på grund av den informationsblockad som ägde rum är det många unga som inte känner till vad som hände på Himmelska fridens torg. Men visst finns det studenter som interagerar och skaffar sig information via Internet.

Kinaexperterna Johan Lagerkvist, Tom Hart och Sverker Lindström fortsatte debatten om synen på demokrati och mänskliga rättigheter i Kina.

Efter att Lisa Lee gett sin syn på händelserna vid Himmelska fridens torg fortsatte Johan Lagerkvist, Tom Hart, Kinakännare och professor vid Handelshögskolan i Stockholm samt journalisten och författaren Sverker Lindström att diskutera mänskliga rättigheter i Kina.
- OS och åren innan var en stor propagandaseger för den kinesiska statsledningen. En forskare från Nya Zeeland har sagt, vilket speglar min egen åsikt, att OS i Peking var en massiv förförelsekampanj. De lyckades över förväntan, sade Sverker Lindström. Alla journalister som skulle arbeta under OS fick utbildning av propagandadepartementet om vad de skulle skriva och man lyckades dölja en hel del skandaler.

Tom Hart ansåg att det är viktigt att man förstår det kinesiska kommunistpartiet.
- Inför och under OS och idag har man en åtstramning av den ideologiska läget. Varje kinesisk ledare ska bidra med något ideologiskt. Nu har man satt upp tre prioriteringar för Kina; partiets program, folkets intressen (som definierade av partiet) och lagen. I en människorättsrapport som partiet gav ut i april framgår det att partiet ser på mänskliga rättigheter som materiellt välstånd, förklarade Tom Hart. Den politiska delen av mänskliga rättigheter fokuserar på demokrati, sett som folkets rätt att överse sina ledare. Inte som folkets rätt att välja sina ledare eller att göra sig av med dem. Kinas chefsdomare har slagit fast att det är partiets makt som kommer först, sedan folket och sist lagen.
- De mänskliga rättigheterna fortsätter att kränkas systematiskt, sade Johan Lagerkvist. Men jag vill hävda att det finns mycket positivt i dagens samhälle. Tack vare marknadsekonomin har rättighetsrörelsen till viss del stärkts. Idag är den visserligen inte ute efter politiska rättigheter utan snarare ekonomiska och sociala rättigheter, men det sker förändringar åt rätt håll. Det tar längre tid än vad vi och Amnesty vill, men det kommer!

Kinakännaren Tom Hart tryckte på vikten av att man förstår det kinesiska kommunistpartiet.

Sverker Lindström framhöll dock att bilden inte är enhetlig.
- För vissa grupper, till exempel migrantarbetare, är situationen fortfarande mycket dålig. På grund av den ekonomiska krisen tvingas de tillbaka i fattigdom och villkoren inom industrin har hårdnat. Ibland handlar det mer eller mindre om slavarbete.
- Man kan dock inte säga att regeringen inte gör något, sade Tom Hart. Den har tagit fram en handlingsplan för sitt åtagande vad gäller mänskliga rättigheter där man lovar att skapa fler jobb, höja böndernas inkomster, ge bättre försäkring och sjukvård och så vidare.
- Vi pratar inte längre lika mycket om mänskliga rättigheter med kineserna, ansåg Johan Lagerkvist. Detta eftersom vi behöver deras hjälp för att rädda världsekonomin. Men det finns en dialog. Kina fokuserar främst på ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, men de måste också lyssna på oss vad gäller medborgerliga och politiska rättigheter. Vi måste hålla trycket uppe.
- Ju bättre de ekonomiska förhållandena är, desto större är chansen att det går framåt för de mänskliga rättigheterna, om än långsamt, sade Tom Hart.
- Även om det är svårt att spekulera om framtiden så är jag optimistisk, sade Johan Lagerkvist.

Den största frågan är således inte om Kina kommer att demokratiseras och stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna, utan snarare hur lång tid detta kommer att ta. Att OS i Peking inte höll vad det lovade i fråga om mänskliga rättigheter framgick tydligt av panelen och det återstår att se om den kinesiska regeringen kommer att vara lika framgångsrik i att dölja kritik under 20-årsdagen av massakern vid Himmelska Fridens torg som det var under Olympiska spelen.

Text och foto: Louise Sundström

Läs mer:

Tjugo år har gått utan utredning av massakern vid Himmelska fridens torg (Pressnotis från Amnesty 2 juni)

Siste ”huliganen” från 1989 frigiven (Amnesty Press 18 maj 2009)

Röster för de tystade (Amnesty Press 5 juni 2008)