Världsrekord i strejker, internetkontroll och blivande supermakt - Vart går dagens Kina?

Gata i Liuzhou.

Under de senaste två åren har det varit fler strejker runt Pärlflodens delta i södra Kina än någon annanstans i världen. Arbetarnas möjligheter att fritt organisera sig är dock begränsade då den officiella fackföreningsrörelsen ACFTU är en del av statsapparaten. Svenskt fackligt stöd till kinesiska arbetare och svenska företags ansvar när de verkar på den kinesiska marknaden var några frågor som togs upp när TCO arrangerade ett seminariet ”Arbetsvillkor och protester i Kina”.

Kina har varit i ropet i flera år nu, det är ett land som vi alla måste förhålla oss till, hävdas det. Kina har förvandlats till en ekonomisk stormakt som blir mer och mer angelägen för människor runt om i världen i takt med att Kinas ekonomiska makt växer men samtidigt är Kina ett land med hårda arbetsvillkor och tuffa arbetarprotester. Under de senaste två åren har det varit fler strejker runt Pärlflodens delta i södra Kina än någon annanstans i världen. En ständigt ökande skara svenska företag är verksamma i landet antingen genom egen tillverkning eller genom att anlita leverantörer. Vad innebär protesterna? Är det möjligt att förbättra arbetsvillkoren och uppnå fackliga rättigheter?
TCO arrangerade den 10 oktober ett seminarium för att belysa situationen i Kina och de möjligheter och problem som finns. Frågorna om förhållandena i Kina belystes både av fackligt aktiva, forskare, personer från den ideella sektorn, omvärldsanalytiker och en tidigare ambassadör i Peking. Moderator var författaren Mats Wingborg.

– En viktig utgångspunkt för oss är att de fackliga rättigheterna och rätten att organisera sig är precis lika viktiga som de andra mänskliga rättigheterna, sade Helena Johanson från TCO i sina inledande ord innan hon lämnande över ordet till den första talaren Helena Magnusson, Kinaexpert som forskat om Kinas arbetsmarknad vars föredrag kommenterades av Maria Ahlsten, som skriver en avhandling om konflikter på arbetsmarknaden i Kina.

Det finns många hinder för att arbetarna i Kina ska kunna organisera sig för att kräva bättre arbetsvillkor. Ett av hindren heter All-China Ferderation of Trade Unions,ACFTU, som är en statlig fackförening eller snarare den statliga fackföreningen.
Facklig förhandling, eller kollektiv konsultation som det kallas, måste ske via ACFTU som har monopol på facklig verksamhet i Kina. Att skapa konkurrerande fackrörelser är olagligt. Lokala fack måste alltså ansluta sig till och rätta sig i ACFTUs hierarki. Problemet i den fackliga rörelsen ligger också i representationen då det är partiet och inte arbetarna som bestämmer över facket och det saknas även ordentliga stödstrukturer över företagsnivån. Det finns visserligen möjligheter att upprätta facklig verksamhet på arbetsplatsen om den har 25 eller fler arbetstagare men det finns ofta svårigheter som förhindrar organiseringen, till exempel problem med registreringen och att få tillgång till en lokal.

Helena Magnusson__ visar en bild på nät utanför Foxconn för att förhindra att
arbetare tar livet av sig. Till vänster författaren och journalisten Mats Wingborg.

Istället för fackligt engagemang kan spontana strejker vara ett sätt för arbetarna att visa sitt missnöje och påverka sina arbetsförhållanden. De senare åren har en strejkvåg sköljt över Kina och Helena Magnusson nämner stora strejker som Hondastrejken i maj 2010, Foxconnstrejken i Taiyuan i september i år och Foxconnstrejken i Zhengzhou i oktober 2012 med 3 000 - 4000 strejkande arbetare. Arbetsförhållandena på Foxconns fabriker anges vara hårda, inte så mycket på grund av lönen som det höga tempot och den hårda disciplinen som råder. Många arbetare har sagt upp sig för att de inte stått ut och det har även förekommit självmord och hot om självmord. Efter självmorden så har det också förekommit att arbetstagare har fått sluta avtal där de garanterar sin mentala hälsa, säger Helena Magnusson och visar en bild på en av Foxconns fabriker som har ett nät utspänt från byggnaden för hindra arbetare från att hoppa ut genom fönstret för att ta livet av sig.

Trots oklarheter om den fackliga inblandningen i Hondastrejken så används den som propagandaexempel av den kinesiska regimen.
– Regimen vill visa att människor tillåts organisera sig säger Helena Magnusson.
Det finns också autonoma aktörer, så kallade labourgroups, som har bildats i ökande grad sedan 1990-talet. Grupperna sysslar med specifika frågor som till exempel löne-, hbt- eller hiv-frågor och verkar genom uppsökande verksamhet på sjukhus och skolor där de anordnar kulturaktiviteter, utbildningar kring företags samhällsansvar, den engelska förkortningen för ) och så vidare.
De autonoma aktörerna lever dock i en villkorad tillvaro och måste hela tiden balansera sin verksamhet och söka strategiska allianser med myndigheterna. 2012 var också lite av ett ödesår för Kinas labourgroups med ökade trakasserier från polis och ett stort antal grupper lade ner sin verksamhet eller tvingades flytta. Kritiska advokater tvingades lämna byråer och även medierna har fått hårdare restriktioner.

Kristina Bjurling från Swedwatch.

Därefter kom Kristina Bjurling från svenska Swedwatch, en watchdogorganisation som jobbar för att minska fattigdom och negativa konsekvenser av svensk produktion och investeringar i utvecklingsländer genom att granska företag, sammanställa rapporter och utbilda och samverka med företagen.
Swedwatch har granskat svenska företag som Clas Ohlson, Rusta, Jula, Biltema och ICA sedan 2004 och konstaterat att företagens CSR- arbete är otillräckligt eller obefintligt. De har släppt ett tiotal rapporter om leverantörsansvar i Kina i sektorer som elektronik-, guld-, hobby- och leksaksindustrin. När Swedwatch sammanställer sina rapporter så jobbar de med självständiga aktörer som anonymt kan gå ut och undersöka och genomföra intervjuer på arbetsplatserna. Det är dock inget enkelt eller riskfritt arbete för dessa aktörer.
För att illustrera förhållanden på fabriken så visar Kristina Bjurling en film som har smygfilmats i olika fabriker. Det är tydligt att det saknas ordentlig säkerhetsutrustning, det är tunga ackord och därför tas inga raster och många har bara en ledig dag i månaden. Det sistnämnda är visserligen är ett lagbrott men det förekommer ändå då arbetslagarna kringgås via dubbla eller flerdubbla redovisningssystem. En av arbetarna i filmen tillfrågas om sin uppfattning om facket och han svarar lakoniskt: ”det är en dekoration”.

Det moderna Liuzhou.

Filmen börjar och slutar med en blond kvinna sittande i en solstol som har tillverkats på en liknande fabrik i Kina och sedan har sålts i Sverige.
Det har dock skett förbättringar sedan Swedwatch inledde sina granskningar även om det fortfarande är en lång bit kvar.
– Clas Ohlson tillhör de företag som faktiskt äntligen har tagit till sig av den kritik som riktats mot dem. De har tagit tag i detta arbete och börjat bättra sig men när det gäller andra företag som Rusta och Biltema är det fortfarande dåligt med företagsansvaret säger Kristina Bjurling.
För att förbättra arbetsförhållanden i Kina i framtiden behövs enligt Kristina Bjurling möjligheter till dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare och att arbetarna får välja sina egna fackliga representanter och att kollektiva konsultationer om löner uppmuntras. Företagen behöver också hämta in kunskap om lokala förhållanden och samverka med organisationer och experter.

Olea Huuska berättar om sin resa för att träffa fackliga representanter.

Fackförförbunden Unionen och IF Metall bedriver i Shanghai och Nanjing ett projekt och Olea Huuska, resursperson för det projektet, berättade om sin resa för att träffa fackliga representanter och se arbetsförhållandena i fabriker. Hon kom dit med fördomar om censur och förtryck och de upplevelser hon har med sig från besöken. Med förvåning berättar hon att länschefen för företaget de besökte var med dem under hela resan och att den HR- ansvarige personen också var den fackliga representanten. Hur facket uppfattades verkade också variera mellan de olika regionerna som de besökte.
– Vi fick gå runt på fabrikerna och titta och dessa fabriker hade systematiskt arbetsmiljöarbete berättade Olea Huuska. Samtidigt så hade vi hela tiden representanter från företaget med oss och det var den lokala ledningen som bestämde vilka arbetsplatser som skulle besökas.

Under seminariet fick också näringslivet ge sin syn på förhållandena i Kina. John Womach, informationschef med CSR-ansvar vid Clas Ohlson, berättade om företagets arbete med CSR och de förbättringar som gjorts i kontrollen av och samarbetet med företagets kinesiska leverantörer.
John Womach förklarader att de numera jobbar med ”integrerad CSR” så att varje chef har ett ansvar för att företagets uppförandekoder och policys följs. Han sade också att när kritik riktades mot Clas Ohlson år 2005 så hade de väldigt dålig koll på hur förhållandena egentligen såg för arbetarna i leverantörernas fabriker.
Clas Ohlson har ingen egen tillverkning i Kina utan köper allt från olika leverantörer, oftast direkt från fabrik, vilket enligt John Womach ökar deras kontroll över arbetsförhållandena.
– Vi ställer kravet att våra tillverkare skriver under vår uppförandekod, sade han.
År 2008 etablerade företaget inköpskontor i Shanghai och Shenzhen och i nuläget har de nio CSR- revisorer och genomför över 4 000 revisioner per år. De vanligaste ”avvikelserna” vid revisionerna är att det saknas skydds- och brandutrustning, att det förekommer övertidsarbete och att det saknas tillgång till sociala försäkringar men även barnarbete har upptäckts i kontrollerna. Resultatet av kontrollerna sammanställs och redovisas öppet, framhöll John Womach.

John Womach förklarar hur Clas Ohlson arbetar i Kina.

Cornelia Rudh från PR- och kommunikationsföretaget Springtime pratade inte så mycket om protesterna och arbetarnas villkor utan fokuserade på hur människor som verkar i Kina kan komma närmare andra människor och företag genom kommunikation.
Cornelia Rudh menar att företagen som verkar i Kina behöver informera sig om det faktiska läget för att vara framgångsrika i Kina.
När ett företag exempelvis anordnar något som de vill ska ha genomslag i kinesiska medier så måste man ta med i beräkningen att kinesiska företag oftast skänker mutor i form av ”resebidrag” till journalister, vilket man naturligtvis inte bör ägna sig åt. Genom att på ett mer strategiskt sätt få media intresserade kan man få de verkligt intresserade journalisterna att komma. Detta kan i sin tur ge mer kvalitativa om än färre artiklar. Detta förhållande om mutor, kvantitet och kvalitet behöver en person i Kina förklara och förmedla till huvudkontoret i Sverige.

Börje Ljunggren.

Börje Ljunggren, tidigare ambassadör i Peking och författare till den prisade boken ”Kina - vår tids drama : historia, politik, ekonomi, miljö, internetrevolution, mänskliga rättigheter” berättade om förändringar i Kina, spådde i partiets framtid och presenterade landets framtida utmaningar. Det gäller ekonomiska utmaningar, de ökande klyftorna i samhället, en åldrande befolkning som effekt av ettbarnspolitiken, miljöfrågor, maktförskjutning och enpartistatens fortlevnad.
Börje Ljunggren presenterade många intressanta analyser via vidlyftiga formuleringar. Trots att Kina är en supermakt i varande, samtidigt så ligger landet på plats 101 på i FN:s Human Development Index. Kommunistpartiet är offer för sina egna framgångar, menade Börje Ljunggren och pekade på problemen med korruption, maktmissbruk och skandaler med de så kallade ”princelings”, skandalomsusade barn till rika partipampar.
Internet förändrar det politiska landskapet i Kina och med en halv miljard internetanvändare så är det en dramatisk förändring.

Åldersstrukturen är ett problem i Kina. Ettbarnspolitiken gör att det snart kommer att bli en brist på arbetskraft och en ”fertilitetsinflation”. Hur lösningen på detta problem ska se ut gick dock inte Börje Ljunggren in på.
Systemet med enpartistat har haft en större uthållighet än vad många förutsåg. I Kina har detta till stor del berott på partiets anpassningsförmåga men Ljunggren tror samtidigt inte att partiet kan komma i balans med samhällsutvecklingen. Idag lever hälften av alla kineser i städerna, mänskliga rättigheter kränks dagligen systematiskt och strukturellt och arméns uppgift är att försvara partiet snarare än staten. Unga kineser idag är olika sina föräldrar, de är mer cyniska och nya faktorer som internet och exponering sätter press på partiet. Om enpartistatens överlevnad säger Börje Ljunggren att det återstår att se om de nya ledarna är reaktiva nog och om de lyckas utveckla ett mer deliberativt auktoritärt styre.
– Jag personligen är övertygad om att de befinner sig på ett sluttande plan men samtidigt så finns det i Kina en förmåga att överraska konstaterade Börje Ljunggren.

Gränsstaden Dongxing.

Dagens sista talare var Tomas Larsson från Kairos Future ChinaLab, som varje dag fångar upp en miljon Weibo-inlägg och analyserar innehåll och spridning.
– En av de viktigaste förändringarna i Kina kommer med internets framväxt, sade Tomas Larsson. Weibo, den kinesiska och mer avancerade varianten av twitter, är oerhört stort i Kina och i sammanhanget nämner han Yao Chen, en kinesisk skådespelerska, som har 25 miljoner Weibo-följare. Han menar att de sociala medierna i Kina både möjliggör politisk diskussion och protest och skapar en plattform för ungdomskultur att växa till sig men att sociala medier också fungerar som ett verktyg för kontroll.
Det finns inom Weibo begränsningar för vad människor får prata om och hur mycket ett inlägg eller ämne får spridas innan det raderas.
Den digitala tekniken kan vara ett tveeggat svärd. Här finns den så kallade geo-taggingen som ofta sker när ett inlägg skrivs. Där går det att ganska exakt kartlägga en bloggares rörelser ända ner till gatunivå via de koordinater som registrerades när inlägget laddades upp.

Text och bild: Lisa Silver
[email protected]

Läs mer om Kina i Amnesty Press nummer 2/2008

Kinas ambassad vägrade ta emot vädjanden (Amnesty Press 29 augusti 2008)

Bojkott av OS-invigningen (Amnesty Press 8 augusti 2008)

”Isolera inte Kina” (Amnesty Press 13 juli 2008)

”Svenska företag i Kina måste ta sitt ansvar” (Amnesty Press 9 juli 2008)

Röster för de tystade (Amnesty Press 5 juni 2008)

Politiska spelen i Peking (Amnesty Press 15 april 2008)