”Isolera inte Kina”

Situationen för de mänskliga rättigheterna har inte förbättrats i Kina i samband med OS, snarare tvärtom. Hur styr kommunistpartiet Kina och vilken roll har facket för den demokratiska utvecklingen i landet? Det diskuterades under seminariet Makt och rätt i Mittens rikesom Amnesty arrangerade under Almedalsveckan i Visby.**

Med mindre än en månad kvar till Olympiska spelen i Peking så uppmärksammade Amnesty under Almedalsveckan situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina. OS ses som ett sätt av den kinesiska regeringen att stärka det internationella anseendet men i praktiken har situationen för de mänskliga rättigheterna försämrats. För att hålla uppe bilden av ett enat och stabilt Kina under OS har fängslandet av människorättsaktivister ökat i landet.

- År 2008 skulle bli ”the coming out party” för Kina som skulle visa världen det nya Kina men istället har det blivit ett mycket komplicerat år för regimen. Snöstormar, Tibet, protesterna mot facklan världen över och inte minst jordbävningen i Sichuan. OS har medfört att det skapats mer dramatik kring dessa händelser. Människor har blivit bortförda av regimen för att säkerställa säkerhet och stabilitet, sade Börje Ljunggren, ambassadör på UD:s Asienavdelning.

Amnesty International demonstrerar för mänskliga rättigheter i Kina, London 2008. © AI

Börje Ljunggren var deltagare under torsdagsförmiddagens seminarium tillsammans med två höjdare inom det svenska facket, Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande och Helena Johansson, internationell chef på TCO . Deltog gjorde även Lise Bergh, generalsekreterare på Amnesty, och mycket kritisk mot att den Internationella olympiska kommittén, IOK, ligger lågt vad gäller påtryckningar mot den kinesiska regimen.

- Amnesty har ställt krav på IOK att de ska ta upp krav på mänskliga rättigheter med den kinesiska regimen. IOK hävdar att de gjort det privat men det är viktigt att man även gör det offentligt. Men istället har IOK då kommit med den gamla klyschan om att idrott och politik inte hör ihop. Idrottsrörelsen är en stor folkrörelse och den har därför ett ansvar för att arvet efter OS blir gott, sade Lise Bergh.

När Kina fick OS 2001 gav landet ett löfte om att stärka de mänskliga rättigheterna i landet. Reformer i positiv utveckling har dock uteblivit och istället har vissa praktiker utökats för att ”städa upp” Peking inför OS. Amnesty har speciellt bevakat fyra områden; Dödsstraffet, mediefrihet, situationen för människorättsförsvarare och frihetsberövanden.

• Situationen har försämrats för människorättsförsvarare i Kina sedan 2001. De som kräver politiska och sociala reformer trakasseras, polisen gör husrannsakningar i deras hem och sätter dem under polisbevakning. Människor har tvingats flytta från sina hem utan rättslig prövning eller ersättning för att regimen ska bygga arenor och hotell inför OS, sade Lise Bergh.

Lise Bergh generalsekreterare på Amnesty och Helena Johansson, internationell chef på TCO.

Ett av de sätt som den kinesiska regimen **använder sig av för att hantera kritiker mot regimen är ”Re-education Through Labour”, omskolning genom arbete. En praktik som innebär fängslande upp till fyra år utan rättslig prövning. Lise Bergh berättade om ett fall där en kvinna fängslades för att hon protesterade mot att hon tvingades flytta från sin bostad. Enbart på polisens beslut sattes hon i omskolning i 15 månader.

Kina har reformerats på många områden under senare år. Börje Ljunggren berättade att Kina idag har hundra gånger mer handel med världen än man hade 1978 och att antalet fattiga har minskat med 400 miljoner under samma tid. Samtidigt finns det enorma klyftor i dagens Kina. Idag är det enligt Börje Ljunggren bara Brasilien och några mindre länder i Afrika som har större ojämlikhet än Kina. Partiet kontrollerar fortfarande allt i landet och Börje Ljunggren tror att den auktoritära kommunistregimen kommer att finnas kvar länge än.

• Partiet har en medveten egen strategi för hur de ska reformera partistaten som är djupt repressiv. Man genomför godtyckliga frihetsberövanden **och re-education through labour. Folkets väpnade polis är i hög grad länkad till partiet och folkarmén har officiellt till uppgift att försvara partiet. Även om det nu sker också en söndervittring av systemet i Kina så är min tes att Kinas auktoritära system har kraft nog att bestå längre än vad vi önskar oss, sade Börje Ljunggren.

Arbetare vilar sig efter en dags arbete på Pekings ___National Aquatics Centr,___också känt som vattenkuben. Centret har byggts inför de olympiska spelen. © Ian Teh/PANOS

Kina är en av världens största ekonomier idag och brukar kallas för världens ”verkstadsgolv”. Arbetarna i Kina saknar dock grundläggande fackliga rättigheter. Det enda fack som finns i Kina idag är All China Federation of Trade Unions, ACFTU, vilket är direkt knutet till den kinesiska regimen. Då facket i Kina är en statligt kontrollerad organisation anser Helena Johansson, internationell chef på TCO, att den inte kan kallas för fackförening.

- **Fria fack i Kina skulle kunna bli en stark kraft för demokratisk utveckling i landet. Men Kina har ej ratificerat två av ILO:s viktigaste konventioner; föreningsfrihet och rätt till kollektiva förhandlingar. Alla försök till att bilda oberoende fackföreningar i Kina slås ner och ACFTU hjälper till med detta, sade Helena Johansson.

Kinesiska företag kränker även mänskliga rättigheter internationellt. Vid byggandet av komplexet Dragon Gate i Älvkarleby så ignorerade Kina svenska kollektivavtal och de kineser som arbetade med Dragon Gate blev fråntagna sina pengar när de återvände till Kina. Wanja Lundby-Wedin berättade att LO länge bojkottat ACFTU men att man nu tänkt om.

• Vi måste börja jobba formellt och skapa struktur för samarbete med facken i Kina. LO bojkottade länge ACFTU och samarbetade med Hongkongfacket. Men det håller inte idag. Vi måste tänka ut en strategi för hur vi samarbeta med ACFTU, menade Wanja Lundby-Wedin.

Börje Ljunggren, ambassadör på UD:s Asienavdelning och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Wanja Lundby-Wedin framförde att det finns två lösningar för den fackliga organiseringen i Kina. Dels att Kina följer internationella ramavtal och internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Men också att svenska företag bidrar till att stärka de fackliga rättigheterna Kina.

- **Det är stora svenska företag som verkar i Kina och de vet värdet av att samarbeta med facket. Svenska företag kommer inte till Kina på grund av låga löner, de kommer dit för den enorma marknad som Kina erbjuder. En lösning i Kina skulle kunna vara att företagen utser fackliga representanter. En lösning som vi kanske ryggar inför i Sverige men det är en möjlighet för arbetarna i Kina, sade Wanja Lundby-Wedin.

Helena Johansson sade att TCO i nuläget inte har några förbindelser med ACFTU men att TCO har möten och diskuterar mänskliga rättigheter med dem. Hon menade att det dock var svårt att se om samarbetet med ACFTU ger något resultat. Något som Wanja Lundby-Wedin höll med om.

- När vi möter ACFTU verkar de ha ett genuint intresse för hur vår välfärdsmodell fungerar. De använder sig mycket av ordet demokrati men man vet inte hur de tolkar det. Men vi kan inte hitta något annat system än en dialog och krav på återkoppling. Det är svårt för oss att kontrollera om något verkligen händer men det känns som att något är på gång, sade Wanja Lundby-Wedin.

Börje Ljunggren talade om att det finns många engagerade intellektuella i Kina som kämpar för demokrati. Det finns ofta en tro att en stor medelklass alltid bidrar till en demokratisk utveckling, Börje Ljunggren tror dock inte att det är fallet med Kina.

• Medelklassen i Kina är de som dragit nytta av den senaste tidens utveckling. Statstjänstemännen har fått höjda löner liksom polisen och armén. De har fått möjlighet att köpa bil och bostadsrätt och är ingen massiv kraft för att driva på utvecklingen mot demokrati, sade Börje Ljunggren.

Migrantarbetare på en byggarbetsplats i Peking. __© HEPEP•China

Det råder stora skillnader mellan den fattiga landsbygden och den rika medelklassen i städerna. De som är speciellt utsatta i Kina idag är migrantarbetarna. Eftersom de fortfarande är skrivna i sina ursprungsprovinser har de inte fulla sociala rättigheter i de provinser dit de flyttat såsom skola och sjukvård.

- Migrantarbetarna är en orsak till att ekonomin växer i Kina men de är i stor avsaknad av rättigheter. Man talar om så många som 120 miljoner migrantarbetare. Jag tror att det är närmare 200 miljoner. Det är viktigt att engagera Kina och inte isolera landet vad gäller mänskliga och fackliga rättigheter. Det går inte heller att skjuta på det och göra det om 20 år för då kommer det att vara för sent. Så engagera Kina nu och gör det kritiskt och öppet, var Börje Ljunggrens uppmaning.

Text och bild: Nina Eneroth

Amnesty Press i Almedalen:

Unga hedershjältar bekämpar hedersförtryck (11 juli)

Oenighet om terroristhot (11 juli)

"Svenska företag i Kina måste ta sitt ansvar" (9 juli)

”Vår tids skandal” - mödrars död i tysthet (10 juli)

Den svåra mångfalden (8 juli)

Rätten till mat en mänsklig rättighet (9 juli)