ICC: Bosco Ntaganda dömd för mord, våldtäkter, slaveri i Kongo

Den 8 juli fann ICC, Internationella brottmålsdomstolen, i Haag att den kongolesiske krigsherren Bosco Ntaganda är skyldig till 18 åtalspunkter; fem fall av brott mot mänskligheten och 13 fall av krigsförbrytelser. Straffets längd, där livstids fängelse är maxstraffet, kommer att fastställas senare av ICC.

reportage | 2019-07-08
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019

Fatou Bensouda är chefsåklagare vid ICC i Haag och kan nu glädja sig åt en fällande dom mot Bosco Ntaganda. Här är hon vid slutpläderingen i målet den 28 augusti 2018. Foto: ICC

För ICC:s chefsåklagare Fatou Bensouda var ICC:s fällande dom den 8 juli ett välkommet besked.

Sedan ICC inrättades år 2002 har domstolen haft stora problem. Endast fyra personer, inklusive Ntaganda, har blivit fällda. Den 8 juni 2018 frikändes Jean-Pierre Bemba, tidigare milisledare i Demokratiska republiken Kongo, i en högre instans inom ICC för brott, däribland våldtäkter mot kvinnor och män, i Centralafrikanska republiken 2002-2003 då Bembas MLC-styrkor intervenerande.

Den 12 april fick Fatou Bensouda nej av ICC:s domare att gå vidare med en undersökning av misstänkta brott i Afghanistan. Beslutet i ICC kallades av Amnesty International för en feg kapitulation för USA:s påtryckningar.

De senaste åren har också Burundi och Filippinerna lämnat ICC och Malaysia ändrade sig i våras endast en månad efter att landet meddelat att landet skulle ansluta sig till ICC. I de två fall där situationer har hänskjutits till ICC av FN:s säkerhetsråd; Darfur i Sudan (2005) och Libyen (2011) har ännu ingen misstänkt hamnat inför rätta i Haag. Och det uppmärksammade fallet med åtalen mot Kenyas högsta politiska ledare, som anklagades för våldet efter valet i Kenya 2007, kollapsade år 2016.

ICC:s första åtal gällde Thomas Lubanga, som greps 2006 och ställdes inför rätta i Haag 2009. Han hade varit ledare för UPC, Unionen av kongolesiska patrioter, och grundat dess militära gren, FPLC, de patriotiska styrkorna för Kongos befrielse. De flesta av medlemmarna tillhörde hema-folket i Ituri-regionen i nordöstra Kongo. Där pågick en konflikt 1999-2003 där det beräknas att 60 000 personer dödades.

Den kongolesiske milisledaren Thomas Lubanga blev den första personen som dömdes i ICC. Foto: ICC

I Ituri intensifierades 2002-2003 en konflikt mellan FPLC och FNI, fronten av nationalister och integrationister, dominerad av lendu-folket. FN-styrkan som fanns i området hade ett begränsat mandat och våren 2003 kom allt fler varningar om allvarliga övergrepp och ett hotande folkmord. I maj 2003 gav FN:s säkerhetsråd klartecken för EU:s Operation Artemis. Under fransk ledning skickades soldater och även Sverige deltog med specialförband. De strider med milisgrupper de svenska soldaterna var inblandade i beskrevs som de hårdaste sedan FN-insatsen i Kongo i 1960-talets början.

Thomas Lubanga åtalades för att ha rekryterat barnsoldater och efter en rättegång, där åklagarsidan drabbdes av en rad bakslag, dömdes han till sist 2012 till 14 års fängelse.

År 2014 dömdes Germain Katanga till 12 års fängelse av ICC. Han hade varit ledare för FRPI, Fronten för patriotiskt motstånd i Ituri, som allierade sig med FPLC. Katanga dömdes bland annat för massakern i Bogoro den 24 februari 2003 då minst 200 civila mördades. Även Mathieu Ngudjolo Chui från FNI åtalades men han frikändes av ICC i december 2012, vilket fastställdes 2015.

Bosco Ntaganda, som nu har befunnits skyldig, har avvisat alla anklagelser som ”lögner” och har förklarat att han är ”en revolutionär, ingen brottsling”. Han väntas därför överklaga domen.

Bosco Ntaganda fälldes den 8 juli på 18 åtalspunkter för brott i Ituriregionen 2002-2003. Han anser sig vara oskyldig. Foto: ICC

Åklagarsidan hävdade dock att han är skyldig till brott på 18 åtalspunkter. Domarna gick på åklagarnas linje även om Ntaganda inte fälldes i alla detaljer. Han ansågs skyldig till att personligen ha mördat en katolsk präst. Han hade också uppmanat sina soldater att rikta in sig på civila och döda dem.

Vid en massaker dödades 49 tillfångatagna personer på ett bananfält med käppar, batonger, knivar och machetes.

– Män, kvinnor, barn och bebisar hittades på ett fält, sade domaren Robert Fremr när domen lästes upp. En del kroppar var nakna, andra hade bundna händer och en del hade fått skallarna krossade. Åtskilliga hade uppskurna magar eller hade stympats på annat sätt.

Domen mot Bosco Ntaganda välkomnades av Joan Nyanyuki, Amnesty Internationals chef för Östafrika, som uttryckte en förhoppning att de 2 123 offer som varit representerade i detta fall till sist ska få kompensation för all skada de har åsamkats av Ntaganda.

Human Rights Watch, HRW, välkomnade också domen mot Bosco Ntaganda men påpekade också att de nya striderna i Ituri som har tvingat 300 000 människor på flykt sedan i början av juni visar på behovet av att fler ställs inför rätta.

HRW pekar också på att Ntaganda fälldes för sexuellt våld, också mot män, och våldtäkter och sexuellt slaveri:

– Om domen fastställs efter överklagan så kommer det bli den första fastställda domen i ICC för sexuellt våld.

Bosco Ntaganda föddes 1973 i Rwanda. Han tillhör folkgruppen tutsi och flydde till Kongo efter förföljelser mot tutsier. År 1990 anslöt han sig som 17-åring till RPF, Rwandas patriotiska front, som under ledning av Rwandas nuvarande president Paul Kagame gick in i Rwanda för att störta den dåvarande regeringen, dominerad av hutuer.

Efter folkmordet i Rwanda 1994 tog RPF makten och de ansvariga för folkmordet flydde tillsammans med flera miljoner civila till östra Kongo (dåvarande Zaire). Därifrån fortsatte de att göra räder in i Rwanda. Hösten 1996 invaderade Uganda och Rwanda Zaire och med Laurent Kabila, en bortglömd övervintrande marxist från 1960-talets strider i Kongo, som galjonsfigur intogs våren 1997 Kinshasa. Bosco Ntaganda deltog i invasionen.

Sommaren 1998 utbröt ett kongolesiskt inbördeskrig som pågick i fyra år där ett halvt dussin afrikanska länder deltog. Rwanda och Uganda skapade kongolesiska rebellgrupper som sina verktyg och passade också på att plundra kongolesiska naturtillgångar.

Ntaganda anslöt sig till RCD, en rebellgrupp med bas i östra Goma, som skapades av Rwanda och flyttade 1999-2000 till Ituri. Han anslöt sig år 2002 till Thomas Lubangas UPC.

M23-rörelsen intar Goma i november 2012. Foto: VoA/Wikimedia

Som ett led i fredsprocessen i Kongo blev Ntaganda år 2005 utnämnd till general i Kongos armé, men han avböjde uppdraget. Han anslöt sig år 2006 till rebellrörelsen CNDP i östra Kongo. Med stöd av Rwanda gjorde sig Ntaganda till ledare för CNDP år 2009. När ett fredsavtal slöts mellan CNDP och Kongos regering accepterade Ntaganda då att bli general i Kongos armé. Detta väckte hård kritik då ICC år 2008 hade offentliggjort ett förseglat åtal mot Ntaganda från 2006.

En rapport från FN uppgav 2011 att Ntaganda hade kontroll över flera gruvor och tog upp skatter vid vägspärrar. Han skulle också ha varit ägare till en mjölfabrik, ett hotell, en bar och en boskapsranch utanför Goma.

– Det var en skam för regeringen i Kongo och det internationella samfundet att Ntaganda fritt gick omkring på Gomas gator i sju år sedan ICC beslutat åtala honom, påpekade Joan Nyanyuki från Amnesty.

År 2012 anslöt sig Ntaganda till M23-rörelsen som gjorde uppror i östra Kongo. Rörelsen anklagades för att vara ett verktyg för Rwanda och Uganda. Den 20 november 2012 intog M23 miljonstaden Goma.

M23-soldater år 2012 när rörelsen hade stora framgångar i östra Kongo och intog staden Goma. Foto: Al Jazeera English/Wikimedia

I början av 2013 splittrades M23-rörelsen och den 18 mars 2013 dök Bosco Ntaganda överraskande upp på USA:s ambassad i Rwandas huvudstad Kigali. Han begärde att få bli skickad till ICC i Haag. Det har spekulerats att Ntaganda fruktade att bli mördad i maktkampen inom M23. Den 22 mars 2013 överlämnades han till ICC och den 3 september 2015 inleddes den rättegång som den 8 juli 2019 slutade med en fällande dom för brott mot mänskligheten och krigsbrott.

För ICC innebär domen mot Ntaganda att tre personer har fällts för brott i Ituriregionen. Däremot har inga av de andra övergrepp och grova brott som har begåtts i Kongo efter 1 juli 2002 ännu blivit föremål för rättegångar i Haag.

Ulf B Andersson

Fotnot: En kortare version publiceras i Amnesty Press nummer 3/2019.

Läs mer

Q&A: Bosco Ntaganda, DR Congo, and the ICC (Human Rights Watch 2 juli 2019)

Läs mer om Demokratiska republiken Kongo från Amnesty Press

Valet i Kongo blev ingen framgång för kvinnorna (4 mars 2019)

Liten chans för Kongo (31 augusti 2018 – också i nummer 3/2018)

Politisk och humanitär kris i Kongo (25 april 2018)

Den bortglömda krisen i Kongo drabbar kvinnor hårt (9 mars 2018)

Tomma ord i Kongos gruvor (28 februari – också i nummer 1/2018)

Årets Per Anger-pristagare: ”Jag kan inte backa nu” (24 oktober 2017)

Konferens på Södertörn: ”Yttrandefriheten måste ständigt försvaras” (17 oktober 2016)