Krigsbrott från båda sidor

Trycket ökar på den internationella brottmålsdomstolen, ICC, att agera i Gaza. Den eskalerade konflikten mellan Hamas och Israel har orsakat ett ofattbart lidande och enligt människorättsorganisationer finns det starka bevis för krigsbrott på båda sidor.

reportage | 2023-11-12
Av: Charlie Olofsson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2023
Musikfestivalen Supernova i södra Israel förvandlades till en mardröm när palestinska väpnade grupper gick till angrepp 7 oktober. Omkring 270 personer dödades och många togs som gisslan och fördes till Gaza.

Musikfestivalen Supernova i södra Israel förvandlades till en mardröm när palestinska väpnade grupper gick till angrepp 7 oktober. Omkring 270 personer dödades och många togs som gisslan och fördes till Gaza. Foto: Jack Guez/AFP/TT

En dryg månad efter Hamas blodiga attack mot israeliska samhällen syns fortfarande inget slut på våldet. På den israeliska sidan begravs de döda efter Hamas blodiga attack den 7 oktober då omkring 1 200 personer, (den israeliska regeringen skrev den 10 november ner siffran från 1 400) de flesta civila, dödades. Över 230 personer som togs till fånga under attacken den 7 oktober hålls fortfarande som gisslan.

Samtidigt skakas Gaza av de israeliska luftangreppen och markstrider i och runt Gaza City. Dödssiffran den 10 november är över 11 000, enligt det Hamas-ledda hälsoministeriet i Gaza. Situationen har snabbt utvecklats till en humanitär katastrof, med svält och brist på rent vatten. Flera sjukhus har kollapsat och läkare tvingas operera utan bedövning.

− Vi är förfärade över den ökande dödssiffran och över attackerna på civila både i Israel och i Gaza, säger Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty Sverige.

− De brutala och olagliga attackerna på israeliska civila befriar inte Israel från att upprätthålla sina skyldigheter enligt folkrätten och skydda civila liv och hem i Gaza, fortsätter hon. På samma sätt rättfärdigar inte Israels historia av krigsförbrytelser gentemot palestinier Hamas fruktansvärda handlingar och befriar dem inte heller från deras skyldigheter enligt internationell rätt. 

Höghuset Aklouk Tower i Al-Nasr bombades av Israel den 10 oktober.

Höghuset Aklouk Tower i Al-Nasr bombades av Israel den 10 oktober. Foto: Wafa/Wikimedia

Den 26 oktober krävde Amnesty eldupphör. Som organisation brukar man inte kräva att strider ska upphöra utan stanna vid att de stridande måste följa humanitär rätt. 

− Vi gjorde ett undantag från Amnestys policy och uppmanade till eldupphör eftersom den humanitära situationen är så katastrofal, säger Anna Johansson.

Efter Hamas attack i södra Israel den 7 oktober införde Israel vad man beskrev som en ”total belägring” av Gaza. Som konsekvens blev Gazaborna utan elektricitet, rent vatten, mat, mediciner och bränsle.

− Att förvägra civila mat och vatten är inte förenligt med internationell rätt. Att använda svält som vapen är en allvarlig krigsförbrytelse, säger Anna Johansson.

Amnesty kräver eld upphör, förklarar Anna Johansson.

Amnesty kräver eld upphör, förklarar Anna Johansson. Foto: Amnesty

Från Amnesty International ser man också flera fall där den israeliska militären har riktat sina bomber mot platser där det inte finns militära mål, vilket även det är ett krigsbrott. I en Amnesty-rapport som släpptes den 20 oktober listas ett antal fall där Israel har bombat bostadsområden, flyktingläger och marknader. Efter det har Amnesty och Human Rights Watch också rapporterat att Israel har använt bomber med vit fosfor över befolkade områden i Libanon och Gaza, vilket strider mot humanitär rätt.

Den israeliska militären, IDF, förnekar användningen av vit fosfor i befolkade områden. IDF förnekar också att luftangrepp har riktats mot civila mål. Att så många civila har dödats menar Israel beror på att Hamas använder civila som sköld, men det räcker inte som förklaring menar Anna Johansson.

− Israelisk militär får inte rikta angrepp mot civila bostadsområden även om Hamas gömmer sig där. Det är tydligt förbjudet enligt humanitär rätt. De får inte bomba ett höghus bara för att en Hamasmedlem har bott där, säger hon och syftar på en händelse den 10 oktober.

Då utförde Israel en flygattack mot ett sexvåningshus i Sheikh Radwan, ett distrikt i Gaza City.
− Hamasmedlemmen var inte hemma men 40 av hans grannar dog.

Från den israeliska regeringen har man svarat på Amnesty Internationals anklagelser om krigsbrott med att kritisera organisationen för att vara antisemitisk och partisk gentemot Israel.

− Det är en helt grundlös anklagelse. Vi har tydligt fördömt Hamas attack. Det är cyniskt att man använder sådana argument för att tysta sina kritiker, säger Anna Johansson.

Skadorna efter ett israeliskt flyganfall i El-Remal i Gaza City den 9 oktober.

Skadorna efter ett israeliskt flyganfall i El-Remal i Gaza City den 9 oktober. Foto: Wafa/Wikimedia

Israel har, åtminstone i vissa fall, varnat civila innan man har bombat, och man har uppmanat människor att evakuera, men insatserna för att skydda civila har varit otillräckliga, menar Anna Johansson:

− Informationen har i många fall varit otydlig och det räcker inte heller att bara informera. Civila ska också ha reell möjlighet att sätta sig i säkerhet och det har man inte haft. Vi ser dessutom flera fall där människor har attackerats på platserna de flytt till.

Hon tar ett exempel från flyktinglägret Jabalia, som i månadsskiftet oktober-november bombades två gånger på ett dygn.

− Många lydde evakueringsordern och lämnade sina hem bara för att dödas på torget, dit de flytt.

Enligt Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet och föreståndare för Stockholm Centre for International Law and Justice, är det svårt att bedöma om Israels varningar till civila har varit tillräckliga. Vissa källor menar att Hamas har hindrat civila från att sätta sig i säkerhet vilket, om det stämmer, även det utgör ett krigsbrott. Detsamma gäller anklagelserna mot Hamas om att man grupperar sig bland civila. 

− Det är ett brott mot den humanitära rätten, även om det finns situationer då det är rimligt att placera stridande där det finns civila, till exempel för att försvara en stad, säger Pål Wrange.

Israel hävdar att Hamas ska ha planerat sin underjordiska infrastruktur på ett sådant sätt att de gömmer viktiga militära anläggningar under civila byggnader. Till exempel sägs de ha sin ledningscentral under Gazas största sjukhus, Al-Shifa.

I slutet av oktober utfärdade Israel en evakueringsorder mot sjukhuset och det finns en oro för att man planerar att bomba sjukhuset. Att evakuera alla patienter och de många civila som har tagit skydd på sjukhuset bedömer sjukhusledningen som omöjligt.

Pål Wrange pekar på att frågan om ”proportionalitet” i krig är svårbedömd.

Pål Wrange pekar på att frågan om ”proportionalitet” i krig är svårbedömd. Foto: SU

Även om Hamas har sin ledningscentral under sjukhuset innebär det inte nödvändigtvis att Israel har rätt att bomba platsen, förklarar Pål Wrange:

− Det måste finnas en proportionalitet mellan vad man tror sig kunna uppnå genom att slå ut ledningscentralen i relation till hur många människor som kommer dö.

Enligt Pål Wrange är det svårt att bedöma huruvida ett enskilt angrepp kan anses ”proportionerligt” eftersom man i dagsläget inte vet vad Israel har för information om militära mål i Gaza. Det är svårt att veta vilken nytta den israeliska militären har tänkt sig med en viss bombning. Dessutom saknas rättspraxis.

− Det finns nästan inga rättsfall sedan tidigare där proportionalitet har prövats, säger han.

Sveriges utrikesminister Tobias Billström mötte högljudd kritik i slutet av oktober efter att han kallat Israels luftbombningar av Gaza för just ”proportionerliga”. Han backade från uttalandet ett par dagar senare och förtydligade att Israels militära svar måste ske inom den internationella humanitära rättens ramar.

Amnesty International är en av få internationella människorättsorganisationer som har lokala medarbetare som dokumenterar och rapporterar på plats inifrån Gaza.

− De arbetar under mycket svåra förhållanden där de själva måste ducka för bomber och har svårt att hitta vatten och mat samtidigt som de möter traumatiserade människor, säger Anna Johansson.

Erik Larsson oroas över antalet döda journalister.

Erik Larsson oroas över antalet döda journalister. Foto: Jonas Gratzer/RSF

Amnesty Internationals internationella kristeam har inte släppts in till Gaza och detsamma gäller utländska journalister. Enligt Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige, är det få oberoende journalister som rapporterar inifrån Gaza.

− Det ökar risken för desinformation och för att det sprids en svart-vit bild av konflikten, säger han.

På internationell nivå har Reportrar utan gränser slagit larm om att rekordmånga journalister har dödats sedan Israel inledde sina luftbombningar av Gaza. I början av november hade 12 journalister dödats medan de var i tjänst, enligt organisationen.

− Jag kan inte dra mig till minnes någon konflikt i modern tid då så många journalister dödats under så kort tid, säger Erik Larsson och påminner om att journalister ska skyddas i krig enligt FN-resolution 2222 från 2015.

Israel har anklagats för att medvetet rikta missiler mot journalister. Ett fall som har fått stor uppmärksamhet är attacken som dödade den libanesiske Reutersfotografen Issam Abdallah. Han träffades av en missil när han i Libanon arbetade nära den israeliska gränsen. Han stod tillsammans med fotografer från al-Jazira och var, enligt Reportrar utan gränser, inte i närheten av något militärt mål.

Organisationen har inlett en granskning av händelsen.

− Det är svårt att peka ut exakt vad som hände men missilen kom ifrån öster, där den israeliska gränsen ligger och precis före attacken flög en israelisk helikopter över platsen. Det verkar konstigt att militären skulle ha misstagit fotograferna för milismän eftersom de var tydligt märkta som press, säger Erik Larsson.

Samtidigt som säkerhetsläget är svårt för journalister ser han också att medierapporteringen från Gaza försvåras av att många mediehus och viktig teknisk infrastruktur har förstörts.

− När Israel bombade Gaza år 2021 slog man tidigt ut ett medietorn där al-Jazira och flera andra redaktioner fanns. Den här gången har ett 50-tal medier fått sina redaktioner förstörda. Kriget sker inte bara med kulor och krut. Det pågår också ett informationskrig där båda sidor vill styra berättelsen om vad som händer, säger Erik Larsson.

Affischer i Tel Aviv med krav på att gisslan ska släppas i Gaza.

Affischer i Tel Aviv med krav på att gisslan ska släppas i Gaza. Foto: Oren Rozen/Wikimedia

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 inledde den internationella brottmålsdomstolen, ICC, snabbt en utredning om krigsbrott. Sedan den 17 mars 2023 finns en arresteringsorder mot Rysslands president Vladimir Putin, vilket innebär att han riskerar att gripas om han reser till något av de 123 länder som är parter i ICC.

För Israels premiärminister Benjamin Netanyahu skulle en sådan arresteringsorder vara ett hårt slag, tror Pål Wrange, inte minst i och med att alla västeuropeiska länder är med i ICC:

− Bara hotet om att ställas inför rätta kan nog vara avskräckande och leda till att Israel tänker igenom en extra gång vart de riktar sina angrepp. Israel har ju många och starka band till västvärlden så att inte kunna resa till Europa vore besvärligt.

Hans bild är att ICC inte har varit riktigt lika snabba med att agera nu jämfört med i början av Ukrainakriget, men han säger samtidigt att han är överraskad över åklagarens tydlighet och närvaro i området.

− Jag trodde nog att man skulle vara något mer avvaktande, säger han.

I slutet av oktober besökte ICC:s chefsåklagare Karim Khan Egypten och talade i Rafah, vid gränsövergången till Gazaremsan. I talet uppmanade han både Hamas och Israel att följa krigets lagar.

Det tycker Pål Wrange sänder en viktig signal om att domstolen har blicken riktad mot regionen.
− Det noterades i Israel, säger han och berättar att risken för ett åtal mot israeliska medborgare lyftes i nationella nyhetsmedier.

Palestina är med i ICC sedan år 2015 medan Israel står utanför. Enligt Pål Wrange har det rent juridiskt ingen betydelse att Israel inte har anslutit till Romstadgan. Från domstolen har man uttryckt att man anser sig kunna pröva både misstänkta brott som har begåtts av Israel i Gaza och misstänkta brott som har begåtts av Hamas i Israel.

Vilken roll ICC kommer spela framöver återstår att se.
− Det internationella trycket på ICC att inleda en förundersökning kommer bli väldigt hårt, säger Pål Wrange.

Sedan Israel inledde sina omfattande flygbombningar av Gaza har oron vuxit för att konflikten ska sprida sig till andra länder i regionen.

Houthirörelsen i Jemen, som stöds av Iran, har avlossat kryssningsrobotar mot Israel, vilka skjutits ner av amerikanskt krigsfartyg i Röda havet. Amerikanska militärbaser har attackerats i både Irak och Syrien, och USA har svarat med att flygbomba i östra Syrien. Hizbollah hotar med att gå in i kriget på Hamas sida och har bombat Israel från Libanon. Israelisk militär har i sin tur bombat Libanon, längs gränsen mot Israel.

Den upptrappade konflikten mellan Israel och Palestina har också i många länder lett till ökade nationella spänningar och polarisering mellan olika grupper. I flera länder, som Frankrike, Storbritannien, Tyskland och USA rapporteras anmälningarna av antisemitiska hatbrott ha ökat dramatiskt. Även de antimuslimska hatbrotten rapporteras ha ökat kraftigt.

Israeliska stridsvagnar inne i Gaza 1 november.

Israeliska stridsvagnar inne i Gaza 1 november. Foto: IDF Spokesperson's Unit/Wikimedia

Amnesty International har uttryckt oro över att hat mot såväl judar som palestinier sprids i sociala medier. Från organisationen är man också bekymrad över att inlägg från palestinska människorättsförsvarare eller inlägg som lyfter palestiniers rättigheter censureras på flera plattformar.

I Tyskland, Frankrike och Schweiz har pro-palestinska demonstrationer förbjudits med argumentet att de utgör en säkerhetsrisk och kan leda till ökad antisemitism. Amnesty International har tagit avstånd från dessa demonstrationsförbud.

− Det är viktigt att stater skyddar människors rätt att uttrycka oro och sorg, och att visa solidaritet, säger Anna Johansson. Vi på Amnesty är också oroliga över den ökade antisemitismen och den ökade anti-muslimska rasismen men det är inget man kommer till rätta med genom att begränsa yttrandefriheten.

Hon konstaterar att konflikten mellan Israel och Palestina på vissa sätt är extra svår att arbeta med, jämfört med andra konflikter:

– Det är en konflikt med lång historia och många lager. Det finns många erfarenheter att ta hänsyn till och på så sätt är frågan komplex, men rent folkrättsligt är frågan inte svår och den internationella humanitära rätten är tydlig – civila måste skyddas.

Charlie Olofsson
[email protected]

Dödade journalister

Enligt CPJ, Committee to Protect Journalists, hade den 12 november minst 40 journalister och mediearbetare dödats. Reportrar utan gränser har konstaterat att minst tolv journalister, tio i Gaza, en i Israel och en Libanon, har dödats under yrkesutövning. Reportrar utan gränser har anmält nio journalisters död till ICC.

Fotnot: En kortare version publiceras också i nummer 4/2023.

Läs också

Israel/OPT: Amnesty petition demanding ceasefire to end civilian suffering backed by more than one million signatures (Amnesty International 10 novembeer 2023)

Gaza: Hostage Videos an 'Outrage on Personal Dignity(Human Rights Watch 10 november 2023)

Suspend Arms to Israel, Palestinian Armed Groups (Human Rights Watch 6 november 2023)

Läs mer från Amnesty Press

En resa till Hebron (20 dec 2022)

”Jämlikhet, jämlikhet” -- protest mot den nya lagen i Israel (26 augusti 2018)

Almedalen: Nu är det allvar i New York, export&mänskliga rättigheter och fortsatt blockad av Gaza (4 juli 2017)

50 år av ockupation (5 juni 2017)

Palestinska arbetare i israeliska bosättningar organiserar sig (1 september 2015)

Ett år efter Gazakriget: Israeliska soldater kämpar för att bryta tystnaden (26 september 2015)

En höst i Yatta (7 mars 2015)

Hätsk valdebatt om Israel/Palestina](https://www.amnestypress.se/artiklar/reportage/25686/hatsk-valdebatt-om-israelpalestina/ "") (8 september 2014)

Verkligheten på Västbanken genom kamerans öga (5 november 2012)

När fångarna kom hem (29 december 2011)

MR-skolan: Vad händer efter Goldstonerapporten? (29 december 2011)

Vreden över det som händer i Gaza (2 september 2011)

Almedalen: Passagerare från Ship to Gaza i Visby, europeisk asylpolitik granskad och mutskandalen som Sverige vill glömma (9 juli 2011)

Starka känslor när tystnaden bryts - konflikten Israel/Palestina hamnar på museum (25 mars 2011)

Göteborgs filmfestival: Uganda efter kriget och bomberna över Gaza (7 februari 2011)

Tomma ord kan inte lösa Israel-Palestina konflikt (17 december 2010)

Gazamonologer ger barn i Gaza en röst (19 oktober 2010)

I efterdyningarna av Gaza-kriget (4 mars 2010)

Fartyget som ville bryta blockaden av Gaza - men kapades av Israel (15 juli 2009)

Gaza som brottsplats (18 mars 2009)

Mohammed Omer tog emot pris från Reportrar utan gränser (20 februari 2009)

Reporter i ockupationens Gaza (13 juni 2008)

En omöjlig kärlekshistoria (21 maj 2008)

”Här finns ingen framtid” (20 september 2007)

Jerusalembor utestängs från sin hemstad (31 december 2008)

Hotellägaren som blev ”frånvarande” i sin egen by (29 december 2008)

Illegalt närvarande i sina egna hem (27 december 2008)

Om du får oväntat besök...(23 december 2008)

Vårt behov av ögon (24 maj 2007)

Hungerstrejk mot inbördes strider (18 januari 2007)

Vardag i Gaza (24 oktober 2006)

Medan bomberna faller (7 juli 2006)

Marinofficeren som blev människorättskämpe (10 juni 2005)

Marinofficeren som blev generalsekreterare i Amnesty (7 maj 2005)

Raphael Israeli om självmordsbombare (16 april 2004)

”Pakistan och palestinska myndigheten försöker stoppa fri rapportering” (12 oktober 2001)

»Ett hån mot de mänskliga rättigheterna« – Carl Söderbergh i krönika om en resa till Israel och Palestina (13 februari 2001)

Ögon som ser (15 december 2000)

reportage | 2023-11-12
Av: Charlie Olofsson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2023