Mohammed Omer tog emot pris från Reportrar utan gränser

reportage | 2009-02-20

Alla stolar i UD:s pressrum är upptagna när Reportrar utan gränser delar ut sitt pressfrihetspris. Det är sjätte gången som priset delas ut och årets pristagare är Mohammed Omer. Han får priset för att ”han med sin orädda rapportering ger röst åt Gazaremsans instängda och förtryckta folk.”

Under sitt tacktal berättar Mohammed Omer om varför han började som fotograf. När han var yngre fotograferade han allt omkring honom. Då var det mest en hobby, något han gjorde för sitt eget nöjes skull.

Mohammed Omer bodde då i Rafah, som ligger i Gaza. När han blev varse om det lidande som folket där gick igenom började han se fotograferandet som en plikt.
- Genom att dokumentera det som människorna i Palestina går igenom och sedan visa det för världen, kan färre säga att de inte visste, säger Mohammed Omer.
- Mitt syfte är inte bara att dokumentera och visa utan även att få folk att agera, fortsätter han.

Mohammed Omer talar inför den samlade publiken i UD:s pressrum i Stockholm.

Pristagaren berättar även om skador som han fick när han blev förhörd av israeliska säkerhetsstyrkor. Han går själv aldrig in på några detaljer utan talar istället om hur han nyligen fått veta att holländska myndigheter inte kommer att låta honom stanna kvar tillräckligt länge för att få all den vård han behöver. Mohammed Omar hade sökt sig till Holland för att få behandling för skador i bland annat ryggmärgen.

Senare blir det en paneldebatt där huvudämnet är journalisternas arbete under Israels senaste offensiv mot Gaza.

Mohammed Omer berättar att journalister stängdes ute från Gazaremsan redan en månad innan offensiven påbörjades. Efter ett tag började han misstänka något.
- Har det gått en vecka och journalister ännu inte släppts in så är det ett tecken på att något är på väg att hända, säger han.

Lotta Schüllerqvist, tidigare utrikeskorrespondent i Jerusalem, redogör för hennes många försök att ta sig in i Gaza efter det att israeliska styrkor stängt gränsen.
- Vi väntade i en vecka i Jerusalem på att bli insläppta in i Gaza, men israeliska styrkor släppte bara in grupper på åtta journalister åt gången, säger hon.

Lotta Schüllerqvist reste därför till Egypten för att försöka ta sig in i Gaza på det sättet. Där fanns det redan flera hundra reportrar som väntande på att få komma in i Gaza, men även egypierna hade stängt gränsen.
- Hur Egypten kan rättfärdiga ett beslut som är så uppenbart fördelaktigt för Israel vet jag inte, säger hon.

Joakim Wohlfeil jobbar för den svenska biståndsorganisationen Diakonia och återvände nyligen från en resa till Gaza. Han talar om hur svårt det var för journalister att kunna göra en ordentlig rapportering om den senaste offensiven.
- Ni märkte kanske att många av bilderna från kriget var tagna från långa avstånd, journalisterna kunde inte komma närmare än två kilometer från gränsen till Gaza. Så de fick stå på en kulle långt ifrån och fotografera med stora objektiv, säger han.

Mohammed Omer får priset för sina rapporter om folket i Gazaremsan.

Det talas även om hur Israel startade sin offensiv in i Gaza efter jul, då antalet utländska journalister i området var som lägst.
- De väntade tills många av journalisterna hade åkt hem över julen, säger Lotta Schüllerqvist.

Lotta Schüllerqvist berättar om sin syn på hur rapporteringen om Gaza ser ut i israeliska medier.
- Rent formellt råder samma pressfrihet som i andra demokratiska länder, men det finns en stark lojalitet mot regeringen och självcensuren är stor. Bristen på debatt är häpnadsväckande, säger hon.

När Mohammed Omer blir tillfrågad om hur hans rapportering mottas av Hamas säger han att han har ett visst skydd i och med att han rapporterar på engelska.
- Det är bra att jag inte publicerar på arabiska, för det händer ofta att Hamas griper och torterar journalister. Även palestinska myndigheter förtrycker journalister, säger han.

Mohammed Omer driver internetsidan Rafah Today, där han med foton och texter berättar om livet i Palestina.

Text: Jasin Abdulssmed Foto: Hanna MI Jakobson

reportage | 2009-02-20