Hon kämpar mot homofoba lagar i Kenya

I Kenya kan samkönat sex ge 14 års fängelse. Nu tyder mycket på att den homofoba lagstiftningen snart är historia. Den kenyanska hbtq-organisationen NGLHRC har vunnit flera segrar genom att använda juridiken som slagträ.

Njeri Gateru väntar med spänning på utslaget i Kenyas Högsta domstol. Foto: Bengt Sigvardsson

Njeri Gateru är trött, men hoppfull. Hon är en av fyra kenyanska jurister i hbtq-organisationen NGLHRC, National Gay and Lesbian Human Rights Commission, som i fem och ett halvt år har kämpat för att samkönad kärlek ska bli lagligt i Kenya. Beslutet ligger nu i händerna på Kenyas Högsta domstol.

– Jag hoppas på ett positivt beslut som stryker denna föråldrade lag som vi har ärvt från det brittiska kolonialstyret i Kenya (1895 - 1963). Den har medfört så mycket lidande för kenyanska hbtq-personer och har inneburit mycket jobb i kampen för våra rättigheter, säger hon.

Vi träffas i lobbyn på ett hotell i Kenyas huvudstad Nairobi. Njeri Gateru är ställföreträdande ordförande i NGLHRC. Hon har nyss avslutat ännu en workshop om hur sektionerna 162 A och C samt 165 i Kenyas brottsbalk går stick i stäv med konstitutionens garantier om alla medborgares lika värde och förbud mot diskriminering. Lagen stipulerar fem till 14 års fängelse för ”könsligt umgänge som går emot naturens ordning”. Lagen tillämpas mot homosexuella män.

– Men kenyaner i allmänhet uppfattar lagen som att det är förbjudet att vara homosexuell, inte att den syftar på vissa sexuella handlingar. Eftersom det är kriminellt att vara gay så tror folk även att det är olagligt att vara lesbisk, transgender, queer och så vidare, säger hon.

NGLHRC bildades i december 2012. Det är varken den första eller enda kenyanska hbtq-organisationen.

– Men vi är den enda som specialiserar oss på att ge juridisk hjälp till hbtq-personer, säger Njeri Gateru.

NGLHRC driver kampen för hbtq-rättigheter i domstolarna, bland annat i Kenyas Högsta domstol i huvudstaden Nairobi. Foto: Bengt Sigvardsson

NGLHRC:s strategi i kampen för hbtq-rättigheter är rättstvister. Det har visat sig vara framgångsrikt. Det kräver dock att de målsägande kliver fram i det offentliga ljuset.

– Det tog tid att få folk att lita på oss. En hbtq-person som går ut offentligt får alltid räkna med bakslag eller direkta attacker, säger hon.

Detta började ändra sig år 2015. Då vann NGLHRC en treårig rättstvist mot Kenyas Registreringsstyrelse för Frivilligorganisationer.

– Gång på gång fick vi vår registreringsansökan avslagen. Registreringsstyrelsen försvarade sig med var att vår målsättning var att avkriminalisera homosexualitet och att vi hade orden ”gay och lesbian” i namnet. De menade bland annat att det bröt mot lagstiftningen, säger Njeri Gateru.

Domstolen köpte inte argumenten och beordrade att NGLHRC skulle registreras.

– Men registreringsstyrelsen vägrade och överklagade domen. Vi väntar fortfarande på ett datum för en ny rättegång, säger hon.

Domen gav emellertid hbtq-personer råg i ryggen.

– De fick större förtroende för rättssystemet, säger Njeri Gateru.

En utredning från år 2014 visade att mellan 2010 och 2014 hade 595 personer gripits och anklagats för att ha haft samkönat sex i Kenya.

– Några åtalades, men rättegångarna inleddes aldrig. Framförallt för att det är svårt att bevisa sexuellt umgänge. Lagen tillämpas alltså, men inte särskilt ofta, säger hon.

I kenyansk press förekommer artiklar som hetsar mot påstått homosexuella personer. Här förstasidan på Sunday Standard den 15 april 2018 som handlar om arbetet mot hiv i Kisumu i västra Kenya Foto: 76Crimes.com

Polisen gör ofta räder mot ställen som frekventeras av hbtq-personer. Enligt Njeri Gateru är syftet inte att de ska åtalas.

– Istället använder polisen ofta lagen till att utpressa personer som misstänks vara homosexuella, säger hon.

Tidigare brukade polisen tillkalla läkare som gjorde analtester på de gripna för att hitta ”bevis”.

– Vi vet inte hur många som har utsatts för analtester. Offren vill inte prata om det eftersom det är en traumatisk upplevelse, säger Njeri Gateru.

År 2015 berättade dock två män öppet om att de hade utsatts för analtester. NGLHRC tog fallet till Högsta domstolen. Vid sin sida hade man Kenyas Läkarförbund.

– 2017 uppmanade Läkarförbundet alla kenyanska läkare att vägra utföra analtester oavsett om det var en domstolsorder eller inte, säger hon.

Kenyas läkarförbund har tagit ställning mot analtester. Foto: KMA

I mars 2018 klassade en appellationsdomstol analtester som tortyr och ett brott mot de utsattas konstitutionella rättigheter.

– Analtester är alltså numera förbjudet i Kenya, säger Njeri Gateru.

Utslaget var en stor seger för den kenyanska hbtq-rörelsen. Den har stärkt förhoppningarna om att de homofoba lagarna helt ska skrotas.

– Att växa upp som en gay-person i ett land där man ses som kriminell påverkar den fysiska och psykiska hälsan. Det tär hårt på familj och partners, speciellt om man är aktivist som jag. Som hbtq-person är din säkerhet aldrig garanterad, säger hon.

Fanatiska predikanter vädrar öppet sitt hat mot hbtq-personer. Homofoba journalister skriver faktaförvrängda artiklar som ibland leder till lynchstämningar och våld. Hbtq-personer kan nekas alltifrån vård på sjukhus till att släppas ombord på bussar. Utpressning och misshandel är de vanligaste fallen som NGLHRC får på sitt bord, men det är även vanligt att hbtq-personer mister sina arbeten eller vräks från sina bostäder.

– Vi har även haft flera fall där lesbiska har utsatts för gruppvåldtäkter. Till och med fall där familjen har arrangerat våldtäkt på sin egen dotter för att det ska lära henne att ha sex med män, suckar Njeri Gateru.

Njeri Gateru är trots allt hoppfull om utvecklingen i Kenya när det gäller hbtq-rättigheter. Foto: Bengt Sigvardsson

Förövarna vet att offren, som ofta är osäkra på om lagen skyddar dem, är rädda för att gå till polisen. Även NGLHRC:s personal hamnar i skottlinjen.

– Vi blev bland annat attackerade på en polisstation där en lesbisk kvinna hölls häktad. En annan gång blev vi angripna under ett möte i en liten kuststad och vårt kontor har vandaliserats, berättar Njeri Gateru.

Det pågående målet i Högsta Domstolen, som kan göra Kenya till ett av få afrikanska länder där samkönat sex är lagligt, tog sin början i april 2016. Då lämnade NGLHRC in en petition till Högsta domstolen om att ta bort brottsbalkens sektioner 162 och 165 eftersom de bryter mot konstitutionen.

– Lagen förbjuder könsligt umgänge som går emot naturens lagar. Det är väldigt luddigt. Vad betyder det? Rättsväsendet tolkar det som analsex. Det är vanligt bland heterosexuella också, men det har aldrig hänt att ett heterosexuellt par har gripits misstänkta för att ha haft det. Det är enbart homosexuella män som grips och det är diskriminerande, säger hon.

Gatubild från Nairobi. Homofobin är utbredd i Kenya, men den minskar. Bland annat för att alltfler kenyanska hbtq-personer är öppna med sin sexualitet. Foto: Bengt Sigvardsson

NGLHRC betonar även lagens indirekta konsekvenser för hbtq-personer, till exempel diskriminering, våld och våldtäkter. Motståndarsidan, som framförallt består av Kenya Christian Professionals Forum och muslimska Juma'a-moskén, använder religiösa och moraliska skäl i försvaret av lagarna.

– Och så har vi en senator som argumenterar för att homosexualitet är ett kulturellt tabu i Kenya, säger Njeri Gateru.

Datumet för när Högsta domstolens beslut ska offentliggöras skulle ha meddelats den 26 april, men det har skjutits fram.

– Det kan ta alltifrån någon månad till ett år. Ingen vet, säger hon.

Hon är övertygad att man kommer vinna målet vilket kommer att få stor påverkan i andra afrikanska länder med homofob lagstiftning.

– Våra segrar har redan uppmuntrat hbtq-rörelsen i andra afrikanska länder i sin kamp. År 2016 godkände Botswanas appellationsdomstol att LEGABIBO (Lesbian, Gays and Bisexuals of Botswana) hade rätt att registrera sig. Det grundades på den kenyanska Högsta Domstolen beslut att ge oss rätt att registrera oss, säger Njeri Gateru.

Även om samkönat sex blir lagligt så är frågan om det kommer att få bukt med den utbredda homofobin i Kenya.

– En vinnande dom kommer att vara ett stort steg eftersom det inte längre finns något juridisk rättfärdigande för homofobi, säger Njeri Gateru.

Staty av Dedan Kimathi i centrala Nairobi. Han ledde Mau Mau-upproret mot det brittiska kolonialstyret i Kenya på 1950-talet. Efter självständigheten, 1963, har de flesta koloniala lagarna tagits bort, men inte de homofoba lagarna från den brittiska tiden. Foto: Bengt Sigvardsson

Dessutom ligger inte homofobin som en filt över hela Kenya.

– Det är snarare en filt med homofoba hål där det uppmuntras och ses som användbart för att upprätthålla allmän moral, säger hon.

Kenyas president Uhuru Kenyatta har kallat homosexualitet för en kulturell fråga, inte en människorättsfråga.

– Det indikerar på ett större problem i samhället. Men vi ser i allt större utsträckning att hbtq-personer kommer ut inför familjer och vänner. I takt med det så växer förståelsen bland människor i deras närhet. De påverkar i sin tur andra. Särskilt den yngre generationen accepterar alltmer att människor är olika, säger Njeri Gateru hoppfullt.

Bengt Sigvardsson
[email protected]

Läs mer om Kenya från Amnesty Press

Oro inför valet i Kenya (15 juni 2017)

Mörkt för yttrandefriheten i Östafrika (31 mars 2017)

Hon stoppade giftfabriken (2 oktober 2015, även i nummer 3/2015)

I slummen i Nairobi säger folk nej till blodspengar inför valet (18 januari 2013)

Kenyanska parlamentsledamöter anklagas för hetspropaganda (14 april 2011)

Afrikanska Unionen står bakom Kenya mot ICC (3 februari 2011)

När Kenya exploderade i våld (11 mars 2008 – även i nummer 1/2008)

Kampen för ett bättre liv i slummen (20 september 2007 – även i nummer 3/2007)