Kritiskt läge för demokratin i Nepal

reportage | 2005-05-04

Undantagstillståndet som kung Gyanendra utlyste den 1 februari i år när han tog över makten i Nepal upphävdes i fredags. Men inga ytterliga åtgärder som visar att kungen har för avsikt att återinföra demokrati har genomförts. Sedan kungens maktövertagande har tusentals politiker, journalister och människorättsaktivister fängslats, all oberoende media har tystats och det kommer kontinuerligt rapporter om att civila har dödats runt om i landet.

Ex-kung Birendra införde demokratiska reformer 1990 efter en hård press från landets demokratirörelse. Men sedan kung Gyanendra övertog kungatiteln efter att Birendra skjutits till döds tillsammans med 11 medlemmar ur den kungliga familjen vid en familjemiddag 2001, har demokratin sakta men säkert monterats ned. Omständigheterna kring dödsskjutningen är fortfarande oklara.

  • Folket i Nepal tror inte på den officiella versionen om vad som egentligen hände. Det är en av orsakerna till konflikten, säger Deepak, forskare från Nepal*.

Deepak menar att den nuvarande kungen inte har det nepalesiska folkets stöd och att de skyller den nuvarande konflikten på honom.

  • Den förre kungen dödades för att demokratin skulle stoppas och kungens makt över landet återinföras. Det är ett rykte men i politik har också rykten stor betydelse.

Kung Gyanendra med familj: Nepals kung sedan den kungliga
massakern __2001 då 11 familjemedlemmar dödades

Både kung Gyanendra och de maoistiska rebellerna har intresse av att hålla liv i konflikten. Ingen av dem tror på den demokrati som infördes av den förre kungen 1990. Maoisterna, som har sin bakgrund i Nepals kommunistiska parti (CPN), har bedrivit terror i landet sedan 1996 när de hoppade av det parlamentariska arbetet.

  • Den maoistiska gerillan stödjer den nuvarande kungen för att de vill att demokratin ska misslyckas. De är emot flerpartisystemet precis som den kungliga familjen, säger Deepak.

Amnesty Press har talat med Deepak för att få en bakgrund till den nuvarande konflikten i Nepal. Deepak har varit aktiv inom demokratirörelsen i Nepal och har också suttit fängslad en tid för sina politiska aktiviteter.

Kan du säga något kort om bakgrunden till den nuvarande konflikten i Nepal?

  • Det finns tre tydliga aktörer i konflikten som samtliga har ansvar för den situation som råder i landet idag. Det är dels kungen och den maoistiska gerillan men även de politiska partierna har del i konflikten.

Misstron mot politikerna är utbredd och de politiska partierna är korrupta och erbjuder inget riktigt alternativ för folket att rösta på. På så sätt är demokratin försvagad och fungerar inte som motpol till de anti-demokratiska krafterna. De politiska partierna, Nepals kongressparti och kommunistpartiet CPN-UML, som växlat vid makten sedan 1990 har också anklagats för att inte kunnat hantera det maoistiska upproret. Samtidigt påpekar Deepak att Nepal måste fortsätta på den inslagna vägen mot demokrati trots de brister som uppvisas i nuläget.

  • Utan politiker och partier har vi ingen demokrati. Vi kan inte bara göra oss av med de som finns och tro att lösningen finns där. Nya alternativa rörelser håller på att utvecklas. I det långa loppet kommer demokratin att segra.

Kungens del i konflikten är tydlig menar Deepak, eftersom han har det yttersta ansvaret för armén som har trakasserat och dödat civila och står bakom fängslandet av människorättsaktivister, journalister, fackföreningsföreträdare och andra demokratiförespråkare.

Kungens intresse av att destabilisera situationen i landet är kopplat till hans ambition att konsolidera sin makt och att på samma gång visa sina muskler.

  • Hans ambition är att bli en mäktig kung liksom sin pappa som var mycket maktfullkomlig.

Tempel i huvudstaden Kathmandu

Deepak låter bekymrad och berättar att han inte har så stora förhoppningar om att kung Gyanendra ska återinföra demokrati i landet som han bland annat lovat vid ett möte med den amerikanske ambassadören för två månader sedan, några veckor efter det att undantagstillståndet infördes. Då uppgav han att demokratin skulle återinföras inom 100 dagar.

  • Det är inte bara hans framtid som står på spel utan det handlar om framtiden för hela landet.

Den maoistiska gerillans ansvar för konflikten anser Deepak ligger i att de borde ha fortsatt att verka inom det parlamentariska arbetet som ett politiskt parti istället för att ta upp en väpnad kamp. Rörelsen har funnits åtminstone sedan 70-talet men har tillåtits att växa sig starkare i samband med att det demokratiska systemet har försvagats. Deras största stöd utifrån kommer från Indien där det fortfarande finns maoistiska rebellrörelser i olika delar av landet.

  • Även om jag personligen inte stödjer maoisterna kan man säga att trots att syftet har varit gott så har de valt fel väg.

Deras mål är att upprätta en kommunistisk stat vilket översatt i praktisk politik betyder att avskaffa kastsystemet som låser fast människor i gamla statiska roller, att genomföra landreformer i landet och att förbättra den ekonomiska situationen för den stora fattiga majoriteten.

Maoisterna har stöd för den politik de vill föra bland en stor del av befolkningen. Deepak tror dock inte att stödet är så omfattande eftersom gerillan mest ses som en våldsam terroristgrupp idag. Enligt de uppgifter som florerar ska de dock för närvarande kontrollera hälften av landets alla distrikt militärt, vilket är en fördubbling sedan 2001.

Kongresspartiet däremot, som är det största partiet i Nepal, lider av dåligt ledarskap och interna strider och erbjuder inga ekonomiska reformer som gynnar den stora massan av fattiga människor i landet.

Efter statskuppen i februari har en situation som kan jämföras med ett nytt kallt krig blossat upp i regionen. På en sidan står Storbritannien, USA, Frankrike, Tyskland och Indien, och på andra sidan står Kina, Pakistan och Ryssland.

Indien och Kina som närmaste grannar har traditionellt sett haft mycket inflytande över politiken i Nepal. För närvarande stödjer Kina kung Gyanendra genom att hjälpa regimen med vapen för att stoppa den maoistiska gerillan. Deepak tror dock inte att de kommer att intervenera djupare än så utan inblandningen syftar till att balansera Indiens politik i Nepal. Kungen är också på god fot med Kina vilket han visat genom att till exempel överlämna tibetanska flyktingar som söker skydd i Nepal till Kina.

Indien däremot stödjer tillsammans med flera västländer demokratirörelsen i Nepal som gemensamt pressar på för att kungen ska återinföra demokrati så snart som möjligt.

Under förra veckan lovade dock Indien att återuppta vapenleveranserna till Nepal om undantagstillståndet upphävdes, vilket skedde på fredagen.

Hur ser du på möjligheterna till ett snabbt återinförande av demokrati i Nepal?

  • Jag tror att det kan ta upp till tio år innan de politiska partierna har fått fram ett nytt ledarskap som kan leda landet in i en ny era.

Deepak tror mycket på de yngre krafterna som organiserar sig inom studentpolitiken och de politiska partierna men som han inte tror är redo att ta över än.

  • I det korta perspektivet är jag pessimistisk. I fall omvärlden vill hjälpa Nepals folk ska man stödja de fredliga folkliga rörelserna som växer fram runt om i landet.

En förklaring till att det inte förekommit några större folkliga protester i Nepal under senare tid anser Deepak är just det faktum att folket inte ser de politiska partierna som något eftersträvansvärt alternativ. Terrorn mot folket har heller inte nått den omfattning att den resulterar i spontana massprotester.

  • Folket i Nepal är inte dumma, om de erbjuds ett trovärdigt alternativ imorgon så kommer de att bege sig ut på gatorna för att störta kungen. Bra ledare föder en bra politisk rörelse.

Buddistisk munk vid ett kloster i Nepal

Det har varit tre stora folkliga massrörelser i Nepal under det senaste seklet.

Det första upproret 1950 hade sitt ursprung i ett stort missnöje i landet med fattigdomen och den regerande Rana-dynastin. Det leddes av den nuvarande kungafamiljen och andra oppositionella krafter inspirerade av den indiska självständighetsrörelsen och resulterade i att politiska partier tilläts för första gången 1959.

Vid de två senaste folkliga resningarna 1980 och 1990 var motståndet mer organiserat och det leddes av några av frontfigurerna från den tidiga demokratirörelsen. En framträdande person var politikern Ganebh Man Singh som blev den samlande gestalten för alla politiska rörelser som gick samman och gemensamt krävde demokrati 1990. Han är nu död och Deepak menar att ledarskap av den kalibern saknas idag.

  • När demokratin infördes 1990 var folket så glada, hela Kathmandus befolkning var ute på gatorna och firade tillsammans. Det var en viktig händelse.

Deepak skissar upp några tänkbara scenarier för den närmaste framtiden.

Det är inte särskilt troligt att kungen har för avsikt att återlämna makten till de demokratiskt valda krafterna, anser Deepak, även om han utplånar hela den maoistiska gerillan, vilken han använt som ursäkt för maktövertaget.

Skulle maoisterna lyckas ta över landet kan de i princip upprätta en kommunistisk stat på samma sätt som Pol Pots regim i Kambodja.

Deepak tvivlar dock på att omvärlden skulle tillåta en sådan regim av rädsla att den skulle kunna vara en grogrund för internationell terrorism. Indien är nog också rädda för den utvecklingen med tanke på deras eget problem med inhemska maoistrebeller.

Ett sannolikt alternativ är att kungen väljer att samarbeta med de politiska partierna och att de återinför en demokrati med konstitutionell monarki. Det som talar mot det är att de politiska partierna har en låg tilltro till kungen.

  • Ett samarbete mellan maoisterna och de politiska partierna är en möjlig väg och det klart intressantaste scenariet enligt min mening, säger Deepak lite oväntat, men lägger snabbt till att han personligen inte på något sätt stödjer maoistrebellerna.

Vad kan omvärlden göra för att stödja folket i Nepal?

  • Det är viktigt att Amnesty och liknande organisationer tydligt markerar att både kungen och den maoistiska gerillan kränker det nepalesiska folkets mänskliga rättigheter och ska ställas till svars för detta.

En annan viktig åtgärd man kan ta till är att frysa de pengar som Nepals kung har på banker i olika västländer.

  • Om man frös hans konton i utländska banker skulle han komma till förhandlingsbordet i morgon. Men tyvärr finns det nog inget större intresse från omvärlden i denna fråga eftersom Nepal inte är så viktigt maktpolitiskt sett och det inte finns olja, gas eller andra naturtillgångar i landet.

Sveriges agerande efter kungens maktövertagande i februari är Deepak kritiskt inställd till och han anser att deras inställning är alldeles för flat.

  • Storbritannien, USA och Indien kallade tillbaks sina ambassadörer efter kung Gyanendras statskupp i februari. Sverige däremot skickade sin ambassadör från New Delhi, som också är ansvarig för Nepal, för att överlämna sina ackreditivbrev, vilket betyder att man erkänner regimen. Svenska UD säger att de bara följer EUs utrikespolitik men det stämmer ju uppenbarligen inte eftersom de verkar splittrade i frågan.

Deepak anser att det är absolut avgörande för demokratin i Nepal att omvärlden agerar för att kungen snabbt återger makten till de folkvalda om inte krisen ska riskera att permanentas. Han befarar att regimen också kan behöva hjälp att få maoistrebellerna till förhandlingsbordet så att man kan uppnå en fredlig lösning på konflikten.

  • En positiv aspekt av Nepals kris är att den är politisk och inte etnisk eller religiös vilket skulle göra det betydligt svårare att hitta en lösning som accepteras av alla inblandade parter.

  • Deepak heter egentligen något annat men han föredrar att vara anonym för att skydda släkt och vänner i Nepal.

Text och bild: Solveig Hauser
praktikant Amnesty Press och Media

reportage | 2005-05-04