”Tillgång till information blir diktaturens fall i Kina”

reportage | 2004-02-09

I Kina avrättas flest människor i världen. Över 60 brott är belagda med dödsstraff. Samtidigt förekommer en omfattande handel med de avrättade fångarnas organ.

Ett femtiotal personer ville lära sig mer om Kina.

Tom Hart, professor på Handelshögskolan och en av huvudpersonerna vid Amnestys Kinaseminarium på ABF-huset i Stockholm den 4 februari, bidrog med en intressant reflektion kring dödsstraffet. Han menade att inställningen till avrättningar i Kina är annorlunda jämfört med attityden i delar av västvärlden. Det viktiga är inte vem som avrättas och varför. Poängen är att fångarna avrättas offentligt och att det avskräcker resten av befolkningen från att begå brott.

En traditionell avrättning i Kina innebär att fången får ett skott i nacken. Internerna slussas in i en buss med ett plakat runt halsen där det står angett vilket brott de begått. Avrättningarna sker ofta i samband med högtider. Människor ute på gatorna lyssnar till dödsskjutningarna.

Deltagare på seminariet om mänskliga rättigheter.
Från vänster: Monica Hagbok, Amnestys Actiongruppen Mot Dödstraff, AMD, Inger Sjöberg, Amnestys Hälso och Sjukvårdsgrupp, Birgit Feychting, Amnestys Hälso och Sjukvårdsgrupp, Stig Jonell, Amnestys Stockholmsdistrikt, Tom Hart, Professor från Handelshögskolan/Asieninstitutet, Erphing Zhang, fd regeringstjänsteman från Kina

Sedan 1997 används också giftinjektioner vid avrättningar i Kina. Det förekommer också så kallade mobila avrättningar där fångarna avrättas i speciella bussar. Längst bak i bussen finns ett utrymme för att avrätta den dödsdömde. Fyra personer närvarar vid avrättningen. En rättsläkare, en åklagare, en domare och en bödel. Det är möjligt att videofilma proceduren.

– Det faktum att avrättningarna börjat ske inför stängda dörrar gör att man kan misstänka två saker. Det handlar om affärer och inte politik. Ledningen har också blivit känsligare för vad människor tycker om det här, sade Tom Hart.

Exempel på brott som kan leda till dödsstraff i Kina är skattefusk, våldtäkt, mutor och drogrelaterade brott. Det har också hänt att separatister avrättats trots att de protesterat med fredliga metoder. Barn under 18 år har dömts till döden och en rättegång är inte alltid en självklarhet.

Från och med 1990 och fram till år 2000 avrättades mer än 19 000 människor i Kina.

Sedan 1994 är det tillåtet att ta organ från avrättade personer om den dödsdömde ger sitt tillstånd eller om de anhöriga tillåter det.
I själva verket är det svårt att avgöra om en dödsdömd person ger bort ett organ av fri vilja.

– Han kan ha sagt det för att få bättre mat, sade Inger Sjöberg, läkare från Akademiska sjukhuset i Uppsala och ordförande i Amnestys Hälso- och sjukvårdsgrupp.

Det är inte heller säkert att de anhöriga känner till avrättningen.

Risken är att fångar avrättas lättvindigt och att det skapas marknad där människor kan tjäna pengar på att sälja värnlösa fångars organ. Över 300 000 människor runt om i världen får en transplantation varje år och flera tusen dör i väntan på det nya organet.

När Hu Jintao axlade posten som Kinas nya president i mars förra året var förhoppningarna stora. Frågan är om det nya ledarskapet kommer att ge större utrymme för mänskliga rättigheter. Eller om det blir hårdare tag. Det var också ett av de teman som diskuterades på seminariet.

  • Även i Kina förstår man att staten inte kan ta hand om allting. Behoven är så stora och samhället blir så komplicerat. Man måste ha civila organ som NGOs, sade Tom Hart.

Än så länge måste dock alla organisationer registreras och ha en statlig sponsor i Kina

Det nya ledarskapet består fortfarande av en gammal generation människor. Hu Jintao är omkring 50 år. De flesta makthavarna i Kina är utbildade i före detta Sovjetunionen och har en teknisk grundutbildning.

Enligt Tom Hart är den stora skillnaden jämfört med tidigare att ledarskapet är medvetet om att partiet inte kan sköta allt.
Kommunistpartiet säger en sak och lagen en annan. Lagarna efterlevs inte.

– Om du följer den kinesiska lagen är du kriminell, påpekade den före detta kinesiska regeringstjänstemannen, Erphing Zhang.

Erphing Zhang, före detta
regeringstjänsteman från Kina,
uttrycker sina förhoppningar om
det framtida
_Kina._Erphing Zhang berättade också om ”Cyber-polisen”. Den kinesiska ledningen anser att "Kinas barn måste skyddas mot pornografi". Till och med BBCs och Washington Posts hemsidor är förbjudna med den motiveringen.

Professor Tom Hart tror att det finns en inbyggd rädsla för kaos i Kina som är historiskt grundad. Många människor föredrar en hög grad av auktoritet framför kaos. Kina är inne i en utvecklingsfas som gör att det är omöjligt för ledarna att strunta bieffekterna av den enormt snabba tillväxten utan att förstå att det får katastrofala följder. Tom Hart förmodar att den internationella verkligheten kommer att påverka Kina. Det fria flödet av information och teknologi gör att ledarskapet måste ta hänsyn till omvärlden.

– Nästa generation ledare kommer att vara utbildad i USA och i väst eller också vid de bästa kinesiska universiteten. De kommer att ha studerat ekonomi eller samhällsvetenskap. Det är ofrånkomligt. Det finns snart ingen Sovjetutbildning, sade han.

Samtidigt lägger han in en brasklapp. Det här förutsätter förstås att det inte händer något dramatiskt. Blir det krig eller något liknande kan situationen komma att se annorlunda ut.

Efter ett seminarium med många obehagliga fakta ingjuter Erphing Zhangs avslutande ord ändå lite hopp:
– Tillgången till information, det kommer att bli slutet på den kinesiska diktaturen.

Text och bilder:
Emma Welander
Petra Kullander
Praktikanter Amnesty Press

FAKTA
För ungefär 25 år sedan påbörjades moderniseringen av Kina. Från att ha varit en kommunistisk planekonomi släpptes marknadskrafterna fria. Även om landet skakades i grunden så förändrades inte styrelsesättet. Fortfarande är det kommunistpartiet som har makten i landet. I dag är Kina en stor marknad med stark tillväxt. Men utvecklingen har skett på många människors bekostnad. De stora klassklyftorna bara växer och växer.

reportage | 2004-02-09