Guatemala 1980: "Unik facklig aktion"

– Den mest omfattade internationella fackliga solidaritetsaktionen genom tiderna är den som genomfördes till stöd för arbetarna vid Coca-Cola fabriken i Guatemala City. För första gången tvingades koncernledningen för ett av de största och mäktigaste världsbolagen, Coca-Cola Company i Atlanta, att i förhandlingar med en facklig international göra en total och fullständig reträtt. Det säger Bror Perjus, journalist och författare.

1965, under rådande militärdiktatur, bildar de 400 anställda vid Coca-Colas licensfabrik Embotelladora Guatemalteca en fackförening. Fabrikschefen John Trotter gör allt för att krossa fackföreningen. Han anställer 200 strejkbrytare men istället för att avbryta strejken ansluter de sig till fackföreningen. Trotter anlitar då en dödspatrull, Ejercito Secreto Anticomunista, (Hemliga antikommunistiska armén). Dödslistor publiceras i dagstidningar och där samtliga i fackföreningensstyrelse är uppräknade.

12 december 1978 skjuts fackföreningens kassör, Pedro Quevedo, med fyra skott genom vindrutan på sin bil. Trots att han redan är död skjuts han med ytterligare åtta skott. Pistolen avlossas i Pedros mun. Situationen upprepades i princip åtta gånger med åtta olika personer.

Författaren och journalisten Bror Perjus
anser att den fackliga aktionen mot
Coca-Cola 1980 är unik. Det berättade
han när han föreläste hos LO-TCO Biståndsnämnd.– Men fackförbundet kämpade vidare. Det är detta som är det otroliga och fantastiska med historien. Några lämnade fackförbundet, men andra stannade kvar eftersom de trodde på en förändring, säger Perjus.
Varken mord, tortyr eller ockupation påverkade dock Coca-Cola Companys ledning i USA, som påpekade att de inte kunde ingripa i ett licensföretags inre angelägenheter.
– Vad kan vi göra i ett land som Guatemala, när inte ens presidenten, militären och polisen kan få stopp på mördandet, sade Coca-Cola Companys ledning.

Journalisten och författaren Bror Perjus har varit chefredaktör för Svenska Livsmedelsarbetareförbundets tidning, Mål och Medel och skrivit boken ”Casino Jorden eller Vem plundrade folkhemmet?” Nu skriver Perjus en bok om den internationella solidaritetsaktionen för Coca-Colaarbetarna i Guatemala. Det är ännu inte klart när boken kommer att bli färdig.

Livsmedelsarbetarnas international, IUL, uppmärksammade situationen vid fabriken. IUL, med cirka 2,5 miljoner medlemmar i 70 olika länder, beslöt att organisera en världsomspännande blockad och en strejkaktion mot alla Coca-Cola Companys produkter, det vill säga Coca-Cola, Fanta och Sprite.

Klockan 06.00 den 16 april 1980 stoppades all produktion och distribution av Coca-Cola i Sverige. Samtliga medlemsförbund i IUL i Sverige stod bakom beslutet, det vill säga Livsmedels, Hotell- och Restauranganställdas förbund, SIF, SALF och HTF. Stoppet pågick till klockan 24.00 den 19 april. Handelsanställdas förbund såg till att Coca-Cola plockades ur butikerna över hela landet.
Den omfattade internationella aktionen tvingade i juni 1980 Coca-Colas koncernledning att agera. Ägaren tvingades sälja fabriken och Trotter avsattes.

Friden varade inte så länge för Coca-Colaarbetarna. Fabrikens nya ägare misskötte sitt arbete, och 1984 hotades fabriken av nedläggning. Arbetarna accepterade inte nedläggningen utan ockuperade fabriken som omedelbart omringades av polis och militär. Ockupationen pågick i över ett år, till mars 1985.

IUL drog då igång en internationell aktion. I 15 städer i USA organiserades demonstrationer mot Coca-Cola, ekonomiskt stöd skickades till arbetarna från 14 länder och stödtelegram kom från över 60 medlemsförbund. Blockader och punktstrejker genomfördes i många länder, däribland samtliga nordiska. Produktionen och försäljningen av Coca-Cola stoppades under fyra dagar.

Coca-Colas koncernledning reagerade snabbare än förra gången. I maj 1984 träffades en uppgörelse att koncernen skulle skaffa fram en ny ägare. I mars 1985 kom produktionen igång med nya ägare, men först efter att IUL hotat med en tredje internationell aktion.

Denna gång höll uppgörelsen. Arbetarna fick en bra förhandling med 16 procents löneförhöjning, rätt att sätta upp anslag på fabriksområdet och rätt att ha en facklig representant som arbetar på heltid.

Segern styrkte landets invånare, och efter uppgörelsen kunde Coca-Cola-arbetarna ge stöd åt en allmän facklig rörelse i Guatemala med hjälp av bland annat ett kontor ute på stan.
- Den fackliga rörelsen utgör kärnan i den rörelse som nu är på väg att genomdriva demokrati i landet, sade Perjus.

Text och bild:Emma Forsberg
Praktikant Amnesty Press