Bangladesh: Tribunal mot klimatförändring

För människor längs Bangladeshs kust är global uppvärmning redan ett faktum. Det är dock få som lyssnar på deras röster. Vid en klimattribunal i Dhaka diskuterades att stämma dem som bär ansvar för klimatförändringarna.

Moyna och Lucky, syster och fru till fiskarmannen Manik, lämnades utan försörjare då han dog i Bengaliska Vikens alltmer oberäkneliga hav. Foto: Per Liljas

När männen kom för att hämta honom gömde sig 14-åriga Kamal Howlader i ladan. Hans äldre bror Manik drog ut honom.

– Ingen tid för lekar, förmanade han honom. Båten väntar.

För Moyna Begum, som bor i den lilla fiskebyn Majher Char i Bargunadistriktet i södra Bangladesh, är minnena färska från den dagen 1997 då hennes yngre bror för första gången åkte ut på havet.

– Han ville inte åka, säger hon. Men fiske är allt vi har. Om inte männen åker svälter familjen.

Fiskarmännen bar skrattande den vettskrämda tonåringen till båten.

– Vi kommer att göra dig till en man, skämtade de.

Kamals första fisketur blev också hans sista. När fiskebåten kapsejsade i en plötslig storm i Bengaliska viken drunknade han och två andra ombord. Manik lyckades klamra sig fast vid flytande vrakdelar och räddades till slut av en annan båt.

– Min äldre bror kunde aldrig förlåta sig själv, säger Moyna med en röst som stockar sig i halsen.

Manik gav upp fiskandet och flyttade till huvudstaden Dhaka där han började om som arbetare i en klädfabrik.

Förlorade allt. Barek Majhi var en gång i tiden en rik man i sin by. De senaste åren har han förlorat alla sina tre fisketrålare i det oförutsägbara vädret. Foto: Per Liljas

För familjen Howlader kom en ny tragedi tio år senare. Den 15 november 2007 förlorade Moyna Begum sin mor och brorson i cyklonen Sidr som ödelade kusten. Maniks fru dog också i tidvattenvågen som följde, lämnande två barn efter sig.

Manik, vid det här laget den ende försörjaren i familjen, gifte om sig i september 2009 och för att kunna försörja sin stora familj bestämde han sig för att börja fiska igen.

– Han hade svurit att aldrig ge sig ut på havet igen, säger Moyna. Men eftersom vi behövde pengarna beslöt han sig för att åka. För det lät havet honom betala.

Manik dog på samma sätt som hans yngre bror hade gjort tretton år tidigare. Sedan dess har familjen Howladder, berövad sina manliga medlemmar, levt ur hand i mun, utlämnade åt sina grannars barmhärtighet.

Orkanfara. De senaste årtiondena har orkaner blivit allt vanligare och trots stora insatser når hjälp ofta inte de drabbade. Khodeza Begum förlorade sitt hem i orkanen Sidr 2007, men bor fortfarande i ett tält. Foto: Per Liljas

Tusentals familjer längs Bangladeshs kust kan berätta liknande historier som familjen Howladder. Fiskebyar har blivit drabbade av förlorat liv och leverne i takt med att hav, vind och väder – deras trogna anförvanter sedan förfäders tid – har börjat ändras till oförutsägbara fiender.

Vetenskapsmän har länge förutspått att uppbyggnaden av växthusgaser i atmosfären skulle leda till bisarra vädermönster, klimat- och kustfaror samt höjda havsnivåer. Den fjärde utvärderingsrapporten från IPCC, den internationella regeringspanelen om klimatförändringar, som kom 2007, varnade tydligt för farorna för lågt liggande öar och tätbefolkade floddeltan i södra Asien.

Peter Custers, nederländsk utvecklingsekonom med expertis på Sydasien. Foto: Per Liljas

– Folk tror att klimatförändringar är något abstrakt, något för vetenskapsmän att diskutera – de inser inte att det redan är över oss, säger Peter Custers, nederländsk utvecklingsekonom och expert på Sydasien. För folk längs Bangladeshs kust är global uppvärmning redan ett faktum. Men ingen lyssnar på deras röster.

Inte förrän nu. Med hjälp av människorätts- och miljögrupper höjer fiskarna nu sina röster. Det främsta exemplet hittills var den Klimattribunal som hölls i det stora konferenscentret BICC i Dhaka den 8 november förra året. När sex av dessa »klimatförändringsvittnen« klev upp på scenen gavs vetskapen om klimatförändringar ett mänskligt ansikte. De kom alla från samma område som Moyna Begum och deras historier liknade alla hennes.

Dessa klimatförändringsoffer avgav sina vittnesmål för en jury på fem medlemmar, med Mizanur Rahman, chef för Bangladesh Human Rights Commission, som ordförande På plats fanns också en publik på omkring 1 000 personer och ett stort medieuppbåd.

Efter att ha hört vittnesmålen rekommenderade juryn stiftande av speciella lagar men slog även fast att utvecklade nationer varit mest ansvariga för klimatförändringen och det därför borde vara deras ansvar att betala för de skador den medfört.

Advokaten Ahmed Ziauddin talar under klimattribunalen i Dhaka medan två av de klimatoffer som vittnade under dagen sitter och lyssnar. Foto: Per Liljas

Ahmed Ziauddin, Belgienbaserad specialist inom internationell rätt, sade att mänskliga rättigheter måste vara kärnan i planerna för att ta hand om klimatförändringars konsekvenser. Han anser att klimatförändringar kommer att bli det största hotet mot mänskliga rättigheter i en varmare värld:

– Klimatförändringar påverkar rättigheter som är allmänt erkända. Det gäller rätten till liv, rätt till hälsa och rätt till egendom. Kränkningar av dessa mänskliga rättigheter borde tas upp om klimatfall förs till Internationella Domstolen i Haag.

Richard Lord QC, engelsk advokat med expertis på internationell rätt, tror att initiativ som klimatdomstolen i Dhaka kan vara ett bra sätt för klimatoffer att söka upprättelse. Foto: Per Liljas

Den erfarne brittiske juristen Richard Lord var en av de internationella observatörerna under tribunalen. Han menar att det nu är en helt ny situation där det gäller att hitta kreativa lösningar:

– Det skulle kunna finnas ett trovärdigt mål för juridisk handling genom att använda den så kallade »no harm rule«. Detta är en princip i internationell miljörätt som innebär att länder är skyldiga att inte orsaka eller tillåta att miljöskada åsamkas utanför dess gränser. Käranden skulle kunna överväga att stämma grundat på att deras grundläggande mänskliga rättigheter har blivit kränkta. I andra fall kan miljön betraktas som en offentlig tillgång som staten är skyldig att skydda.

Richard Lord tror att klimatförändring kan bli en ledande eller åtminstone bidragande orsak till hunger, undernäring, brist på tillgång till rent vatten och adekvat boendemiljö, utsatthet för sjukdomar, förlust av uppehälle och permanent förflyttning från hemtrakter.

– Vi hörde i vittnesmålen från dessa bangladeshiska klimatoffer att klimatförändring påverkar rätten till liv för oräkneliga individer, säger han.

Richard Lord erkänner dock svårigheten i att slå fast fall av kränkning av mänskliga rättigheter som leder till en lämplig kompensation.

Jurymedlemmar i klimatdomstolen i Dhaka som höll en skenrättegång mot miljöbovar i november 2010.. Foto: Per Liljas

Ett av de innovativa sätten för att skydda människor vars mänskliga rättigheter har blivit kränkta kan vara genom ett engagemang från försäkringsindustrin, menar Richard Lord:

– Problemet är förstås att människorna som är värst drabbade är bland de fattigaste i världen. Deras förmåga att betala premier individuellt är försumbar och därmed kan det inte bli lönsamt för internationella försäkringsbolag. Emellertid kan en lösning vara att försäkra större landområden, istället för individer. På det viset kan försäkringar komma att betala för skador om en cyklon drabbar ett visst område. Det gäller att vara kreativa även vad gäller premier och policys.

Moyna Begum vet lite om politiken eller vetenskapen som rör klimatförändring men hon säger att hon vill ha rättvisa.

– Först trodde vi att Gud straffade oss, säger hon. Nu hör vi att förändringarna i vädret beror på fabriker och bilar i andra länder. Vi betalar priset trots att felet inte är vårt. En av juryledamöterna i Dhaka, den brittiska parlamentsledamoten Rushanara Ali, gav ett löfte:

– Jag har beslutat mig för att se till att öka medvetenheten i Storbritannien om den skada klimatförändringar leder till i Bangladesh.

Text: Per Liljas och Syed Zain Al-Mahmood
[email protected]

Fakta/ Klimatförändring i Bengaliska Viken

Satellitbilder har visat att medeltemperaturen på Bengaliska Vikens havsyta har stigit med 0,45 grader Celsius sedan 1970. De stigande temperaturerna gör att fiskstimmen söker sig längre ut till havs, vilket innebär att fiskarmännen måste göra längre fisketurer, vilka är dyrare och gör dem mer sårbara för oväder.

Hotad näring. Omkring två miljoner bangladeshier försörjer sig på fiske kring kusten. Många stannar i flodmynningarna istället för att ge sig ut till havs, dit de större stimmen sökt sig, på grund av risken för oväder. Foto: Per Liljas

Havsströmmar har ändrat riktning, vilket har påverkat navigering och fisket även längs kusten.

Det senaste årtiondet har sett i medel 15 stormvarningar i Bengaliska Viken per år, till skillnad från sex under årtiondena före. Den ökade frekvensen, oberäkneligheten och styrkan hos dessa stormar gör att alltfler undviker att åka ut till havs.

Tidigare varade högmonsunen från slutet av juli till mitten av augusti. Nu når monsunen två högtider, vilket seriöst påverkar både fiske och jordbruk.

En tioårsstudie pekar på att havsnivån i de lågtliggande områdena i södra Bangladesh, vilka är hem för ungefär fyra miljoner människor, ökar 3,13 mm per år, till skillnad från det globala medeltalet på 2 mm.

Källa: Centre for Global Change och Bangladesh Metereologiska Departement