Det nya Sudan: Nya fria medier

Sudans inbördeskonflikter har länge varit i medieskugga på hemmaplan. Men efter Omar al-Bashirs fall kan fria medier rapportera enklare från Darfur, Nubabergen och andra platser där hans regim förde krig.

Hussein Saad har lång erfarenhet som journalist, och jobbar sedan länge för Radio Dabanga. – Redan som liten visste jag vad jag ville jobba som, jag svarade alltid journalist när jag fick frågan. Foto: Jenny Gustafsson

Det är en varm eftermiddag och Hussein Saad går genom centrala Khartoums gator. Han har en lös skjorta och ryggsäck på ryggen, och en telefon i handen. Den ringer och piper hela tiden. Han är på väg till ett bankkontor en bit bort, för att för första gången hämta ut sin lön i tid, på plats och utan smussel.

– Jag har varit journalist i 18 år och jobbat för Radio Dabanga hälften så länge. Detta är första gången jag kan hämta ut min lön på banken. Tidigare fick jag vänta på någon som reste till Sudan och tog med pengarna utifrån, säger han.

Radio Dabanga är en fristående medieplattform som rapporterat från Sudan sedan 2008, men har drivits i exil från Amsterdam de senaste tio åren. Omar al-Bashirs regim, som föll i en revolution och militärkupp för två år sedan, förde en ständig kamp mot landets medier. De övervakades och censurerades, och journalister utsattes för hot och förföljelser.

– De avlyssnade ständigt min telefon, censurerade det jag skrev. Jag kunde inte gå så här öppet på gatan. Under revolutionen arresterades jag två gånger, säger Hussein Saad.

Saker har förändrats i Sudan sedan dess, även om många regimtrogna lyckats klamra sig fast vid makten. Samhällsläget har överlag blivit mer öppet, med en större frihet att prata och publicera fritt. Många nya medier har startat, och de som tidigare rapporterade i hemlighet kan operera mer öppet.

– Det är säkert 100 nya online-medier som har startats sedan revolutionen. Det handlar både om en ökad frihet och ett stort behov av att debattera samhällsfrågor nu, säger journalisten Mohammad Elfatih Nyala.

Publik har samlats för en ceremoni som hyllar Radio Danbanga på Sudans nationalmuseum förra året. Foto: Jenny Gustafsson

Han är en av personerna bakom Darfur24, en publikation som rapporterar om nyheter från Darfur, en av Sudans största regioner och känd för den långa konflikt som pågått sedan början av 2000-talet. Det är framförallt konsekvenserna för civilbefolkningen i Darfur som Darfur24 rapporterar om.

– Officiella medier har aldrig visat sanningen om vad som sker i Darfur. Det var därför vi startade år 2016. Men fram till revolutionen höll vi låg profil, säger Mohammad Elfatih Nyala.

Han sitter på ett café i trädgården till ett äldre bevarat hus med ett galleri och litet kulturcentrum, i ett av Khartoums centrala bostadsområden. Han har precis återvänt från Geneina, en stad nära gränsen mellan Darfur och Tchad, där våldsamheter pågått under flera dagar.

– Situationen är illa, det är väldigt tragiskt. Jag åker ofta till Darfur och rapporterar. Annars har vi lokala reportrar där som skickar material, säger han.

Många nya plattformar arbetar så. De anlitar lokala fotografer och journalister, ofta vanliga personer som tränas i att filma och intervjua, och skickar sitt material oredigerat. Plattformen Ayin, som drivs av en grupp filmare och journalister, förlitar sig nästan helt på medborgarjournalister.

– De är nyckeln för oss. De känner till situationen på plats på ett sätt som andra inte gör, säger Musaab Baba, en av personerna bakom Ayin.

En av nyhetsuppläsarna för Sudan Bukra, en ny kanal som sänder fritt online. Foto: Jenny Gustafsson

Ayin, som betyder se eller observera på arabiska, rapporterar främst konfliktområden som Darfur, Blå Nilen och Nubabergen i södra Sudan. Grundidén är att ge tittare och läsare direktrapportering från platser som länge befunnits i medieskugga.

– Nästan allt vårt material är filmat med telefonkameror. Så har vi jobbat sedan 2016. Nuförtiden har även billiga telefoner bra kameror. Journalisterna skickar sina videor via WhatsApp eller Google Drive och så redigerar vi i Nairobi, säger han.

Det är i den kenyanska huvudstaden Nairobi som Ayin har sitt huvudkontor. Likt Radio Dabanga sökte de sig tidigt utanför Sudans gränser för att kunna rapportera fritt. Ayin började publicera under proteståren 2012 och 2013, när säkerhetstjänsten slog hårt mot demokratiaktivister och journalister i Sudan. Åren från dess till revolutionens start i december 2018 ägnades åt att organisera och mobilisera.

– Fria medier, inte minst sociala medier, spelade en stor roll under revolutionen. Det var så allt koordinerades, det var så alla fick reda på var demonstrationerna skulle vara nästa dag, säger Mohammad Elfatih Nyala.

Faisal Saad intervjuar demokratiaktivister i studion för Sudan Bukra. Foto: Jenny Gustafsson

Han är en nyckelfigur i nätverket Sudanese Journalists Network som tillsammans med fackföreningarna för läkare och advokater bildade Sudanese Professionals Association, SPA, som spelade en huvudroll under revolutionen. Förra året fick journalistnätverket Reportrar utan gränsers pressfrihetspris för sitt ”oumbärliga försvar” av pressfrihet i Sudan.

Freedom House, som varje år mäter frihet, inklusive pressfrihet, i världens länder, har länge rankat Sudan i botten. Åren innan revolutionen fick landet 6-8 poäng av 100 möjliga. Den senaste rankningen, 2020, hamnade det på 12 av 100.

Mohammad Elfatih Nyala menar att det endast var huvudet som byttes ut när Omar al-Bashir föll, men att kroppen lever vidare.

– Vi har inte sett någon riktig, djup förändring än. Den gamla regimens trogna anhängare drar nytta av tomrummet som är nu, säger han.

Som exempel ger han den nya internetlag som klubbades igenom förra året. Trots att Sudan styrs av ett övergångsråd och en tillfällig regering har de stiftat ny lagstiftning. Den som sprider ”fake news” kan nu dömas till fyra års fängelse istället för, som tidigare, ett år. För ett tag sedan informerade armén på sina sociala medier att den som förolämpar militären kan bli stämd av en ny specialtillsatt kommissarie.

– Flera journalister har fått hot över telefon från personer som säger sig tillhöra armén. Och journalister som vill ta sig till Darfur för att rapportera om läget där får inga tillstånd, säger Mohammad Elfatih Nyala.

– Målet med vår journalistik är att stoppa krigföringen i landet och ena sudaneserna, säger journalisten Faisal Saad, som jobbar för både Sudan Bukra och Ayin. Foto: Jenny Gustafsson

I juni blev chefredaktören för Darfur24 arresterad och misshandlad av militärklädda män när han rapporterade i staden Nyala i Darfur. Han släpptes men fallet har ännu inte utretts. Två andra journalister hotades förra året, också i Darfur, när de rapporterade om pandemiläget i regionen.

Trots faran som kommer med deras arbete är många sudanesiska journalister beslutna att fortsätta. Tiden just nu, efter den förra regimens fall, är skör.

– Övergångsperioden är en svår men väldigt viktig tid. Revolutionen behöver fria medier för att inte gå om intet, säger Hussein Saad från Radio Dabanga.

Inne på banken får han beskedet att överföringen från Amsterdam går att genomföra. Efter mer än tjugo år av amerikanska sanktioner är internationella banktjänster nu möjliga i Sudan, sedan landet tagits bort från USAs terrorlista. Radio Dabanga har ännu inte återetablerat sig i landet, men en av grundarna, Kamal Elsadig, besökte Khartoum förra året, för första gången efter elva år i exil. En offentlig ceremoni hölls i Radio Dabangas namn på nationalmuseet nära Nilen, något som vore otänkbart för bara några år sedan.

Medierna har länge varit kontrollerade och censurerade i Sudan, inte minst rapporteringen om konflikterna i landet. Foto: Jenny Gustafsson

Musaab Baba från Ayin har återvänt till Khartoum efter många år i USA och långa perioder i Nairobi. Han håller ofta workshops för journalister och är engagerad i demokratifrågor, inte minst alla protester som fortfarande ordnas av aktivister runtom i landet.

– Två unga killar dödades under protester nyligen, vi var där och gjorde intervjuer. Många ville inte tala med oss först, de är skeptiska till journalister. Men när det hörde att vi kommer från Ayin ändrade de sig, säger han.

Musaab Baba vet var skepsisen till medier kommer ifrån. Han växte också upp i Omar al-Bashirs Sudan, där journalister ofta förde ut regimens propaganda.

– På den tiden handlade det om kriget i söder. Regimen manipulerade och lade skulden på andra. Det var först när jag lämnade Sudan som jag hörde sydsudanesernas berättelser om vad som verkligen hänt, säger han.

Faisal Saad är en annan journalist från Ayin, som också programleder på Sudan Bukra, en nystartad kanal som sänds fritt via YouTube och andra kanaler. Han sitter i den studio som Sudan Bukra nyligen öppnat på andra våningen i ett köpcentrum. ”Vi tar pulsen på revolutionen” står det under kanalens logga.

– För någon i Khartoum är det som att krigen i Darfur eller Nubabergen sker i Brasilien. Så lång borta är de. Det är som att lidandet inte angår någon här, säger han.

Men journalister kan förändra detta, tror Faisal Saad:

– Vi kan sprida fred, skapa gemensamma narrativ. Det är det vi försöker göra nu. Sudan har redan delats en gång, vi kan förhindra ytterligare splittring.

Pressen i Sudan har nu blivit friare. Foto: Jenny Gustafsson

Det var inte bara inbördeskonflikterna som hölls i mörkret under Omar al-Bashirs tid, utan även andra samhällsviktiga frågor. De nya fria medierna vill ändra detta. Radio Dabanga har en solid nyhetsbevakning, ofta från småstäderna och landsbygden. Sudan Bukra sänder debatter och djupgående intervjuer. Ayin rapporterade nyss om orättvisor och korruption i Sudans gruvindustri.

Läsare och tittare befinner sig både i Sudan och utomlands, men den viktigaste målgruppen är på hemmaplan – inte minst i områden som Darfur och Nubabergen, som länge varit en medieöken. Landsbygden har över lag dålig internettäckning, ofta obefintlig i dessa regioner.

– Det är därför Radio Dabanga länge varit så viktiga. Vi har sänt via radio, för många på landet är det deras enda kanal, säger Hussein Saad.

Hans telefon fortsätter ringa och plinga. Radio Dabanga har 150 WhatsApp-grupper, var och en med hundratals användare. Hussein Saad startar varje dag med två timmars dedikerad tid för att dela nyheter och information via appen.

– Vi har alla slags följare på WhatsApp – ungdomar, politiker, bönder och aktivister. Vi vill vara en källa till information för alla sudaneser. En fri röst för alla som inte har någon röst, säger han.

Jenny Gustafsson
[email protected]

Fakta/Sudan

Huvudstad: Khartoum
Politik: Självständigt från Storbritannien 1956. Motsättningarna kring Sydsudan ledde till flera krig som avslutades med en fredlig separation 2011. Omar al-Bashir tog makten i en militärkupp 1989. Hans parti NCP styrde enväldigt och en islamisering inleddes. År 2003 inleddes ett uppror i Darfur som slogs ned med hårda metoder. Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag åtalade 2009 Omar-Bashir för folkmord. Omfattande protester inleddes i december 2018 och den 11 april 2019 tvingades presidenten att avgå.
Yta: 1 886 068 km 2 (Sverige 449 964 km 2)
Befolkning: 41,6 miljoner.

Omar al-Bashir

Han ledde 1989 en militärkupp som störtade den demokratiskt valda regeringen under ledning av Sadiq al-Mahdi. Omar al-Bashir grundade 1998 partiet NCP, Nationella kongressen, som dominerade sudanesisk politik fram till 2019. Omar al-Bashir vann alla val men anklagades för valfusk och oegentligheter.
Efter att ha tvingats avgå 11 april 2019 fängslades Omar al-Bashir och han dömdes den 14 december till två års fängelse för pengatvätt och korruption.

ICC

I mars 2009 utfärdade ICC, Internationella brottmålsdomstolen, en internationell arresteringsorder för Omar al-Bashir. Chefsåklagaren Luis Moreno-Ocampo ville ställa Sudans president inför rätta för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. FN:s säkerhetsråd hade 2005 beslutat att hänskjuta situationen i Darfur till ICC. Elva länder röstade för medan Algeriet, Brasilien, Kina och USA lade ned sina röster.

Den 11 februari 2020 meddelade militärrådet i Sudan att Omar al-Bashir och andra personer som söks av ICC ska överlämnas. Amnesty välkomnade beskedet och uppmanade Sudan att omedelbart skicka Omar al-Bashir till Haag.

SPA

Sudanese Professionals Association är en sammanslutning av 17 olika fackföreningar, för bland annat läkare, journalister och jurister, som bildades 2018 efter flera misslyckade försök att bilda en sammanslutning.
Under Omar al-Bashirs styre bekämpades självständiga fackföreningar och Sudan Workers Trade Union Federation, SWTUF, som bildades 1950 förvandlades till ett redskap för att ”mobilisera massorna för produktion och försvar för den islamiska statens autenticitet”. I december 2019 beslöt det styrande rådet att SWTUF ska upplösas.

Faktatexter: Ulf B Andersson

Läs mer om Sudan från Amnesty Press

Det nya Sudan: Nu blomstrar hoppet om filmkultur (20 juli 2021)

Sudan: Revolutionen som segrade (16 mars 2020)

Efter 30 år med Omar al-Bashir – nu ska ett nytt Sudan byggas (18 april 2019)

Fyra döda vid nya protester i Sudan - möt Mai Shutta från ungdomsrörelsen Girifna (7 december 2012)

Delade ut flygblad i Khartoum - dömd till tre månaders fängelse (23 mars 2011)

Sudanesiska kvinnor i protest för frigivning av demonstranter(15 februari 2011)

Sex universitet omringade av polis - student avled efter protesterna på söndagen (31 januari 2011)

President al-Bashir vill ha samlingsregering (3 januari 2011)

Lubna Ahmad al-Hussein trotsade byxförbudet i Sudan (30 september 2010)
President al-Bashir installeras i dag kvar men trycket ökar från ICC (27 maj 2010)

Upplagt för Bashir-seger i första fria valet på 24 år (10 april 2010)

ICC lägger ner åtal mot rebelledare i Darfur (9 februari 2010)

Tragedin Darfur (14 mars 2008)

Darfur i backspegeln (26 februari 2008)

Protestdag för Darfur (2 maj 2007)

I Darfur är allt som vanligt, fast värre (27 september 2006)

Darfur – varning för folkmord (11 juni 2004)