Alla Kvinnors Hus - ett skyddat boende
reportage | 2003-12-15 |
1978 grundades den ideella, feministiska och partipolitiskt obundna medlemsföreningen Alla Kvinnors Hus. Organisationen är Sveriges äldsta kvinnojour och den som har mest resurser i landet. Alla Kvinnors Hus har tio anställda och av de 500 medlemmarna arbetar ett 100-tal ideellt. Organisationen erbjuder bland annat barnverksamhet, feministiskt självförsvar, telefonjourer och team för våldtagna.
Anija Johansson anser att mäns våld
mot kvinnor måste synliggöras.
Bakom en hög och tillsynes ogenomtränglig port ligger Alla Kvinnors Hus. På dörren glimmar en guldskylt med feministsymbolen med ett hjärta i. Bakom ytterligare en låst port finns några av de nio platser för kvinnor med barn som Alla Kvinnors Hus tillhandahåller. Lägenheterna är möblerade och har telefon och tv/video. Sänglinnen och handdukar lånas ut. Personal finns i närheten på dagarna och under kvällarna kommer kvinnor som ska arbeta i telefonjourer. Frånsett detta är portarna kvinnors enda skydd. Men trots att Alla Kvinnors Hus står med i telefonkatalogen har ingen man stått och bankat på porten.
– Vilket visar att de är fegisar. De vågar inte stå för vad de gjort, säger Anija Johansson som sedan i februari är anställd som en av två husassistenter. Hon ska hjälpa kvinnorna och barnen med bland annat vardagsliv och med stödsamtal.
– För min del är Alla Kvinnors Hus ett sätt att kanalisera ilskan och frustrationen och samtidigt göra något bra, förklarar hon.
Det finns två huvudregler i det skyddade boendet. Inga droger är tillåtna. Inte heller några män.
– Det är en skyddsstrategi för kvinnorna, säger Anija.
Manliga poliser och socialsekreterare får träffa kvinnor, barn och anställda men då i en angränsande lokal. Kvinnorna får träffa manliga bekanta utanför huset.
– Jag ser ingen nackdel med förbudet, säger Anija.
Frånsett detta är tanken att livet ska vara så normalt som möjligt för kvinnorna och deras barn. Kvinnorna ska själva handla mat, tvätta och sköta andra vardagliga sysslor.
- Om förövaren finns på Söder placeras inte kvinnan här, säger Anija.
Under sin tid i det skyddade boendet får kvinnan och barnen hjälp att bearbeta sina upplevelser genom bland annat stödsamtal. Många av kvinnorna känner skuld över sina egna val och skam för att samhället inte förstår svårigheten att gå ifrån mannen.
Trots stödsamtal händer det att kvinnan och barnen flyttar tillbaka till mannen.
– Kvinnan är en vuxen person och måste själv fatta sina beslut. Vi kan inte hålla kvar någon mot personens vilja. Men vi förklarar att vi finns om hon skulle ångra sitt beslut, säger Anija.
Efter maximalt tre månader ska ett nytt boendealternativ finnas för kvinnan. På grund av dagens boendesituation lyckas detta inte alltid. Då kan kvinnan få stanna lite längre. Men flera gånger i veckan tvingas Alla Kvinnor Hus säga nej, på grund av platsbrist, till kvinnor som behöver skyddat boende. Samma situation råder bland andra kvinnojourer i Stockholms län.
Efter att kvinnan och barnen lämnat Alla Kvinnors Hus är de välkomna att fortsätta med sina stödsamtal.
– En del kvinnor väljer att bryta all kontakt med oss efter att de har flyttat. De vill glömma allt som de har varit med om, säger Anija.
Enligt Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS, florerar det många myter runt mäns våld mot kvinnor. Myter som försvårar arbete för kvinnojourer att minska våldet. Kvinnor som blir misshandlade tros vara svaga eller starkt drogade kvinnor. Misshandlaren i sin tur är en man som är psykiskt sjuk.
– Mäns våld mot kvinnor behöver synliggöras och myterna behöver vändas på. Det finns till exempel väldigt många psykiskt sjuka män i Sverige om den myten är sann, säger Anija. Det behövs mer resurser i arbetet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Nu löser vid det genom gratisarbete.
– Lagarna som finns är ganska bra men det är viktigt att de efterföljs, fortsätter hon.
Text och bild: Emma Forsberg, praktikant Amnesty Press
reportage | 2003-12-15 |