Förintelsens minnesdag: ”Vi ska hålla de drabbades historia vid liv”

Den 27:e januari hedrades Förintelsens offer med en ceremoni i Stockholm fylld av allvar. Fem dagar tidigare gick överlevaren Emerich Roth bort. Han var en av dem som ägnade sitt liv åt att sprida kunskap vidare till yngre generationer. De som överlevde det nazistiska folkmordet blir allt färre. Ansvaret att berätta deras historia måste andra ta.

Eric Ericssonhallen var fylld av ljuslyktor för att hedra de som dog i Förintelsen. Foto: Lisa Olsson

I Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen i Stockholm anordnar Forum för levande historia en ceremoni med musik, tal och möten med överlevare och deras släktingar.

På den här dagen för 77 år sedan marscherade sovjetiska soldater in i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau för att befria det. Den syn som mötte dem sände senare chockvågor ut i världen. Sex miljoner judar mördades i Förintelsen. Så även hundratusentals romer, homosexuella, människor med funktionsnedsättning och andra som inte var önskvärda i den nazistiska världsordningen.

Hur är en sådan ondska möjlig och vad behöver göras för att den inte ska upprepas? Frågorna har ställts många gånger och svaren är inte enkla, men det finns ett som återkommer – att inte glömma.

– Vi ska hålla de drabbades historia vid liv. Den historiska kunskapen måste användas som utgångspunkt i arbetet för mänskliga rättigheter, tolerans och demokrati, säger skådespelerskan Marika Lagercrantz som är värd för ceremonin.

Den officiella ljuständningen på Raoul Wallenbergs torg var inställd på grund av pandemin. Men ett ljus lyste ändå där. Foto: Lisa Olsson

Den officiella ljuständningen på Raoul Wallenbergs torg är inställd på grund av pandemin och de restriktioner som råder. Förra året var minnesdagen digital så glädjen över att det i år finns publik på plats – med noggranna avstånd mellan stolarna – är påtaglig.

Rösterna från överlevare och anhöriga är viktiga och finns med under kvällen i förinspelade filmklipp. Kiwa Zyto var 12 år när han kom till Auschwitz med sin mamma. Han visar upp den randiga jackan som han bar i lägret. Hans fru, son och sonson är också med i klippet och den smärta som hörs i Kiwa Zytos röst när han berättar syns också i deras ögon över att höra berättelsen. Men där finns också humor.

– När barn och barnbarn undrade vad jag har för nummer skrivet på armen sade jag att det var Hitlers telefonnummer, säger han.

Kiwa Zyto lyckades undkomma gaskammaren genom att rymma inom lägret och gömma sig. Han kom vidare till koncentrationslägret Dachau men lyckades rymma igen. Han kom sedan till Örebro dit hans mor hade tagit sig. Pappan och en bror mördades. På frågan om han fick med sig något mer från koncentrationslägret än jackan svarar han ”skinnet”.

Tomas Kertész pappa överlevde Förintelsen. Själv var han bara tre år när han kom till Sverige. Han återvände långt senare till staden Jászberény i Ungern där han föddes. Intresset väcktes att få veta vilka stadens femhundra judar som mördades i Förintelsen var. Idag har han gjort hundratals intervjuer med överlevare och anhöriga. Hans pappas liv fick ett tragiskt slut då han begick självmord 1964.

– Jag var bara åtta år men jag minns att jag tänkte ”Det är den 8 mars 1964, klockan 4 på natten. Det här kommer jag aldrig glömma”. Men jag har hittat ett inre lugn. Min nyfikenhet och att jag vill veta vilka de som dog var är en lugnande faktor. Jag kan inte få dem att leva igen men jag kan få dem till liv genom foton och berättelser, säger han.

Musikern Ale Möller och vokalisterna Sofia Berg-Böhm samt Berrin Sahin. Foto: Lisa Olsson

Även Bertih Kalanders mamma Hanna överlevde Förintelsen och kom till Sverige. Hon var rom och vid den här tiden var det fortfarande olagligt för romer att resa in i Sverige.

– Även i Sverige blev hon bemött dåligt. Romer skulle bo i tält och inte i hus. När det äntligen blev bra för henne och min pappa så var hennes liv slut. Vi får inte låta ondskan skrämma oss utan måste föra berättelserna vidare, säger Berith Kalander som skrivit boken ”Min mor fånge Z.-4517” om sin mamma Hanna.

Forum för levande historia har även bjudit in den franske professorn Johann Chapoutot som har forskat i hur den nationalsocialistiska utopin och ideologin kunde få fäste. Han inleder med att prata om begreppet folkmord som först efter andra världskriget blev en brottsrubricering.

– Det handlar om att förinta en hel befolkning genom att radera musik, kultur och att döda barnen, säger han.

Den franske professorn Johann Chapoutot talade under ceremonin. Foto: Lisa Olsson

Han berättar om hur cirka 150 000 judar mördades i Litauen, men att några tusen fick överleva för att användas som slavar vid till exempel byggen av vägar.

– Det fanns en rädsla hos nazisterna ”tänk om en judisk kvinna blir gravid”. Därför beordrades det att judiska kvinnor som blev gravida skulle skjutas direkt. De skulle kapas med sina rötter, säger Johann Chapoutot.

Hur kunde då den nazistiska ideologin växa fram i ett modernt land som Tyskland med avancerad kultur och framstående universitet? Johann Chapoutot menar att tyskarna inte hade försvarat sina och andras rättigheter.

– De gav upp sin demokrati, sin konstitution och sina grundläggande rättigheter. De var inte medvetna om hur språket brutaliserades. Låt oss lära oss från detta idag; att fria och kritiska röster behövs, säger han.

Skolminister Lina Axelsson Kihlblom lyfte fram vikten av att skolungdomar får lära sig om Förintelsen. Foto: Lisa Olsson

Skolminister Lina Axelsson Kihlblom deltog också i ceremonin. Lärdomen från historien behöver ta stor plats i skolan och hon menar att kunskapen är avgörande i kampen mot antisemitism.

– Det blir ett större ansvar på oss som är kvar när de överlevande blir färre. Vi måste bära de överlevandes historia och där spelar skolan roll. Vi kommer samarbeta med Forum för levande historia och ett nytt museum om Förintelsen kommer att öppna, berättar hon.

– Som transperson och som mamma till romska barn och till barn med intellektuell funktionsnedsättning är vår familj allt som då inte skulle få finnas. Den nazistiska utopins pris kan drabba oss alla. Vi behöver fundera på vem vi själva hade varit i den historien, säger hon.

Musiken med Ale Möller med band har tagit stor plats under kvällen och får även avsluta ceremonin när en och annan i publiken blinkar bort sina tårar.

Lisa Olsson
[email protected]

Lyssna också på
Eliot ska berätta om Förintelsen när de överlevande dött (Människor och tro i Sveriges radio 14 oktober 2021)

Läs mer om Förintelsen från Amnesty Press

Vad hände med informationen om den pågående Förintelsen? (31 maj 2021)

75 år sedan Auschwitz befriades – stor uppslutning på minnesmöte i Stockholm (28 januari 2020)

Förintelsens minnesdag: ”Sverige ska aldrig glömma” (30 januari 2019)

En bortglömd svensk-rumänsk motsvarighet till Raoul Wallenberg (5 december 2018)

MR-DAGARNA2016: Öde i salen när antisemitismen diskuterades (20 november 2016)

MR-DAGARNA I GÖTEBORG: ”Det räcker inte bara med fina ord” (10 november 2015)

ALMEDALEN: Het debatt om Sveriges nationella minoriteter och svenska staten (7 juli 2015)

Ukraina: Skuggan från andra världskriget – den nya lagen förbjuder kritik mot OUN och UPA (7 juni 2015)

Stor uppslutning på 70-årsdagen av Auschwitz befrielse (28 januari 2015)

Essäsamling om tysk historia som ger läslust (19 april 2013)

Briljant film om Hannah Arendt (5 februari 2013)

När fransk polis hämtade judarna (25 februari 2011)

65 år sedan Auschwitz befriades - ”Vi måste fortsätta minnas” (Amnesty Press 29 januari 2010)

Det personliga ansvaret (13 september 2007)

Svensk talar på Förintelsekonferens (12 december 2006)

En söndagspromenad i Krakow (3 juni 2006)

Polen och Ukraina försonas över historisk skamfläck (15 maj 2006)

Förintelsearkiv ska öppnas (19 april 2006)

Förintelsens minnesdag: ”Vi får inte sluta tala” (27 januari 2006)

En resa som berör – om filmen Ninas resa (3 november 2005)

Utställning gör upp med Sveriges mörka förflutna (8 november 2005)