Fula fiskar på Amnestys filmfestival

”Darwin's Nightmare”
Land: Österrike
Regissör: Hubert Sauper
År: 2004

Det är fredag eftermiddag och kontoret börjar tömmas. Människor virvlar iväg till sina helgplaner. De kommer att trängas på överfulla bussar, bli irriterade på de personer som inte har vett att hålla till höger i rulltrappan och stampa ilsket på trottoaren när rött aldrig verkar bli grönt.

Vilken annan helg hade jag säkerligen gjort samma. Men istället sitter jag och febrilt försöker komma på hur jag ska förklara en dokumentär som får det att snurra i huvudet av ilska. ”Darwin's nightmare” är en mardröm som inte går att vakna upp från.

Byarna kring Victoriasjön i Tanzania är beroende av fiskindustrin. Ton av fisk exporteras till Europa. Fisket genererar arbete och mat. En ofattbart stor fisk, nilabborren har planterats i Victoriasjön. Människor väljer bort jordbruket till förmån för att bli fiskare då det går att tjäna mer pengar inom den branschen.

Inget fel med det.

Om det inte hade varit så att planen som fraktar fisken från Tanzania till Europa har vapen som last när de anländer till Afrika.
Om det inte hade varit så att nilabborren äter upp de fiskar i Victoriasjön som äter alger och skräp och som håller sjön ren. Abborren dödar den ekologiska mångfalden.
Om det inte hade varit så att de män som väljer att bli fiskare besöker prostituerade och i många fall smittas av hiv för att sedan sprida det vidare till sina fruar. När barnen har förlorat båda sina föräldrar finns det inget hem förutom gatan.

Saupers dokumentär lyckas bryta ner ett globalt problem, vapenhandeln, till hur den påverkar de människor som lever långt ifrån beslutsfattares diskussioner om ett avtal för att kontrollera vapenhandeln. Han visar hur en så oskyldig sak som fisk kan orsaka sådant lidande. Sauper visar hur de till synes fristående människorna – barnen, fiskarna, piloterna – alla är sammankopplade med varandra. Med varandra, vapnen och fisken.

I filmen möter man de olika personerna som lever i dessa fiskebyar. Allt från chefen för en fiskfabrik till prästen som försöker få fiskare att inte besöka prostituerade. Men den goda viljan sträcker sig bara så långt. Han kan inte uppmuntra dem att använda kondom då utomäktenskapliga sexuella relationer är en synd.

Det är en film om prostituerade Eliza som när hon intervjuas ursäktar sig för sin dåliga engelska. Hon vill utbilda sig vidare, gärna någonting med datorer. Hennes liv har inget lyckligt slut, hon kommer inte att studera vidare, bli ett levande bevis på att det går att förändra sitt liv. Hon mördas av en kund, en kniv i hjärtat.

Det är en film om de ryska piloterna som fraktar fisken till Europa. Män som direkt väcker motvilja, män som inte verkar inse att de spär på blodiga konflikter med sina vapentransporter till Afrika. Allt för att tjäna pengar. Piloterna vill inte prata politik, de vill visa bilder från alla de vackra platser de förmodligen transporterat vapen till. Men i slutet av filmen, när man gett upp allt hopp om de ryska männen, bryter en av dem ihop. Han vänder bort blicken från kameran och säger på ryska att hans engelska ord inte räcker till. Han har precis berättat att till julklapp får de europeiska barnen druvor och de angolanska barnen vapen.

Det är en film om barnen som lever på gatan. Barn som lagar mat tillsammans och som försöker att organisera så alla får lika mycket. Desperationen tar över och kampen om riset slutar i slagsmål. Barn som sniffar plast, vilken de har smält, från lådor fisken fraktas i. När de har sniffat bryr de sig inte längre, rädslan är borta och de kan sova var som helst. De vaknar inte om de blir misshandlade eller våldtagna.

Ibland räcker inte språket till och egentligen hade det räckt med två ord: se den!

Text: Evelina Franzén

”The World According to Bush”
Regi: William Karel
Land: Frankrike
År: 2004

Den snart avgående presidenten för USA George W. Bush har sannerligen haft åtta turbulenta år som innehavare av ett ämbete som så många män (och någon enstaka kvinna) kämpat för att få inneha. ”The World According to Bush” är en film om hur presidenten skötte sig från terrorattacken 11 september 2001 till kriget i Irak som inleddes 2003.

William Karel gör ett bra jobb med att bevisa att George W. Bush inte haft många rätt under den här perioden vilket i och för sig kanske inte är den största utmaningen en person kan ställas inför. Filmen är från 2004 men känns inte mindre aktuell för det. Bush har inte imponerat de senaste åren och till sin efterträdare lämnar han en avskedspresent som heter duga – Irakkriget och finanskrisen.

Det är en film tillägnad mannen som snart avslutar sin tid som ledare för världens mäktigaste nation. Säger USA nej spelar det ingen roll om alla andra går samman och försöker stå emot. USA behöver inte bry sig om resten av världens kritik för när det väl kommer till kritan är det USA som är kungen i sandlådan och vilka som får leka där beror på om USA för tillfället behöver en spade eller hink.

Filmen beskriver hur Gud talade om för George W. Bush att han hade ett uppdrag. Innan konversationen med Gud hade den nuvarande presidenten levt ett liv där vin, kvinnor och sång var mer lockande än söndagsgudtjänst. Men Bush styrde upp sitt liv efter den religiösa upplevelsen och tog sitt uppdrag på allvar.

Karel har intervjuat ett stort antal personer som radar upp fakta som tillsammans bildar ett fall mot presidenten som inte ens den mest ihärdiga supportern av Bush och hans politik borde kunna förneka. Men uppenbarligen är förnekelse ens bästa vän ibland. Religionen har ett starkare fäste i USA än i Sverige och att ha en president som säger att han har Gud på sin sida, vågar man att inte välja honom då?

Terrorattacken mot World Trade Center elfte september gav ursäkten Bushadministrationen behövde för att kunna invadera Irak och störta Saddam Hussein. En man som hans far, före detta president George H. W. Bush den äldre, tidigare stöttat på 1980-talet när Irak låg i krig mot Iran.

Att terrorattacken 11 september var ett avgörande ögonblick i George W. Bushs karriär är det ingen tvekan om, enligt intervjupersonerna. Krasst, men hade attacken inte skett hade kanske hans tid vid makten inte gjort något större avtryck i världshistorien. Men det omöjliga hände, nationen som är osårbar fick en kniv i hjärtat och ett gyllene tillfälle uppenbarade sig.

George W. Bush talar om terrorism i Vita huset 2006. Foto: AI.

Usama bin Ladin är George W. Bushs ärkefiende. Kronan på verket, hade enligt honom förmodligen, varit att fånga mannen. Men det går inte att undvika ironin i att investeringsbolaget Carlyle Group hade ett möte 11 september 2001 med medlemmar i bin Ladin-familjen som var investerare i bolaget. Dagen efter terrorattacken var det flygförbud i USA men ett plan lyfte. På planet fanns personer som bar efternamnet bin Ladin och flögs till sitt hemland Saudiarabien. George W. Bush har tidigare arbetat på Carlyle Group.

Många av de män närmast presidenten har starka band till olje- och vapenindustrin. Lämpligt nog startades ett krig, som kräver vapen i det oljerika landet Irak.

Att det egentligen är vicepresident Dick Cheney som styr är något som de intervjuade tar upp. Han var tidigare VD för Halliburton, ett oljebolag.

Självklart förnekar de personer som anklagas för att ha gynnats av presidentens makt det i intervjuer. Men det känns som de knappt själva tror på vad de säger. Behöver de ens bry sig? De har pengar och makt och varken film eller det skrivna ordet har sänkt dem tidigare, varför börja oroa sig nu?

Irakkriget startades på grund av påståenden om massförstörelsevapen som var falska. Svenske FN-vapeninspektören Hans Blix var i Irak innan kriget och sökte efter de vapen som påstods finnas där men gick bet. Han blev persona non grata och smutskastades av Bushadministrationen. Hans Blix trovärdighet försvann och det var fritt fram för Bush att fortsätta hävda att vapen fanns. I efterhand har det visat sig att Hans Blix hade rätt. Det fanns inga bevis för att Irak hade massförstörelsevapen. Klen tröst nu när kriget fem år senare fortfarande inte har gett lugn till det irakiska folket.

Men en ledtråd till att George W. Bushs utrikespolitiska förmågor inte är av högsta kvalité skulle kunna vara att han inte hade ett pass innan han blev president.

Det är nästan att jag känner ett uns av sympati för George W. Bush. Kanske är George W. Bush bara en otroligt blåögd man som tror att de män som står honom närmast vill honom gott? Att han bara var en bricka i spelet för män vars agenda han inte riktigt förstod men inte heller ifrågasatte. Bush kanske är mannen som har lite svårt att uttala ”nuclear”, som skrattar när han får en fråga han inte kan besvara och lättsamt går vidare bara för att inte kunna öppna dörren.

Efter att ha sett ”The World According to Bush” kommer tvivlet. Tvivlet på människors förmåga att tänka kritiskt, ifrågasätta och kämpa emot. Det räcker inte med att omvärlden skäller på USA, att debattartiklar skrivs, att demonstrationer genomförs. Våra politiker vågar aldrig sätta ned foten ordentligt utan skrapar runt med tåspetsen i gruset, tittar under lugg och frågar världens storebror om de verkligen är säkra på vad de gör.

USA klarar sig ändå. Med den pågående finanskrisen trollades 700 miljarder fram men det blev tydligt att om USA faller – då faller vi andra efter.

Protesterna finns i USA. De göms bara väl i ett medielandskap som inte alltid verkar ha allmänhetens bästa för ögonen utan följer sin folkvalde ledare. I filmen kallar författaren Norman Mailer George W. Bush för den sämste presidenten i deras historia. Att han omger sig med smarta människor som manipulerar honom.

Mats Engman från Amnesty gav sina reflektioner efter filmen. Att, som George W. Bush, bedriva sin politik utifrån sin Gudsuppfattning är riskabelt:
- Det är olika från person till person. De som flög in planen i World Trade Center hade förmodligen också en Gudsuppfattning.

George Bush är en marionettdocka. Det är de som står bakom honom som regisserat vad han ska säga, vilka beslut han ska ta. En talskrivare för George Bush säger att det är som att skriva för en karaktär i en film.

Det här är en film för de redan frälsta. Det är inte den retoriskt mest klipska filmen. Men det gör inte det de intervjuade berättar mindre otäckt. Hur liten och hjälplös man känner sig när man sitter där i mörkret. Att hur mycket kritik som yttrades, hur många filmer som än gjordes, satt George W. Bush åtta år som president och allt som kom i hans väg rann av honom som vatten på en gås.

I filmen kritiseras ”kriget mot terrorism”, att det gjordes så enkelt som en kamp mellan ont och gott i världen. Antingen är man med eller emot. Terrorattacken den 11 september mot USA kommer för evigt vara inpräntat som det ondaste av det onda och likaså nazisternas tid vid makten i Tyskland. Att man drar en parallell mellan nazisterna och Tyskland under 1930- och 40-talen och ”kriget mot terrorismen” drar ner betyget för filmen.

Filmen bygger upp ett starkt fall som inte behöver ta till samma knep som Bushadministrationen gör. I filmen berättas om George W. Bush farfar, Prescott Bush, och hans affärer med nazisterna. Ska sonsonen dömas för vad hans farfar gjorde? George W. Bush har ställt till med tillräckligt för att en publik ska kunna förstå att det är tur att det är dags för honom att kliva åt sidan vilket gör det svårt för hans kumpaner att fortsätta dra nytta av den makt deras vän innehavit.

När Gud har talat är det svårt att stå emot. George W. Bush tror säkert till fullo att han hade ett uppdrag. Männen som står i kulisserna tror nog mer på den gröna dollarns makt än den allsmäktige Herren.

Text: Evelina Franzén