Samisk minnesdag: ”Vi behöver än idag försvara våra rättigheter som urfolk”

Svenska statens historiska kränkningar av samer är fortfarande ett öppet sår. Den 21 oktober hölls en minnesdag i Stockholm där flera talare krävde att kvarlevor och ceremoniella föremål ska återföras till Sápmi.

Eva Forsgren, ordförande, Samiska föreningen i Uppsala. Foto: Anders Löwdin

Eva Forsgren från Samiska föreningen i Uppsala var en av många talare under minnesdagen, som samlade omkring omkring 200 personer på biograf Skandia mitt i Stockholm. Ytterligare 150 personer följde arrangemanget online.

Eva Forsgren talade om Rasbiologiska institutets arkiv och kritiserade hanteringen av arkivets bilder. Hon tycker inte att Uppsala universitet ska äga bilderna och. hon tycker inte heller att de ska visas för allmänheten.

− Jag tycker det är fel att de här bilderna ligger tillgängliga för vem som helst att beställa fram. Det är bristande respekt för de människor som har fotograferats – med eller utan kläder – på rasistiska grunder, säger hon.

Från scenen visar hon bilden som i arkivet har fått nummer 6965. Ett förälskat par i traditionella dräkter ler in i kameran.

− Det är en fin bild, men sammanhanget är fult, säger Eva Forsgren.

Det är hennes farmor och farfar som syns på bilden. Hon visar en annan bild, av en grupp barn som står på rad.

− Den lilla pojken längst till vänster är min far.

Senare under programmet den 21 oktober talade Anders Hagfeldt, rektor vid Uppsala universitet. Han konstaterade att lärosätet har en lång och delvis mörk historia. Han svarade inte direkt på kritiken mot att bilderna från Rasbiologiska institutet är tillgängliga för allmänheten, utan förklarade bara att lärosätet har fått i uppdrag att förvalta institutets problematiska arv.

− Rasbiologiska institutet borde aldrig kommit till. Nu måste vi förhindra den här skamfyllda delen av vår historia från att upprepas, sade han från scenen.

Minnesdagen arrangerades av Amnesty Sápmi,Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet, Riksorganisationen Same Ätnamoch Sameföreningen i Stockholm.

Bland talarna fanns bland annat Erik D Ramanathan, USA:s ambassadör, Karin Svanborg-Sjövall, statssekreterare på Kulturdepartementet, Ann Folin, överintendent på Världskulturmuseerna, och Stefan Mikaelsson, vice ordförande för Sametingets styrelse.

Flera av talarna lyfte frågan om repatriering, alltså återförande av samiska kvarlevor och föremål till Sápmi.

Hannah Edenbrink Andersson vill att samiska offergåvor flyttas till Gällivare. Foto: Anders Löwdin

Till exempel plundrades en offerplats vid Unna Sájvva, i Gällivare kommun, i början av 1900-talet. Här har samer offrat ända sedan 500-talet och när offerplatsen grävdes ut av arkeologen Gustaf Hallström år 1915 fick han med sig över 600 föremål. Det handlar bland annat om smycken, pilspetsar och mynt som nu förvaras på Historiska museet och på Kungliga Myntkabinettet.

− Vi kräver att offergåvorna får flytta hem till Gällivare, säger Hannah Edenbrink Andersson, företrädare för en lokal grupp i området där offerplatsen ligger.

De vill att föremålen ska flyttas till ett museum så nära offerplatsen som möjligt, något som har hörsammats av Gällivare kulturmuseum. I somras skickade de en förfrågan till Historiska museet om att få låna föremålen. De har alltså inte bett om att få ta över ägandet eftersom detta enligt FN:s urfolksdeklaration ska överföras till det samiska folket.

− Vi vill att ägandet ska ligga hos Sametinget. Att få tillbaka gåvorna är att få tillbaka en del av vår historia, säger Hannah Edenbrink Andersson.

Hon är märkbart frustrerad över att processerna kring repatrieringar tar så lång tid.

− Min farfar är 90 år och hans bror 93. De växte upp under en tid när samer skulle försvenskas och blev samtidigt slagna i skolan för att de är samer. Jag vill att de ska få uppleva när offergåvorna från Unna Sájvva återförs, säger Hannah Edenbrink Andersson.

Kicki Eldh, är utredare på Riksantikvarieämbetet. Foto: Anders Löwdin

Frågan om hur återföring av ceremoniella föremål och kvarlevor ska gå till utreds just nu av Riksantikvarieämbetet och en första delrapport lämnades nyligen till regeringen.

Utredaren Kicki Eldh beskriver repatrieringsprocesser som viktiga och krävande. Det finns, menar hon, fortfarande oklarheter kring vilka samiska föremål som finns i de statliga samlingarna, och vart det egentligen är de ska återföras, fast de största utmaningarna med repatrieringarna är, som hon ser det, ekonomiska.

− Bristen på ekonomiska resurser och oklarhet kring vem som ska stå för kostnaderna är det största hindret till en väl fungerande process, säger hon.

Kicki Eldh tror att repatrieringar skulle kunna underlättas av att det inrättades någon slags nationell, samordnande funktion. Antikvarien Mikael Jakobsson är inne på samma linje. Han jobbar på Skogs- och samemuseet i Lycksele och är även ordförande för riksorganisationen Same Ätnam. Han vill att en myndighet ska få ansvar för repatrieringsfrågor.

Mikael Jakobsson från Same Ätnam. Foto: Anders Löwdin

Även om det går trögt ser han en utveckling i rätt riktning när det gäller synliggörandet av den historiska samepolitiken i Sverige. Han nämner som exempel tillsättandet av en sanningskommission år 2021.

− Det är bra att man ska ge svar på varför vi inte fick behålla vårt språk och varför man grävde upp våra kroppar, men det behövs handling också, säger han från scenen.

Det var andra gången som minnesdagen för svensk samepolitik hölls och tanken är att den ska bli en årlig tradition. Under programmet varvades talen med jojk av artisterna Mari Boine och Sara-Elvira Kuhmunen.

Sara-Elvira Kuhmunen, företräder ungdomsorganisationen Sáminuorra. Foto: Anders Löwdin

Sara-Elvira Kuhmunen företräder också den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra och i sitt tal konstaterade hon att förtrycket av samer inte bara är något som hör till historien.

− Vi behöver än idag försvara våra rättigheter som urfolk. Vi kämpar för vår kultur och för våra markers överlevnad, sade hon och mötte både applåder och jubelrop.

Kerstin Andersson, från Amnesty Sápmi, ser att tonen mot samer under den senaste tiden har skruvats upp i den offentliga debatten. Hon hänvisar bland annat till ledarkrönikan som DN-skribenten Hanne Kjöller publicerade den 18 oktober. I texten kritiserar hon Girjasdomen, som år 2020 gav Girjas sameby – istället för staten – rätt att utfärda tillstånd för småviltsjakt och fiske på samebyns område. I domen hänvisades bland annat till artikel 26 i FN:s urfolksdeklaration, om urfolks rätt till sina traditionella marker.

Kerstin Andersson är styrelseledamot i Amnesty Sápmi. Foto: Anders Löwdin

Girjasdomen har setts som en milstolpe i arbetet för samers markrättigheter, men i den pågående debatten ifrågasätts dessa rättigheter återigen. I sin ledarkrönika beskriver Hanne Kjöller domen som starten på ”den största jordreformen i Sveriges historia”.

− Den debatten vi ser nu handlar om vem som ska ha rätt att bestämma över marken i Sápmi, säger Kerstin Andersson till Amnesty Press.

Tidningen får en kort intervju medan minnesdagens sista gäster och talare dröjer kvar och minglar i foajén.

Kerstin Andersson tycker att den pågående debatten aktualiserar behovet av att öka kunskapen om samers historia i Sverige:

− I skolorna pratar man om apartheid och om övergreppen mot urfolken i USA, men ingenting om hur samer har behandlats här. Vi jobbar för att få in det i skolplanen och även i Forum för levande historias uppdrag, och den här minnesdagen är också en del i det här kunskapshöjande arbetet.

Text: Charlie Olofsson
[email protected]

Foto: Anders Löwdin
[email protected]

Fotnot: En kortare version publiceras också i nummer 4/2023.

Läs också

Hanne Kjöller sprider rasistisk dynga om samer (Elisabet Aagård i LT 21 oktober 2021)

Flera fel i Hanne Kjöllers text i DN: ”Utelämnar fakta” (SVT Nyheter 20 oktober 2023)

ÖPPET BREV: Peter Wolodarski, är det så här vi ska beskriva nationella minoriteter? (Amnesty Sápmi 20 oktober 2023)

Jerker Bexelius om Hanne Kjöllers ledare i DN: Okunskap (Sveriges radio 20 oktober 2023)

Hanne Kjöller spär på hatet mot samerna (Mats Jonsson på Expressen kultur 19 oktober 2023)

Kjöller målar upp en osmaklig och historielös hotbild (Amnesty Sápmi 19 oktober 2023)

Hanne Kjöller: Det finns två yrken man måste födas till – monark och renskötare (DN 18 oktober 2023)

Läs mer om samer från Amnesty Press

Åter till striden om Alta (17 maj 2023)

Årsmöte 2022: Mänskliga rättigheter för alla – eller? (14 maj 2022)

MRDAGARNA 2021: Förslag för ökat samiskt inflytande möts av kritik (10 december 2021)

Dåtida teknik för att fånga nutiden – Hans Jonsson på fotografisk resa i Sápmi (6 december 2021)

Ann-Helén Laestadius skildrar hat mot samer i sin nya bok (19 mars 2021)

Vad händer efter domen där Girjas sameby vann över staten? (4 november 2020)

Musik om renen, naturen och att skydda sina traditionella marker (30 maj 2020)

MR-DAGARNA2019: Många urfolkspersoner lider av ohälsa (16 november 2019)

MRDAGARNA2018: ”Det finns ett hat mot samer” (16 november 2018)

EUROPRIDE2018: Koloniseringen av Sápmi – en fråga för hbtqi-rörelsen? (2 augusti 2018)

Efter tvångsassimileringen av samer: När språket försvinner dör kulturen (28 april 2017)

MR-DAGARNA I GÖTEBORG: ”Det räcker inte bara med fina ord” (10 november 2015)

ÅRSMÖTET I UMEÅ: ”Kräv en sanningskommission om övergreppen mot samer” (11 maj 2005)

MR-DAGARNA I UMEÅ: Queering Sápmi lyckades bryta tystnaden bland samerna (19 november 2014)

MR-DAGARNA I UMEÅ: ”Varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia” (Amnesty Press 17 november 2014)

PRIDE: “Jag blev utfryst av både svenskar och mina muslimska landsmän när jag kom ut” (30 juli 2014)

ALMEDALEN: Het debatt om Sveriges nationella minoriteter och svenska staten (7 juli 2014)

Urfolk temat för MR-dagar i Luleå (Amnesty Press 18 november 2008)

Vad har en same, en dalit och en masaj gemensamt? (16 december 2006)