Vacklande anslag i amatörmässig film
Långfilmsdebuterande regissören Anders Skog kommer nu med filmen "Uppsalakidnappningen". Det är en film med tydliga identitetsproblem som hade tjänat på att arbetas igenom både en och två gånger innan den skickades till att färglägga den vita duken. I detta fall genom att svärta ned den.
filmer | 2018-08-30 Av: Andreas von Scherling |
Uppsalakidnappningen Foto: Nordisk Film
Film: Uppsalakidnappningen
Regi: Anders Skog
Manus: Lars Forsberg och Anders Skog
Skådespelare: Poyam Karimi, Shirin Golchin, Peter Åström, Rasmus Luthander
Land: Sverige
Längd: 90 minuter
Under nyårshelgen år 2011 hände något som skulle komma att leda fram till att de ansvariga dömdes till åtta års fängelsestraff och alltså enligt initial dom ska frisläppas först år 2020. Den här berättarramen omöjliggör inte på något vis att händelsen ska kunna ligga till grund för ett filmmanus vilandes på antingen en dramatisk berättargrund eller en svart komisk grund. Men det omöjliggör däremot ett velande av manusförfattaren tillika regissören emellan dessa två anslag - och detta är precis vad denna film gör sig skyldig till.
Denna filmkritiska utsaga är nära nog oundviklig att peka ut inför denna film genom att den svarta komedin är så pass misslyckad så att den istället uppfattas som ett löjeväckande drama – eller vice versa.
Shirin Golchin. Foto: IMDB
För det är tydligt hur Anders Skog inte har kunnat landa i över huruvida detta ska vara en svart komedi som fokuserar på de bristerna i ett försök till att utpressa en familj på pengar genom att kidnappa deras son eller om det ska vara ett drama som återger hur händelsen ägde rum. Detta är något som även exemplifieras genom att vi i inledningen får ta del av att detta inte är en verklighetsbaserad film. Utan detta är istället något som är inspirerat av händelserna som ägde rum under nyårshelgen 2011. Så inte heller detta tycks regissören ha kunnat bestämma sig för trots att karaktärerna ändå har fått verklighetens namn.
Det enda av värde som finns att ta med sig ifrån denna film är ett antal nya bekantskaper av varierande kvalitet när det kommer till filmens skådespelarensemble. Den enda utav dessa som dock lämnar något mer varaktigt och positivt spår av sin närvaro i denna identitetskluvna ursäkt till film är Shirin Golchin. Henne ser jag gärna mer av i kontexten av en film som vet vad den vill berätta, hur och varför.
Andreas von Scherling
filmer | 2018-08-30 Av: Andreas von Scherling |