Starkt belgiskt ungdomsdrama lever upp till förväntningarna

Slutet av sommarlovet är en bekymmerslös tid för de två vännerna Léo och Rémi. Men när skolan börjar igen så ska de förhålla sig till en ny verklighet med maskulina ideal. Lukas Dhonts belgiska ungdomsdrama ”Close” skildrar på ett gripande sätt de tidiga tonårens våndor.

Film: Close
Regissör: Lukas Dhont
Längd: 104 minuter
Land: Belgien

Rémi (Gustav de Waele) och Léo (Edan Dambrine) övertygar i huvudrollerna i ”Close”. Foto: Njutafilms

När Lukas Dhonts redan flerfaldigt prisbelönta Close visades på den franska filmfestivalen i Stockholm i februari var salongen på biograf Zita fullsatt. Efter en stunds rumsterande i stolsraderna för att göra plats för alla besökare utlovades en smärre gråtfest av arrangörerna. Med andra ord: det fanns förväntningar. 

Historien kretsar kring de två trettonåringarna Léo och Rémi som är bästa vänner. När vi lär känna dem njuter de som bäst av de sista dagarna av sommarlovet och den belgiska landsbygden, där Léos familj odlar dahlior på milsvida fält, badar i ett sagolikt sensommarljus. Pojkarna tillbringar all sin tid tillsammans. De leker, äter middag och sover ihop. Och när Rémi inte kan somna för att han är nervös inför sitt musikuppträdande dagen därpå viskar Léo berättelser tills sömnen infinner sig. 

Sommarlov på den belgiska landsbygden. Foto: Njutafilms

Men när pojkarna börjar i sin nya högstadieklass sätts deras relation på prov. De förflyttas ut ur den skyddande bubbla de hittills befunnit sig i och tvingas förhålla sig till en verklighet som genomsyras av maskulina ideal och heteronormativa idéer. Detta skapar splittringar mellan Léo och Rémi som tar sig an de nya spelreglerna på olika sätt.

För Léo blir det allt viktigare att passa in. Han börjar spela hockey med de andra killarna i klassen och tar avstånd från den närhet som tidigare varit ett normalt inslag i vänskapen med Rémi. Att vila huvudet mot den andre på rasten i skolan låter sig inte längre göras. Och när homofobin internaliserats går det snart inte att heller sova för nära om nätterna. 

Samtidigt har varken Léo eller Rémi ännu något språk för det nya som sker. Omringade av en vuxenvärld som inte lyckas fånga upp deras känslomässiga behov lämnas pojkarna att själva bringa reda i de tidiga tonårens våndor. Känslorna som inte går att sätta ord på men som inte heller ryms i kropparna tar sig istället uttryck på andra sätt; inledningsvis i en tyst brottningsmatch på sovrumsgolvet eller i värken i magen vid frukostbordet innan skolan. Alltihop oerhört skickligt gestaltat av de unga huvudrollsinnehavarna Edan Dambrine (Léo) och Gustav de Waele (Rémi). 

Close är på många sätt en klassisk berättelse om att växa upp och att vilja höra till. Men det vackra fotot och finstämda skådespeleriet i kombination med en oväntad dramaturgi gör den till något alldeles extra. 

Om den levde upp till förväntningarna? Ja. Om tårar fälldes? Ja. 

Sanna Blomgren
[email protected]