Två böcker om den långa kampen i Sydafrika

David James Smith har i "Den unge Mandela" gjort en imponerande kartläggning av Nelson Mandelas liv och gärning fram till att han 1964 dömdes till fängelse. Sten Rylander ger i sin "Nelson Mandela" en introduktion till den sydafrikanske ledarens roll från motståndskämpe till hyllad president. Tillsammans ger dessa böcker intressanta infallsvinklar till bilden av Sydafrikas 1900-talshistoria.

böcker | 2014-03-06
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2014
Nelson Mandela av Sten Rylander.

Nelson Mandela av Sten Rylander. Foto: Historiska Media

Bok: »Nelson Mandela«
Författare: Sten Rylander
Förlag: Historiska Media

Bok: »Den unge Mandela. Frihetskämpe och revolutionär«
Författare:David James Smith
Översättning: Stefan Lindgren
Förlag: Leopard förlag

Det var en oförglömlig upplevelse den där dagen i mars 1990 när Nelson Mandela stod i Globen i Stockholm. Han hade varit en fri man i knappt en månad efter att ha tillbringat 27 år i apartheidregimens fängelser. Från att ha varit en i mängden av afrikanska nationalistledare i 1960-talets början hade han växt till att bli en ikon, en mäktig symbol som förenade människor i hela världen i kravet ”Free Nelson Mandela”, som refrängen löd i The Specials megahit från 1984, en av förra seklets mest betydelsefulla politiska sånger. I april 1994 hölls val och Nelson Mandela blev det fria Sydafrikas första president.

Nu är Nelson Mandela borta och minnesceremonin i Soweto utanför Johannesburg den regniga 10 december 2013 blev en påminnelse om Mandelas betydelse, som statsman i ordets rätta bemärkelse men också som symbol för de olika faserna i en kamp mot ett brutalt förtryckarsystem. I Soweto samlades många utländska gäster och det väckte stor uppmärksamhet när USA:s president Barack Obama och Kubas president Raúl Castro skakade hand.

Sten Rylander är en svensk diplomat med lång erfarenhet av Afrika. I sin bok Nelson Mandela använder han väl redovisade källor, det vill säga den rikliga litteraturen men också en rad egna samtal med olika nyckelpersoner, för att ge en bra och lättläst introduktion till historien om Nelson Mandelas liv och gärning. Sverige var en viktig aktör under apartheidtiden och Rylander beskriver solidariteten i Sverige som djup, folklig och varaktig.

Rylander pekar på att redan under apartheids första tid, efter nationalistpartiets seger i valet 1948, gjorde personer som missionären Gunnar Helander, författaren Pär Wästberg, de liberala redaktörerna Ivar Harrie (Expressen) och Herbert Tingsten (Dagens Nyheter) stora insatser för att sprida kännedom om förtrycket. 1961 bildades Svenska Sydafrikakommittén med Helander och Wästberg i spetsen och LO, TCO och Kooperativa förbundet uppmanade redan 1960 till konsumentbojkott av sydafrikanska varor.

Det var genom motioner från folkpartiet och centerpartiet som Sverige år 1973 började ge direkt stöd till ANC och det var Ola Ullstens liberala regering som 1979 såg till att Sverige blev första västland som införde investeringsförbud. Inom socialdemokratin utmärkte sig Metallarbetarförbundet genom att under lång tid motsätta sig ekonomiska sanktioner mot Sydafrika.

Även i denna väldokumenterade bok har dock fel smugit sig in. Rylander hänvisar till diskussionerna inom samarbetsorganet SADC om militär intervention i Kongo för att stoppa Rwandas och Ugandas invasion men placerar dessa diskussioner till efter mordet på Laurent Kabila år 2001 när det i själva verket handlade om 1998.

Den unge Mandela.

Den unge Mandela. Foto: Leopard förlag

David James Smith ger sig ut i en tidsresa i sin imponerande bok Den unge Mandela och det är bara att tacka Leopard förlag för att de gett ut denna bok på svenska. Frenetiskt försöker författaren ge en exakt bild av Mandela, från födelsen 1918 fram till rättegången som 1964 slutar med att Mandela döms till livstids fängelse. Genom intervjuer med ett myller av personer vill författaren utreda allt från huruvida Mandela misshandlade sin första hustru, Evelyn, till vilka som deltog i avgörande politiska möten.

Som läsare är det bara att ge upp försöken att hålla reda på alla huvud- och bipersoner och istället ta till sig bokens styrka som för oss tillbaka till ett Sydafrika i svunnen tid då så mycket stod på spel. Det var en tid då kulturen blomstrade i Sophiatown och sydafrikaner av olika ”raser”; vita, indier, färgade och svarta, kunde samlas 1955 i Kliptown för att hålla en folkkongress och anta frihetschartan.

Nelson Mandelas väg till ledare inom ANC skildras, liksom splittringen när de svarta nationalisterna 1959 bröt sig ur och bildade PAC. PAC:s protester mot passlagarna slutade med massakern i Sharpeville i mars 1960 då polisen dödade 69 personer. Smith skildrar i detalj hur Mandela planerar det väpnade motstånd som genom gerillagruppen MK ska störta apartheidsystemet.

Den 16 december 1961 genomför MK en serie bombattentat, sex dagar efter att ANC:s ledare Albert Luthuli fått Nobels fredspris i Oslo. Även PAC inleder en väpnad kamp och Smith berättar om den långa resa Mandela gör i Afrika och Europa för att få stöd innan han återvänder 1962 hem och snart grips av polis. Ibland blir Smith väldigt privat, som när det handlar om sexförbindelser inom motståndsrörelsen och hur familjelivet påverkas av fängslanden och ibland skildras viktiga ideologiska resonemang, som när skiljelinjer mellan vita, ofta judiska, kommunister och svarta nationalister redovisas.

Främst är detta en spännande och mycket läsvärd skildring av de åren då Nelson Mandela ”bara” var en svart ledare i det Afrika där ”förändringens vind”, som Storbritanniens dåvarande premiärminister Harold Macmillan hade talat om i sitt berömda tal i Kapstaden den 3 februari 1960, inte skulle nå Sydafrika förrän årtionden senare.

Ulf B Andersson

böcker | 2014-03-06
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2014