Årsmöte 2022: Mänskliga rättigheter för alla – eller?

Mänskliga rättigheter ska vara lika för alla. Men hbtqi-rättigheter nämns inte i FN:s kärnkonventioner och urfolk har ingen plattform för att driva sina rättigheter inom systemet. Samtidigt kan aktivister trycka på och förändra FN genom ihärdigt kampanjande.

Digitalt panelsamtal på årsmötet: Brittis Edman, Ulrika Westerlund, Aili Keskitalo och Chiara Liguori. Foto: Zoom

Under årsmötets första kväll ledde Brittis Edman, chef för policy- och pressgruppen på Amnesty, ett panelsamtal om mänskliga rättigheter. En av deltagarna var Aili Keskitalo, som har varit president i norska Sametinget och nu arbetar med urfolksfrågor på Amnesty Norge.

Hon lyfte att urfolksrättigheter inte alltid erkänns som mänskliga rättigheter. Det beror bland annat på att dessa rättigheter inte bara har individuella aspekter utan också kollektiva. Urfolksrättigheterna respekterar även urfolkens relation till land och naturresurser.

– Men landrättigheter är ofta själva grunden för konflikt mellan urfolk, stater och företag som vill exploatera mark, sade Aili Keskitalo.

Aili Keskitalo arbetar med urfolksfrågor på norska Amnesty. Foto: Zoom

Hon förklarade att icke-statliga organisationer, som Amnesty, har bättre tillgång till FN-systemen än urfolken. FN är konstruerat för medlemsstater och det har skapats utrymme för civilsamhället, men urfolken har ingen plattform där de kan föra sin egen talan eller delta i beslutsprocesser. Urfolksrörelsen hade gjort framsteg när det gäller rätten att delta i FN-arbetet, men processen stannade av på grund av pandemin.

– Jag hoppas nu att vi ska få igång processen igen, och att civilsamhället, som Amnesty International, stöttar urfolkens rätt att delta i beslut och processer som påverkar dem, sade Aili Keskitalo.

Ulrika Westerlund, ledamot i Amnestys styrelse och tidigare ordförande för RFSL, berättade att begreppet hbtqi inte nämns i någon av FN:s kärnkonventioner. Det försvårar rättighetsarbetet. Ulrika Westerlund mindes hur hon och andra hbtqi-aktivister under flera år reste till FN:s kvinnokommissions årliga möte i New York. Men trots deras ihärdiga påverkansarbete nämndes hbtqi aldrig i slutdokumenten.

RFSL och Amnesty International kräver en ny svensk könstillhörighetslag. Foto: RFSL

– Vår lilla grupp av hbtqi-aktivister gick upp tidigt för att lägga upp strategier; vem hade störst chans att påverka representanter från vissa nyckelstater? Fanns det några vänligt sinnade personer från globala syd som kunde tala om ämnet? Men vi visste från början att vi skulle misslyckas. Vi firade små segrar, som lyckade sidoevent eller stöttande stater som försökte hjälpa till, sade hon.

Samtidigt har den internationella hbtqi-rörelsen använt tillgängliga människorättsverktyg för att flytta fram sina positioner, säger Ulrika Westerlund:

– Rörelsen har använt verktygen strategiskt och på så sätt lyckats få in omnämnanden av hbtqi-rättigheter i till exempel allmänna kommentarer. Om en FN-kommitté nämner hbtqi-rättigheter i relation till ett land, kan även andra länder använda det i sin argumentation.

Ulrika Westerlund var också kritisk till att Sverige ser sig själv som en mästare i mänskliga rättigheter, samtidigt som landet dröjer med att uppdatera den förlegade könstillhörighetslagen från 1972. Lagen ger transpersoner möjlighet att ändra sitt juridiska kön och genomgå underlivskirurgi. Den nya lagen har utretts under sju år och den tidigare statsministern Stefan Löfven lovade i regeringsförklaringen i höstas att ett lagförslag skulle läggas fram före valet, men det har inte synts till bland regeringens föreslagna propositioner.

– Det är svårt att se det som något annat än populism. Den här reformen påverkar bara en specifik minoritet, men den har fått en ny typ av kritik som gör lagstiftarna nervösa. De är, ur mitt perspektiv, för rädda för att stå upp mot den, och då är det enklare för dem att inte göra det, sade Ulrika Westerlund.

Chiara Liguori är policyrådgivare för klimat och mänskliga rättigheter på Amnestys internationella sekretariat. Foto: Zoom

Men det går också att förändra FN:s arbete. Chiara Liguori är policyrådgivare för klimat och mänskliga rättigheter vid Amnestys internationella sekretariat. Hon berättade att FN tidigare inte alls erkände rätten till en hälsosam miljö som en mänsklig rättighet.

– Det har skapat ett glapp mellan verkligheten och rättssystemet. Vissa fall har avslagits eftersom det inte funnits tillräckliga lagar. Miljöförsvarare erkänns inte heller alltid som mänskliga rättighetsförsvarare och kan avfärdas som bråkmakare, sade hon.

Enligt Chiara Liguori har det blivit en kamp att få rätten till en hälsosam miljö erkänd som en mänsklig rättighet. Det första steget var att gå till FN:s råd för mänskliga rättigheter för att få till en resolution som erkände rättigheten. Amnesty kampanjade intensivt tillsammans med många andra civilsamhällesorganisationer.

I FN:s generalförsamling är alla medlemsstater representerade. Här öppnar Brasiliens dåvarande president Dilma Rousseff den 66:e sessionen 2011. Foto: Roberto Stuckert Filho/PR/Wikimedia

– Och förra oktober antog rådet faktiskt en sådan resolution. Men en resolution är en "mjuk lag", och vi kämpar fortfarande för att få samma resolution antagen av hela FN:s generalförsamling, då blir den ännu mer kraftfull. Processen är lång och tar tid, men vi kan se hur mänskliga rättighetslagar tvingas till anpassning tack vare aktivisternas arbete, sade Chiara Liguori.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Läs mer om svenska Amnestys årsmöte

Läs mer om årsmötet från Amnesty Press

Årsmöte 2022: ”Väsentligt mindre transparens gentemot Amnestys medlemmar” (17 maj 2022)

Årsmöte 2022: ”Mänskliga rättigheter måste bli vår identitet, inte bara vårt krav” (12 maj 2022)

Läs också

Ny skarp kritik från FN – vill att Sverige tar hjälp i urfolksfrågor (DN 11 maj 2022)

Gállok: Svenska regeringen agerar som om urfolksrätten inte fanns (Amnesty International 22 mars 2022)