Få kvinnor i konfliktnyheter

Kvinnor får sällan utrymme i medier när det handlar om krig och konflikter. Män upptar 85 procent av nyhetsinslagen, medan kvinnor endast får 15 procent. Det visar en undersökning som organisationen Kvinna till Kvinna har gjort grundad på en två veckor lång granskning i januari och februari 2008. Då bevakades SVTs Rapport, TV4 nyheterna, TT, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, SR Ekot Kvart i fem, Aftonbladet, Expressen, Metro, City och veckotidningen Fokus. I undersökningen räknades antalet kvinnor och män som är nyhetssubjekt, vilket avser den person som inslagen/artiklarna handlar om.

Resultatet av undersökningen presenterades under ett seminarium den 6 maj. Medverkande i den första paneldebatten var Carina Stenson, utrikeschef Svenska Dagbladet, Karl Viktor Olsson tf utrikeschef TT, Christina Gustafsson Götze, utrikeschef SR Ekot och Gustav Fridolin, reporter på TV4 Kalla fakta.
Åsa Carlman från Kvinna till Kvinna tyckte att konfliktbevakningen i Sverige inte framställer kvinnor som offer lika mycket som förr. Däremot dominerar män som aktörer.
- Kvinnor syns inte mycket i bild och är sällan namngivna, sade hon och tillade att de alltför sällan används som experter och de källor som ofta används är representanter från officiellt håll.

Fr höger: Gustav Fridolin, Åsa Carlman, Christina Gustafsson Götze,
Karl Viktor Olsson och Carina Stenson.

Panelen diskuterade hur de själva anser att de framställer kvinnor i konflikter och krig i sitt arbete.
Karl Viktor Olsson skulle gärna göra mer och skriva om allting om han hade mer resurser:
- Vi har en fullt betald korrespondent, annars är det frilansare och då och då åker vi själva.
Resursproblem verkade vara ett faktum för alla paneldeltagare. Utan pengar kan man inte skicka ut korrespondenter i världen för att rapportera, utan måste ofta använda sig av nyhetsbyråer istället.

• I krig är män mer aktiva än kvinnor och vi måste rapportera om vad som hänt, men naturligtvis är även kvinnor berörda i konflikter, sade Christina Gustafsson Götze. Hon förklarade om hur viktigt det är att vara på plats, men att det är svårt för att det kostar otroligt mycket pengar.

Carina Stenson tycker att alla korrespondenter som jobbar i krigsdrabbade länder är väldigt modiga. Hon syftade på alla irakiska journalister som risker sina liv när de är ute och rapporterar om vad som händer i landet.

Det blev en diskussion om källor och resurser, samt om kvinnor klarar sig bättre än män som journalister i Afghanistan. Där tyckte bland annat Christina Gustafsson Götze att kvinnor har det svårare, men några i publiken hade invändningar mot detta.

Det blev en diskussion mellan publik och panel.

Panelen kom lite ifrån ämnet som faktiskt handlade om hur svensk media rapporterar om kvinnor i krig och konflikter. Det gavs inga konkreta svar om hur de själva skulle kunna förändra det faktum att kvinnor ges mindre utrymme i skildringen av krig och konflikter.
Karl Viktor Olsson ifrågasatte siffrorna som Kvinna till Kvinna tagit fram, samtidigt sade paneldeltagarna att de inte gör liknande undersökningar på sina redaktioner.
- Det är en resursfråga och vi har dessutom inte tid, sade Carina Stenson.

Christina Gustafsson Götze förklarade att de ofta får bildmaterial tilldelat och att det ofta kommer från andra bildbyråer, vilket gör det svårt att styra om man vill att det ska vara jämlikhet mellan könen i rapporteringen.

Vid seminariets andra paneldebatt hade Kvinna till Kvinna bjudit in två journalister från Gaza och Jerusalem, samt en fredsaktivist från Jerusalem för att ge ett inifrånperspektiv på konfliktbevakning. Deltagande var Taghreed El-Khodary från Gaza (New York Times), Laila Odeh från Jerusalem (franska Channel 24) och fredsaktivisten Inna Michaeli från den israeliska organisationen Coalition of Women for Peace.

Taghreed El-Khodary förklarade att Hamas styr medierna i Gaza och alla medier på Västbanken styrs av Fatah. Själv vill hon behålla sin självständighet och objektivitet som journalist.
- Både Hamas och Fatah har tagit kontakt med mig, men jag vill inte arbeta för någon av dem. Nuförtiden är det svårt att hitta någon som är oberoende, men jag är en av få som finns kvar, sade hon.
Taghreed El-Khodary förklarade att hon ser sig själv som journalist och palestinier. Ett problem hon ofta stöter på är att israelerna i första hand behandlar henne som en palestinier, inte som journalist.
- Det är första gången på ett år som jag lämnar Gaza. Jag måste ha ett speciellt tillstånd eller en särskild inbjudan för att komma härifrån. Nu hade jag tur för jag blev inbjuden av den amerikansk-judiska föreningen i USA, därifrån kunde jag ta mig till Sverige, säger hon och ler.

Laila Odeh och Taghreed El-Khodary pratade om vilka svårigheter man kan stöta på som journalist i Palestina.

Varje dag händer tråkigheter i Gaza och Taghreed El-Khodary har slutat skriva om dessa katastrofer. Istället fokuserar hon mer på analyser och vad som ligger bakom konflikterna. Hon anser att det är viktigt för journalister att lämna Gaza då och då för att få nya perspektiv.

Laila Odeh och Taghreed El-Khodary berättade att folket i Palestina är medvetna om vilken situation de befinner sig i och de är frustrerade. De tittar mycket på nyheter och inser att de är utsatta.
- Det är bara tråkigheter som media rapporterar om. Det finns ingen positiv beskrivning, vilket folket är trötta på. Själv tog jag ett beslut när jag bestämde mig för att berätta för världen om vad som händer. Varför berätta för araberna om vad de redan vet? Det är världen som måste få ta del av det som händer i Palestina, sade Taghreed El-Khodary.

Laila Odeh tror att de är bättre att ha lokala journalister som bevakar det som händer, för de är mer insatta i de djupa konflikter som pågår och vet mer om bakomliggande faktorer. För henne är det viktigt att hon i första hand ses som journalist, inte som en palestinier. Hon berättar om en incident när hon och en kvinnlig filmfotograf tog sig in i ett palestinskt läger.
- Jag sa till henne att det var antingen eller. Jag skulle dit fast jag visste att det var farligt och vi skulle kanske inte komma därifrån levande. Hon tvekade först, men följde med och efter våra rapporteringar fick vi mycket beröm för det var inga journalister som hade varit där innan oss. Folket i lägret var glada att jag var där. De berättade att ingen kommer dit och rapporterar om hur de har det.

Palestinier flyr från israeliska bulldozers i Gaza. Foto: Privat/Amnesty.

Inna Michaeli från den israeliska organissationen Coalition of Women for Peace, är mån om att förändra det mönster som medierna använder i sin framställning av främst araber, men även andra människor i konflikten. Hon jobbar mycket med det i sitt arbete och tycker det är viktigt att lyfta fram den problematik som faktiskt pågår runt omkring.
- Det är svårt att kritisera den israeliska armén eftersom folk tycker att den är en del av dem. Det mesta av rapporteringen kommer från armén, men man måste gå ut i det civila samhället för att höra folkets röster, anser Inna Michaeli.

Inna Michaeli skulle gärna se att kvinnor får mediaträning.

Att hon är kvinna och arbetar för en kvinnoorganisation gör inte saken lättare.
- Man måste hela tiden vara kreativ och komma på idéer om hur man kan få uppmärksamhet i medierna.

Inna Michaeli menar att det inte finns någon kritisk debatt om vad som händer.
- Om någon palestinier dödas är det en tragedi och armén kanske säger att det var ett misstag, men ingen utredning startas. Vi försöker i vårt arbete förändra diskursen för att få folk att förstå.

Taghreed El-Khodary brukar välja att ha med kvinnor i sina reportage för hon anser att det är viktigt att ta del av olika röster, inte bara höra vad männen har att säga om situationen. Hon berättar att det kan vara svårt.
- Ibland filmar kameramannen bara män, fast man bett dem om att filma något annat. Man får helt enkelt lära upp dem så de ser alla olika vinklar, säger hon.
Laila Odeh tycker att det är ens eget ansvar som reporter att visa olika sidor. Men viktigast av allt är att vara på plats och själv se vad som händer.

Text och foto: Elin Kamyab