Vitrysk opposition vägrar ge upp hoppet om förändring

reportage | 2012-02-06

Den vitryska regimen med Aleksandr Lukasjenko i spetsen har under det senaste året arbetat extra hårt med att sätta käppar i hjulet för oppositionen i landet. Trots den svåra situationen ger dock människorättsförsvararna i landet inte upp, även om framtiden är oviss.

– Tidigare försökte vi göra framtidsprognoser på fem år, sedan tre år, sedan ett år. I en av våra analyser förutspådde vi att valet 2010 skulle bli lugnt. Så nuförtiden håller jag mig ifrån att förutspå, säger Olga Smoljanko, jurist på organisationen NOPI (centrum för rättslig omvandling) vid ett seminarium arrangerat av Östgruppen den 30 januari.

Manifestation till stöd för de politiska fångarna utanför den vitryska ambassaden på Lidingö.

Lugnt är nämligen det sista ord som beskriver utvecklingen i Vitryssland/Belarus sedan Lukasjenko återvaldes till president i december 2010. I samband med de fredliga demonstrationer som hölls i protest mot valresultatet greps hundratals personer av vilka många misshandlades och flera ledande oppositionella dömdes till **fängelsestraff. Sedan dess har regimens grepp om makten hårdnat, vilket särskilt drabbar människorättsorganisationer.
– Rätten till föreningsfrihet skärptes ytterligare förra året och vi kan nu konstatera att lagstiftningen direkt motverkar en utveckling av det civila samhället, säger Olga Smoljanko.

Ett skrämmande exempel på hur verkligheten kan se ut för en vitrysk människorättsorganisation i dagsläget står Vjasna för, vars ordförande Ales Bjaljatski (Bialiatski ) i november dömdes till 4.5 års fängelse för påstått skattebrott.
– Fallet Bjaljatski är ett resultat av många års arbete för att försvåra vårt arbete, säger organisationens vice ordförande Valjantsin Stefanovitj.

Vjasna upplöstes av myndigheterna 2003 och har sedan dess verkat utan registrering, vilket sedan 2005 är straffbart enligt lag i Vitryssland. Trots det har Vjasna öppet fortsatt med sin verksamhet och man har tre gånger ansökt om att få återregisterera organisationen, som bland annat arbetar med juridiskt stöd åt politiskt förföljda personer, men fått avslag på samtliga ansökningar.
– Avslagen görs alltid på konstiga grunder. Exempelvis var det ett litet fel i angivelsen om arbetsplats för en av de femtio personer som stod som grundare för organisationen. Då blev det avslag för det, säger Valjantsin Stefanovitj.

Olga Smoljanko och Valjantsin Stefanovitj.

Ytterligare en knäckfråga som är avgörande för människorättsorganisationernas möjlighet till överlevnad är finansieringen. Då Vjasna saknar registrering fick det inte registreras bankkonton i organisationens namn, vilket ledde till att Bjaljatski var tvungen att öppna konton i sitt eget namn i grannländerna Polen och Litauen för Vjasnas räkning. Efter att de vitryska myndigheterna begärt ut och fått kontoinformation från länderna dömdes Ales Bjaljatski för skatteflykt till fängelse och höga böter, samt konfiskering av all sin egendom där bland annat Vjasnas kontor ingår. Trots motgångarna verkar dock Valjantsin Stefanovitj fast övertygad om att inte ge upp:
– Just nu genomlever vi den mest dramatiska perioden i Vjasnas historia med vår ordförande i fängelse och utan lokaler. Men vi tänker fortsätta.

Vilket stöd har då organisationer som Vjasna från medborgarna i landet vars huvudstad bara ligger drygt 80 mil från Stockholm? Och hur länge är det i dagens informationssamhälle möjligt att klamra sig fast vid makten utan ett genuint stöd från den egna befolkningen?

Valjantsin Stefanovitj beskriver hur Vjasna förra året utsattes för en massiv smutskastningskampanj som bedrevs i lokala medier över hela landet och att det därför antagligen finns många människor som tror på det de hört, särskilt som anklagelserna gäller pengafrågor. Samtidigt påpekar han också att många har hört av sig och skickat pengar för att kunna betala av Vjasnas skatteskuld inför rättegången.
– Under de 15 år vi har varit aktiva har vi hjälpt många, så det är många som känner till oss, förklarar Valjantsin Stefanovitj.

Olga Smoljanko fyller i:
– Det här är en viktig fråga för alla människorättsorganisationer i Vitryssland och det har aldrig gjorts några ordentliga opinionsundersökningar om hur dessa uppfattas bland allmänheten. Men både erfarenheten med Vjasna och de personer som ställde upp och kom med mat och pengar för att hjälpa de gripna i samband med presidentvalet visar att vitryssar har en stor förmåga till solidaritet.

En fråga som har blivit ständigt aktuell sedan den arabiska våren är sociala mediers roll i auktoritära samhällen och där är Vitryssland inget undantag. Valjantsin Stefanovitj beskriver hur människor i somras använde sociala medier för att anordna manifestationer i landets alla större städer i protest mot de höjda bensinpriserna. Protesterna gick helt enkelt ut på att folk klappade händerna.
– Makten visste inte hur man skulle reagera. De här protesterna var de första på flera år i många av städerna, så visst har sociala medier en potential, säger han.

Inte helt oväntat införde regimen då snabbt lagändringar som gjorde det olagligt att anordna stora allmänna sammankomster via internet, vilket Olga Smoljanko betraktar som ett tecken på hur allvarligt makten ser på fenomenet. Hon beskriver också en populär metod som gör det möjligt att gå runt lagens hårdkramande arm:
– På sin vägg på Facebook skriver man till exempel ”jag ska absolut _inte_gå till det och det torget klockan 18 ikväll”. Den vitryska regimen är kreativ, men vi är också kreativa!

Olga Smoljanko, Vadim Azbel(tolk) och Valjantsin Stefanovitj.

Ytterligare ständigt aktuell problematik när det gäller Vitryssland är omvärldens agerande gentemot Europas sista diktatur i allmänhet och sanktionernas vara eller icke-vara i synnerhet.
Anna Ekberg från UD var på plats för att diskutera Sveriges och EU:s politik gentemot landet. Hon berättar att EU efter presidentvalet 2010 återinförde sanktionerna mot Vitryssland och att EU i januari beslutade att utvidga kriterierna för sanktioner.
– Ingen älskar sanktioner, men ibland är de nödvändiga, säger Anna Ekberg.

Anna Ekberg framhåller också att man inte bara arbetar med piskor utan också med morötter i form av stöd till exempelvis människorättsorganisationer. Med tanke på en lagskärpning som trädde i kraft förra året som innebär att det kan leda till fängelsestraff att ta emot utländskt stöd om inte projektet har godkänts av myndigheterna, får Anna Ekberg en fråga från publiken om huruvida biståndet verkligen kommer fram till organisationerna.
– Jag vet inte exakt hur processen ser hur, men våra vitryska vänner brukar vara kreativa, svarar Anna Ekberg.

Olga Smoljanko menar att hjälpen utifrån är väldigt viktig för de vitryska organisationerna, då det ofta är den enda inkomstkälla som finns. Samtidigt menar hon att många utländska givare är vana att arbeta under demokratiska förhållanden och därför har rutiner som är uppbyggda efter det.
– Därför är det viktigt att förstå hur situationen ser ut i Vitryssland och föra en dialog med sin partner så att det hela kan genomföras, säger Olga Smoljanko.

Det är nu inte bara människorättsorganisationer som har finansieringsproblem i Vitryssland. I skenet av den ekonomiska kris som landet befinner sig i ställs frågan kring huruvida Lukasjenko kommer att få hjälp att ta sig ur den svåra sitsen antingen från Väst eller från Öst. Sedan IMF drog in krediterna till Vitryssland är landet nämligen i stort behov av ekonomiskt stöd och Ryssland visar intresse för att räcka Lukasjenko en hjälpande hand – om man i gengäld får köpa upp stora vitryska företag.
– Lukasjenko spelar ut Ryssland och EU mot varandra. Det är hans favoritlek, och jag måste säga att han spelar bra. Det största problemet är att Ryssland till skillnad från EU inte ställer krav på att de politiska fångarna ska släppas, säger Valjantsin Stefanovitj.

Ales Bjaljatski och de andra politiska fångarna är också de som står i fokus vid en manifestation arrangerad av Östgruppen, Civil Rights Defender, Amnesty och Sveriges författarförbund den 31 januari där ett 30-tal personer har trotsat kylan och slutit upp utanför den vitryska ambassaden på Lidingö.
– Ales gjorde bara sitt jobb. Och det är just det som händer med MR-aktivister som bara gör sitt jobb i Vitryssland idag – de hamnar i fängelse, säger Joanna Kurosz från Civil Rights Defenders.

Joanna Kurosz från Civil Rights Defenders talade under manifestationen.

Framtiden för den vitryska oppositionen må se mörk ut, men när Valjantsin Stefanovitj fattar tag i megafonen, vänder sig mot ambassaden och med kraftfull stämma ropar ”Frihet åt Belarus” ja då är det svårt att inte ingjutas av en smula hopp om att Lukasjenkos dagar, trots att det kan ta tid, ändå är räknade.

Text och foto: Vera Häggblom

Läs mer:

Amnesty

Vitryssland: Andrej Sannikaus fru är orolig för sin makes hälsa (31 januari)

Amnesty om domen mot Ales Bjaljatski (24 november 2011)

Amnesty Press

Åt vilket håll går Vitryssland? Tema Belarus på Bokmässan (24 september 2011)

Medietung protest mot vitrysk repression (11 januari 2011)

Sofistikerat förtryck i Belarus” (3 november 2010)

En belarusisk varg kan aldrig bli vegetarian (11 december 2009)

Valspecial: Vitryssland 2006

MR-rörelsen samlas i ett hus i skogen (Amnesty Press nummer 1/2004)

Och dessutom: