Trollformeln för hur man går genom väggar – Ahmet Altan berättar om tiden i turkiskt fängelse

Ahmet Altan är en av Turkiets mest inflytelse­rika och lästa författare. Efter kuppförsöket 2016 fängslades han och dömdes till tio års fängelse. ”Jag kommer aldrig mer se världen” har han skrivit under sin tid i fängelset. Samtidigt som boken kom på svenska meddelades den 14 april överraskande att Ahmet Altan ska friges.

böcker | 2021-05-02
Av: Andrea Bodekull
Även publicerad i AmnestyPress #2/2021
Ahmet Altan fängslades efter det misslyckade kuppförsöket i Turkiet 2016 och dömdes senare till tio års fängelse för påstådd delaktighet i försöket till kupp. Den 14 april meddelades överraskande att han kommer att friges.

Ahmet Altan fängslades efter det misslyckade kuppförsöket i Turkiet 2016 och dömdes senare till tio års fängelse för påstådd delaktighet i försöket till kupp. Den 14 april meddelades överraskande att han kommer att friges. Foto: Kaunitz-Olsson

Bok: Jag kommer aldrig mer se världen : en fängslad författares memoarer
Författare: Ahmet Altan
Översättning: Mats Andersson
Förlag: Kaunitz-Olsson

Den 15 juli 2016 genomfördes ett militärt kuppförsök i Turkiet. Det är fortfarande oklart vilka som faktiskt låg bakom men följderna blev förödande. Undantagstillstånd infördes och hundratusentals människor frihetsberövades. Ett mycket stort antal offentliganställda sparkades från sina arbeten. President Erdoğan tog tillfället i akt att rensa ut bland sina meningsmotståndare.

En av dem som drabbades var författaren, journalisten och debattören Ahmet Altan. Han fängslades 2016 efter att i en TV-intervju ha gett subliminala budskap till de påstådda kuppmakarna. En slags dolda, omedvetna budskap. Anklagelsen är så absurd att den är svår att ta på allvar.

Ahmet Altan frågar domaren vid en förhandling, då anklagelsen mot honom ändrats till ”delaktighet i militärkupp”, vad som hände med den tidigare anklagelsen. Domaren svarar att åklagarna hyser en förkärlek till att använda ord de inte förstår. Den nya anklagelsen resulterade först i en livstidsdom som efter överklagan omvandlades till 10 års fängelse.

Foto: Kaunitz-Olsson

Just när jag fått Ahmet Altans bok om tiden i fängelset, Jag kommer aldrig mer se världen : en fängslad författares memoarer, kommer det glädjande beskedet att han frigivits.

Boken är en mycket poetisk och filosofisk skildring av tiden i fängelset och den skrevs med perspektivet att aldrig mer få vara fri. Den är rik på bildassociationer som till exempel när han förs till säkerhetspolisens högkvarter och beskriver högarna av väskor och plastpåsar de gripna haft med sig som vrakgods som flutit in efter ett skeppsbrott. Och han berättar hur järnstängerna i cellerna faller över dem och styckar och skär dem i bitar.

Att avhumanisera och förnedra de fängslade är ett mönster; smutsen, stanken och bristen på mat. Som Altan skriver – dieten motsvarar bantning i ordets mest fulla betydelse.

Att inte heller kunna spegla sig gör att man tappar sin identitet. Det som räddar Ahmet Altan är att han är författare. Alla de böcker han läst minns han och återupplever, han lyckas också skriva den här boken. I slutorden skriver han att de kan spärra in honom men aldrig hålla honom kvar, han kan trollformeln för hur man går genom väggar.

Andrea Bodekull
abodekull@hotmail.com

Fotnot: En något kortare version publiceras i nummer 2/2021.

Läs mer om Turkiet från Amnesty Press

”Nu är hon död. En man sköt henne” (4 mars 2021)

Rättegången fortsätter i Turkiet (26 februari 2020)

13 år sedan Hrant Dink mördades: ”Det är inte försent att skämmas” (21 januari 2020)

Flyktingar från Syrien – brickor i Erdoğans maktspel (10 december 2019)

Omvalet i Istanbul på söndag väcker nytt hopp i Turkiets demokratirörelse (21 juni 2019)

Turkiet: ”Det mest skrämmande är oförutsägbarheten” (28 maj 2019)

Minnet av Hrant Dink lever – Mordet i Istanbul som världen inte har glömt (22 januari 2019)

Mellan förtvivlan och glimtar av hopp i Erdoğans Turkiet (21 november 2018)

Taner Kılıç fri mot borgen (27 augusti 2018)

Turkiet och Ungern angår oss alla (26 augusti 2018)

Turkiets ödesval – har oppositionen en chans mot Erdoğan? (21 juni 2018)

Turkiet: Hårdare tag från omvärlden eller fortsatt dialog? (27 april 2018)

Erdoğans Turkiet: Inget hopp om ljuspunkter (29 mars 2018)

Istanbul: Tusentals hyllade minnet av den mördade redaktören Hrant Dink (20 januari 2018)

En lång dag i Istanbul (21 november – även i nummer 4/2018)

MR-DAGARNA2017: Feminister under hot i Turkiet (12 november 2017)

”Jag kan inte se något alternativ till Erdoğan” (20 september 2017)

”Turkiet är inte Erdoğan” (8 september 2017)

Turkiet: Vad kan göras för att stoppa utvecklingen? (17 augusti 2017)

Rädslan sprider sig i Turkiet (Krönika av Bitte Hammargren 12 juni 2017 – även i nummer 2/2017)

Minnet av Hrant Dink lever (15 februari 2017- även i nr 1/2017)

Can Dündar: Erdoğan har EU-ledarna på knä (23 december 2016)

Krigets återkomst (nummer 3/2016)

BOKMÄSSAN2016: Turkiets längtan till det som en gång var (30 september 2016)

Hon var på seminarium i Stockholm – nu är Sebnem Korur Fincanci häktad i Turkiet (23 juni 2016)

Prideparad förbjuds i Istanbul – Amnesty uppmanar till protester (18 juni 2016)

PRESSFRIHETENS DAG 2016: Turkiets journalister under allt hårdare tryck (3 maj 2016)

Turkiet: 2 000 rättsfall mot personer som anklagas för att ha skymfat Erdoğan (26 april 2016)

Turkiet dränker Edens lustgård (2 oktober 2015 , även i nummer 3/2015)

Turkiet stängde grinden vid manifestation för yttrandefrihet (25 april 2016)

Vart är Turkiet på väg? (nummer 1/2016)

Nio år sedan Hrant Dink mördades: 2 000 i minnesmanifestation i Istanbul (19 januari 2016)

Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)

Kurder vill leda kampen för ett mer demokratiskt Turkiet - Amnesty Press rapporterar från Diyarbakir (5 mars 2013)

Jag bokar nästa resa till Istanbul (27 november 2012)

Åter till 1915 (2 augusti 2012)

Yttrandefriheten sitter trångt i Erdogans Turkiet - ”70 journalister och författare fängslade” (15 juni 2011)

När bokstaven W blir en fråga om mänskliga rättigheter (6 oktober 2009)

Kampen för pressfrihet i Turkiet (5 juli 2007)

böcker | 2021-05-02
Av: Andrea Bodekull
Även publicerad i AmnestyPress #2/2021