HBT, diskriminering och fattigdom

reportage | 2007-08-02

Situationen för HBT-personer i många utvecklingsländer är mycket bekymmersam. Trots att kalendern visar år 2007 är homosexualitet fortfarande olagligt i över 70 länder och i minst 7 av dessa riskerar HBT-personer till och med att dömas till döden. På många andra platser runt om i världen där homo- bi- och transsexualitet är tabubelagt utsätts HBT-personer för ständig diskriminering och tvingas att leva i utanförskap.

Denna dystra bild av HBT-personers situation i den fattiga delen av världen diskuterades vid ett seminarium som anordnats av RFSL i samband med
Pride-veckan i Stockholm. Deltagarna menade att ett samband finns mellan HBT och fattigdom.

  • Sambandet heter diskriminering, vilket leder till utanförskap, sade RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér, när hon öppnade paneldiskussionen.

Utanförskap leder i sin tur till brist på inflytande och till ekonomisk orättvisa. HBT-personer är ofta utstötta från det övriga samhället vilket innebär försörjningssvårigheter och andra sociala problem.

  • Dessa människor möts av en verklighet kantad av våld, hatbrott och diskriminering, fortsatte Åsa Regnér.

Hon menade även att individer som inte uppfattas som traditionellt ”manliga” eller ”kvinnliga” också utsätts för liknande kränkningar. Hon ansåg därför att det är nödvändigt att de traditionella könsrollerna utvidgas.

Madeleine Vilgren, representant från ILGA:s (International Lesbian and Gay Association) kvinnosekretariat, beskrev hur situationen ser ut för lesbiska kvinnor i Indien:

  • Eftersom familjebanden i ett sådant land som Indien är otroligt starka och viktiga får homosexualitet ofta väldigt stora konsekvenser. De kvinnor som erkänner sin sexuella läggning förskjuts inte bara av sin egen familj, utan av hela samhället. Kvinnorna tvingas därför att leva under svåra förhållanden där risken att utsättas för våld är mycket stor och försörjningsmöjligheterna mycket små.

Hon uppmärksammar även åhörarna om att den så kallade "omvändelsevåldtäkten” fortfarande förekommer runt om i världen. Trots de många svårigheterna menade Madeleine Vilgren ändå att mycket mod finns ibland dessa kvinnor, även hos dem som tvingas dölja sin sexualitet.

Veronica Palm, riksdagsledamot,
deltog i samtalet.

Veronica Palm, ledamot i riksdagen och utrikesutskottet (s), anser att frågor kring HBT i världen är viktiga eftersom grundläggande mänskliga rättigheter ska inkludera alla människor, oavsett sexuell läggning. Hon säger att hon själv inte insett att ämnet var så kontroversiellt förrän hon började arbeta internationellt:

  • Det finns en koppling mellan kultur, utveckling och HBT-personers situation.

En viktig fråga som diskuterades vid seminariet var vad som egentligen kan göras för att förbättra situationen för HBT-personer i utvecklingsvärlden. Deltagarna tycktes vara överens om att Sverige har en viktig roll i detta arbete och att representanter från Sverige måste bli bättre på att ta upp dessa frågor i sitt samarbete med andra länder. Ewa Björling, ledamot i riksdagen och utrikesutskottet (m), och Veronica Palm ansåg att svenska politiker och parlamentariker alltid måste lyfta fram HBT- frågan när de reser till samarbetsländer.

Enligt Madeleine Vilgren skapar dessa frågor dock ett dilemma för många svenska representanter utomlands som inte alltid känner att de kan, eller vill, tala om människorättssituationen för HBT-personer.

Veronica Palm håller med om detta och säger att hon själv mött personal från Sida som valt att inte ta upp HBT-frågor eftersom de befarat att det kontroversiella ämnet kan äventyra biståndsprojekt och samarbete med landet i fråga.

Mette Sunnergren, jämnställdhetsrådgivare på Sida, erkänner att många handläggare inte vågar ta upp frågor kring HBT och att det saknas kunskap på organisationen om ämnet i allmänhet. Första steget för att lösa detta problem är den särskilda handlingsplan som Sida utvecklat för att integrera HBT-frågor i det svenska biståndsarbetet. Personalen utbildas nu för att kunna ta upp HBT-situationen i de länder som de samarbetar med. Andra länder, till exempel Norge, har kommit längre inom detta område men Sverige är det enda landet med en särskild handlingsplan.

Veronica Palm välkomnar Sidas arbete runt HBT och bistånd men påpekar att det är viktigt att handlingsplanen också implementeras i verkligheten:

  • Texterna gällande dessa frågor finns redan i regeringens direktiv till de olika myndigheterna, problemet är att de inte alltid implementeras. Personal vid Sveriges kanslier och ambassader måste våga ta upp ämnet. Man får inte ge vika utan måste vara tydlig med svensk policy.

Ewa Björling, riksdagsledamot,
anser att Sverige bör bli tuffare
i sitt samarbete med andra länder.

År 2009 är det Sveriges tur att ansvara för ordförandeskapet i EU, och Åsa Regnér hoppas att regeringen kommer att utnyttja detta gyllene tillfälle till att ta upp HBT-frågan på en global nivå. Hon påpekar att EU står för nästan hälften av världens bistånd och därmed har en väldigt bra utgångspunkt för att påverka andra länder. I och med ordförandeskapet får Sveriges regering även chansen att representera hela EU i FN. Åsa Regér uppmärksammar också att det inte finns någon FN-konvention som behandlar HBT-rättigheter.

Det finns ett visst tryck på Sverige att arbeta för en sådan konvention, men de allra flesta politiker är överens om att det inte är möjligt så länge homosexualitet är brottsbelagt i över 70 länder.

  • Skulle man försöka idag skulle resultatet bli sämre än de texter som redan finns, ansåg Veronica Palm.

Däremot menade Ewa Björling att Sverige bör bli tuffare i sitt bilaterala samarbete med biståndsländer och utnyttja alla tillfällen att påverka andra länder att uppmärksamma HBT-personers rättigheter.

  • Finns viljan så går det att hitta lösningar och även det civila samhället spelar en nyckelroll i arbetet för HBT-rättigheter, sade Mette Sunnergren innan seminariet avslutades.

Text: Katarina Jansson

Bild: Sveriges Riksdag, Amnesty

reportage | 2007-08-02