Kriget i Ukraina: Stora risker för journalister

För Ukrainas journalister blev krigsutbrottet 24 februari en omställning som få hade väntat sig. Nu handlar arbetet om rapportering om kriget och krigsförbrytelser men också att lyfta fram vittnesmål från civila som tvingas leva under nya villkor. Det är ett arbete med stora risker.

RSF:s korrespondent Alxander Query ansvarar för RSF:s mediecenter i Lviv och  skyddsutrustningen som lånas ut. Foto: Urban Hamid

Läget för journalister i Ukraina förändrades dramatiskt den 24 februari i år när ryska trupper anföll landet. Trots att Donbass-området befunnit sig i ett krigstillstånd i åtta år, var det inte så många ukrainska journalister som hade erfarenhet av krigsrapportering och de flesta var inte beredda. Man saknade skyddsutrustning och erfarenhet. Över en natt fick man gå från lokaljournalistik till krigsrapportering. Dessutom var det många som tvingades fly från sina hem till andra städer och fick lämna sina jobb och därmed blev arbetslösa. Ett stort antal journalister hamnade i Lviv, som ligger nära polska gränsen.      Den allvarliga situationen uppmärksammades på ett tidigt stadium av journalistorganisationer, liksom av NGO:s och FN.

Den franska internationella organisationen RSF (Reportrar utan gränser) och FN-organisationen Unesco svarade med att skicka skyddsutrustning för att kunna erbjuda ukrainska journalister skydd mot de ryska truppernas kulor och granater. Ett mediacenter etablerades i Lviv, eftersom staden dels bedömdes vara relativt säker och skyddad mot ryska attacker, dels för att ett stort antal ukrainska och utländska journalister samlades där. 

Vid Rynoktorget  ligger Lviv Media Center inhyst i ett mikrobryggeri. Foto: Urban Hamid

Vid torget i staden ligger ”Lviv media center”, inhyst i ett mikrobryggeri och härinne finns också RSF:s korrespondent Alxander Query, som ansvarar för RSF:s mediecenter i Lviv och  skyddsutrustningen som lånas ut. När vi träffas håller han på att låna ut skyddsväst och hjälm åt några journalister. I första hand lånar de ut till ukrainska journalister, fixare, tolkar och chaufförer, men de kan också göra undantag för utländska medier. 

– Vi tittar på vart man ska åka. Ska man bara rapportera i Lviv så behövs det inget skydd. Men ska man till östra Ukraina eller Kiev eller till frontlinjen, då är det nödvändigt och då prioriteras man, berättar Alexander Query. 

Eftersom det inte bara är fotografer och reportrar som är i behov av skyddsutrustning, utan även chaufförer och tolkar, så är behovet enormt och de kvantiteter som RSF lyckats få fram hittills ”är en droppe i havet” enligt Alexander Query. Det har varit väldigt svårt att få fram framför allt västar och hjälmar. Det beror på att det råder en global brist. Det kommer att behövas mycket mer. Han nämner siffran ”700, men det kan vara många fler”. 

– De (ryska soldaterna) attackerar medvetet journalister. Det rör sig om krigsbrott. Vi ser åtminstone två fall per vecka av journalister som kidnappas eller blir beskjutna. Det finns starka bevis för att journalister avsiktligt blivit måltavlor, konstaterar Alexander Query. 

Ryssland använder sig idag av olika former för att kontrollera eller tysta medier idag. Alexander Query berättar att misstankar om så kallade ”hit-lists”, listor som innehöll namn på ukrainska journalister, nu tyvärr har besannats:
 

– Ryska officerare, i synnerhet i Cherson och Mariupol, knackar dörr och jagar journalister vars namn finns på den här listan. I ryssarnas ögon är ukrainska journalister skyldiga till två brott. De är ukrainare och journalister, konstaterar Alexander Query. Vi får också in rapporter om att ryska soldater stjäl journalisternas mobiler och går igenom deras telefonböcker. 

Igor Chekachkov, 33, frilansfotograf från Kharkiv, har nyss fått låna skyddsutrustning av RSF. Foto: Urban Hamid

Igor Chekachkov frilansfotograf från Charkiv, har nyss fått låna skyddsutrustning av RSF. Han ska åka till sin hemstad och arbeta som fixare åt Magnum Photos, den anrika bildbyrån, där bland andra den kände krigsfotografen Robert Capa ingick. Igor Chekachkov kommer samtidigt göra egna fotojobb där. 

– Jag vill återvända till Charkiv för att dokumentera vad som hänt där. Och passa på att träffa min familj. Det är viktigt att vara en del av vad som händer, förklarar han. 

Igor Chekachkov är väldigt tydlig med att han inte vill åka som konfliktfotograf. Han vill återberätta Charkivbornas egna berättelser. Eftersom det är en krigszon vill han dock inte åka utan skyddsutrustning. 

– Jag har ingen PPE, (Personal Protective Equipment, personlig skyddsutrustning) för jag trodde aldrig att jag skulle behöva det. Jag är ingen krigsfotograf, förklarar han innan han lämnar mediacentret bärande på den tunga utrustningen. 

Jag träffar Andrii Kotilar från Babylon 13, ett ukrainskt filmkollektiv, på ett café i anslutning till Hotel George. Han berättar att kollektivet fattat ett principbeslut att inte skicka ut någon av sina fotografer utan skyddsväst eller hjälm efter att en av deras medlemmar skadats allvarligt i östra Ukraina. Han fick granatsplitter i benet och handen. Så nu utrustar de sina medarbetare med utrustning av högsta skyddsgraden innan de skickar ut någon på uppdrag i en krigszon. Fotografen har nu skrivits ut efter knappt två veckor från sjukhuset och har tillfälligt fått övergå till skrivbordstjänst. 

Andrii Kotilar från det ukrainska filmkollektivet Babylon 13 är är bekymrad över medlemmarnas säkerhet eftersom ryska soldater inte följer krigets lagar. Foto: Urban Hamid

Kollektivet bildades i slutet av 2013 i samband med protesterna i Kiev mot den pro-ryske presidenten Viktor Janukovytj på Majdantorget i centrala delarna av huvudstaden . Gruppen har vuxit avsevärt sedan dess och består idag av mellan 30 och 40 filmare. De har ett kontor i Kiev och ett i Lviv, men arbetar i hela landet. 

– Men alla behöver inte arbeta vid frontlinjen, förklarar Andrii Kotilar. Utöver filmare består kollektivet dessutom av regissörer och ljudregissörer. 

Babylon 13 har ändrat fokus sedan den ryska invasionen. Före kriget fokuserade de på samhälls-och myndighetskritik och granskade den sittande regeringen. Men nu vill man dokumentera kriget och övergreppen som Ryssland gör sig skyldigt till. Det är en livsfarlig uppgift. 

–Vår största rädsla är att bli kidnappade av ryska trupper eller separatisterna. För de följer inte krigslagar. De kan döda civila. De kan döda journalister. De skiter i krigslagarna, säger han med vämjelse. 

Eftersom Babylon 13 har ett stort kontaktnät får de många tips om ryska övergrepp mot civilbefolkningen där många gäller våldtäkter. Man ser det därför som sin plikt att dokumentera uppgifter om brott. 

– Vi har fått dussintals meddelanden om människor som våldtagits av ryska soldater. Det finns ett jättestort antal människor som förflyttats mot egen vilja från Mariuopol. För mig är detta värre än hemskt för man kan helt enkelt inte tvångsförflytta barn och separera dem från sina släktingar. Det är inhumant. Det är vad nazisterna gjorde under andra världskriget, konstaterar Andrii Kotilar upprört. 

Rabbinen Avram Wolff, ansvarar för en av synagogorna i staden Odessa. Den judiska minoriteten har minskat med 10 000 personer sedan den ryska invasionen av Ukraina eftersom man fruktar ett anfall. Foto: Urban Hamid

I den vackra hamnstaden Odessa i södra Ukraina vid Svarta havet träffar jag rabbinen Avram Wolff inne på hans kontor i en av stadens synagogor. Han flyttade dit från Israel 1992 och berättar leende att han aldrig känt av antisemitism eller diskriminering i Odessa och känner sig trygg som jude. Han kan gå med kippa utan problem på stadens gator. Men han blir allvarlig när han berättar om rädslan att Ryssland ska invadera Odessa: 

– För att historien inte ska upprepa sig började vi hamstra mat två veckor före kriget. Detta har vi lärt från den judiska historien, som vi alltid har med oss. Före kriget var vi 35 000 judar i Odessa, med skolor, förskolor och ålderdomshem och ett barnhem för föräldralösa. 

I april uppgavs omkring 15 000 judar ha lämnat staden och staden har vidtagit många försiktighetsåtgärder för att förhindra en invasion: vägskyltarnas namn är övertäckta, många gator är avspärrade med taggtråd, så det går inte att ta sig till de historiska och kulturella monument som tusentals turister normalt besöker i staden. 

Maksym Sananevskyi, driver Lviv Media Center tillsammans med andra organisationer och bistår med utrustning och kontakter. Foto: Urban Hamid

Maksym Sananevskyi, arbetar som chef på Plusone Social Impact Agency, som driver Lviv Media Center tillsammans med andra organisationer. Man startade mediacentret eftersom många journalister samlades där på grund av att det var för farligt att åka till de östra delarna. 

– Vi förser utländska journalister med fixare. Hjälper till med kontakter med myndigheter och utrustning, förklarar han. 

Maksym Sananevskyi arbetade som journalist i 15 år innan han bytte spår i samband med Majdanrevolutionen. Han ville reformera samhället och göra skillnad och kände att han hade större möjligheter till detta när han arbetade med kommunikation. Ukraina upplevde en period av pressfrihet mellan 2004 och 2010. 

– Vi hade då nästan fullständig pressfrihet. Men när Viktor Janukovytj blev president 2010 begränsades den mer och mer. Medier köptes upp av Viktor Janukovytjs team. Vissa medier stängdes. Men 2014 förändrades situationen för medier dramatiskt till det bättre, berättar han. 

Den ryska invasionen har orsakat stora problem för ukrainska journalister och han beräknar att 50 procent av kåren är arbetslös: 

– Medierna har förlorat stora reklamintäkter eftersom ingen vill annonsera längre. Därför har många journalister tvingats arbeta som fixare eller ta andra arbeten för att överleva, förklarar Maksym Sananevskyi. 

Olya Danyukova producent från Kiev har tvingats sadla om och arbetar nu som fixare åt utländsk media. Foto: Urban Hamid

Olya Danyukova var nöjd med sin tillvaro i Kiev. Hon arbetade på ett stort och framgångsrikt videoproduktionsbolag som producent och producerade musik- och reklamvideor. Hon hade en egen fint möblerad lägenhet, en stor motorcykel och en vit splitter ny mini Cooper som hon nu rattar i hög hastighet i Lvivtrafiken. När Ryssland anföll Kiev förändrades hennes liv över en natt:
 

– Jag satte mig på min stora japanska motorcykel och körde ut den till flygplatsen och parkerade där. Sedan åkte jag tillbaka och fyllde bilen med kläder, dator och andra saker jag behövde och körde till en vän och bodde hos henne en vecka. 

Nu bor hon hos vänner i Lviv och arbetar som fixare och tolk åt utländska journalister. Det är svårt att föreställa sig omställningen. Men Olya Danyukova ser sina nya arbetsuppgifter som oerhört viktiga. 

– Det är jätteintressant för detta är något jag kan göra. Jag känner till Ukraina väl, dess historia och politik. Jag vill visa världen vad som verkligen händer här, förklarar hon. 

Vid Rynoktorget i Lviv finns många värdefulla statyer som måste skyddas mot robotar och bomber. Foto: Urban Hamid

Jag träffar Olya Danyukova i början av april efter att hon kommit tillbaka från ett jobb i Kiev för ett skotskt produktionsbolag. Det är första gången hon besökt sin hemstad sedan kriget inleddes 24 februari. Hon beskriver Kiev som en spökstad. ”Vanliga människor och bilar” har lämnat staden, nu är det bara militärer, militärfordon, volontärer, sjukvårdspersonal och media. Det är några dagar efter att den brutala massakern i Butja kommit i dager. När jag frågar henne om detta, fylls hennes ögon av tårar och rösten bär inte riktigt när hon berättar att hon ser det som sin skyldighet att åka dit: 

– Jag kan bli en guide där för den som vill se det. Men jag vill också åka för min egen skull. Jag vill se det med egna ögon för att inte glömma, avslutar hon innan hon sätter på sig skyddsväst och hjälm som hon fått låna av RSF i Lviv.    Senare under våren har livet i Kiev börjat återgå till det normala efter att de ryska trupperna misslyckats med att inta staden och drivits tillbaka från huvudstadsområdet. Många av stadens invånare har börjat återvända och mycket av vardagslivet har återupptagits. Utländska politiker har besökt Kiev och allt fler ambassader har åter öppnat, däribland USA som öppnade sin ambassad den 18 maj.    Även om det rått ett ganska stort mått av pressfrihet i Ukraina finns det begränsningar. Ukrainska och utländska journalister gick ut med en skrivelse bara några dagar efter krigsutbrottet riktad till president Volodymyr Zelenskyj där man protesterade mot hur ukrainska polisen och militären hindrat dem från att utföra sitt arbete, ibland med bryska metoder. Ofta skyllde myndigheterna på att man inte ville avslöja militära hemligheter som skulle kunna hjälpa de ryska trupperna. Det innebar att man inte fick fotografera soldater, militära fordon, vägspärrar, broar etc. 

Asami Terajima är ursprungligen från Japan. Hon var en journalisterna som sparkades på tidningen Kyiv Post i november förra åre Foto: Urban Hamid

Asami Terajima, lyfter fram en annan form av utmaning mot journalistiken. I november förra året sparkades alla journalister på Kyiv Post, den äldsta engelskspråkiga tidningen i Ukraina, för att de protesterat mot att tidningens ägare Adnan Kivan hade anställt en ny chefredaktör utan att personalen fick vara med och bestämma: 

– Vi krävde redaktionell frihet, vilket ägaren inte gav oss. Ägaren ville utse en ny chefredaktör. Vi motsatte oss att vi inte fick deltaga i processen, berättar Asami Terajima. 

Hon är ursprungligen från Japan, men har bott 12 år i Ukraina. Hon var en dem som avskedades på Kyiv Post och arbetar nu på Kyiv Independent, som startades av de sparkade journalisterna. 

Avskedandet var kulmen på en långvarig konflikt mellan journalisterna på tidningen och dess ägare Adnan Kivan. Den hade uppstått redan under förre presidenten Petro Porosjenkos tid, som förlorade i valet 2019 mot Volodymyr Zelenskyj. Adnan Kivan hade uppmanat sina anställda att tona ner kritiken mot den dåvarande presidenten Porosjenko. 

Många av gatorna i Odessa är avspärrade med taggtråd och stridsvagnshinder för den händelse att ryska trupper anfaller staden. Foto: Urban Hamid

Inför sommaren kan man se vissa positiva tecken på att situationen har förbättrats både i Kiev och Charkiv. I bägge städerna har ett visst mått av lugn och trygghet infunnit sig, vilket lett till att en del invånare återvänt. Men lugnet är inte konstant, den 26 maj utsattes Charkiv återigen för intensiv rysk beskjutning och minst nio civila dödades. 

Odessa utsätts för olika former av bombardemang, men har hittills klarat sig från att bli invaderat. Rysslands fokus har flyttats till Donbass-området där häftiga strider utkämpats under våren, vilket medför ett oerhört lidande för civilbefolkningen. Utsikterna till fred känns avlägsna och många experter befarar att kriget kan fortsätta i ytterligare åtskilliga månader.     Urban Hamid
[email protected]

Nio dödade journalister

Den 30 maj meddelades att den franske journalisten Frédéric Leclerc-Imhoff från BFM-TV hade dödats vid Sievjerodonetsk i östra Ukraina. En artillerigranat slog ned framför en bepansrad buss när han bevakade evakuering av civila. Enligt Committee to Protect Journalists hade därmed nio journalister dödats sedan 24 februari. 

Den 30 maj lämnade RSF, Reportrar utan gränser, in en femte anmälan om krigsbrott till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag. RSF anklagar de ”ryska beväpnade styrkorna för ett totalt krig mot nyheter och information”. 

Enligt organisationen har 48 journalister beskjutits av ryska soldater under kriget och vid minst 18 av tillfällena har journalisterna varit måltavlor för beskjutningen. RSF uppger att minst 13 journalister har kidnappats eller godtyckligt fängslats av ryssarna och att listor gjorts upp på journalister som ska gripas. 

Ukraina   Huvudstad: Kiev (Kyiv)

Politik: Självständigt 1991 i samband med Sovjetunionens upplösning. Sedan den proryske presidenten Viktor Janukovytj avsattes i februari 2014 har Krimhalvön annekterats av Ryssland och ryskstödda separatister utropat folkrepubliker i Donetsk och Luhansk. Den 24 februari 2022 inledde Ryssland ”en militär specialoperation” mot Ukraina. Den 24 maj hade 6,6 miljoner flytt ut ur Ukraina medan 2,1 miljoner har återvänt. Omkring 8 miljoner beräknas vara på flykt inom Ukraina.

Yta: 603 628 km2   (Sverige 449 964 km2)   Befolkning: 41,2 miljoner. 

Cherson

Cherson intogs den 2 mars av ryska styrkor och hade då cirka 283 000 invånare. Den 7 juni meddelades att en folkomröstning om anslutning till Ryssland ska arrangeras. Den ryska rubeln har införts som valuta av ockupationsmakten och ryska pass delas ut till invånare.  

Mariupol

Hamnstad i södra Ukraina med över 400 000 invånare före kriget. Under 2014 utkämpades strider mellan separatisterna och ukrainska styrkor där Ukraina lyckades behålla kontrollen. Denna gång lyckades ryska styrkor efter flera månaders intensiva strider inta staden i maj. En stor del av stadens invånare hade då flytt och förstörelsen var mycket omfattande. Bombningarna av ett förlossnings- och barnsjukhus och en teater, liksom den långa belägringen av stålverket Azovstal, fick uppmärksamhet över hela världen. Den 7 juni varnades om risk för kolera i staden. 

Charkiv

Ukrainas näst största stad med nästan 1,5 miljoner invånare. Staden utsattes för omfattande rysk beskjutning i början av kriget. Många invånare flydde medan andra levde i stadens tunnelbana. Den 14 maj rapporterades att ryska styrkor trängts tillbaka från Charkiv Oblast.

Robert Capa /Magnum 

Magnum är en bildbyrå som startade 1947. Henri Cartier-Bresson och Robert Capa tillhörde grundarna. Robert Capas bilder av spanska inbördeskriget och andra världskriget blev legendariska. Han dog 1954 när han klev på en landmina i norra Vietnam vid bevakning av det franska fälttåget i Indokina. 

Majdan 

Självständighetstorget i Kiev var centrum för det som kallats Euromajdan mellan 21 november 2013 och 23 februari 2014. I protest mot att president Viktor Janukovytj inte ville sluta ett avtal med EU utan istället ville ha närmare kontakter med Ryssland utbröt stora protester och torget blev ett protestläger. Protesterna, som i början var fredliga, handlade också om korruption och maktmissbruk och slutade med att Janukovytj avsattes och flydde till Ryssland. 

Under protesterna dödades 108 demonstranter och 13 personer ur säkerhetsstyrkorna. Omkring 2 000 personer skadades och ett antal demonstranter rapporterades saknade. 

Detta blev upptakten till krisen 2014 då Krim annekterades av Ryssland och uppror utbröt i östra Ukraina.   

Butja 

En liten stad norr om Kiev. Ryska styrkor drog sig tillbaka i slutet av mars och efter det hittades ett stort antal döda civila i staden. Allt fler rapporter om summariska avrättningar, tortyr och våldtäkter kom och både ukrainska åklagare och utredare från ICC, internationella brottmålsdomstolen, har inlett undersökningar på plats. Ryssland har förnekat alla rapporter om övergrepp och hävdar att Ukraina har iscensatt dessa. 

Volodymyr Zelenskyj

Född 1978 i en judisk rysktalande familj i stålstaden Kryvyj Rih. Efter juridikstudier i Kiev blev han skådespelare och komiker. Han spelade huvudrollen som Ukrainas president i den populära  TV-serien Folkets tjänare som sändes 2015 till 2019. Zelenskyj meddelade överraskande att han skulle ställa upp i presidentvalet 2019 och vann den andra valomgången med 73 procent av rösterna mot den sittande presidenten Petro Porosjenko. 

Läs mer från Amnesty Press

Moldavien: Nästa krigsområde? (14 juli 2022)

Amnesty och kriget i Ukraina (25 juni 2022)

Ytterligare tre ryska mediekanaler blockeras inom EU (3 juni 2022)

Uppskruvad retorik mot hbtqi-rörelsen i Ryssland (24 maj 2022)

Transpersoner i Ukraina hårt drabbade av den ryska invasionen (29 april 2022)

Ryska journalister efter krigsutbrottet – tystade eller i exil (27 april 2022)

Romer på flykt från Ukraina togs emot i Göteborg (26 april 2022)

Ukrainas hbtqi-rörelse om kriget: ”En kamp om hbtqi-rättigheter” (3 april 2022)

”Inget land i världen kan påverka vår dröm om ett fritt Ukraina” – Sergels torg fylldes till stöd för Ukraina (27 mars 2022)

Nu har över tre miljoner flytt från Ukraina – stor oro bland flyktingar i Slovakien (17 mars 2022)

Ukrainakriget: Rysslands roll inom FN ifrågasätts (7 mars 2022)

Tempo: 74 minuter av rå känslostorm i krigets Ukraina (12 mars 2021)