Barnen i fokus under våldsutsatta kvinnors dag

reportage | 2011-11-30

Att vägra vara offer. Att med ilska som vapen slåss för rätten att inte belastas av skam. Skam över en våldtäkt som en man tog sig rätten till. På scenen engagerar skådespelarna Maja Björkquist och Pascal Crépault Wibe med känslor som skrikande tar över rummet och mordet på en vattenmelon fångar uppmärksamhet.

Det är här som FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor blir som mest intensiv under Amnesty Press bevakning av den 25 november. Vi befinner oss i en nedsläckt och knäpptyst konsertsal i Stockholm under en fullmatad dag anordnad av Svalorna Latinamerika, Anna Lindhs minnesfond och UN Women Sverige. På programmet står bland annat föreställningen Lucretia, inspirerad av Shakespeares Lucretias våldtäkt, som framförs av teatergruppen Konfront.

_Pascal Crépault Wibe och Maja Björkquist i föreställningen _Lucretia.

Eftermiddagen har invigits dessförinnan med talespersoner från de tre arrangörsorganisationerna. Mona Sahlin, ordförande för Anna Lindhs minnesfond, påpekade att hon tyckte det var viktigt att vara på plats under dagen då Anna blev ett offer för en mans hat mot just henne. Mona Sahlin frågade sig om denna dag för avskaffande av våld mot kvinnor faktiskt behövs?
- Dagen behövs! Alla andra dagar består nämligen av mäns våld mot kvinnor. På denna dag behöver de utsatta kvinnorna uppmärksammas, svarar Mona Sahlin på sin egen fråga.

Genom att personifiera kvinnorna som dagen tillägnas visade hon upp deras vardag. Hon talade om kvinnorna som väljer att använda en längre kjol. Kvinnorna som sminkar över sina blåmärken. Kvinnorna som ber om ursäkt då maten inte står på bordet. Kvinnorna som drabbas av våld i krig och konflikter och av illegala aborter.
- Tänk er ett fullsatt jumbojetplan som störtar varje dag, året runt och alla ombord omkommer. Så många faller offer för illegala aborter. Ett problem som alla vet om men som ingen gör något åt, säger Mona Sahlin.

Maj-Britt Theorin från UN Women talade därefter om att prata klarspråk om vad situationen gäller.
- Det är ett krig mot kvinnor som pågår i världen, oftast inom nära relationer, säger hon.
Det pågår alltså ett krig mot kvinnor, kvinnor som i många fall har barn. De drabbade barnen är ett återkommande ämne under dagen från flera olika håll. Barn som måste nämnas och barn som inte kan glömmas bort.
- Mäns våld mot kvinnor drabbar barn som bevittnar våldet eller själva blir utsatta. Det finns 200 000 barn i Sverige idag som är med om att pappa slår mamma. Det är inte bara våldet i sig som ger effekter utan det ger även psykiska men för alla inblandade, säger Maj-Britt Theorin.

Mona Sahlin förtydligar att den 25 november är en viktig dag.

Tidigare under dagen firade SKR, Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, sitt 15-års jubileum och i samband med det manifesterade de även mot våld mot kvinnor i Alla kvinnors hus kyrka i Stockholm. 15-års jubileumet firades med lunchmingel och tal av allt från representanter från dess medlemsorganisationer till statsminister Fredrik Reinfeldt. Även förbundsordförande i SKR, Carina Ohlsson, la fokus på barnen i sitt tal.
- Våra kvinno- och tjejjourer erbjuder kvinnor skydd och stöd. Men vi skulle lika gärna kunna kalla det för barnjourer, då det bor i stort sett lika många barn som kvinnor på våra boenden. Även barnen behöver mycket stöd och hjälp, säger Carina Ohlsson.

Hon nämner SKR:s vision - Ett jämställt samhälle fritt från våld. En vision hon vill att alla åhörare i rummet ska vara med och kämpa för. Carina Ohlsson ber publiken om ett rungande ja på hennes fråga:
-Tänker ni delta i detta samhälle fritt från våld?
Hon får det rungande ja hon efterfrågat men passar även på att förmana publiken om att det inte räcker att svara ja här och nu, utan svaret ska även gälla när publiken gått utanför kyrkdörren efter firandets slut.

SKR har sedan starten för 15 år sedan utvecklats från 16 medlemsorganisationer till att numera bestå av ett hundratal. Systerjouren Somaya, 1 000 möjligheter och Alla kvinnors hus är tre av dessa medlemsorganisationer som alla håller tal om sina verksamheter under firandet. Susanne Namaani är verksamhetsledare på Somaya. Hon fångar genast åhörarna när hon frågar:
- Vad tänker ni när ni ser mig? Inte är det mina nya skor. Har jag samma rättigheter som vilken annan kvinna som helst? frågar Susanne Namaani.
Anledningen till ifrågasättandet av fördomar är den rosa huvudduken hon bär. Rätten till att behandlas lika och att få stöd oavsett religion är nämligen anledningen till att Systerjouren Somaya bildades 1998. Susanne Namaani berättar att en muslimsk kvinna som själv utsattes för våld i en nära relation bemöttes med fördomar från en kvinnojour om att våldet berodde på den kultur hon kom ifrån. Kvinnojouren Somaya bildades och riktade sig först enbart till muslimska kvinnor men är nu öppen för kvinnor oavsett religion, etnicitet eller bakgrund.
- Vi pratar 30 språk i jouren och tar emot 4 000 samtal varje år från människor som är utsatta för våld eller känner någon som är drabbad, säger Susanne Namaani.

Vad hon vill framhålla under talet är att Somaya ser gärna sin organisation som en viktig kunskapskälla.
- Vi har kunskapen om just den här målgruppen. Vi har deras berättelser hos oss. Vi vet att hedersvåld är könlöst och oberoende av religion, geografi och ålder, säger Susanne Namaani.
Hon avslutar sitt tal med att ge en jubileumspresent till SKR.
- Presenten innehåller metall så när jag insåg att statsministern skulle komma hit tänkte jag att det kanske finns metalldetektorer. Då finns det ju två anledningar för mig att fastna, säger hon med ett leende och hintar en än gång om sin rosa slöja och fördomarna den sätter fokus på.

I en chockrosa presentförpackning döljer sig en kraftig lång kedja.
- Som ni ser har denna kedja två nycklar. En av dem är till SKR och jag föreslår att den andra nyckeln ges till regeringen. Det är så finurligt att det finns även koder till det här låset, så om någon av er skulle tappa bort er nyckeln, så har vi koderna, avslutar Susanne Namaani och syftar på den kunskapsbank Somaya gärna vill vara medan hon överlämnar sin present till SKR:s förbundsordförande Carina Ohlsson.

Susanne Namaani med Somayas present till SKR brevid Zandra Lundgren från 1000 möjligheter.

15-års jubileumets huvudattraktion, Fredrik Reinfeldt, tar därefter plats på scenen. Han gör just nu en turné för att lära sig mer om kvinnofridsarbete i Sverige. Lärdomar av detta ska resultera i ett särskilt jultal framöver. Han nämner siffran 27 000. Siffran står för de fall av våld mot kvinnor som anmäldes 2010. Kvinnorna som inte syns bakom 27 000 är det stora mörkertal som inte anmäler. Statsministerns kvinnofridsturné är inte över än men en av hans slutsatser hittills är att denna sorts våld är mer utbrett **än vad man kan tro.
- Ju mer jag lär mig om våld i nära relationer står det klart att våldet är mer genomgripande och omfattande än de flesta har klart för sig. Det pratas för lite om vilken enorm frihetskränkning det innebär för människor. Vi lever i ett samhälle där de flesta förutsätter frihet men sida vid sida lever människor som är instängda, säger Fredrik Reinfeldt.

Som ytterligare slutsats nämner även Fredrik Reinfeldt att de stora förlorarna är barnen. Han menar att de kan traumatiseras på ett sätt som de kan bära med sig hela livet.
- Det är väldigt viktigt att barnen får stöd och hjälp för att förhålla sig till detta och för att kunna bryta mönster, säger Fredrik Reinfeldt.
Carina Ohlsson tackar Fredrik Reinfeldt och ger honom en gåva som tack. Två stycken muggar med SKR:s vision Ett jämställt samhälle fritt från våld tryckt i korsstygnsformade bokstäver.
- Vi tycker att även finansministern kan få en av muggarna. Hälsa Anders Borg att våldet mot kvinnor är en fråga som måste tas upp även i budgeten, säger Carina Ohlsson.
Givetvis får även statsministern nyckeln till låset till den kunskapskälla som Susanne Namaani tidigare kuppat in som present på scenen.

Carina Ohlsson överlämnar nyckel och muggar till Fredrik Reinfeldt.

Tillbaka till de vitklädda skådespelarna i pjäsen Lucretia. Läppstift smetas ut, korsetten dras åt, knivar läggs fram och stenars högljudda smällar mot golvet tar publiken med överraskning. Med de två skådespelarnas tolkning av våldtäktens makt går det inte att titta bort och det går inte att blunda för den verklighet som åtskilliga insatta talare har uppmärksammat under de våldsutsatta kvinnornas dag.

Text: Josefine Nilsman
Bild: Vera Häggblom

Läs mer:

Women's fight for justice continues Amnesty krönika om arbetet mot våld mot kvinnor, 25 november 2011

reportage | 2011-11-30