UD ger ljusare bild än Amnesty

Reportage | 2003-04-04
Även publicerad i AmnestyPress #2/2003

Förut var de hemliga. Nu har UD för första gången offentliggjort ambassadernas rapporter om de mänskliga rättigheterna i världens länder genom att lägga ut dem på nätet. Frågan är hur kritiska de egentligen är.
Amnesty Press har granskat några av dem.

På vissa ambassader har man befarat att värdländerna ska reagera negativt på rapporterna. Hittills har reaktionerna emellertid varit få, enligt Ulla Ström, UD:s ambassadör för mänskliga rättigheter. Men några länder har faktiskt hört av sig, berättar hon.

– Det är ganska självklart att ett land som blir våldsamt kritiserat och som läser det inte alltid tycker att det stämmer med verkligheten.
Det finns också diplomater som varnat för att rapporterna nu kommer att »tvättas« för att bli mindre kontroversiella innan de läggs ut.

– De har inte blivit tvättade. Men om det funnits svepande generaliseringar eller om presentationen varit överdriven så har man sett över språket, säger Ulla Ström.

De rapporter som Amnesty Press granskat gäller tre länder som det råder olika meningar om i asylärenden: Egypten, Iran och Ryssland. Regeringen har till exempel fått kritik – bland annat av Amnesty – för att man avvisade två terroristanklagade män till Egypten, där de riskerar att bli torterade.

UD:s rapport om Egypten konstaterar att det finns trovärdiga uppgifter om tortyr och övervåld på polisstationer, häkten och fängelser. Särskilt vanligt lär tortyr vara vid förhör med terroristmisstänkta. Under de senaste åren har emellertid myndigheterna ansträngt sig för att komma till rätta med problemen. Ambassaden hänvisar till förbud mot piskstraff och att polismän under de senaste två åren dömts till fängelse efter att ha använt tortyr som lett till dödsfall. Myndigheterna har också för första gången svarat på anklagelser om tortyr.

Under rubriken »straffrihet« – ett avsnitt på sammanlagt nio rader i den 15-sidiga rapporten – påpekas återigen att ett antal polismän dömts till fängelsestraff. Med en mening konstaterar UD att det »rapporteras kontinuerligt fall av överträdelser, där förövaren ej ställts till svars«.

Amnestys bild är något mörkare. Man påpekar till exempel i sin årsrapport att både offer och anhöriga blivit trakasserade av säkerhetstjänsten när de gjort anmälan om tortyr. Och när det gäller straffrihet så är det hundratals – om inte tusentals – klagomål om tortyr under de senaste två decennierna som inte utretts.

Madelaine Seidlitz, Amnestys flyktinghandläggare, tycker att ambassadrapporten är fullgott kritisk och poängterar att Amnesty och UD har olika roller. Hon är positivt överraskad och kommer att använda de tidigare hemliga rapporterna i sin egen argumentation.

– Det är helt obegripligt att UD vågar lägga ut rapporten om Egypten och samtidigt säga att det är etiskt att skicka två män tillbaka till fängelse i det landet, säger hon.

När det gäller Iran är situationen för homosexuella kontroversiell. UD:s rapport konstaterar förvisso att homosexuella handlingar mellan män straffas med döden, enligt lagen. Men bevis-kraven är höga och inom rättsväsendet finns en ökad tolerans för homosexualitet så länge den sker i enskildhet, påpekar man. Och man känner inte till några fall under senare år där någon dömts till spöstraff eller döden för homosexualitet.

I ett fall, förklarar rapporten, erkände en pojke sin homosexualitet men friades av domaren. Rapporten poängterar också att könsbyte är tillåtet i Iran. Kort sagt: den tonar ner riskerna för homosexuella.

Amnesty poängterar däremot, i ett brev till de svenska immigrationsmyndigheterna, att mörkertalet kan vara stort när det gäller de iranska myndigheternas trakasserier mot homosexuella. I två kända fall har homosexuella män avrättats, 1995 respektive 1997.

Bland andra RFSL har kritiserat en tidigare ambassadrapport från Iran, eftersom man anser att den gett en falsk bild av att det inte finns några hinder att leva som homosexuell där.

RFSL konstaterar för övrigt att de nu offentliga rapporterna ofta saknar uppgifter om situationen för homosexuella – i 41 rapporter av 181 tas över huvud taget inte situationen för homosexuella upp.

Den tredje rapport som Amnesty Press tittat närmare på gäller Ryssland. Ambassaden konstaterar i en mening att konflikten i Tjetjenien fått allvarliga följder för tjetjener också på andra håll i Ryssland. I avsnittet om diskriminering nämns att det finns fördomar mot personer från Kaukasus och att det finns otaliga och trovärdiga uppgifter om diskriminering från myndigheternas sida.

Amnestys bild av situationen är återigen mörkare. Medan UD skriver att systematisk diskriminering på grund av etnisk härkomst inte förekommer så hävdar Amnesty att polisen rutinmässigt trakasserar etniska minoriteter, vilket kan leda till att de frihetsberövas, torteras och behandlas illa.

Internflyktingar från Tjetjenien har i övriga Ryssland drabbats av systematiska identitetskontroller som resulterat i godtyckliga fängslanden, särskilt efter gisslandramat i Moskva. Tjetjenska flyktingar har också deporterats till krigszoner. Ryska myndigheter tvingar civila tjetjener tillbaka till de stridsområden de flytt från, medan »etniska ryssar« tillåts lämna Tjetjenien för att få skydd i övriga delar av Ryssland, enligt organisationen Human Rights Watch.

Organisationen pekar också på att ryska myndigheter behandlar personer med tjetjenskt ursprung kollektivt som kriminella och använder falska anklagelser för gripanden.

Polisen är ovillig att ta emot anmälningar om rasistiska angrepp och råder istället offren att rapportera det som »huliganism«. Statliga myndigheter tillåter, enligt Amnesty, att kommunala och regionala myndigheter diskriminerar de etniska minoriteterna.

Ulla Ström på UD medger att det kan finnas brister i rapporterna, vilket delvis kan bero på ambassadernas olika stora bevakningsområden. Ambassaden i Västafrika, till exempel, har tre personer som bevakar åtta länder. Om de tre rapporter som Amnesty Press granskat säger hon:

– Vi ska titta på det här. Om det är för rosigt skrivet om situationen för homosexuella i Iran och diskrimineringen av tjetjenerna i Ryssland.

Text: Petter Ljunggren

Rapporter från drygt hundra ambassader

Svenska UDs information om situationen för de mänskliga rättigheterna grundar sig på rapporter från drygt hundra ambassader och täcker FN:s cirka 190 medlemsstater. Källor är bland annat Amnesty,
Human Rights Watch och FN.
Dessutom bygger de på ambassadernas och UD:s egna kontakter med aktörer i de olika länderna.
De finns på: http://www.mansk
ligarattigheter.gov.se/extra/page/

Reportage | 2003-04-04
Även publicerad i AmnestyPress #2/2003