ÅRSMÖTE2018: Aktivismen, civilsamhället och politiken

Är aktivismen ett hot mot parlamentarismen? Och vilket ansvar har egentligen civilsamhället för utsatta områden? De var två frågor som kom upp under seminariet ”Aktivismens tid” den 5 maj. Panelen lyfte också vikten av att aktivister stärker varandra för att orka stå upp för mänskliga rättigheter.

Mina Dennert (journalist och grundare av #jagärhär), Bilan Osman (journalist) och Elin Sundin (ordförande för FATTA) och Ailin Moaf Mirlashari, aktivist och grundare av Streetgäris. Foto: Annie Beckman

– Jag hittar inspiration i internationella rörelser. Just nu pågår #whitewedneysday där kvinnor i Iran står upp för rätten till sin egen kropp och att ha på sig det man vill. Trots klimatet i Iran och att de riskerar de sina egna liv vågar de ställa sig där, säger Ailin Moaf Mirlashari, grundare av Streetgäris, en ideell förening med fokus på feministiska och antirasistiska frågor. Kampanjen hon talar om handlar om att medborgare publicerar bilder och videor på sig själva i vita kläder och vit slöja – eller inte slöja alls. Det är en protest mot lagen att täcka håret.

– Det sprids videos på nätet där också kvinnor som väljer att bära hijab gjorde samma handling av solidaritet. Det är vad solidaritet handlar om, att backa varandra oavsett vad man tror på, bara man tror på mänskligt värde och alla har rätt att välja hur de vill leva, Ailin Moaf Mirlashari.

Det är lördagseftermiddag och hon sitter i panelen på seminariet ”Aktivismens tid” på Amnestys årsmöte. Företrädare för fyra organisationer berättar om hur de arbetar med att engagera människor för mänskliga rättigheter – mot diskriminering, hat och förtryck. De pratar om vikten av att stärka varandra för att orka.

Mina Dennert är journalist och grundade 2016 föreningen #jagärhär, som jobbar för att stärka människor att våga stå upp mot hat på nätet. Hon minns högstadietiden i Kullavik utanför Göteborg. Organisationer som Bevara Sverige svenskt, BSS, och Vitt ariskt motstånd, VAM, var stora. Hennes kompisar och pojkvän påverkades av coola killar och började ta på sig bombarjackor och kludda hakkors. Killarna kunde lätt rekrytera en stor del av skolan. Mina Dennert såg hur lätt och snabbt folk blev radikaliserade.

– Ingen vuxen i min närhet reagerade, jag var helt utlämnad ensam i detta. När jag precis hade startat #jagärhär och var inne på rasistiska forum var det en stor upplevelse när någon stöttade mig. Det gör en enorm skillnad, säger hon.

Sjukdom hindrar den femte paneldeltagaren Robert Hannah, riksdagsledamot för Liberalerna, från att delta. Men han har skickat med en fråga: Det är många röster som inte hörs i debatten, särskilt från utsatta områden. Robert Hannah menar att vi inte kan vänta på att människor som bor där själva ska engagera sig, utan vill se att civilsamhället tar ansvar och startar verksamhet där. Elin Sundin, ordförande för organisationen Fatta som jobbar mot sexuellt våld och för samtycke, håller inte med.

– Civilsamhället kan aldrig ta ansvar för samhällsutvecklingen, ansvaret ligger på politiken. Om politiken vill att civilsamhället ska ta större ansvar måste civilsamhället få förutsättningar för det. Resurser och stöd från kommuner, landsting och stat, säger hon.

Elin Sundin har ordet under seminariet om Aktivismens tid vid Amnestys årsmöte i Göteborg. Foto: Annie Beckman

Bilan Osman är journalist och föreläsare för stiftelsen Expo, som arbetar för demokrati och mot rasism. Hon vänder sig emot att utgångspunkten att det skulle finnas vissa orter där människor inte är organiserade. Det finns en massa olika föreningar och lokala initiativ. – Frågan är snarare vilka resurser människor får och vilka lokaler som finns tillgängliga, säger hon.

De flesta politiska partier har allt svårare att värva medlemmar. Samtidigt skakar digitala upprop som #metoo om samhället och #jagärhär samlar 75 000 medlemmar på Facebook. En person i publiken påpekar att många sjunger aktivismens lov och samtidigt efterfrågar politikernas ansvar, hon undrar:

– Jag hör ofta folk säga att jag vill vara aktivist men inte med i politiken, är det ett hot mot demokratin i förlängningen? Om vi ger bort parlamentarismen till några få?

En skola i demokrati? Amnesty håller årsmöte på Folkets Hus i Göteborg. Foto: Annie Beckman

Mina Dennert från #jagärhär menar hon förstår att människor inte vill bli politiker i dagens diskussionsklimat, särskilt med tanke på näthatet. Samtidigt behöver det inte finnas en motsättning mellan aktivism och att engagera sig politiskt.

– Tvärtom, alla krafter behövs. Jag tycker inte att vi ska ställa grupper mot varandra, alla får uttrycka sitt engagemang på det sätt som man kan och vill.

Elin Sundin från Fatta har tidigare jobbat för Stockholms finansborgarråd. Hon menar att många partiaktiva lägger mycket tid på att skapa sig ett namn inom partiet, det gör att bara människor i en viss fas i livet har möjlighet att engagera sig.

– Jag tror att partierna behöver lära sig av aktivismen. Att våga ta ställning och göra andra aktiviteter än att ha nomineringsmöten, för det dränerar människor. Man diskuterar organisatoriska frågor i stället för att diskutera politik, det som folk blev medlemmar för. Med den här trenden riskerar vi att urholka det parlamentariska systemet, säger Elin Sundin.

Samtidigt, menar hon, är till exempel Amnestys årsmöte en demokratiskola. När Fatta driver frågan om en ny sexualbrottslagstiftning bedriver föreningen samtidigt folkbildning om hur lagar skapas.

– Civilsamhället kan vara en brygga till partierna, men då måste partierna vilja utvecklas och inte stagnera, säger Elin Sundin.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Amnesty Press på årsmötet 2018

ÅRSMÖTE2018: Olivia Bergdahl inledde Amnestys årsmöte (5 maj 2018)

ÅRSMÖTE2018: Skapandet av ”Vi och Dom” (5 maj 2018)

ÅRSMÖTE2018: Den svåra situationen för utsatta EU-medborgare (5 maj)

ÅRSMÖTE2018: Amanda Jackson har ordet (6 maj 2018)