Kosovo: Rättegångar i Haag

I Haag pågår nu rättegångar mot medlemmar i ŲCK, Kosovas befrielsearmé. I april väntas rättegången inledas mot Kosovos tidigare president Hashim Thaçi.

artiklar | 2023-03-19
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2023

I april ska rättegången mot Hashim Thaçi inledas. Den 5 november 2020 meddelade han sin avgång som Kosovos president när åtalet hade tillkännagivits. Foto: Presidency of Kosovo/Wikimedia

Specialdomstolen för Kosovo, som har sitt säte i nederländska Haag, avkunnade den 16 december 2022 sin första dom. Salih Mustafa, tidigare befäl för en enhet inom ŲCK, Kosovas befrielsearmé, dömdes till 26 års fängelse efter att ha fällts för tre fall av krigsförbrytelser i ett ŲCK- fängelse i byn Zllash/Zlas 1999. Domstolen fann att Salih Mustafa personligen hade deltagit i tortyr av två fångar och hans vägran att frige en fånge hade lett till den fångens död. Salih Mustafa förklarade sig oskyldig och förnekade att han överhuvudtaget hade befunnit sig på platsen.

De flesta av åklagarsidans vittnen framträdde anonymt av säkerhetsskäl, förklarade domaren Mappie Veldt-Foglia:

– De har vittnat trots fruktan då de i Kosovo kallas ”förrädare” och lever i konstant rädsla för att något ska hända dem eller deras familjer.

Specialdomstolen, Kosovo Specialist Chambers, inrättades 2016 och fick sitt säte i Haag då Kosovo inte anses kunna genomföra rättegångar och ge vittnesskydd. EU är huvudfinansiär av domstolen som enbart har internationella domare. I Kosovo anser många att domstolen är partisk, riktad mot kosovoalbanerna.

Den 21 februari inleddes ytterligare en rättegång i Haag. Pjetër Shala, som greps i Belgien 2021, är åtalad för godtyckliga fängslanden, grym behandling, tortyr och mord på fångar som ŲCK ska ha begått i maj-juni 1999 i en metallfabrik i Kukёs i Albanien. Pjetër Shala nekade till alla anklagelser och försvaret hävdade att hela åtalet bygger på hörsägen.

I april ska rättegången mot Kosovos tidigare president Hashim Thaçi och tre andra högt uppsatta politiker inledas. De fyra anklagas för att under perioden mars 1998 till september 1999 ha gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. I åtalet hävdas att de fyra var ansvariga för misshandel, fängslanden och nästan 100 mord. Offren var serber, romer och albaner, som antingen samarbetade med det serbiska styret eller tillhörde politiska grupper utanför ŲCK, som Ibrahim Rugovas parti LDK. De åtalade förnekar brott.

Kosovo var en del av Serbien men ŲCK inledde 1997 ett väpnat uppror och 1999 ingrep Nato med ett flygkrig mot Serbien-Montenegro. FN övertog styret sommaren 1999 och den Natoledda Kfor-styrkan skickades till Kosovo. År 2008 utropade Kosovo självständighet vilket omkring 100 länder har erkänt, dock inte Serbien.

I december 2022 var situationen vid gränsen mellan Kosovo och Serbien spänd efter oenighet om registreringsskyltarna på bilar. Barrikader byggdes och skottlossning förekom. Kfor vägrade gå med på Serbiens krav att få skicka in serbisk militär och polis i Kosovo. I Belgrad försökte högerextremister den 15 februari storma presidentresidenset i protest mot serbiska samtal med Kosovo.

Ulf B Andersson

Fakta/Kosovo

Huvudstad: Pristina
Politik: Kosovo blev år 1974 en autonom provins i den federala republiken Jugoslavien. UÇK, Kosovas befrielsearmé, inledde 1997-1998 ett uppror och våren 1999 genomförde Nato ett flygkrig och på sommaren 1999 övertog FN-administrationen UNMIK styret.
År 2008 utropades självständighet vilket Serbien vägrar godkänna. Kosovo erkänns för närvarande av 103 länder men är inte medlem av FN eller EU. Tidigare gerillaledaren Hashim Thaçi valdes 2016 till president.

Yta: 10 887 km2 ( Sverige: 449 964 km2 )
Befolkning: 1,8 miljoner.

Bakgrund/Kosovokriget

Från år 1455 till 1912 var Kosovo en del av det Osmanska riket. I Balkankriget 1912 lyckades serbiska. montenegrinska, bulgariska och grekiska styrkor driva ut Osmanska riket från större delen av Europa. Efter första världskriget blev Kosovo en del av den nya staten Jugoslavien. Kosovo sågs av serberna som den serbiska nationens vagga och slaget vid Trastfältet 1389 är en del i serbisk historiemytologi.

Slobodan Milošević håller tal på 600-årsdagen av slaget vid Trastfältet i Kosovo. Foto: Wikimedia

I Jugoslavien växte motsättningarna mellan albaner och serber i Kosovo. Efter att Jugoslavien 1941 drogs in i kriget delades Kosovo mellan det Italienockuperade Albanien, Bulgarien (allierat med Nazityskland och Italien) och de tyska ockupanterna.

Efter andra världskriget hade Titos kommunistiska partisanrörelse tagit makten. I Kosovo bestod motsättningarna mellan albaner och serber. År 1974 beslöts att Kosovo och Vojvodina skulle få autonom status inom Serbien, en av de sex delrepublikerna i Jugoslavien.

Många albaner såg sig som andra klassens medborgare och kraven på att Kosovo skulle få status som delrepublik växte och 1981 utbröt oroligheter i huvudstaden Pristina och Mitrovica och minst elva personer dödades. 30 000 jugoslaviska armésoldater skickades till Kosovo. Nu följde en period av utrensningar, också inom kommunistpartiet, och rättegångar mot personer som anklagades för albansk nationalism.

Adem Jashari, var en av grundarna av UÇK. Han dödades tillsammans med 58 medlemmar av sin familj vid ett serbiskt anfall vintern 1998. Han ses idag som hjälte i Kosovo. Foto: GentiBehramaj/ Wikimedia

I slutet av 1988 avsattes den lokale kommunistledaren, Azem Vlasi, och den serbiske presidenten Slobodan Milošević utsåg nya ledare och upphävde Kosovos autonomi. Protester bland albanerna ökade i styrka och generalstrejk proklamerades där arbetarna vid gruvkomplexet Trepça i Mitrovica spelade en viktig roll när de 20 februari 1989 inledde en hungerstrejk. De serbiska myndigheterna utfärdade den 27 februari undantagstillstånd.

Den 28 juni 1989 firades 600-årsdagen av slaget vid Trastfältet och hundratusentals serbiska nationalister samlades när Slobodan Milošević höll ett tal som innehöll hot om framtiden.

Många albaner i Kosovo byggde i början av 1990-talet med fredliga medel upp ett parallellsamhälle. År 1990 hade republiken Kosova utropats, endast erkänd av Albanien, och Ibrahim Rugova valdes som president i icke-officiella val. Rugovas parti LDK dominerade helt i politiken i Kosovo under dessa år.

Medan krigen i Kroatien och Bosnien-Hercegovina behandlades vid fredssamtalen i Dayton hösten 1995 diskuterades inte Kosovo. En del albaner var missnöjda med Rugova och LDK och under 1997 började UÇK, Kosovas befrielsearmé, intensifiera aktioner riktade mot serbiska mål. UÇK hade starkt stöd i diasporan och fick också allt mer stöd i Kosovo.

Rörelsen hade sitt ursprung i små marxist-leninistiska grupper i exil, som såg Enver Hoxhas Albanien som ett föredöme, men hade i början av 1998 fått en bas på landsbygden i Kosovo.

OSSE-observatörer anländer till Pristina 18 oktober 1998. Foto: OSSE

UÇK-gerillans uppror växte under 1998 och serbisk polis och jugoslaviska armén använde brutala metoder för att slå ner upproret och tiotusentals personer flydde.

15 oktober 1998 proklamerades vapenvila och 2 000 obeväpnade observatörer från OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, skickades till Kosovo.

Vintern 1999 inbjöd Nato till möte i Rambouillet i Frankrike för att hitta en fredlig lösning. Den serbiska sidan vägrade att godta Rambouillet-avtalet som skulle sätta Kosovo under Nato-styre och militäralliansen skulle också få tillträde till jugoslaviskt territorium (Jugoslavien bestod då av Serbien och Montenegro). Kosovo skulle dock förbli en autonom provins inom Serbien.

Sedan förhandlingarna brutit samman drog OSSE den 22 mars tillbaka sina observatörer. Den 24 mars 1999 inledde Nato 1999 ett flygkrig mot Jugoslavien (som då bestod av Serbien och Montenegro).

Flyktingar från Kosovo anländer till Makedonien 1999. Foto: UN Photo/R LeMoyne

På kort tid flydde eller fördrevs över 700 000 personer till Albanien och Makedonien medan cirka 250 000 personer beräknas ha varit internflyktingar inne i Kosovo. Det var ungefär hälften av invånarna i Kosovo.

Natos flyganfall drabbade också civila mål och i Serbiens huvudstad Belgrad bombades broar, liksom Kinas ambassad och TV-huset. Under 1998-1999 begicks en rad övergrepp och vid ett antal massakrer dödades många civila.

Nato har bombat en bro i Novi Sad i norra Serbien. Foto: Darko Dozet/Wikimedia

FN:s tribunal för det forna Jugoslavien, ICTY, har behandlat flera mål i Haag som rör Kosovo.

Flera serbiska politiker och militärer har dömts. I de mål som har rört ledare inom UÇK har rättegångarna slutat med friande domar.

I juni 1999 gav Serbiens president Slobodan Milošević upp och den Nato-ledda KFOR-styrkan ryckte in i Kosovo medan FN övertog det civila styret. En stor del av den serbiska och romska befolkningen i Kosovo flydde eller fördrevs.

Projektet ”Kosovo Memory Book” från Humanitarian Law Center, som är verksamma både i Serbien och Kosovo, redovisade den 10 december 2014 att 13 517 personer, både stridande och civila, dödades från januari 1998 till december 2000. Majoriteten av de döda, 10 415 personer, var albaner, medan 2 197 serber och 528 romer och andra icke-albaner dödades.

Ett forensiskt team från kanadensisk polis och marinsoldater från USA undersöker en misstänkt massgrav i Kosovo den 1 juli 1999. Foto: US DoD/Wikimedia

I mars 2019 beräknades 1 600 personer fortfarande vara försvunna sedan kriget.

Någon politisk lösning på Kosovofrågan uppnåddes inte efter 1999 och den 17 februari 2008 utropade Kosovo ensidigt självständighet. Förhållandet mellan Serbien och Kosovo har förblivit kyligt med uppblossande kriser och trots försök till förhandlingar har ingen lösning uppnåtts.

Ulf B Andersson

Nyval

Den 22 augusti upplöstes parlamentet och nyval utlystes senare till 6 oktober. Premiärminister Ramush Haradinaj avgick den 19 juli sedan han blivit inkallad till ”Kosovo Specialist Chambers”, KSC, i Haag i Nederländerna då han misstänks för krigsförbrytelser. KSC är en EU-finansierad specialdomstol som ska utreda brott i samband med Kosovokriget.

Ramush Haradinaj och två andra UÇK-ledare friades i november 2012 av FN:s krigsförbrytartribunal för ex-Jugoslavien, ICTY, från anklagelserna om mord och förföljelse riktad mot serber, romer, egyptier och albaner som arbetade för det serbiska styret i Kosovo.

Amnesty kritiserade domen.

Vid parlamentsvalet var det första gången efter kriget som partier som inte har sitt ursprung i UÇK vann. Vänsternationalistiska Vetëvendosje, som leds av den tidigare studentledaren Albin Kurti, blev största parti med 25 procent av rösterna. Kurti väntas bli ny premiärminister. Valets tvåa blev LDK som leds av Vjosa Osmani. Hon ser sig som arvtagare till LDK:s grundare Ibrahim Rugova. De bägge partierna har hårt kritiserat korruption i Kosovo och väntas bilda en koalition.

Ulf B Andersson

Läs mer om Kosovo från Amnesty Press

20 år efter Kosovokriget: Dags att bryta tystnaden om det sexuella våldet (28 oktober 2019)

Kosovo: Tjugo år av fred – men romska flyktingar väntar fortfarande på ersättning från FN (24 oktober 2019)

Serbien kräver att Kosovos förre premiärminister Haradinaj utlämnas från Frankrike (12 juli 2017)

Jugoslavientribunalen stänger nästa år – vilken roll har den spelat på Balkan? (1 maj 2016)

Två domar i Jugoslavientribunalen som blev historiska (21 mars 2016)

20 år efter Daytonfreden: ”Andra är skyldiga” (20 november 2015)

Det nya Kosovo: ”Cyber-munken” Sava Janjic är kvar i sitt kloster (19 augusti 2013)

Det nya Kosovo: Unga journalister vill ha en röst men sex är ett känsligt ämne (14 augusti 2013)

Det nya Kosovo: Kampen för rättvisa för våldtagna kvinnor (9 augusti 2013)

UÇK-ledare frikänd av EU-domstol i Pristina (2 maj 2012)