Uppskruvad retorik mot hbtqi-rörelsen i Ryssland

Medan kriget rasar i Ukraina ökar trycket mot den ryska queerrörelsen. Från Kreml framställs hbtqi-personer som en fiende på insidan. En del aktivister väljer nu att gå i exil. I norska Kirkenes är det tveksamt om norsk-ryska Barents Pride kan hållas som planerat i september

Natalia Soloviova är ordförande för Russian LGBT Network. Foto: Privat

Natalia Soloviova är ordförande för Russian LGBT Network och en av många aktivister som har tvingats gå i exil den här våren.

− Jag kunde inte göra mitt jobb längre. Som ordförande fick jag mycket hot och blev övertalad att flytta, säger hon över telefon.

I bakgrunden hörs sirener och bullrande trafik. Sedan mitten av mars leder hon Rysslands största hbtqi-organisation från en storstad i Centralasien.

− Våra högsta prioriteringar är att hålla våra aktivister säkra och våra aktiviteter igång, säger hon.

Russian LGBT Networks medlemsorganisationer har mötesplatser för hbtqi-personer i flera ryska städer och erbjuder även psykologiskt och juridiskt stöd.

Hbtqi-aktivister deltar i 1 maj-firandet i Sankt Petersburg 2017. Foto: Alexei Kouprianov/Wikimedia

Sedan invasionen av Ukraina den 24 februari har Kremls grepp om det ryska civilsamhället hårdnat, men enligt Natalia Soloviova kan Russian LGBT Networks gräsrotsverksamhet fortfarande hålla öppet ungefär som förut. Organisationens påverkansarbete har däremot drabbats hårt. Kreml har under våren stängt alla fria medier och blockerat Facebook och Twitter. Samtidigt har man infört lagar som begränsar yttrandefriheten. Den som kallar kriget i Ukraina för ett krig riskerar upp till 15 års fängelse. Allt detta sammantaget gjorde att Natalia Soloviova och Russian LGBT Network bedömde att mycket av deras påverkansarbete inte längre gick att bedriva inifrån Ryssland.

− Genom att lämna Ryssland kan jag jobba mer effektivt och fortsätta att sprida information via våra sociala medier-konton. Jag gör allt jag kan nu, härifrån, för att förändra situationen hemma så att jag kan komma tillbaka igen, säger hon.

Genusforskaren Emil Edenborg forskar om hbtqi-frågor i rysk politik, och ser att ryska hbtqi-aktivister är särskilt utsatta när repressionen i Ryssland nu ökar.

Emil Edenborg. Foto: UI

Från Kreml beskrivs invasionen av Ukraina inte bara som ett försvar av ryskt territorium, förklarar han.

− Bilden som ges är att det pågår en kamp mellan civilisationer, där väst angriper traditionella ryska värderingar.

Han berättar att det i Rysslands nationella säkerhetsstrategi, som presenterades i juli 2021, görs minst 20 referenser till ”traditionella värderingar”, på totalt 43 sidor.

− Att skydda kärnfamiljen och heteronormen ses som en del av det nationella säkerhetsarbetet, säger han och förklarar att man samtidigt framställer hbtqi-rörelsen som en fiende:

− Vi ser en allt mer uppskruvad retorik där hbtqi-rörelsen ses som ett hot mot den nationella säkerheten.

Det har blivit lite av ett fenomen i Ryssland att auktoriteter kallar Europa för ”gayropa” eller hänvisar till Euromaidan-demonstrationerna i Ukrainas huvudstad 2013-2014 som ”gayromaidan”.

Den här typen av retorik har även hörts upp i relation till kriget i Ukraina. I mitten av mars höll till exempel den rysk-ortodoxa kyrkans överhuvud, patriarken Kirill, en predikan där han skyllde kriget på vad han ser som västvärldens försök att tvinga fram hbtqi-rättigheter i andra delar av världen. Kriget handlar, som Kirill ser det, om att västvärlden inte kan acceptera att det inte hålls prideparader i Donbass.

Den rysk-ortodoxe patriarken Kirill vill inte ha Prideparader och kyrkan ger sitt stöd till Rysslands krig. Foto: Kremlin.ru/Wikimedia

Emil Edenborg ser att hbtqi-rörelsen i Ryssland har kämpat i bitande motvind under hela det senaste decenniet men i synnerhet under det senaste året. Numera klassas i princip alla hbtqi-organisationer i landet som ”utländska agenter” vilket gör det svårt att bedriva verksamhet. Russian LGBT Network klassades som utländsk agent i november 2021, några månader efter att president Vladimir Putin hade presenterat den nya nationella säkerhetsstrategin.

Bland aktivister och kulturarbetare råder just nu delade meningar om ifall det är rätt att lämna Ryssland i den nuvarande situationen eller om man hellre borde stanna kvar.

Journalisten och queeraktivisten Bella Rapoport ser en spricka mellan de som lämnar och de som stannar.

Själv tänker hon inte lämna hemstaden Sankt Petersburg utan tror att det är där hon gör störst nytta.

− Alla vill inte lämna och alla kan inte lämna, säger hon.

− Många av oss som är kvar känner ilska över att andra ger sig av. Det är deras beslut, men de ska åtminstone inte säga åt oss som är kvar hur vi ska göra. De ska inte kritisera oss för att vi inte använder vissa ord när det är vi och inte de som riskerar att hamna i fängelse, säger Bella Rapoport.

Bella Rapoport är kvar i Sankt Petersburg. Foto: Privat

Hennes bild är att det just nu framför allt är aktivister som protesterar mot kriget som drabbas av den ökade repressionen, och hon ser att många hbtqi-aktivister och även feministiska aktivister finns bland de som protesterar.

Bella Rapoport känner stor oro för hur det ska gå för de som har gripits, och nämner till exempel sin vän, konstnären Alexandra Skotjilenko. Hon greps 11 april efter en aktion där hon den 31 mars bytte ut prislapparna på varor i en mataffär i Sankt Petersburg mot information om kriget. Hon är nu häktad till 1 juni.

− Hon riskerar upp till tio års fängelse för det, säger Bella Rapoport.

Emil Edenborg håller just nu på med ett projekt där han intervjuar ryska hbtqi-aktivister och han ser att det finns ett benhårt motstånd mot kriget inom rörelsen. Han noterar också att ingen av dem som han har pratat med har uttryckt kritik mot västvärldens sanktioner mot Ryssland. Tvärtom har flera uttryckligen sagt att de stödjer straffåtgärderna, även om dessa ställer till problem för vissa organisationer.

− Många ryska hbtqi-organisationer är beroende av utländskt stöd eftersom de inte får något stöd från sitt eget land. De drabbas ekonomiskt av att överföringarna till Ryssland har stoppats, säger han.

Natalia Soloviova hör från gräsrötterna inom hennes organisation att det ökade trycket mot civilsamhället och hbtqi-rörelsen har gjort att ännu fler än vanligt söker sig till deras mötesplatser.

− Vi ser att vårt arbete behövs mer än någonsin, säger hon.

Konstnären Alexandra Skotjilenko är i häkte efter en protestaktion mot Rysslands krig. Foto: Instagram

Hon hoppas att hon snart ska kunna återvända till Ryssland men är beredd på att det kan dröja:

− Det är svårt att säga hur det kommer bli framöver. Kommer det bli bättre eller sämre? Vi vet inte, men oavsett hur läget ser ut kommer vi aldrig sluta med våra aktiviteter.

Charlie Olofsson
[email protected]

Läs också

Russian Federation: Artist faces up to 10 years for anti-war action: Aleksandra Skochilenko (blixtaktion från Amnesty International 27 april 2022)

Tveksamt om norsk-ryskt pridefirande blir av

Barents Pride samlar norska och ryska hbtqi-aktivister i gränsstaden Kirkenes, men på grund av kriget är det tveksamt om de ryska deltagarna kan komma till Norge i september.

Barents Pride i Kirkenes har varit ett samarbete mellan norska organisationer och en hbtqi-organisation i ryska Murmask. Foto: Barents Pride

I nordligaste Norge har hbtqi-rörelsen sedan sex år tillbaka ett nära samarbete med hbtqi-aktivister på den ryska sidan gränsen. Varje år i september hålls Barents Pride, med deltagare från de båda länderna.

− Syftet är att öka synligheten för hbtqi-rörelsen i vårt område, både på den norska och på den ryska sidan, säger Lars Kaupang.

Lars Kaupang är festivalgeneral för Arctic Pride som organiserar årliga Barents Pride. Foto: Privat

Han är festivalgeneral för Arctic Pride, som driver Barents Pride-projektet tillsammans med en hbtqi-organisation i Murmansk.

− Vi hör från vår partner att klimatet har blivit strängare och det visar hur viktigt det är att vi kan hjälpa till att skapa den här plattformen, säger han.

Bakom Barents Pride står hbtqi-organisationen FRI, Norska Helsingforskommittén, Queer World, Amnesty och den ryska organisationen Equals.

Tidigare år har uppåt 400 personer deltagit i festivalen, men de två senaste åren har arrangemanget varit mindre och delvis digitalt då gränsen varit stängd på grund av coronapandemin. Inför årets arrangemang såg man fram emot att kunna ses igen i Kirkenes, men med tanke på kriget i Ukraina är det osäkert om det går att ha en festival på plats.

− Som det är nu är gränsen stängd på grund av kriget. Vi grunnar på vad som är möjligt att genomföra, säger Lars Kaupang.

Trots den geografiska närheten till Murmansk verkar den enda möjligheten just nu vara att låta de ryska deltagarna flyga till Kirkenes via Istanbul.

− Det blir en jättelång resa. Det känns inte rimligt så då får det nog bli digitalt igen, säger Lars Kaupang.

Förhoppningarna var stora om att Barents Pride i september åter skulle bli en folkfest i Kirkenes när pandemin var över. Nu är gränsen mellan Norge och Ryssland stängd. Foto: Barents Pride

I beslutet kring om festivalen kan hållas fysiskt läggs också stor vikt vid säkerheten för de ryska deltagarna.

− Under de tidigare festivalerna har omkring 30-50 ryska aktivister varit med, och de måste kunna korsa gränsen på ett säkert sätt. Jag hoppas att vi ska kunna lösa det så att vi kan ses och ha en festival på plats med ryska deltagare, säger Lars Kaupang.

Charlie Olofsson
[email protected]

Läs också
Trots kyligt ryskt klimat – i Murmansk kämpar Maximum för hbtq-rättigheter (Amnesty Press 11 februari 2019)

Läs mer från Amnesty Press

Transpersoner i Ukraina hårt drabbade av den ryska invasionen (29 april 2022)

Ryska journalister efter krigsutbrottet – tystade eller i exil (27 april 2022)

Romer på flykt från Ukraina togs emot i Göteborg (26 april 2022)

Ukrainas hbtqi-rörelse om kriget: ”En kamp om hbtqi-rättigheter” (3 april 2022)

”Inget land i världen kan påverka vår dröm om ett fritt Ukraina” – Sergels torg fylldes till stöd för Ukraina (27 mars 2022)

Nu har över tre miljoner flytt från Ukraina – stor oro bland flyktingar i Slovakien (17 mars 2022)

Ukrainakriget: Rysslands roll inom FN ifrågasätts (7 mars 2022)

Tempo: 74 minuter av rå känslostorm i krigets Ukraina (12 mars 2021)