Fattigdomen kan halveras

Världen kan förbättras. Enligt FN:s nyutkomna rapport kan fattigdomen vara halverad till 2015. Situationen för de mest utsatta människorna i världen blir bättre för varje år, men utvecklingen går alldeles för långsamt. Trots upprepade löften har den rika världen inte gjort tillräckligt för att alla åtta utvecklingsmål som man kom överens om för sju år sedan kan nås av världens länder till 2015. Över 15 000 barn under fem år dör fortfarande varje dag på grund av undernäring.

FN:s millenniemål presenterades år 2000 då samtliga medlemsländer enades om åtta breda utvecklingsmål som ska uppnås till 2015. Bland annat återfinns krav på halverad fattigdom, en kraftig minskning av barnadödligheten, bättre jämställdhet mellan män och kvinnor samt ett samarbete mellan rika och fattiga länder där ansvaret för fattigdomsbekämpning också läggs på de industrialiserade länderna. Målen är utformade på ett sätt som gör det lätt att följa utvecklingen år för år. Lägesrapporten som släpptes i Sverige den 2 juli i samband med ett seminarium på SIDA i Stockholm är extra viktig eftersom den markerar halvtid och därmed är en bra indikator på huruvida målen kommer att uppnås med nuvarande utveckling.

Enligt FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon tyder dagens siffror på att förändring är möjlig och att stor framgång har nåtts inom många områden. Han menar dock att mycket mer måste göras för att utvecklingsmålen inte ska misslyckas och uppmanar därför politiska ledare att agera snabbt.

Om utvecklingstakten fortsätter som idag beräknas bara mål nummer ett, en halvering av fattigdomen, nås till 2015. Antalet människor som tvingas leva i fattigdom har sjunkit från 1,25 miljarder år 1990 (32 procent) till 980 miljoner år2004 (19 procent). Detta är självklart en stor framgång men bakom siffrorna finns en annan verklighet.

Den positiva trenden återfinns främst i de östra och sydöstra delarna av Asien där Kinas och Indiens ekonomiska tillväxt har förbättrat situationen för många. I andra delar av världen har utvecklingen varit mer blygsam och i Mellanöstern har fattigdomen till och med fördubblats sedan 1990. Den ekonomiska tillväxten som uppnåtts i utvecklingsländerna har inte heller varit jämnt fördelad vare sig inom eller emellan länderna. Övergripande statistik kan därför vara vilseledande. Många grupper står fortfarande helt utanför den positiva utvecklingen. De mest marginaliserade grupperna återfinns generellt i Afrika söder om Sahara där över 40 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och där spridningen av hiv orsakar stora problem. I årets rapport ser det dock lite ljusare ut även för detta område men förbättringstakten måste öka.

• Från FN:s perspektiv är det fortfarande möjligt att nå alla åtta utvecklingsmål, men hittills har det gått för långsamt. För att lyckas krävs mer av allt, menade Helena Ekinge från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, under seminariet.

Helena Ekinge, UNDP.

Skamfläcken i årets rapport är att över en halv miljon kvinnor dör varje år i samband med graviditet och barnafödsel. Många av dessa dödsfall kan förhindras genom ökade satsningar på mödravård, men för lite har gjorts.

• Vi vet vad som måste göras, det är inte särskilt komplicerat, sade Helena Ekinge.

Ett växande problem som uppmärksammas i millenniemål nummer sju är dagens klimatförändring och miljöförstöring. Detta har allvarliga konsekvenser för fattiga människor då brist på mat, brukbar mark och vatten hotar deras överlevnad. FN uppmanar därför till ökad hänsyn till miljön när utvecklingsstrategier utformas.

I rapporten betonas ansvaret som utvecklingsländernas regeringar själva har för att utforma strategier och skapa ledarskap som gynnar de fattiga i samhället. Social utveckling genom satsningar på hälsovård och utbildning pekas ut som lika viktigt som investeringar i infrastruktur och teknologi. För att detta ska fungera krävs ekonomisk assistans från världens rika länder.

Kritik riktas därför mot den rika världen som inte gjort tillräckligt för att förbättra situationen för de fattiga. Det är långt kvar innan det åttonde millenniemålet, som uppmanar till bättre samarbete mellan fattiga och rika länder genom bland annat skuldavskrivningar, högre bistånd och en rättvisare handelspolitik, är uppnått:

• Trots G8-ländernas löfte om att fördubbla biståndet till Afrika till 2010 har vi idag bara sett en ökning på 2 procent, menade Linda Nordin Thorslund, biträdande generalsekreterare i Svenska FN-förbundet. Endast Sverige och fyra andra länder har idag en biståndsnivå som motsvarar eller överstiger den överenskomna nivån på 0.7 procent.

Linda Nordin Thorslund anser att Sverige har en mycket bra biståndspolitik och att Sverige måste fortsätta påverka andra länder att genomföra de höjningar som man kommit överens om.

I FN-rapporten uppmanas världens rika länder att uppfylla de åtaganden som de bundit sig till. Ban Ki-moon uppmärksammar bristen på ekonomisk assistans och menar att det är omöjligt för många länder att uppnå millenniemålen utan ett ökat internationellt bistånd.

Linda Nordin Thorslund pekade även på en rad andra företeelser i den internationella politiken som försvårar ekonomisk tillväxt i utvecklingsvärlden:

• Handelshinder och subventioner är ett stort problem för fattiga länder. De förlorar dubbelt så mycket inkomster på grund av dessa hinder än vad de får tillbaka i bistånd. Reglerna som styr världshandeln måste därför förändras.

Linda Nordin Thorslund,
Svenska FN-förbundet.

De mest utsatta länderna som varken har fungerade institutioner eller naturtillgångar behöver extra hjälp för att få igång sin ekonomi. Linda Nordin Thorslund kallar denna hjälp för ”aid for trade”. Hon riktar även kritik mot EU:s jordbrukspolitik som skapar mycket problem för andra producenter. När subventionerade europeiska produkter säljs på den globala marknaden blir det svårt för lokala producenter att konkurrera vilket kan ha förödande konsekvenser för den inhemska ekonomin.

EU:s handelspolitik främjar export av råvaror genom tullfria handelsavtal medan förädlade varor utsätts för höga avgifter. Ett stort problem i många delar av den fattiga världen är just beroendet av export av vissa ”cash crops”, som till exempel kaffe och kakao, vars priser kan vara väldigt instabila. Regler som istället främjar inhemsk förädling skulle hjälpa den fattiga världen att industrialisera.

En förutsättning för att millenniemålen ska lyckas är enligt Thorslund att den rika världen tar sitt ansvar och gör vad den kan för att förbättra möjligheterna till ekonomisk tillväxt i den ”underutvecklade” världen.

Under seminariet presenterade Helena Ekinge även en undersökning om svenskarnas kunskap om FN:s millenniemål. Det framkommer tydligt att svenskarna har en pessimistisk syn på fattigdomsbekämpningen. 83 procent tror inte att det går att halvera fattigdomen till 2015, 63 procent tror att bara hälften av vuxna i utvecklingsländer kan läsa och skriva (rätt svar är 79 procent). Den negativa bilden fortsätter som en röd tråd genom hela undersökningen. Kanske har svenskarna inte insett att positiva förändringar faktiskt har skett i större delen av den fattiga världen. Bland annat börjar idag cirka 88 procent av barnen i utvecklingsländer i skolan, men majoriteten av de tillfrågade svenskarna tror att rätt svar är 1-30 procent.

Allt fler barn får börja i skolan.
Foto: Privat/Amnesty

• Medier och biståndsorganisationer bidrar till eländesbeskrivningar när vi pratar om de fattiga delarna av världen. Vi måste bli mer nyanserade, säger Jakob Simonsen, chef för UNDP:s nordiska kontor, i ett uttalande.

Många svenskar blir även förvånade när de läser att Sverige bara ligger tvåa på listan över länder med flest kvinnor i parlamenten. På första plats är Rwanda med 49 procent kvinnor i sitt parlament, medan Sverige har 47 procent.

FN betonar i sin rapport att alla utvecklingsmål fortfarande kan uppnås, därför måste arbetet för att förbättra situationen för de fattiga i världen fortsätta. Utvecklingen är idag för långsam men det betyder inte att målen kommer att misslyckas, bara att ansträngningarna från världens länder, fattiga som rika, måste öka. Kampen mot fattigdom bör inte heller separeras från den mer populära kampen för säkerhet då de två är beroende av varandra, menade Helena Ekinge:

• Det finns ingen säkerhet utan utveckling, ingen utveckling utan säkerhet och varken säkerhet eller utveckling utan mänskliga rättigheter.

Fakta millenniemålen:
Mål 1: Halvera fattigdom och hunger
Mål 2: Låt alla barn gå i grundskola
Mål 3: Öka jämställdheten mellan kvinnor och män
Mål 4: Minska barnadödligheten
Mål 5: Minska mödradödligheten
Mål 6: Hejda spridningen av HIV/AIDS, malaria och andra sjukdomar
Mål 7: Säkerställ en miljömässigt hållbar utveckling
Mål 8: Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling genom ökat bistånd, skuldavskrivningar och förbättrade handelsförhållande

Läs hela rapporten ”The Millennium Development Goals Report 2007” (PDF)

Text: Katarina Jansson
Bild: Emelie Ring