»Risken finns att misstag begås«

Reportage | 2003-02-07
Även publicerad i AmnestyPress #1/2003

I terrorbekämpningens spår har ibland kraven på skärpt lagstiftning krockat med kraven på en human asylpolitik.
Amnesty Press har träffat migrationsminister Jan O Karlsson för ett samtal om mänskliga rättigheter och asyl.

Är det rätt att skicka tillbaka terroristmisstänkta asylsökande till länder där de riskerar dödsstraff eller tortyr?

– Det är otänkbart. Vi kan naturligtvis inte skicka tillbaka någon utan att vi i så fall skaffar oss garantier som innebär att den individ som skickas tillbaka inte kommer att drabbas av dödsstraff eller tortyr.

Men sådana garantier kan aldrig bli juridiskt bindande.

– Det viktiga är inte om de är juridiskt bindande eller ej, utan om de fungerar. Terrorister har dock ställt oss inför ett särskilt dilemma mellan att skydda medborgare och mänskliga rättigheter, för om vi tar fel och utvisar en asylsökande som inte är terrorist kränker vi naturligtvis de mänskliga rättigheterna. Men det är inte lätt. I terroristbekämpningens spår kan följa oerhörda risker för mänskliga rättigheter.

För ungefär ett år sedan utvisade Sveriges regering två egyptiska asylsökande av säkerhetsskäl, trots att de riskerade att drabbas av tortyr i Egypten. Vad anser du om det?

– Det är ett tvättäkta exempel på ett sådant dilemma. Regeringen måste först och främst se till att den skyddar våra egna medborgare. Egypterna hade varit inblandade i utomordentligt allvarlig terroristverksamhet och om vi inte hade sänt dem till Egypten hade vi kunnat dra på oss terroristverksamhet i vårt land. Vår lösning var att skaffa oss garantier och inspektionsrätt.

I ett läge som detta kan alltså mänskliga rättigheter komma att kränkas.

– Det skulle inte vara någon konst att ha mitt jobb om det inte fanns risker för att misstag begås, att mänskliga rättigheter kränks. Det är inte ett val mellan att ingenting händer och att något händer utan det är ett val mellan två fruktansvärda alternativ.

Bör alla homosexuella asylsökande från länder där det är dödsstraff på att vara homosexuell få uppehållstillstånd i Sverige?

– Nej, alla homosexuella asylsökande från länder som förföljs på grund av sin sexuella läggning bör överallt tillförsäkras skydd och i Sverige får de det, men den avgörande förutsättningen är att de alltså är förföljda på grund av sin läggning.

Måste den asylsökande ha blivit personligen förföljd?

– Hela vår lagstiftning bygger på att man riskerar liv och hälsa på grund av skyddsskälet.

Och det kan man ju säga att man gör om man är homosexuell och flyr från ett land där det är dödsstraff på att vara det.

– Din beskrivning är sådan att det skulle kunna bli ett ja på frågan, men eftersom verkligheten nästan aldrig är så enkel är svaret lite mer komplicerat. Det har skett shariarättegångar i norra Nigeria som med ditt resonemang skulle innebära att alla kvinnor från Nigeria skulle kunna åka till Sverige och söka asyl imorgon, men så kan det ju inte vara. En person som är förföljd för sin sexuella läggning skall få skydd, men det måste fastställas att det är individen som är förföljd.

Vissa homosexuella asylsökande har fått uppehållstillstånd efter att deras fall debatterats i media. Vad tycker du om medias inflytande över vem som får uppehållstillstånd i Sverige?

– I media förs en debatt där det lite förenklat sägs att en asylsökande får stanna på grund av att media tar upp fallet. Jag tror att det kan finnas ett samband mellan att det uppstår en intensiv mediedebatt och att ett visst beslut fattas, men det kan bero på att media har rätt i just det fallet, vilket kan framkomma vid närmare prövning.

Men det är inte säkert att den närmare prövningen görs om inte media tar upp fallet.

– Det är alldeles riktigt. Media behövs för att uppmärksamma misstag och när de har gjort det har de ibland haft framgång, vilket är viktigt och leder till ökade krav på kvalitetssäkring i våra prövningar.

Sverige är med och arbetar fram andra gemensamma asyllagar på EU-nivå. EU-lagarna innehåller i regel ett sämre skydd för den asylsökande än de lagar som Sverige har. Bör Sverige vara med och legitimera ett dåligt asylskydd på europanivå?

– Sverige legitimerar ingenting, det är ingen som uppfattar det så. Tvärtom har Sverige spelat med sitt veto och när vi inte har använt vårt veto har det varit för att vi inte har satt något i fara. Inget land är ju tvunget att försämra sin politik, det förbihållet är tydligt och klart. Men ett viktigare skäl att inte använda vetot är att tio nya länder skall bli medlemmar i EU. De nuvarande EU-länder som saknar en (generös) asylpolitik säger att de inte har råd. Om det är Italiens argument så vet du vad Tjeckien och Polen kommer att säga. Nu måste de ansluta sig till färdiga lagar och det är ett starkt skäl till att inte fördröja processen genom att lägga in veto även om det är dåliga förslag som ligger på bordet.

Vad tycker du om begreppet »illegala immigranter« som används när man talar om ekonomiska flyktingar eller människor som saknar visum?

– Jag tycker inte om uttrycket. Begreppet illegala immigranter för tanken fel, här delar jag Amnestys uppfattning. Därför försöker jag komma bort ifrån uttrycket. Sedan finns det naturligtvis människor som låtsas att de har blivit utsatta, men det är ett annat problem.

Text:Maria Pettersson

Reportage | 2003-02-07
Även publicerad i AmnestyPress #1/2003