”Det kvinnorna går igenom är inget de förtjänar”

reportage | 2009-09-23

Joy Ezeilo__. Foto: Emma Lundström

Konferensrummet är fullsatt på Amnestys sekretariat i Stockholm när Joy Ezeilo, FN:s särskilda rapportör om trafficking, berättar om sitt arbete och om situationen i sitt hemland, Nigeria. Ett land där våldtäkt av kvinnor och flickor är ett stort samhällsproblem men sällan anmäls och upp till 60 procent av kvinnorna är könsstympade.

Rose-Marie Asker, Nigeria-samordnare inom svenska Amnesty, introducerar Joy Ezeilo med att hon bland annat är utnämnd till chief i det område där hon bor - därigenom har hon sprängt en viktig gräns när det gäller kvinnors inflytandet över makten. Hon är också advokat, ett yrke som alltfler kvinnor i Nigeria utbildar sig till. Av Rose-Marie Askers presentation framgår att Joy Ezeilo är en kvinna som gjort och gör ett omfattande och viktigt arbete för att påverka sin omgivning till att se kvinnor som människor med samma rättigheter som män.
– Kvinnor måste ges ekonomiskt, socialt och annat politiskt utrymme, tillåtas att ärva och att få större tillgång till produktionsmedlen. Nu finns det kvinnor i ledande positioner i Nigeria men vi har fortfarande inte samma villkor som männen, säger Joy Ezeilo.
– Kvinnor tvingas fortfarande in i äktenskap vid tidig ålder, det finns ingen lag som förbjuder det.

Som en följd av detta hamnar de ofta utanför skolsystemet, något som också försämrar deras möjligheter att ta makten över sina liv och få tillgång till kunskap om sina rättigheter.
Men Joy Ezeilo framhåller också att det finns organisationer som arbetar för att kvinnor ska få det bättre, få större tillgång till makt och politiska positioner:
– Nigerias kvinnor vilar inte, vi kämpar.

Rose-Marie Asker, Nigeria-samordnare inom Svenska Amnesty, är också chief i samma område som Joy Ezeilo. Foto: Emma Lundström

Efter nära 16 år av militärt styre fick Nigeria en civil regering 1999 och sedan dess kämpar landets ledning med att försöka institutionalisera demokrati, få bukt med den omfattande korruptionen och lösa de religiösa spänningar som kommer sig av att landet består av så många olika folkgrupper och religioner.
– Som en följd av kolonisationen är Nigeria ett land där ibland det enda som förenar människor är färgen på huden, påpekar Joy Ezeilo.

De rikedomar som kommer av att landet är världens sjätte eller sjunde största oljeproducent har bara kommit ett fåtal till del. Större delen av befolkningen lever på under en dollar per dag.
– Vi borde inte ha med fattigdom att göra, ändå har vi en väldigt stor fattigdom, säger Joy Ezeilo.

Makoko, ett stort slumområde i Lagos. Foto: Amnesty International

Läs- och skrivkunnigheten i landet är mycket låg och antalet hiv/aids-drabbade är högst i Afrika om man ser till hur många som är smittade, enligt en rapport från svenska Utrikesdepartementet från 2007. I tolv delstater i norra Nigeria, där muslimer är i majoritet, har sharialagar införts, något som inverkat på samhället i stort. Framförallt påverkas kvinnors situation allvarligt i de områdena.

Barn i ett Makokoslummen. Den omfattande fattigdomen gör att många människor inte får adekvat skolgång och analfabetismen är stor.
Foto: Amnesty International

Det är inte helt klart hur stor befolkning är eftersom inte alla blir räknade, men man beräknar att det år 2015 kommer att finnas omkring 175,7 miljoner invånare i landet. Som det ser ut nu är ungefär hälften av befolkningen kvinnor. Det är kvinnor som fortfarande utsetts för kränkningar av många olika slag: de gifts bort som barn, våldtas – inte bara av civila män utan även av polis och säkerhetsstyrkor - enligt UD:s rapport. Änkor utsätts för alla möjliga förnedrande ritualer som ska bevisa att de är oskyldiga till sin mans död. Kvinnor kan dömas för osedligt uppförande, osedlig klädsel eller till att stenas till döds för äktenskapsbrott. Dock har inga dödsdomar för äktenskapsbrott verkställts.

Det är ingen uppmuntrande bild av dagsläget.
– Vi har väldigt starka kvinnor i Nigeria, men det behöver inte innebära att vi gör framsteg, säger Joy Ezeilo
– I Nigeria kan en änka tvingas sitta på samma plats i månader i sträck för att visa att hon sörjer sin man, medan hon sitter där utsätts hon ofta för misshandel tills hon börjar gråta, så att det verkligen ska synas att hon sörjer, berättar hon.
– När en man dör anklagas änkan för att ha förorsakat hans död, fortsätter Joy Ezeilo och beskriver de reningsritualer som måste genomföras. Till exempel tvättas den dödes kropp och änkan måste dricka vattnet. Om hon påverkas av det så är det ett bevis på att hon är skyldig till sin mans död.
– Det är ett stigma om man vägrar att genomgå riterna, berättar Joy Ezeilo.

Kvinnorna kan också tvingas raka av sig allt hår på kroppen och måste klä sig i svart eller vitt i ett till två år. En annan kränkning av kvinnans fysiska och psykiska integritet är att hon ska ha sex med en annan man för att jaga bort den döde mannens ande. Det inte hennes eget val utan något som görs mot henne.
I tre delstater finns nu en lag som ska skydda änkorna.
– Det dessa kvinnor går igenom, det är inget de förtjänar, säger Joy Ezeilo med eftertryck.

Kvinna staplar ved i Ogoniland där oljeföroreningar förstör människornas försörjningsmöjligheter. Foto: Kadir van Lohuizen/NOOR

Trots att 2007 års val skedde på demokratiska villkor förekom politiska mord, trakasserier av oppositionella, och statens säkerhetstjänst slog hårt mot medierna. Demokratin är fortfarande skör i sin uppbyggnad, skriver i UD i sin rapport.
– Vi måste vara säkra på att vår röst kommer att räknas om vi röstar. Om man inte har makten att själva välja sin regering så har man inte mänskliga rättigheter. Men, det är mycket bättre nu än under militärregimen, säger Joy Ezeilo och fortsätter:
– Ett land som Nigeria kan inte avmilitariseras över en natt, människor avrättas fortfarande utan rättslig process och polisbrutaliteten fortsätter.

Valaffischer från 2007. Foto: Amnesty International

Eftersom milisgrupper används för att bekämpa brott förekommer mord och tortyr - trots att det är förbjudet i grundlagen - gärningar som aldrig bestraffas. Joy Ezeilo är kritisk:
– Minimumkravet är att du vill ha en regering som kan försvara dina rättigheter, som inte är korrupt.

I nästa månad ska Joy Ezeilo lämna in en rapport till FN:s generalförsamling om den globala situationen när det gäller trafficking av kvinnor och barn.
– Vi vet att trafficking är ett allvarligt, försåtligt och komplext brott. 2,4 miljoner människor utsätts för trafficking varje år och då är det bara de fall som upptäcks, säger Joy Ezeilo som menar att för att kunna bekämpa den här typen av brottslighet så måste det till stora resurser.
Joy Ezeilo pekar också på de problem som uppstår när en person som utsatts för trafficking ska återvända hem med det stigma som medföljer:
– Hur ska hon leva? Kommer hon att utsättas igen? Människor befinner sig i en enorm hopplöshet. Vi måste förstå offrens situation och förse dem med vad de behöver: skydd, mat, hjälp med språket. Det psykologiska traumat är så omfattande.

I Nigeria tillkommer problemet med att kvinnor är rädda för att bli utsatta för voodoo och därför ofta inte vågar vittna. Voodoo som fenomen är omfattande trots att det varit förbjudet enligt lag sedan 1940.
– Där folk verkligen tror på den här vidskepligheten är det väldigt svårt att få det ur dem, menar Joy Ezeilo.

Kvinnor som utsätts för voodoo kan söka skydd, på samma sätt som de som blivit utsatta för trafficking. Men Joy Ezeilo tycker att hon ser alldeles för få sådana möjligheter när hon reser omkring i världen.

Att från Europas håll sluta gränserna ännu mer än som redan är fallet, tror inte Joy Ezeilo är någon bra lösning när det handlar om trafficking. Trots alla problem med att ta sig in i Schengenländerna kommer alltfler flickor och kvinnor in och Joy Ezeilo ställer sig frågande inför hur det går till.
– Trafficking är en verksamhet och den verksamheten rör på sig. Ju svårare man gör det att ta sig över gränserna, desto farligare blir det för de utsatta människorna.

På frågan om vilka problem som är störst i Nigeria idag har Joy Ezeilo ett snabbt svar:
– Fattigdomen, korruptionen och situationen i Nigerdeltat.

Kvinnor från Oruma i delstaten Bayelse, samlar ved längst en oljeledning. Oljeindustrin i Nigerdeltat har tvingat människor in i djupare fattigdom.
Foto: Kadir van Lohuizen/NOOR

Att Sverige har avslutat sitt tidigare samarbete med Nigeria tycker Joy Ezeilo är olyckligt.
– Det är ett stort misstag att inte samarbeta med Nigeria. Landet har spelat en stor roll i att stabilisera området och har en central position i Afrika. Det är en inkörsport om man vill nå både de västra och södra delarna av kontinenten säger hon och uppmanar Sverige att återuppta sitt samarbete för att kunna påverka regionen i stort bland annat när det gäller demokratifrågor och frågor som rör mänskliga rättigheter.
– Lyckas man i Nigeria så lyckas man i halva Afrika, slår Joy Ezeilo fast.

Text: Emma Lundström

Läs mer:

Miljöförstöring har lett till en människorättstragedi i Nigerdeltat (Pressnotis från Amnesty, 30 juni 2009)

Stoppa det politiska våldet och MR-kränkningarna inför valet (Pressnotis från Amnesty, 21 februari 2007)

Polis och militär våldtar utan att staten ingriper (Pressnotis från Amnesty, 28 november 2006)

Oljeutvinningen skördar mänskliga offer (Pressnotis från Amnesty, 3 november 2005)

Amnesty Press tema: Nigeria (2003)

reportage | 2009-09-23