Fånge i sitt eget hem – elva år efter Kubas svarta vår

Hon vill hellre spärras in än att leva med ständiga trakasserier. Trots tal om politisk förändring anser Martha Beatriz Roque Cabello att det vore bättre att skickas tillbaka till fängelset än att leva med den belägring hon upplever av sitt eget hem. Den 18 mars 2003 inledde de kubanska myndigheterna ett massivt tillslag mot dissidenter. Martha Beatriz Roque Cabello var en av 75 personer som dömdes till långa fängelsestraff.

reportage | 2014-03-17
Av: Åsa Welander
Martha Beatriz Roque Cabello var en av de 75 dissidenterna som fängslades våren 2003.

Martha Beatriz Roque Cabello var en av de 75 dissidenterna som fängslades våren 2003. Foto: Cubanet

Majoriteten av de oppositionella och oberoende journalister som fängslades i Kuba våren 2003 lever idag i exil. Bara 13 av dem finns kvar i landet och alla har släppts i förtid från de fängelsestraff på i snitt drygt 19 år de dömdes till. Men anklagelserna mot dem kvarstår och enligt Martha Beatriz Roque Cabello ӓr priset de och andra dissidenter får betala fortfarande högt.
– Det senaste året har varit väldigt svårt med mycket förtryck och trakasserier. Det enda som intresserar regeringen är att det ska se ut som att Kuba förändras, säger hon.

Vi möts i lobbyn till ett stort hotell. Hon har förklarat att hon kommer att sitta i caféet till höger när jag kommer in; vill hellre träffas på en offentlig plats än hemma hos sig. Dels för att byggnaden där hon bor är så bevakad, dels för att hon inte har något att dölja.

– Just nu är det säkert 30 kameror och 40 personer som observerar oss och försöker lista ut vad vi pratar om. Jag vet inte hur det är med dig, men för mig spelar det ingen roll. Därför är det bättre att ses på en offentlig plats, säger hon.

Martha Beatriz Roque Cabello ӓr mer ӓn van vid att vara övervakad. I januari bad hon det kubanska rättsväsendet att återkalla den villkorliga frigivningen från hennes 20-åriga fängelsestraff, eftersom hon upplever sig så trakasserad av polis och grannar att hon säger att det vore bättre att sitta inspärrad.

– Det är omöjligt att leva som jag lever nu. Jag sitter i fängelse i mitt eget hem, sade hon då.

Elva år efter gripandena som startade den 18 mars 2003 protesterar Damerna i vitt fortfarande varje söndag genom att marschera längs femte avenyn klädda i vitt.

Elva år efter gripandena som startade den 18 mars 2003 protesterar Damerna i vitt fortfarande varje söndag genom att marschera längs femte avenyn klädda i vitt. Foto: Åsa Welander

Den kubanska regeringen ser oppositionella som kontrarevolutionärer som arbetar på uppdrag av USA. Nӓr de 75 dissidenterna fängslades 2003, under det som kallats Svarta våren i Kuba, var det till stor del det rättegångarna handlade om: vilka kontakter de haft med det amerikanska intressekontoret och hur mycket pengar de tagit emot fӧr artiklar som hade publicerats i USA. Amnesty International och många andra ansåg att dissidenterna var samvetsfångar.

Martha Beatriz Roque Cabello sjӓlv ӓr ekonom och har beskrivits som Kubas främsta kvinnliga dissident. Fӧrsta gången hon fӓngslades var 1997, efter att tillsammans med tre andra personer ha publicerat en text som manade till politiska och ekonomiska reformer.

Hon säger att trakasserierna intensifierades i november förra året och att det var då belägringen av hennes hem började, som både hindrar människor från att besöka henne och vissa dagar henne själv från att gå ut.

– Men vad ska vi gӧra? Det hӓr ӓr vår verklighet. Jag har tyvärr ingen annanstans att bo, sӓger hon.

Det gråa håret är uppsatt i en hästsvans. Hon dricker sitt kaffe med sӧtningstabletter, diabetesen är ett av flera hälsoproblem. När hon i juli 2004 släpptes i förtid från det 20-åriga fängelsestraffet var det bland annat på grund av en hjärtinfarkt.

Martha Beatriz Roque Cabello har tidigare sagt att hon inte vill bo någon annanstans ӓn i Kuba, eftersom det behӧvs krafter inne i landet som kӓmpar fӧr att mӓnniskor ska kunna leva, tӓnka och prata fritt. Men faktum ӓr att hon inte heller kan åka någon annanstans. De villkorligt frigivna omfattats inte av den drygt årsgamla lagändringen som har gjort det lättare för kubaner med ekonomiska möjligheter att lämna landet.

Ansӧkan hon lӓmnade in till domstolen i januari, om att tas tillbaka till fängelset, avslogs. Hon berӓttar att grannarna fortfarande tillåts blockera ingången till huset och att oppositionella inte får ha några möten hemma hos henne.

De 138 flaggstängerna på antiimperialistiska torget kom upp efter att det amerikanska intressekontoret bakom dem börjat skriva meddelanden till kubanerna på en ljustavla på femte våningen.

De 138 flaggstängerna på antiimperialistiska torget kom upp efter att det amerikanska intressekontoret bakom dem börjat skriva meddelanden till kubanerna på en ljustavla på femte våningen. Foto: Åsa Welander

Samtidigt kommer positiva rapporter från landet som nyligen firat den 55:e årsdagen av revolutionens seger över Batistaregimen 1959. Vissa yrkesgrupper har de senaste åren kunnat starta privat affӓrsverksamhet och många har talat om förändringen som gör det lättare att resa utomlands som ett stort framsteg.

– Visst, det har otvivelaktigen skett fӧrӓndringar, mӓnniskor kan lӓmna landet och komma tillbaka och det ӓr alltid något. Men fӧr oppositionen har det senaste året inneburit mycket repression, sӓger Martha Beatriz Roque Cabello.

Hon berӓttar att polisens senaste tilltag ӓr att gripa dem, kӧra ivӓg långt bort och slӓppa av dem utan att de vet var de befinner sig. Hon berӓttar också om en sittprotest utanfӧr en polisstation i november, då hon greps och fӧrdes bort av polisen.

– Jag ӓr nӓstan 70 år och nӓr vi kom till mitt hus, jag bor på ӧvervåningen, slӓpade de mig upp fӧr trappan. Varje trappsteg gav mig ett slag i huvudet och ett på kroppen – fӧr en civil protest! Vi bara satt dӓr utan att gӧra någonting.

Många turister kommer idag till Kuba för att uppleva atmosfären i det karibiska landet.

Många turister kommer idag till Kuba för att uppleva atmosfären i det karibiska landet. Foto: Åsa Welander

Sjӓlv tror hon att fӧrtrycket mot dissidenterna ӧkat fӧr att regeringen ӓr rӓdd. Hon sӓger att det i sin tur beror på att vanliga kubaner har trӧttnat. De har inga pengar. De orkar inte lӓngre.

– Fӧrӓndringarna som skett hjӓlper bara en liten grupp i samhӓllet, de som har pengar. Fӧr dem som inte har några pengar gӧr fӧrӓndringarna ingen skillnad. De sӓger till exempel att kubaner nu har rӓtt att besӧka hotell. Men vad ska de gӧra hӓr? En kaffe hӓr kostar 2.50 konvertibla pesos. Det ӓr inte vem som helst som kan betala det, påpekar hon.

Kaffet vi dricker kostar mycket riktigt 2.50, eller cirka 16 kronor. Det motsvarar nästan tre dagslöner fӧr till exempel en lӓrare här. Martha Beatriz Roque Cabello anser att de reformer som har genomfӧrts framfӧrallt fungerar som en dimridå fӧr omvӓrlden. Hon anser att de snarare ӓn att representera någon slags fӧrӓndringsvilja hos president Raúl Castro har tvingats fram och att han tillӓt visst privat fӧretagande fӧr att det inte fanns pengar att betala alla statliga lӧner och att varje lӓttnad egentligen bara ӓr ett sӓtt för att hålla sig kvar vid makten. Fӧr verklig fӧrӓndring tror hon att det krӓvs att fler sӓger ifrån. Utvecklingen ӓr ett spel med mӓnniskors rӓdsla och Martha Beatriz Roque Cabello tycker sig se hur allt fler slӓpper den:
– Regeringen ӓr vӓldigt rӓdd, fӧr folk har fӧrӓndrats. Tidigare sade mӓnniskor ingenting, de hӧll tyst. Men inte lӓngre.

Åsa Welander

Fotnot: Kuba har två parallella valutor, varav den konvertibla peson är knuten till USA-dollarn med kursen 1:1. De flesta kubaner, utan kontakt med turister eller utlandet, använder den vanliga peson vars värde är 1/25 av den konvertibla peson. Den genomsnittliga lönen uppges ligga på 466 vanliga peso i månaden, vilket motsvarar cirka 120 kronor.

Staten subventionerar en rad produkter som kubaner får tillgång till för kubanska pesos genom sina ransoneringsböcker. Sjukvård och utbildning erbjuds också kostnadsfritt till medborgarna i Kuba. Idag krävs dock konvertibla pesos för att kunna köpa många vanliga varor såsom elektronik, matolja och många kläder. Kubaner som får ekonomisk hjälp från släktingar utomlands eller jobbar med turister har därför lättare att få tillgång till många varor. Systemet med två valutor har skapat stort missnöje och i slutet av förra året meddelade myndigheterna att det ska avskaffas. Många kubaner rapporteras dock vara skeptiska till beskedet.

Läs mer om Kuba från Amnesty Press

Första oppositionelle bloggaren som fått lämna Kuba i Sverige: ”Internet är ett hot regimen tar på allvar” (Amnesty Press 18 mars 2013)

En svart låda i en lampa. Krönika av Diana Wallhager i Amnesty Press nr 1/2008

Kvinnor i vitt – de utmanar regimen på Kuba (reportage i Amnesty Press nr 3/2006)

Frihet eller förtryck? Två x Kuba (Amnesty Press 4 november 2003)

==
Från Amnesty International

Amnesty International om de senaste gripandena
Cuba steps up repression on the eve of the CELAC summit (27 januari )

Cuban activists talk about lack of basic freedoms, 10 years on from mass crackdown (18 mars 2013)

reportage | 2014-03-17
Av: Åsa Welander