Turkiet: Vad kan göras för att stoppa utvecklingen?

Under sommaren har Turkiet, enligt Amnesty International, nått ett nytt lågvattenmärke vad gäller mänskliga rättigheter. Gripanden på obefintliga grunder har nu också direkt drabbat Amnesty. Både Amnesty International Turkiets chef, Idil Eser, och Amnestys ordförande, Taner Kiliç, har gripits och anklagas för terrorbrott. Vid ett möte i Stockholm den 12 augusti diskuterades vad Sverige och EU kan göra när det gäller Turkiet.

reportage | 2017-08-17
Av: Lotta Zachrisson
Deltagare och arrangörer av Turkietmötet på Amnesty.

Deltagare och arrangörer av Turkietmötet på Amnesty. Foto: Lotta Zachrisson

Bland de många gripna finns också två svenska medborgare. Den 5 juli greps 10 människorättsförsvarare under en workshop i digital säkerhet och psykosocial hälsa utanför Istanbul. Den 18 juli häktades sex av dem, bland dem Amnesty Internationals chef i Turkiet, Idil Eser och den svenske IT-konsulten Ali Gharavi. Den svensk-turkiske journalisten Hamza Yalçin greps i Barcelona på turkisk begäran när han var på semester i början av augusti.

På grund av den oroande utvecklingen bjöd den nybildade Turkietgruppen inom svenska Amnesty in till möte lördag den 12 augusti för att diskutera vart Turkiet är på väg samt vad Sverige och EU kan göra. Mötet inleddes av Turkietgruppens styrelseledamot Stig Johnell (på svenska) och styrelseordförande Zarathustra Acat (på turkiska). Amnestys kampanjsamordnare Ylle Stigzelius Åkermo sammanfattade sedan vad man i dagsläget vet om gripandena av Amnestys ledning i Turkiet.

Brotten mot mänskliga rättigheter i Turkiet har fått extra mycket uppmärksamhet i västerländska medier det senaste året efter kuppförsöket i juli 2016, men de medverkande i lördagens seminarium är överens om att situationen i Turkiet har varit dyster under en mycket lång tid.

– Det har varit en mardröm för kurder, syrianer, vänsterfolk och alla andra i oppositionen sedan Turkiet bildades 1923, säger Keya Izol, ordförande i Kurdiska Riksförbundet.

Intresset var stort för Amnestys Turkietmöte den 12 augusti.

Intresset var stort för Amnestys Turkietmöte den 12 augusti. Foto: Lotta Zachrisson

Keya Izol går i sin presentation igenom hur situationen ser ut i flera kurdiska städer, som Cizre och Nusaybin, som drabbades av svår förstörelse vid striderna under vintern 2015-2016, och han berättar hur förtrycket av dess invånare har pågått under en lång tid.

– Till exempel så fick liket efter en dödad kvinna ligga kvar i hennes trädgård i två veckor. Hennes familj fick inte flytta henne. Regimen visar makt genom att förnedra folk. Men det är först nu när det har blivit en huvudvärk för västvärlden som vi har fått gehör för våra ansträngningar. Efter det här mötet måste vi fortsätta att arbeta tillsammans för att bekämpa den turkiska regimen på alla demokratiska sätt. Vi måste få våra regeringar och omvärlden att bryta tystnaden, säger Keya Izol.

Feyyaz Kerimo.

Feyyaz Kerimo. Foto: Lotta Zachrisson

Författaren och läraren Feyyaz Kerimo nämner det armeniska folkmordet år 1915 som startskottet på den utrensning som fortfarande pågår. Enligt honom följde sedan ett kulturellt ”folkmord” då alla språk utom turkiska förbjöds, böcker brändes, skolor stängdes och folk tvingades ändra sina namn.

Det sista steget är, enligt Feyyaz Kerimo, konfiskeringen av egendom, mark och kyrkor för att i framtiden kunna säga att det aldrig har funnits några assyrier eller andra folkgrupper i Turkiet. Han nämner att om mark eller egendom ansågs oanvänd eller obrukad så kunde den konfiskeras.
– Men om du mördar assyrier, fängslar dem och tvingar dem att fly från landet, så är det inte så konstigt att det inte finnas folk på plats att bruka marken, säger han.

Författaren Elisabeth Olin från svenska PEN har arbetat med stöd för yttrandefriheten i Turkiet sedan mitten på 1990-talet och hon bekräftar hur grym regimen var mot de som använde det kurdiska språket när det var förbjudet.
– Kurdisk litteratur fanns inte. Det kunde till och med leda till dödstraff att använda språket, berättar hon.

Elisabeth Olin.

Elisabeth Olin. Foto: Lotta Zachrisson

När Elisabeth Olin först anlände till staden Diyarbakır år 1996 hamnade hon mitt i ett skoningslöst krig mellan PKK och turkisk militär. PKK, Kurdistans arbetarparti, hade år 1984 inlett ett väpnat uppror.

– Det var stora förluster i människoliv på båda sidor och förödande för det kurdiska civilsamhället. Den den siffra jag fick höra var att 30 000 kurdiska byar hade jämnats med marken, säger Elisabeth Olin.

Hon berättar att många kände en viss optimism år 2002 när Recep Tayyip Erdoğans parti AKP vann en jordskredsseger:
– Till en början hoppades alla vi som engagerat oss i Turkiet att det äntligen var på rätt väg, och så såg det ut de första åren också.

Men i juni 2013, då en demonstration i Gezi-parken vid Taksimtorget i Istanbul möttes av en oerhört konfrontativ Erdoğan, förstod de att nu nalkades en hård tid igen. När Erdoğans före detta allierade, Fethullah Gülen, några månader senare anklagade presidenten för korruption blev brytningen mellan de två total. Gülen lever i USA sedan 1999 och är nu efterlyst i Turkiet för terrorism. Sedan dess riskerar påstådda Gülen-sympatisörer och andra oliktänkande att gripas och anklagas för terrorbrott.

– På 1990-talet hade jag aldrig kunnat tro att det skulle kunna bli värre, men det är det nu. Erdoğan har utvecklat en diktators alla egenskaper, säger Elisabeth Olin.

 Förstasidan på Cumhuriyet den 29 maj 2015. Här avslöjades hur den turkiska säkerhetstjänsten MIT levererade vapen till islamistiska rebeller i Syrien.

Förstasidan på Cumhuriyet den 29 maj 2015. Här avslöjades hur den turkiska säkerhetstjänsten MIT levererade vapen till islamistiska rebeller i Syrien. Foto: Cumhuriyet

Som exempel på hur det fria ordet hotas tar hon rättegången mot tidningen Cumhuriyet efter att de publicerat bilder på turkiska säkerhetstjänsten som smugglade vapen till kriget i Syrien.

– Chefredaktören, Can Dündar, anklagades för spioneri för att ha gjort sitt jobb. Han flydde till Berlin men han hustru är kvar i Istanbul eftersom de konfiskerat hennes pass, berättar Elisabeth Olin.

Även 19 andra journalister, tecknare och administratörer på tidningen ställdes nyligen inför rätta för terrorbrott. Åklagaren yrkade på långa fängelsestraff: 7 - 43 år.

Mot slutet av seminariet berättar tre riksdagsledamöter – Serkan Köse (S), Margareta Cederfelt (M) och Stefan Nilsson (MP) – vad som görs på riksdagsnivå för att förbättra situationen. De är alla tydliga med att på den här punkten råder inga meningsskiljaktigheter partierna emellan.

– Vi måste alla samarbeta för det är enda sättet att nå framgång, säger Margareta Cederfelt.

Själv har hon som valobservatör i Turkiet för OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) sett fusk förekomma rakt framför ögonen på henne.

Stefan Nilsson nämner några skrämmande siffror – bland annat att 50 000 personer sitter fängslade utan rättegång och att en femtedel av personer inom rättssystemet har fängslats eller sparkats.

– Turkiet har blivit världsledande i att fängsla journalister och är också det land som stänger ner eller censurerar flest Twitterkonton, berättar han.

Enligt alla tre riksdagsledamöterna så har frågan om Turkiet hög prioritet i riksdagen.

– Det finns en organisation som heter Mänskliga Rättigheter i Turkiet där sju partier av åtta ingår. De samarbetar med fackliga organisationer och journalister. Det finns också en svensk-kurdisk vänskapsgrupp, berättar Margareta Cederfelt.

Serkan Köse är ordförande i riksdagen människorättsgrupp som samarbetar med Amnesty.

– Vi träffas kontinuerligt och går igenom vad som händer i världen, men mycket fokus ligger nu på Turkiet. Vi skickar ett brev varje fredag till turkiska ambassaden. I samband med gripandet av Selahattin Demirtaş [en av det oppositionspartiet HDP's ledare] gick gruppen ut med ett uttalande där vi uttryckte att Turkiet nedmonterar demokratin, säger Serkan Köse.

Serkan Köse (S) och  Margareta Cederfelt (M).

Serkan Köse (S) och Margareta Cederfelt (M). Foto: Lotta Zachrisson

Han tycker dock att det finns hopp mitt i mörkret och hoppet står just till kurdvänliga HDP.

– Det finns folk som tror på förändring och som kämpar. I parlamentsvalet 2015 fick de över 10 procent vilket ansågs omöjligt. De lyckades mobilisera och väcka den frustration och vilja som finns.

Under själva seminariet har enigheten varit stor, men efteråt hettar det till lite när framför allt Serkan Köse ställs tills svars av flera deltagare om varför regeringen inte gjort mer i frågan.

– Jag vill ha ett konkret uttalande om de två svenskar som Erdoğan försöker hala in till sitt land. När får vi höra utrikesministern uttala sig på samma skarpa sätt som Angela Merkel och de tyska ministrarna gjorde om den tyska medborgaren? Det vill jag veta av dig som representerar regeringspartiet, säger Elisabeth Olin.

– Jag delar din uppfattning att vi behöver bli mycket skarpare och mycket tydligare, men det finns ett uttalande från Margot Wallström där det står vad regeringen tycker och hur de ska agera. Bland annat ska man fortsätta att driva på Europarådet i samarbete med Tyskland, säger Serkan Köse.

– Jag tycker inte att det räcker. Jag vill att vårt land ska skydda vårt lands medborgare och det tycker jag inte sker nu, svarar Elisabeth Olin.

I Margot Wallströms uttalande som Serkan Köse har med sig står det bland annat ”Frihetsberövandet av den svenske människorättskämpen Ali Gharavi (…) är ytterst allvarligt. Jag har talat med min tyska kollega och beslutat att vi gemensamt ska framföra vår kritik och våra krav till turkiska regeringen i Ankara.”

Amnestys brittiska sektion demonstrerar den 12 juli tillsammans med PEN-England, Index on Censorship, Reportrar utan Gränser och facket Unison utanför Turkiets ambassad i London.

Amnestys brittiska sektion demonstrerar den 12 juli tillsammans med PEN-England, Index on Censorship, Reportrar utan Gränser och facket Unison utanför Turkiets ambassad i London. Foto: Amnesty International

Ett av de uttalanden Tysklands regering gjorde var att hota med att avråda tyska turister från att åka till Turkiet.

Jamila Anwari, en kurd som flydde till Sverige 1989 och som deltagit under seminariet är bland annat kritisk till att så många svenskar åker till Turkiet för att sola och bada utan att bry sig om situationen i landet. Serkan Köse håller dock inte med.

– Om vi slutar åka så straffar vi bara folket – inte Erdoğan. Han vill ju komma ut med budskapet att ”västvärlden är vår fiende att de hatar oss”. Slutar vi åka dit så kommer folket tro på det, säger Serkan Köse.

Lotta Zachrisson
lottazachrisson@yahoo.se

Läs mer

Absurda anklagelser mot människorättsförsvarare hårt slag mot rättigheter i Turkiet (Amnesty International 18 juli 2017)

Aktion: Turkiet - Stoppa häxjakten på människorättsförsvarare (Amnestys aktion)

​Turkiet: Över 100 000 anställda i den offentliga sektorn sparkade i en "utrensning" efter kuppen (Amnesty International 22 maj 2017)

Läs också

Artikeln som får Turkiet att se rött (en av de 20 texter som har fått den svenske journalisten Hamza Yalcin internationellt efterlyst för terrorism av Turkiet och gripen i Spanien – Expressen 15 augusti 2017)

Läs mer från Amnesty Press

Rädslan sprider sig i Turkiet (Krönika av Bitte Hammargren 12 juni 2017 – även i nummer 2/2017)

Minnet av Hrant Dink lever (15 februari 2017- även i nr 1/2017)

Can Dündar: Erdoğan har EU-ledarna på knä (23 december 2016)

Krigets återkomst (nummer 3/2016)

BOKMÄSSAN2016: Turkiets längtan till det som en gång var (30 september 2016)

Hon var på seminarium i Stockholm – nu är Sebnem Korur Fincanci häktad i Turkiet (23 juni 2016)

Prideparad förbjuds i Istanbul – Amnesty uppmanar till protester (18 juni 2016)

PRESSFRIHETENS DAG 2016: Turkiets journalister under allt hårdare tryck (3 maj 2016)

Turkiet: 2 000 rättsfall mot personer som anklagas för att ha skymfat Erdoğan (26 april 2016)

Turkiet dränker Edens lustgård (2 oktober 2015 , även i nummer 3/2015)

Turkiet stängde grinden vid manifestation för yttrandefrihet (25 april 2016)

Vart är Turkiet på väg? (nummer 1/2016)

Nio år sedan Hrant Dink mördades: 2 000 i minnesmanifestation i Istanbul (19 januari 2016)

Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)

Kurder vill leda kampen för ett mer demokratiskt Turkiet - Amnesty Press rapporterar från Diyarbakir (5 mars 2013)

Jag bokar nästa resa till Istanbul (27 november 2012)

Åter till 1915 (2 augusti 2012)

Yttrandefriheten sitter trångt i Erdogans Turkiet - ”70 journalister och författare fängslade” (15 juni 2011)

När bokstaven W blir en fråga om mänskliga rättigheter (6 oktober 2009)

Kampen för pressfrihet i Turkiet (5 juli 2007)

reportage | 2017-08-17
Av: Lotta Zachrisson